Budgetdebatt i dagarna två!

Budgetdebatten är i full gång i landstingssalen. I nästan två dygn diskuterar vi våra olika förslag till budget för Stockholms läns landsting 2016. Alliansens budget präglas av ansvarstagande – den är balanserad och uppfyller kraven för ekonomisk stabilitet över tid.  Kommunallagen är väldigt tydlig – den föreskriver att landstinget en ekonomi i balans samt att landstingsfullmäktige ska besluta om riktlinjer för god ekonomisk hushållning. Vårt förslag uppfyller detta men Socialdemokraterna kan inte förklara hur de får en budget i balans utan vare sig skattehöjningar eller justeringar i taxor inom varken sjukvård eller trafiken. Socialdemokraterna har ett antal svepande förslag om skära i konsultkostnader vilket skulle spara mång miljoner. Men det är inte genomtänkt, vad är det exakt de vill ta bort? Är det de som arbetar med system för patientjournaler? Det skulle äventyra patientsäkerheten. Eller ska vi kanske lägga ned 1177 Vårdguiden? Nya tunnelbanan och Citybanan riskerar att försenas och fördyras, då det behövs expertis för att kunna upprätthålla och utveckla verksamheterna i Stockholms läns landsting. Vidare ska fastigheter säljas för 20 miljarder – men att ta reavinstmedel till löpande verksamhet låter sig inte göras juridiskt.

Mycket av debatten kretsar kring priset på månadskortet. Det är en fråga som engagerar vilket är positivt. Den som någon gång rest med pendeltåget från Bålsta in till Stockholm central slås av hur vackert vårt län är. Pendeltågsträckningen mellan en solvarm klippa i Nynäshamn och Bålsta är 10 mil. Att för en låg kostnad ta sig från Ekerö till Bromma flygplats på 45 minuter och därifrån vidare till Europa är något helt unikt. Bussnätet som sträcker sig över hela Värmdölandet är som ett utbrett rotsystem med förgreningar till minsta brygga. Stockholms tunnelbana är 109 kilometer lång och antalet resor är nästan lika stort som för all annan spårbunden trafik i Sverige tillsammans(!) Tunnelbanan invigdes 1950. Inte sedan 1994 har nya utbyggnader skett – det var sträckan mellan Bagarmossen och Skarpnäck. Det är 21 år sedan. Innan dess skedde invigningarna av nya sträckor nästan löpande.

Kollektivtrafiken gör det möjligt för hela länet att blomstra. Utan kollektivtrafiken är jobben inte möjliga. Utan jobben inga skatteintäkter och inga nya investeringar i vård, omsorg, kollektivtrafik eller i kultur. Men vi i alliansen är inte nöjda – vi vill mer och vi tar det fulla ansvaret inte bara för att planera för ett ökade resan utan också för att realisera – och inte minst finansiera nya utbyggander till skillnad från vissa andra partier här i salen. Arbetet med att bygga ut tunnelbanan fortsätter med oförminskad styrka. Nacka, Barkarby och Arenastaden via nya framväxande Hagastaden, nio nya stationer och 78 000 bostäder i anslutning till dessa! Men fler trafikslag behövs. Spårtrafiken, bussarna, pendelbåtarna och gång- och cykelstråken kompletterar varandra och vi behöver gemensamt kommun, landsting och stat bidra så att fler kan välja att ställa bilen.

Fram till år 2021 planeras ett stort antal trafikprojekt i Stockholms län. Vi har Kistagrenen, Citybanan, Nya Slussen och en omfattande utbyggnad av kollektivtrafiken och fler cykel- och gångvägar som tryggar framkomligheten.

Det är mot bakgrund av detta som vi behöver en intäktsförstärkning. Vi höjer inte månadskortet för att det är roligt, jag hade önskat att vi inte behövde göra det! Det är för att finansiera driften av all denna nya trafik och se till att gjorda investeringar också levererar ett utökat kollektivtrafikutbud som trafiknämnden har ett behov av ökade ramar. Därför lägger vi ett förslag om en höjning till 890 kr för ett månadskort. Detta är jämförelsevis ändå en låg kostnad – inte minst med tanke på hur stort vårt län är och det generösa utbud vi har. Resenären kommer långt med ett månadskort även med en justerad prisnivå.


Kalla Fakta om BB Sophia

Igår kväll sändes Kalla Fakta i TV4 om fallet på BB Sophia i Stockholm där en kvinna så tragiskt avled efter förlossning i augusti förra året. Det som skulle bli den lyckligaste stunden i livet slutade i svart sorg. Det är fruktansvärt, men också en mycket ovanlig händelse i svensk förlossningsvård som präglas av en mycket hög patientsäkerhet.

BB Sophia bedriver idag på landstingets uppdrag integrerad förlossningsvård med vård av nyfödda, anestesi, operation och intensivbehandling. Förlossningen bedrivs genom en sammanhållen verksamhet för kvinnan, barnet, familjen och medarbetare under hela vårdtillfället. Kapaciteten är 4000 förlossningar per år vilket gör BB Sophia till en av landets största förlossningsklinker. Det kan jämföras med tex Värnamo 894, Visby 539, Sollefteå 294, Skellefteå 823 eller Örnsköldsvik med 589 förlossningar per år.

BB Sophia upprättade direkt efter händelsen en Lex Mariaanmälan och nu utreder IVO (Inspektionen för vård och omsorg) hela händelsen. IVO bedriver tillsyn, på nationell nivå, över verksamheter inom socialtjänstområdet, LSS-verksamhet, samt över hälso- och sjukvårdspersonal i deras yrkesutövning. IVO:s tillsyn innebär en oberoende och självständig granskning av att lagar och förordningar följs. Denna granskning är inte klar och det är inte läge för mig att börja spekulera i utfallet, även media gärna vill att vi som politiker ska göra det. Det sägs i programmet att händelseanalysen skulle vara otillräclig och att den ska göras av externa parter. Detta kan ifrågasättas, det är möjligt att göra både och men inte alls fel att BB Sophia upprättar en egen, det förväntas av dem. Om den är undermålig är det varken TV 4 eller några politiker som ska avgöra -det ingår i IVO:s granskning. Hela syftet med lex Maria är också att lära för att kunna göra bättre, ändra rutiner etc eller vad det är som krävs.

Praktikertjänst som är huvudägare har på sin hemsida dementerat vissa uppgifter som framkommer i TV 4-programmet vad gäller intensivvård och anestesi. BB Sophia har i egna lokaler intensivvård och anestesi, helt i enlighet med regelbokens krav om att intensivvård ska finnas i samma byggnadskomplex som förlossningen. Regelboken kräver även att en förlossningsklinik ska teckna ett samverkansavtal för långvarig intensivvård. BB Sophia har tecknat ett sådant avtal med Karolinska universitetssjukhuset Solna.

Tillståndet för BB Sophia att bedriva förlossningsvård inom ramen för vårdval togs i Hälso- och sjukvårdsnämnden i januari 2014. Vid det tillfället var jag inte invald i landstingsfullmäktige och satt heller inte i nämnden. Men däremot förlitar jag mig på att förvaltningen gjort de nödvändiga bedömningarna. Medicinska experter på hälso- och sjukvårdsförvaltningen har också tagit in synpunkter från olika håll. Därefter gjordes en samlad bedömning att ge godkännande enligt uppdragsavtalet. Det är samma krav på samtliga aktörer som bedriver förlossningsvård i vårt landsting.

Till sist – det jag finner anmärkningsvärd i programmet är att de hävdar sig veta exakt vad som gick fel, att orsaken var så kallad ”kognitiv fixering”. En avstickare till England görs och så låter man en expert dra väldigt exakta slutsatser. Det bör vara IVO som i lugn och ro får gå igenom denna tragiska händelse. Det IVO kommer fram till kommer att stor betydelse inte bara för Stockholms landsting men för förlossningsvården i stort. Är det bra journalistik? Dessutom den ”oberoende” experten på haverier, Lars Harms-Ringdahl är aktiv miljöpartist och sitter i Patientnämnden. Är det bra journalistik?


Astrid Lindgrens barnsjukhus

Alla som någon gång varit på Junibacken ute på Djurgården i Stockholm kan känna igen sig på avdelning Q84 på Astrid Lindgrens barnsjukhus. En lanthandel i lekformat möter oss när vi stiger in på avdelningen. Figurerna från Astrids fantastiska sagovärld gör sig påminda överallt. I förra veckan hade gjorde jag verksamhetsbesök på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Jag fick träffa såväl chefer som vårdpersonal och patienter. Till Astrid Lindgrens barnsjukhus kommer under hela året en ström av små patienter med olika sjukdomstillstånd, akutmottaggningen har drygt 50 000 besök varje år och hela sjukhuset ca 200 000 besök. Totalt arbetar 2100 personer på barnsjukhuset och man omsätter på 2.5 miljoner kronor per år.

Q84 är en barnmedicinsk slutenvårdsavdelning med 14 vårdplatser som vårdar barn och ungdomar med onkologiska och hematologiska sjukdomar. En cancerdiagnos drabbar inte bara ett enskilt barn utan en hel familj. Det är jätteviktigt med en helhetssyn från vården. På onkologavdelningen jobbar sjuksköterskor, undersköterskor tillsammans med onkologläkare som ett team runt patienten. Här finns syskostödjare och hit kommer dietist, lekterapeut, sjukgymnast, kurator och andra specialister som behövs för att vården ska bli så optimal som möjligt.

Under min eftermiddag på barnsjukhuset fick jag också göra ett besök på avdelning Q63. På barnavdelning Q63 finns en vårdavdelning och en dagvårdsenhet. Här behandlas barn inom specialiteterna diabetes, kardiologi, plastikkirurgi och lung- och allergi, men även andra specialiteter finns emellanåt på avdelningen. Många är mycket infektionskänsliga och rutinerna kring hygien är strikta. Överallt finns handsprit i behållare. Under veckorna finns 15 vårdplatser, varav två av dessa är för barn under ett år som behöver övervakning dygnet runt, det kan tex vara barn med hjärtproblem. Föräldrar kan sova över med barnen. Jag fick också en introduktion av deras diabetesskola som pågår under fem hela dagar för familjer där ett barn fått en diabetesdiagnos.

Det är glädjande att för de allra flesta barn går det bra, vi  kan behandla, lindra och bota på ett helt annat sätt idag tack vare nya läkemedel, medicinteknisk utveckling och nya behandlingsmetoder än för bara några år sedan. Vården måste dimensioneras för en växande befolkning, med mer komplexa sjukdomstillstånd och resurserna fördelas på ett sätt som gör att de kommer de med de största behoven till del. För mig är det självklart att barnsjukvården prioriteras i detta. Varje dag, året om sker fantastiska insatser för våra barn och unga i länet. Vårdens personal förtjänar all uppskattning, men också rätt löner och en god arbetsmiljö naturligtvis. För detta arbetar vi politiskt ständigt med att förbättra.

 

 

 


Möte med Män för Jämställdhet

Den 16 maj 1993 lästes ett upprop upp i Storkyrkan i Gamla stan. Undertecknare var högt uppsatta politiker, artister, kulturpersonligheter och idrottsutövare. Det som förenade var en  gemensam protest mot våld mot kvinnor. Uppropet inleddes med orden ” låt oss gemensamt utlysa kvinnofrid och barnfrid i hela vårt Europa, absolut och ovillkorligt”.  Uppropet presenterades samma dag i Svenska Dagbladet. Initiativet blev sedan grunden för organisationen Män för Jämställdhet.Bland undertecknarna fanns Kristdemokraternas dåvarande partiledare Alf Svensson.

Många steg på vägen har tagits mot ett mer jämställt samhälle sedan dess, men det finns naturligtvis utmaningar och hinder på vägen kvar. Oförklarliga löneskillnader och inte minst våld som drabbar kvinnor och barn. Det är betydligt vanligare att män är våldsamma än att kvinnor är det, oavsett om våldet är sexualiserat eller om det rör sig om andra former. (BRÅ statistik)

I mitt uppdrag som landstingsråd möter jag många människor, alla möten hinner jag inte skriva om, men jag vill ändå referera mitt möte denna vecka med organisationen Män för Jämställdhet. Män för Jämställdhet verkar för jämställdhet och mot våld – för kvinnors, barns och mäns skull. Ofta kanske jämställdhet uppfattas som en renodlad rättighetsfråga för kvinnor. Men männen har sitt ansvar, Män för Jämställdhet identifierar jämställdhet som en vidare fråga än en ”kvinnofrågor”. Vilket jag menar att alla borde göra. Det är en central samhällsfråga som utvecklar livet för alla – inte enbart för kvinnor utan också för pojkar och män. Jämställdhet är ett allmänintresse med förgreningar in i många andra samhällsfrågor.

Jag träffade generalsekreterare Tomas Agnemo och Mats Berggren som arbetar specifik med frågor som rör jämställt föräldraskap. Vi pratade mycket om situationen i vårt län och framförallt om föräldraskap och jämställda relationer där barn är inblandade. Det är lätt att halka in i snäva roller då ett barn kommit in i bilden. I Stockholms landsting har Män för jämställhet arbetat mycket aktivt med att arrangera pappagrupper på våra BVC, detta har varit framtångsrikt och på många BVC finns nu som en naturlig del av förldrautbildningen pappagrupper. Ett mycket gott initiativ och jag tycker att vi som politiker har ett viktigt ansvar att uppmuntra och stödja detta arbete.