Invigning av länets första och enda palliativa kunskapscentrum

Igår hade jag förmånen att få vara med och inviga PKC, palliativt kunskapscentrum. Det är väldigt glädjande att vi fått till stånd detta center när vi inom Alliansen så länge haft den övergripande målsättningen att alltid främja palliativ vård, genom utveckling, utbildning och forskning. Detta blivande centrum som nu kommer omfatta kunskapsinnehållet i samtlig vård i regionen där palliativ vårdfilosofi och kompetens är tillämplig är kronan på det verket.

Kunskapscentrumets syfte är att utgöra en kunskapsbank för palliativa frågor. Bland annat är uppdraget att få forskningsresultat att omsätts till praktik samt att informera, utbilda, utveckla/driva palliativa frågor, stöd och rådgivning för att sprida och öka kunskapen om palliativ vård hos alla personalgrupper som vårdar palliativa patienter. Palliativt kunskapscentrum i Stockholms län är samfinansierat mellan Stockholms län och kommunerna Danderyd, Ekerö, Nacka, Nykvarn, Nynäshamn, Salem, Solna och Vaxholm.

Samhällen har alltid strävat efter att ge vård och stöd till sjuka och döende människor. Men ända fram till mitten av förra århundradet fanns det små medicinska möjligheter att ge effektiv smärt- och symtombehandling. Under 1950-talet skedde en utveckling av farmakologin som kombinerad med en ökad förståelse för psykosociala och existentiella behov hos döende patienter gjorde att palliativ vård kunde utvecklas. Starten på den palliativa vårdens moderna utveckling får till stor del tillskrivas Dame Cicely Saunders, St Christophers Hospice i England. Som sjuksköterska, kurator och läkare ses hon som pionjären för hospicerörelsen/palliativa rörelsen i slutet på 1960-talet. Hon identifierade det stora tomrum som omgav döende patienter och deras familjer och hon var den som såg behovet av att ha familjen och de närstående involverade samt vikten av stöd i sorgearbetet. Samarbetet till gagn för patient och närstående krävde flera olika professioner som arbetade för samma mål. Det blev tydligt och viktigt för att kunna se patienten som en hel person med alla sina behov och för att patienten ska kunna få dessa behov tillgodosedda.

I Stockholm dör cirka 20 000 personer varje år. Många av dem behöver under sin sista tid i livet få tillgång till vård och omsorg med allmän palliativ kompetens.  Drygt 10% av dessa bedöms behöva kontakt med den specialiserade palliativa vården under sitt sista levnadsår. Det innebär att det finns stora behov som dessutom kommer att öka. Det har också skett en stark utveckling av palliativ vård som vårdform. Det innebär exempelvis att ett ökande antal patienter med olika diagnoser och vårdbehov kan vårdas utanför sjukhusen när antalet slutenvårdsplatser i sjukvården minskar. Den specialiserade palliativa vård som allt oftare bedrivs i patientens hem kan samtidigt innebära en högre livskvalitet i denna fas av livet.

Idag finns i Stockholms län ca 15 olika vårdgivare som bedriver specialiserad palliativ vård. Uppdragen är likalydande och når cirka 1 000 individer varje dygn. Vården i detta skede innebär utmaningar både för den som är sjuk, för de närstående och för vården. Nya arbetssätt behöver utvecklas för att säkerställa patientens och närståendes delaktighet i vården det är därför behov av ett kompetenscentrum varit så prioriterat. För att kunna främja evidensbaserad praktik är behovet stort av såväl klinisk forskning som av att förverkliga tillgänglig kunskap. Det finns ett generellt behov av att stödja kunskapsutvecklingen kring denna vård och vårdform i form av ett Centrum för Palliativ vård.

Min förhoppning är nu att centrumet kommer kunna öka spridningen till palliativ kompetens och ett palliativt förhållningssätt inom alla vårdformer där svårt sjuka och döende patienter vårdas. Detta innebär till stor del kunskapsöverföring från den specialiserade palliativa vården till andra vårdformer, inom kommunal vård och omsorg och även inom akutsjukvården. Jag hoppas också att det genom utbildningsinsatser, riktade både till kommun och landsting, skapa förutsättningar för en jämlik vård över hela länet.

För mer information se kunskapscentrets helt nya hemsida: pkc.sll.se

 


Besök på geriatriken Sabbatsberg

Igår besökte jag geriatriken vid Sabbatsberg i Vasastaden som erbjuder utredning, behandling och rehabilitering i så väl öppen som sluten vård. Jag fick träffa Ewa Pettersson, chefssjuksköterskan Sandra Palomera Silva samt Martin Annetorp som är samordnande chef på SLSO. Tillsamans med vårdpersonal som sjuksköterskor och läkare gav de en utmärkt introduktion och rundvandring på avdelningarna. Det blev ett mycket givande besök med postivia intryck och nya kontakter och möten med människor.

På Sabbatsberg finns 120 vårdplatser. Intagningen har generösa öppettider och när ingen bemannar fysiskt tar jouren över därför kan inläggningar ske närsomhelst på dygnet. Just igår på eftermiddagen hade geriatriken tagit in 19 nya patienter. Geriatriken på Sabbatsberg drivs av SLSO – Stockholms läns sjukvårdsområde.

SLSO är landstingets ”egen” vårdgivare med uppdrag att utveckla och ge vård nära patienten. I SLSO finns psykiatri för barn- och ungdomar, vuxna och äldre och även specialiserad beroendevård och rättspsykiatri. Primärvården omfattar vårdcentraler, närakuter, barn- och mödrahälsovård, ungdomsmottagningar, barn- och ungdomsmedicinska mottagningar och rehabiliteringsenheter. SLSO bedriver också hjälpmedelsverksamhet, habilitering, geriatrik, och avancerad hemsjukvård. Tillsammans med KI bedrivs även forskning, utveckling och utbildning. SLSO har cirka 11 000 medarbetare som bedriver verksamhet i merparten av kommunerna i Stockholms län och i alla Stockholms stadsdelar.

Geriatriken på Sabbatsberg har sex olika avdelningar. Det finns en särskild avdelning för MRSA patienter med kunskap och kompetens avseende hygien och medicinsk säkerhet. Här finns 8 platser. Kliniken ansvarar också för läkarinsatser i vissa kommunala särskilda boenden.

Vi fick även tillfälle att se minnesmottagningen som är en specialistmottagning som utreder misstänkt demenssjukdom/sviktande minnesförmåga hos personer över 65 år boende inom stadsdelarna Kungsholmen, Norrmalm och Östermalm. Handlar det om en demenssjukdom är det viktigt att bestämma typ och svårighetsgrad för att ge rätt vård och behandling samt en god livskvalitet. En minnesutredning tar c:a 1-3 månader.