Tankar om Egypten


Det finns naturligtvis mycket att säga om Egypten, Mubarak och Nordafrika. Jag har hittills inte bloggat i ämnet eftersom så många andra gör det och för att det finns andra potentater som är mer insatta och intressanta att lyssna till än vad jag är i detta ämne. Men jag känner ändå att jag måste skriva något efter gårkvällens nedslående tal av president Mubarak.

Först och främst är jag djupt imponerad av alla människor som dag in och dag ut, natt in och natt ut står och demonstrerar för att få demokrati och mänskliga rättigheter. Det egyptiska folket verkar outtröttligt i sin kamp och jag önskar verkligen att de lyckas. Mubarak måste bort, punkt slut!

Det finns de som påstår att kaos väntar om Mubarak avgår och att Egypten och andra länder i regionen inte klarar av demokrati. Vilket struntprat! Jag kan möjligtvis hålla med om att kaos väntar om Mubarak flyr landet imorgon utan en plan för den fortsatta processen. Men självklart är nordafrikanerna lika kapabla till demokrati som västvärlden. Med demokrati följer ofta mänskliga fri- och rättigheter och med diktatur följer alltid det motsatta. Demokrati är alltså en förutsättning – om än ingen garanti – för mänskliga fri- och rättigheter. Självklart ska nordafrikanerna också få åtnjuta detta.

Jag noterar också till min stora glädje att bland demonstranterna kan man finna unga och gamla, kvinnor och män, muslimer och kristna. Hela Egypten verkar stå samlat och berett att avsätta Mubarak och möta en framtid efter honom. Vad jag har förstått är farhågorna kring att Muslimska brödraskapet ska ta över väldigt överdrivna. Men självklart ska också de få verka i ett demokratiskt och fritt Egypten.

Men det de senaste veckornas händelse framförallt lär mig är att diktaturer binder ris åt egen rygg. Något som kan verka stabilt under en lång period visar sig vara mycket bräckligt så fort fasaden börjar spricka. När en diktator systematiskt plågar ett helt folk både materiellt och andligt samtidigt som han skapar egna privilegier och bygger upp en egen enorm förmögenhet så sjuder ett missnöje som till slut kokar över. Det är det vi kan se i Egypten nu. Det är det vi ser i Tunisien. Det är det vi såg i Östeuropa. Det är det vi har sett tendenser till i Kina. Det är det vi kanske en dag ska få uppleva i Nordkorea och Kuba. Om muslimska brödraskapet växer sig starka i Egypten så är det Mubarak som har lagt grunden för det genom sitt sett att agera. Det är också mycket därför jag är kritisk till Israels politik på ockuperade områden då jag menar att den lägger grunden till palestinska extremistiska krafter att växa sig starka och därmed eroderar hela staten Israels framtid. I förtvivlan växer sig ofta destruktiva krafter starka – det finns det många exempel på.

Demokrati kan ibland skapa kaos men det är det enda hållbara styrelseskicket i det långa loppet. Med demokrati följer oftast mänskliga fri- och rättigheter. Med demokrati följer oftast utbildning. Med demokrati följer oftast sjukvård och arbete. Med demokrati måste ledarna tjäna sitt folk annars blir de inte återvalda. Därför ska demokratin segra också i Nordafrika. Kaos väntar säkert i Nordafrika. Men ur kaos växer ofta ordning. Någon gång kommer diktaturerna att falla eftersom ingen diktator lever för evigt. Den dagen väntar ändå kaos och då kan vi lika gärna börja nu.

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,