Riksdagsdebatt om skolfrågor

Idag har utbildningsutskottet debatterat tre betänkanden: Grundläggande om utbildningen, Lärare och elever samt Övergripande skolfrågor. Hör följer mott anförande:

Herr talman!

Jag vill, för tids vinnande, börja med att yrka bifall till UbU8, Grundläggande om utbildning, reservation 20, punkt 10, UbU9, Lärare och elever, reservation 31, punkt 11 samt UbU10, Övergripande skolfrågor, reservation 49, punkt 18. För övrigt ställer jag mig bakom samtliga reservationer från Kristdemokraterna.

Först vill jag säga några ord om reservation 20, om sex- och samlevnadsundervisningen, under UbU8, punkt 10, Grundläggande om utbildningen:

Man skulle, herr talman, kunna tro att sex- och samlevnadsundervisning i denna upplysta tid skulle vara något som mer eller mindre sköter sig självt.

Men just det faktum, att forskning visar att många elever redan i mellanstadiet konsumerar ansenliga mängder pornografi, understryker behovet av objektiv undervisning av vuxna personer med kompetens och vana att tala om sådana viktiga och känsliga frågor.

För det är fortfarande många lärare som har svårt att hantera frågor om hur kroppen ser ut och fungerar, när det kommer till sexualiteten, som ju också involverar känslolivet, behovet att vara rädda om varandra, skydda sig mot könssjukdomar och oönskade graviditeter, om rätten att säga nej och rätten att bli respekterad för den man är och för den sexuella läggning man har.

På många håll i landet har skolan under åren upparbetat ett gott samarbete med ungdomsmottagningarna, där just den kompetensen finns. Det kan exempelvis vara ett studiebesök på ungdomsmottagningen, då eleverna får bekanta sig med såväl personalen och lokalerna. Man får se och kanske pröva en gynstol och bekanta sig med olika sortera preventivmedel. Erfarenheterna har varit goda. Man har sett hur det avdramatiserar att gå till ungdomsmottagningen, vilket gör ungdomarna mer benägna att gå dit när det behövs.

Kristdemokraterna vill därför att ungdomsmottagningarna över hela landet ska involveras i sex- och samlevnadsundervisningen.

Idrott och hälsa är, herr talman, ett annat viktigt område, som Kristdemokraterna vill uppgradera.

Ett viktigt mål är en skola som ger eleverna goda och jämlika förutsättningar att nå godkända betyg. Precis som flera talare tidigare nämnt, visar forskning att detta att ha gått ut skolan med godkända betyg är den främsta skyddsfaktorn mot framtida utanförskap, både i form av arbetslöshet, kriminalitet och psykosocialt, något som också Sveriges Kommuner och Landsting tagit fasta på. Det är då anmärkningsvärt att vi har en skola där andelen pojkar som inte går it grundskolan med godkända betyg ligger tre procentenheter lägre än för flickor.

Bunkefloprojektet i Malmö, har för skolsammanhang hunnit samla på sig en närmast unik mängd forskningsstudier. Där kunde man redan 2012 visa att när elever får fysisk aktivitet varje dag utjämnas skillnaderna i betyg mellan pojkar och flickor. Hos en grupp som ingick i försöket blev 96% av eleverna behörigs till gymnasiet, jämfört med 89% i kontrollgruppen, som inte fick den extra tiden för daglig fysisk aktivitet.

Med de stora skillnader som idag råder mellan pojkar och flickors förutsättningar att nå godkända betyg är ju detta ett uppseendeväckande resultat. Det är ju förvånande att lagstiftare och skolhuvudmän inte har dragit slutsatsen att detta är en viktigt jämställdhetsfråga.

Svenska elever har mindre schemalagd idrott än eleverna i många andra europeiska länder. Enligt timplanerna ska grundskolan ha totalt 500 idrottstimmar. Det blir i snitt 1,5 timme i veckan. Då ska vi dessutom ha i bakhuvudet att på många skolor räcker inte rasten före och efter idrottstimmen till för förflyttning, ombyte och duschning, så i själva verket blir det ännu mindre tid för idrottslektionen.

Skolorna har visserligen tid att själva göra förändringar, både att minska antalet timmar med 20 procent och att lägga in fler idrottspass.

Detta medför att det i realiteten råder stora skillnader över landet och även mellan kommuner och inom samma kommun.

Det borde inte vara upp till varje skola att själv göra förändringar, utan det borde läggas in i timplanen så att det inte beror på i vilken kommun man bor och i vilken skola barnet går, om man ska få rimligt antal idrottstimmar.

Därför vill Kristdemokraterna öka antalet idrottstimmar från 500 idag till 700.

Det är ett steg i rätt riktning, att regeringen gått oss halvvägs tillmötes och kommer att öka antalet timmar idrott och hälsa till 600 för grundskolan, från och med halvårsskiftet.

Kristdemokraternas krav på totalt 700 idrottstimmar ligger dock fast, dvs ytterligare 100 timmar. Det gör vi genom att minska motsvarande antal timmar på elevens val.

Vidare behöver det, herr talman, preciseras hur timmarna fördelas mellan årskurserna. Man behöver också se över så att inte den teoretiska delen av ämnet idrott och hälsa tar allt för mycket tid från det nödvändiga fysiska aktiviteten.

Målet på sikt är att ge eleven idrott med fysisk aktivitet varje dag.

Jag vill också passa på att lyfta några av de förslag Kristdemokraterna har för att förbättra integrationen och ge nyanlända bättre förutsättningar att komma in i arbetslivet.

Lite som ett komplement till diskussionen om lärarassistenter, så föreslår vi i reservation 3, Lärarnas administration, punkt 1, bland annat att nyanlända lärare ska kunna introduceras i den svenska skolan, genom att ta över en del av lärarnas sidouppgifter. Det skulle avlasta lärarna och samtidigt underlätta för den nyanlända läraren att lära sig svenska och komma in i vårt svenska skolsystem.

Nyanlända elever, särskilt de som kommit till Sverige högre upp i åldrarna, har kanske de allra svåraste förutsättningarna att klara skolan med godkända betyg. Det behövs därför reformer för att ge dem en så bra start som möjligt. Språket är ju en nyckel till god integration till det nya landet. Därför behöver det ses över hur nyanlända barn och unga kan få utökad undervisningstid i svenska. Det beskriver vi i reservation 41.

Vi vill också utveckla studie- och yrkesvägledningen. Varje år väljer drygt 100 000 elever program till gymnasiet. Tyvärr fattar många elever beslut med bristfällig information. Att utveckla studie- och yrkesvägledningen är därför centralt, så att fler elever ska kunna göra trygga och välinformerade val. Därför yrkar jag bifall även till reservation 49, UbU10, punkt 18.

Och med det, herr talman, tackar jag för ordet.

Gudrun Brunegård
Kristdemokraterna

Anförande Vuxenutbildning

Den 3 april debatterade utbildningsutskottets ledamöter även betänkandet om vuxenutbildning. Här följer mitt anförande:

Anförande i kammaren den 3 april 2019

Utbildningsutskottets betänkande 2018/19:UbU12 Vuxenutbildning

Herr talman!

Jag vill till att börja med ställa mig bakom Kristdemokraternas samtliga reservationer. Jag yrkar bifall till reservation 16. Sfi-undervisningen m.m., punkt 10 och kommer även att säga några ord om reservation 21. Sfi för asylsökande, punkt 13.

Språket är en nyckel till god integration i ett nytt samhälle, men det är också nödvändigt att få kunskap och kännedom om hur samhället är uppbyggt och om kulturella och sociala koder. Språkkunskaper ger också avsevärt bättre möjligheter att komma in på arbetsmarknaden.

Sfi-undervisningen behöver förbättras, det är många överens om. Vårt förslag om individuella prestationsplaner och större nivåindelning innebär därför viktiga förbättringar för de berörda. Och då vill jag betona att det handlar inte om en negativ klassindelning, utan att ge var och en möjlighet att lära efter sin egen förmåga. Vem av oss har inte hört exempel på när akademiker blandas med analfabeter. Det skapar frustration för alla parter.

Ingen ska hållas tillbaka och ingen ska lämnas efter. Var och en ska ha möjlighet att utvecklas till sin fulla potential, och där är förstås språket en nyckel.

Förslaget att koppla ersättningen till sfi-anordnarna till elevernas resultat ger också en drivkraft att hålla god kvalitet på undervisningen.

Det är, herr talman, viktigt för självkänslan att så snart som möjligt komma i arbete och bli självförsörjande och slippa vara beroende av bidrag. Bästa sättet att lära sig svenska är att använda det, och då i en naturlig miljö. Därför vill vi förbättra möjligheterna att lära sig yrkessvenska på jobbet och kombinera sfi och yrkesvux.

Så några ord om min företrädare, Jimmy Loords reservation 21:

Asylsökande måste vänta länge på handläggning av sin asylansökan. Det kan innebära en lång tid av ovisshet och passivitet. Jag instämmer i Jimmy Loords motion, att det bör ges undervisning i svenska och samhällsorientering redan på asylboendena, från ”dag ett”. En förkortad etableringstid är bra både för den enskilda människan och för samhället i stort.

Därmed, herr talman, ställer jag mig bakom Kristdemokraternas samtliga reservationer.

Gudrun Brunegård

Jungfrutal i riksdagen

Måndagen den 1 april tillträdde jag som riksdagsledamot, med ett studiebesök på Linnéuniversitetet tillsammans med flera andra ledamöter från länet. På kvällen tog jag tåget till Stockholm. Dagen därpå tjänstgjorde jag för första gången i utbildningsutskottet och redan på onsdagen den 3/4 fick jag anledning att beträda talarstolen i riksdagens plenisal för att begå mitt jungfrutal, när Utbildningsutskottets betänkande om gymnasiefrågan behandlades. Här nedan kan du läsa det:

Anförande i kammaren den 3 april 2019 Utbildningsutskottets betänkande 2018/19:UbU11

Fru talman!

I måndags tillträdde jag som riksdagsledamot och igår deltog jag vid mitt första sammanträde med utbildningsutskottet.

Med denna rivstart känns det angeläget att kunna delta i debatten i kammaren redan dag tre, när vi diskuterar frågor som rör gymnasiet.

Jag står naturligtvis bakom Kristdemokraternas samtliga reservationer, men för att spara tid vill jag fokusera på reservation 11, Breddad och förstärkt lärlingsutbildning, punkt 9.

Genom min bakgrund som skolsköterska under tio års tid, har jag mött många skoltrötta elever, som kämpat hårt för att orka igenom skolan. Vi människor har alla unika begåvningsprofiler. Inte alla är teoretiker.

Många har istället en praktisk fallenhet och kan bli utmärkt skickliga yrkesmän och kvinnor. Och samhället behöver ju hantverkare, som elektriker, rörmokare, industriarbetare, målare, byggnadsarbetare, finsnickare och liknande. Kompetensförsörjningen till flera av dessa sektorer är på sikt en stor utmaning.

För en del av dessa kan, fru talman, även den ämnesinriktade teorin i yrkesprogrammen vara ett oöverstigligt hinder. Sådana teoretiska kurser kan bli en kvarnsten kring halsen på den som kämpar för att över huvud taget orka igenom skolan. För dem kan en handfast yrkesinriktad lärlingsutbildning vara räddningen, då den mesta tiden är förlagd till en arbetsplats. Man får helt enkelt lära sig jobbet på jobbet.

Det är idag belagt att den viktigaste skyddsfaktorn mot såväl ekonomisk och social utsatthet som psykisk ohälsa senare i livet är att ha gått ut skolan med godkända betyg. Det ökar elevens möjligheter till arbete och självförsörjande.

Det jag nu har beskrivit kan också i hög grad vara tillämpligt på en stor grupp nyanlända elever, som kan ha bristfällig skolgång med sig, efter en uppväxt i länder med skiftande utbildningsväsenden eller efter år på flykt utan någon möjlighet till ordnad skolgång. Vi ska naturligtvis göra allt för att dessa ungdomar får möjlighet att läsa in både gymnasie- och högskolekompetens, men för en del av dem kan en lärlingsutbildning vara en god väg till oberoende och självförsörjning.

Idag är det dock allt för få lärlingsplatser tillgängliga. Det kan medföra att skoltrötta eller utpräglade praktiker mer eller mindre tvingas till gymnasieprogram med mer teoretiska kurser än personen klara av, vilket istället kan bidra till att stärka känslan av misslyckande och i värsta fall på sikt leda till ett utanförskap.

Alliansregeringen återinförde lärlingsutbildningarna i Sverige. De har ökat möjligheten för fler unga att få jobb. Genom ett tillkännagivande våren 2016 skulle regeringen utreda om breddad och förstärkt kompetensförsörjning. Det har nu gått tre år utan något synbart resultat.

Därför vill jag, fru talman, ställa mig bakom Allianspartiernas reservation 11.

Tack för ordet!

Gudrun Brunegård (KD)

Gudrun Brunegård klar för riksdagens utbildningsutskott

Pressmeddelande

Kalmar län den 29 mars 2019

I och med att Jimmy Loord (KD) beslutat sig för att lämna sitt riksdagsuppdrag från den 1 april 2019 är det klart att Gudrun Brunegård blir hans efterträdare. Det är nu också bestämt att hon övertar hans ansvar som ledamot i utbildningsutskottet och partiets utbildningspolitiska talesperson.

– Jag är glad över förtroendet att få ta över ansvaret för de viktiga utbildningsfrågorna när jag nästa vecka inleder mitt arbete i riksdagen. På så vis fullbordas rockaden mellan Jimmy Loord och mig.

Det säger Gudrun Brunegård, Kristdemokraterna, med anledning av att Sveriges riksdag på fredagen beslutade att välja in henne som ordinarie ledamot i riksdagens utbildningsutskott. Det innebär också att hon blir Kristdemokraternas talesperson i utbildningsfrågor.

– Jag har tidigare arbetat med utbildningsfrågor kommunalt och regionalt och nationellt i SKL:s utbildningsberedning. Utbildningsfrågorna är oerhört viktiga. Skolans förmåga att ge eleverna de kunskaper de behöver avgör mycket av deras framtid. Välutbildade ungdomar är också avgörande för samhällets utveckling. Det finns stort behov att utveckla skol- och utbildningspolitiken, så att fler elever klarar skolan och kan gå vidare till studier och arbetsliv, säger Gudrun Brunegård.

På måndag den 1 april inleder Gudrun Brunegård sitt riksdagsuppdrag med ett studiebesök på Linnéuniversitetet i Kalmar. Dagen därpå kommer hon för första gången att tjänstgöra i utbildningsutskottet.

Hur mycket jobbar sjuksköterskorna extra i sommar?

Interpellation

Landstingsrådet Lena Segerberg (S) och Yvonne Hagberg (S)

Hur mycket jobbar sjuksköterskorna extra i sommar?

Ett av vårdens stora bekymmer är bemanningsfrågan. På somrarna blir personalbristen särskilt påtaglig, när ordinarie stab ska ha semester. Även om arbetsgivaren medger att en arbetsplats anställer ett antal hyrsjuksköterskor, så är det på många avdelningar och mottagningar som inte schemat går ihop fullt ut. Det kan finnas ett antal tomma rader och arbetspass som inte lösts med vikarier. Många medarbetare känner stor lojalitet med kollegor och patienter och tar då på sig extra arbetspass, trots att de redan arbetar heltid.

Arbetssituationen är alltså rejält pressad redan när man går in i semesterperioderna. Om någon blir sjuk finns inga marginaler. Ofta är den enda lösningen att någon på arbetsplatsen går in och tar på sig ytterligare ett extrapass, ibland till och med samma dag som man jobbar sitt ordinarie arbetspass. Det kallas att man jobbar dubbelpass. Det kan innebära att man jobbar från kl 7.00 till 22.00 eller att man går på ett nattpass samma dag som man redan gjort ett fullt arbetspass.

Enligt beforskad erfarenhet sliter det särskilt hårt på personalen, när man inte får möjlighet till återhämtning efter krävande arbetsperioder. Det finns ju sällan möjlighet till kompledighet i anslutning till sådana extrapass. Det går det inte heller att utesluta att patientsäkerhetsriskerna ökar om personalen aldrig får chans att vila ut. När jag i sommar hospiterade på sjukhusen mötte jag medarbetare som redan när halva året gått var uppe i nästan 200 övertidstimmar.

Förra året ställde jag en interpellation, med ett antal frågor kring detta. Min ingång var att det måste vara en viktig värdemätare för landstinget som arbetsgivare att följa hur många sådana extrapass och dubbelpass medarbetarna tar på sig. Problemet visade sig vara att det inte fanns någon inrapportering av den typen av ”frivilligt”, pliktskyldigt extraarbete, utan endast då det sker genom beordring.

Vid fullmäktigedebatten kring min interpellation i september förra året uppfattade jag det som att ni insåg problematiken och att man i personalutskottet skulle undersöka möjligheten att följa upp antalet extrapass och dubbelpass.

  • Finns det numera något sätt att följa upp hur många dubbelpass eller extrapass på ledig dag som utförs?
  • Hur stort är ”övertidsberget” efter sommaren?
  • Hur många medarbetare har arbetat mer än 100 timmar övertid hittills i år?

Kalmar län den 17 augusti 2018

Gudrun Brunegård, Kristdemokraterna

Vad händer med primärvården om S avskaffar vårdvalet?

Anders Henriksson (S)

Landstingsstyrelsens ordförande

Landstinget i Kalmar län

Kalmar län den 16 augusti 2018

Hur kommer primärvården i Kalmar län påverkas om Socialdemokraterna river upp vårdvalet?

På tisdagen kallade Socialdemokraterna till en pressträff med tre av sittande regerings tyngsta ministrar, finansminister Magdalena Andersson, socialminister Annika Strandhäll och civilminister Ardalan Shekarabi.

Socialminister Annika Strandhäll tillkännagav då att man vill ta bort den lagstiftning som ger privata vårdcentraler rätt att etablera sig på lika villkor som offentligt drivna. Idag har ju en privat utförare rätt att öppna en mottagning var som helst. Det kan innebära att en del patienter väljer att lista sig där istället för hos landstingets mottagning på orten. Enligt Konkurrensverket innebär konkurrens på en ort att patienterna är mer nöjda, både på den privata och på den landstingsdrivna mottagningen. Ett skäl som brukar anges är att vid en konkurrenssituation tvingas alla parter förbättra sin kvalitet gentemot kunden/patienten, exempelvis i form av service, tillgänglighet, bemötande och naturligtvis medicinsk kvalitet.

”Vi vill ändra så att lagen innebär verklig valfrihet och inte påtvingad privatisering”, var socialministerns ord vid presskonferensen.

Jag tolkar ministerns utgångspunkt som ett rent systemperspektiv. Den valfrihet hon talar om är landstingets, som huvudman, inte patientens, som valt att lista sig på den privat drivna vårdcentralen. Inte heller den läkares, sjuksköterskas, undersköterskas, psykologs, medicinska sekreterares eller fysioterapeuts som valt att arbeta hos en privat arbetsgivare.

Du är Socialdemokraternas främste representant för hälso- och sjukvårdshuvudmännen, genom din roll som 1:e vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting. Du är också, som landstingsstyrelsens ordförande, tillika partidistriktets ordförande, den främste representanten för ditt parti här i länet.

Jag undrar därför om du ställer dig bakom socialminister Annika Strandhälls förslag om att riva upp lagen om vårdval i primärvården?

Hur tänker du i så fall lösa rätten till fast läkarkontakt för de patienter som idag är listade hos Astrakanen i Nybro och Emmaboda, med filialer i Vissefjärda och Alsterbro, Läkarhuset Kronan och Slottsfjärdens läkarmottagning i Kalmar, Cityläkarna i Kalmar och i Oskarshamn, de båda privata läkarmottagningarna i Virserum och Riddarhusläkarna i Västervik, med tanke på läkarbristen på många av de landstingsdrivna hälsocentralerna?

Svar emotses snarast!

Vänligen,

Gudrun Brunegård (KD), oppositionsråd

Värdefulla intryck ”i vårdpersonalens skor”

Att som politiker avsätta tid för att följa medarbetarna en vanlig dag i verksamheten är väldigt uppskattat. Erfarenheterna dessa inblickar i vården ger, väger tyngre än några lediga dagar, i år en vecka.  Jag vill uppmana fler att göra det!

Även om sommaren är så väl planerad som möjligt och man på många ställen fått ta in hyrsjuksköterskor, så finns det schemarader som inte gått att fylla. Det innebär att personal redan från början av sommarplaneringen fått ta på sig extrapass, även de som redan jobbar heltid. Om någon blir sjuk finns inga marginaler, utan man får lösa det, inte sällan genom att någon får gå dubbelpass, dvs två arbetspass samma dygn.

Redan att jobba heltid med treskift är mycket slitsamt, då det saknas tid för återhämtning efter nattpass. Man vänder på dygnet på sin ”lediga” dag. Det behövs nedsatt veckoarbetstid för att ge rimliga förutsättningar. Sommaren lägger sten på börda. Många får då jobba mer än heltid. Övertidstimmar max 200 ligger redan farligt nära för en del. Innebär att det sedan är ännu färre att fördela övertidstimmarna på. Man försöker överleva sommaren.

På flera håll finns nu transportörer, som avlastar vårdpersonalen. Det finns behov av fler liknande tjänster, hela året.

Vissa lokaler är outhärdligt varma. Det finns regler för inomhusklimatet. Min motion från 2014, om övergripande plan för inomhusklimatet, bifölls av landstingsfullmäktige. Vad har hänt? Dags att följa upp!

På Medicin avd 17, Kalmar, har man inte återhämtat sig efter panikstängningarna av vårdplatser 2016. När personalen kom tillbaka efter semestern möttes de av beskedet att platserna inte skulle öppnas. De fick andra arbetsuppgifter de inte var förberedda för. Många sade upp sig. Mycket kompetens försvann, som man ännu inte återuppbyggt. Fortfarande finns flera vakanta tjänster. Man har tvingats hålla ännu fler platser stängda än vad det ursprungliga beslutet gällde.

Primärvårdens pressade arbetssituation och 1177:s långa svarstider leder till att fler än nödvändigt vänder sig till akuten. Många turister vänder sig direkt till akuten. Det behöver bli tydligare, så att turister ska kunna söka till närmaste hälsocentral.

Även primärvården jobbar med halv styrka. Planerade kontroller styrs undan till hösten, i första hand prioriteras det löpande.

Satsa på personal och ambulanshelikopter för jämlik vård!

Vårdköerna i Kalmar län har vuxit och i vissa fall femdubblats under mandatperioden. Patienternas väntan på vård har blivit längre, med risk att sjukdomen förvärras. Sexton av tjugoett landsting och regioner lyckas bättre med att ge patienter tid för läkarbesök i primärvården inom sju dagar. I vårt län är det störst risk i hela landet att dö efter stroke och näst störst risk att dö efter hjärtinfarkt.

Landstinget i Kalmar län kan tack vare medarbetarnas enastående arbete i många avseenden uppvisa goda resultat. Ovanstående exempel visar dock att vi har stora utmaningar kvar.

När jag besöker olika verksamheter i vården möter jag kompetenta och högt kvalificerade läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och andra yrkesgrupper. Alla tänjer sig till sitt yttersta för att inte patienter och kollegor ska komma i kläm, med sin egen hälsa som insats.

Personalen är vårdens viktigaste resurs, men allt för många läkare och sjuksköterskor har valt att gå till andra arbetsgivare. Det måste bli mer attraktivt att jobba i landstinget så vi kan bemanna hälsocentraler och vårdavdelningar. Där finns en nyckel till att kunna ge länets invånare rätt vård i tid.

Vi kristdemokrater vill börja i rätt ände. Grunden för hälso- och sjukvården ska vara den nära vården, primärvården. Avsevärt större resurser behöver läggas där för att ge rätt förutsättningar.

Vi vill utöka antalet distriktsläkartjänster så att varje läkare får 1000 patienter var istället för 1650 som är målet idag. Det ger tid för läkarbesök samma dag, så inte patienten behöver åka till akuten i onödan. Då kan sjuka barn och gamla sköra patienter få hembesök och vårdas i hemmet istället för att åka fram och tillbaka till sjukhuset. Det minskar i sin tur trycket på sjukhusen.

Vi var tidigt ute med ett program för att vända vårdkrisen. De pengar som idag går till bemanningsbolag borde istället läggas på den egna personalen – distriktsläkare, sjuksköterskor med flera. De behöver få högre lön men också bättre arbetstider och möjligheter till kompetensutveckling och karriärvägar. De som jobbar skift behöver få mer tid för återhämtning, för att inte riskera att brännas ut.

Vi behöver också se över hur vi tar hand om dem som drabbas av allvarlig akut sjukdom eller olycksfall. Vägambulans i all ära, men det finns ett tydligt samband mellan de långa avstånden i Kalmar län och de höga dödstalen efter stroke och hjärtinfarkt. Viktiga organ i kroppen tar skada när man inte hinner fram i tid för att ge patienten den mest effektiva behandlingen.

Det skulle avhjälpas med en ambulanshelikopter. Det har vi kämpat för sedan 2010. En nationell utredning hade då visat att kostnaden tas igen genom att fler överlever, bestående skador blir mindre och personen kommer snabbare tillbaka i arbete när läkarbemannad ambulanshelikopter snabbt är på plats, diagnos ställs och behandling kan inledas direkt.

Det ska inte bero på adress vilken vård du får! Därför prioriterar vi ambulanshelikopter och ökad statlig styrning för jämlik vård.

Gudrun Brunegård (KD), Oppositionslandstingsråd

 

Kompetens, kvalitet och patientsäkerhet före koncentration av vården

Efter Dokument inifråns båda program om ”Den stora sjukhusstriden” har diskussionens vågor gått höga. Den grävande journalisten Erik Sandberg är värd en eloge för avslöjandet av vilket bristfälligt och rent missvisande underlag som låg till grund för den statliga utredningen, med rubriken ”Träning ger färdighet”, om koncentration av den högspecialiserade vården. Utan att spekulera om utredarens motiv, kan vi konstatera att hela sjukvårdssverige har blivit vilselett. Vi har helt enkelt blivit lurade, för att tala ren svenska.

Inte för att förringa att övning verkligen ger färdighet – ortopedkliniken i Oskarshamn är ett gott exempel på att skickliga operatörer som får möjlighet att koncentrera sig på några specifika ingrepp får möjlighet att finslipa sin teknik till nationell toppklass.

Men utredningen tycks mer ha utgått från antal operationer av vissa cancerdiagnoser, utan att ta med övriga ingrepp i samma organområde, och för att bevisa sin tes verkar utredaren ha blandat in statistik för ovidkommande diagnoser.

För oss kristdemokrater finns några grundläggande målsättningar: Länets invånare ska kunna känna sig trygga med att de får jämlik, likvärdig vård, av läkare med god kompetens, med bästa möjliga kvalitet och med hög patientsäkerhet, oavsett var i länet man bor.

Västerviks sjukhus, som ju var i fokus i programmen, är i ordets mest bokstavliga bemärkelse livsviktigt för befolkningen i mellersta och norra länsdelen. Men frågan är lika aktuell för Länssjukhuset i Kalmars vidkommande, som ju också har ”blivit av” med ett antal operationer i samband med den nationella nivåstruktureringen och den arbetsfördelning som genomförts inom länet.

Ända sedan diskussionerna i Sydöstra Sjukvårdsregionens regionala cancercentrum inleddes, angående den så kallade nivåstruktureringen, har vi varnat för risken att utarma kompetensen så till den grad att beredskapen att exempelvis klara av svåra trauman som trafikolyckor blir lidande. Vi har därför drivit på för att i de fall en koncentration av vissa ingrepp bedöms vara nödvändig måste sjukhuset kompenseras med andra operationer, så att kirurgernas kompetens upprätthålls.

Med insikterna från Dokument inifrån i bakhuvudet är det nu dags att trampa på bromsen i diskussionerna kring eventuellt fortsatt koncentration av vårdprocesser. I det fortsatta arbetet måste en värdering göra av var den bästa kompetensen finns och hur man kan försäkra sig om att kompetens, kvalitet och patientsäkerhet upprätthålls för länets invånare.

Gudrun Brunegård, Oppositionslandstingsråd (KD)

Arne Sjöberg, Landstingsledamot (KD)

Eric Dicksson, Landstingspolitiker (KD)

Maud Ärlebrant, Landstingspolitiker (KD)

Bara fem kommuner svarade om planer mot hedersförtryck och våld

Som ordförande för KDK Kalmar län har jag idag hållit presskonferenser om kommunernas svar på vår skrivelse om handlingsplaner vid hedersrelaterat förtryck.

För oss i Sverige är det självklart att flickor och kvinnor ska ha samma rättigheter som gäller för pojkar och män. Det gäller både studier och utbildning, att göra egna val av livsstil, val av partner och att bestämma över sin kropp.

Många flickor och kvinnor, och för all del även pojkar, från andra kulturer lever dock under andra förutsättningar här i vårt land. Ingen ska behöva utsättas för att tvingas att gifta sig eller bli utsatt för könsstympning. Därför är det viktigt att det finns lagar och regler som förbjuder tvång och våld, med en tydlig straffskala för den vårdnadshavare som utsätter sitt barn för sådant. I både förskola, skola och SFI ska det informeras om hur vi i Sverige ser på frågan och om barnets rätt till skydd. Flickor, kvinnor och pojkar som riskerar att utsättas ska veta att de har rätt till stöd och skydd från samhället.

I december skickade Kristdemokratiska Kvinnoförbundet (KDK) i Kalmar län en skrivelse till de tolv kommunerna, där vi ställde följande frågor:

  • Har personalen i förskola, skola och socialtjänst utbildats i hur man känner igen tecken på att en flicka eller kvinna lever i riskmiljö för att utsättas för hedersrelaterat tvång och/eller våld?
  • Finns handlingsplaner utarbetade för hur personal ska agera om man befarar att någon riskerar att tvingas utsättas för könsstympning eller tvångsäktenskap?
  • Hur agerar kommunens befattningshavare om det kommer till er kännedom att någon har utsatts för något av ovanstående?

Några kommuner svarade direkt efter jullovet, en kommun dröjde till efter sportlovet. Men sju kommuner har inte svarat alls (även om en tjänsteperson i Kalmar uttryckte lite dåligt samvete för att man inte svarat, när vi möttes i ett annat sammanhang för någon månad sedan).

Det är min förhoppning att någon form av arbete pågår i alla kommuner. Det blir nu mina KDK-kollegors uppgift i de berörda kommunerna att ta reda på vad det finns för beredskap, vilka förebyggande insatser som görs – och hur man agerar när det upptäcks att någon blivit utsatt för hedersrelaterat förtryck och våld av något slag.

Här kan du läsa skrivelsen: KDK skrivelse hedersförtryck

Och här finns en sammanställning av svaren. KDK Sammanställning kommuners svar på skrivelse hedersvåld