Tiggarfrågan kan inte lösas på Stockholms gator

Idag har SVT berättat att antalet fattiga EU-migranter som kommer till Sverige för att tigga har fördubblats på bara ett år. Det mesta talar för att denna ökning kommer att fortsätta, inte minst nu när sommaren strax gör sitt intåg. Jag menar att denna utveckling inte är hållbar, vare sig för dem som kommer hit eller för oss i kommunerna som måste hantera problemen som uppstår i form av olagliga boplatser, säkerhetsrisker och sanitära problem. Lösningen finns bara i de berörda personernas hemländer. Där kan vi hjälpa till att bygga upp fungerande institutioner, där kan vi bidra med vår kompetens kring socialtjänst och utbildning, där kan frivilligorganisationer hjälpa till att skapa ett värdigt liv. Det kan dock aldrig skapas genom att föra upp olagliga kåkstäder runt om i Sverige för att under några veckor samla in pengar. Det kan måhända på kort sikt hjälpa några få men är ingen hållbar lösning. Då är det betydligt bättre om människor kan skänka pengar till civilsamhället som på plats kan hjälpa till att bygga upp en fungerande infrastruktur men även med att ge tillfälliga sociala insatser. Från kommunen kan vi också hjälpa till med kompetensförsörjning. Från politiskt håll måste också trycket på den rumänska regeringen vara benhårt. Vi kan aldrig acceptera att strukturfondspengar inte når fram eller att romer systematiskt diskrimineras.

Detta får mig att dra slutsatsen att det är rätt att avhysa olagliga bosättningar. Egentligen borde det inte vara en fråga att diskutera. Svensk lag gäller i Sverige för alla som vistas här. Vi kan omöjligt ha parallella lagsystem beroende på människors ursprung. Man får inte slå upp permanenta läger i parker, skogsområden eller på gator och den lagen gäller för alla. Den fria rörligheten i Europa har aldrig varit tänkt att gälla tiggarverksamhet utan studier, arbete och resor. Med den fria rörligheten följer också krav på att ordna bostad och försörjning på egen hand. Ibland kan denna typ av resonemang låta hårt och hjärtlöst, men jag tror att de allra flesta inser att det är det enda rimliga. Det är en utsatt grupp människor vi har att göra med, men den utsattheten kan inte lösas på svenska gator. Sverige tar ett stort ansvar med att hjälpa utsatta genom att ha en generös flyktingpolitik. Den politiken ska vi stå fast vid och försvara. Men därutöver kan vi inte ha ett socialsystem för personer som saknar asylskäl, i de fallen måste hjälpen riktas in på plats.