Mer tid för varje patient i en attraktiv primärvård

Primärvården ska vara basen i sjukvården. Trots det lägger i Sverige idag störst resurser på sjukhusen. Nu börjar dessbättre allt fler stämma in i det jag och andra hävdat i många år. Men för att primärvården ska kunna fylla funktionen som bas i sjukvården måste det finnas folk som jobbar där. Distriktsläkare (allmänmedicinska specialistläkare), sjuksköterskor, psykologer, fysioterapeuter, medicinska sekreterare, undersköterskor med flera. Varje enskild medarbetare behöver finnas där på lång sikt, för att skapa den kontinuitet och trygghet som behövs för att befolkningen ska lita på att de får den vård de behöver, när de behöver den.

Idag är ett tjugotal läkartjänster tomma på hälsocentralerna runt om i länet. Antalet utbildningsblock i allmänmedicin har utökats, men inte så få hoppar av under utbildningstiden och väljer istället en mer avgränsad sjukhusspecialitet.

Många upplever arbetet som distriktsläkare allt för krävande. Åtta av tio distriktsläkare arbetar deltid för att orka med, andra lämnar yrket och söker sig till andra medicinska specialiteter. Man har för kort tid per patient, trots att uppdraget omfattar alla åldrar och ett särskilt ansvar för svårt sjuka patienter med komplexa sjukdomar och psykisk ohälsa. Bördan av sjukskrivnings- och rehabiliteringsärenden ökar. Det är mycket ensamarbete. Allt detta skapar stress.

Samtidigt är det just denna spännvidd som är den stora tjusningen och utmaningen. De flesta är också överens om att det är just i primärvården som dessa patienter får bäst vård och samordning.

Det finns ljuspunkter: Två av tre AT-läkare, som går allmäntjänstgöring, kan tänka sig att bli specialister i allmänmedicin, dvs distriktsläkare. Löneläget för distriktsläkare är relativt högt. Distriktsläkaryrket går bra att kombinera med familj, föräldraskap och fritid, eftersom jourbördan är betydligt lättare än för sjukhusspecialiteterna. Potentialen är alltså stor, om landstingen bara förmår att ta vara på den.

Vad behövs då för att få alla intresserade att på allvar söka sig till allmänmedicin – och stanna där?

Mina verksamhetsbesök på hälsocentraler runt om i länet och i landet ger en samstämmig bild. Antalet patienter per läkare behöver minska rejält, för att läkarna ska orka och hinna med sköra äldre, kroniskt sjuka, psykisk ohälsa och sjukskrivningsärenden. Många har listor på 2000 patienter och mer därtill.

Med mer resurser och bättre organisation av primärvården kan detta vändas. En enkät från Distriktsläkarföreningen pekar ut några avgörande delar: Bra arbetskamrater, god bemanning, delaktighet i beslut kring verksamheten, tillräckligt med administrativ tid och möjlighet till kompetensutveckling. Fullt rimliga krav, kan tyckas.

Därför behöver landstinget ge tydlig signal om att stegvis minska antalet listade patienter per läkare, genom att öka antalet distriktsläkartjänster. På sikt bör målet vara 1000 patienter per doktor, mot nuvarande mål på 1650 patienter per listad, men i många fall över 2000 patienter i praktiken.

Det skulle ge läkaren tillräckligt med tid för varje patient, tid för hembesök, tid för avstämningar med kollegor, tid för sjukskrivningskonferenser i samarbete med Försäkringskassan och arbetsgivare, och inte minst tid för fortbildning, vilket ofta prioriteras bort på grund av stress och allt för stor arbetsbörda.

På så sätt kan primärvården bli en attraktiv arbetsplats, som kan skapa trygghet för patienter i alla åldrar, och utgöra basen i hälso- och sjukvården. Då kan den också avlasta sjukhusen patienter som skulle få bättre vård i primärvården. Det kan bli lite dyrare på kort sikt, med fler distriktsläkare på våra hälsocentraler, men ganska snart blir det en rejäl vinst – inte minst för patienterna. De får bättre vård på nära håll och behöver bara åka till sjukhuset när de är allvarligt sjuka. Kristdemokraternas tillskott med tre miljarder till primärvården gör det möjligt.

Ojämlik vård i livets slutskede består med landstingets S-styre

När livet närmar sig sitt slut är det särskilt viktigt hur vården är. Personal som är lyhörd för både patientens och de anhörigas behov – fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Och inte bara lyhördhet, utan också tid och möjlighet att kunna möta patient och anhöriga där de är i den svåra processen och den vård och omsorg de behöver.

Sedan 2006 finns det beslut i landstinget att det ska finnas samlade palliativa vårdplatser i Västervik och Oskarshamn, liksom det sedan länge finns i Kalmar. I Oskarshamn verkställdes beslutet för några år sedan, men i Västervik är de fem vårdplatserna fortfarande utspridda på tre olika kliniker. Det ger inte rimliga förutsättningar för det speciella förhållningssätt som behövs vid vården i livets slutskede, när personalen samtidigt ska hantera akut sjuka patienter som skrivs in och andra skrivs ut, man ska sätta dropp, ge injektioner och annan omvårdnad.

Därför var det rent provocerande när Anders Henriksson (S) inledde onsdagens landstingsfullmäktige i just Västervik, med att läsa upp en insändare från anhöriga efter en patient som fått vård i livets slutskede på den palliativa avdelningen i Kalmar. De lovprisade personalen och det bemötande både deras nu avlidne anhöriga och de själva hade fått.

Men denna omvårdnad får alltså inte invånarna i länets norra delar del av. Visserligen finns palliativa rådgivningsteam, som fungerar som konsulter gentemot den kommunala hemsjukvården, vilket Lena Segerberg (S) försökte framhålla i debatten. Men de palliativa rådgivningsteamen ersätter inte det behov som kan finnas av en lugn och trygg plats på sjukhuset, där en person får vård och omsorg till ande, själ och kropp under de sista dagarna. I Västervik såväl som i Oskarshamn och i Kalmar.

Det har nu gått mer än tio år sedan fullmäktige beslutade att länets invånare ska ha en jämlik palliativ vård, med samlade vårdplatser på alla tre sjukhusen. Att sossar, miljöpartister och vänsterpartister inte prioriterat det är ett cyniskt svek mot en patientgrupp som inte kan protestera, men som vi i vårt civiliserade samhälle borde värna särskilt om. Det är inget annat än bedrövligt. Invånarna i Kalmar län behöver få en ny politisk majoritet i landstinget! Alliansen är redo att ta över.

Försämrad vård på södra Öland

I sommar kommer den rödgröna majoriteten hålla hälsocentralen i Mörbylånga stängd sex veckor – trots att det är i Färjestaden bemanningsbristen finns. Förra året var det fyra veckor. Det är en klar försämring. Befolkningen på södra Öland ökar till Västerviks storlek under sommaren.

Bemanningssituationen är svår i Gamleby och Ankarsrum. Ändå tror jag ingen förväntar sig att de hälsocentralerna ska stängas i sex veckor under sommaren och alla patienter hänvisas till en enda hälsocentral inne i Västervik. På Öland går det tydligen, i detta rödgröna landsting, som har stordrift som signum.

Jessica Rydell hänvisar till att jourcentralen, med ökat öppethållande, finns i Borgholm. Det är dock uppenbar risk att patienter från södra Öland hellre väljer att åka direkt till akutmottagningen på Länssjukhuset i Kalmar, dit det är tre mil närmare, och på så sätt hamnar på fel vårdnivå.

Det är märkligt att man inte klarar att hitta vikarier till södra Öland. Har man verkligen uttömt alla möjligheter? Har man försökt rekrytera semestrande sommarölänningar, som kan tänka sig att jobba extra några veckor? Har man annonserat och kanske lockat med sommarboende för dem som inte är så lyckligt lottade att de har eget boende på ön?

Det vore också intressant att veta om Jessica Rydell som ansvarigt landstingsråd och miljöpartist har räknat på klimateffekterna. Befolkningen från södra Ölands glesbygd tvingas ju åka två mil längre enkel väg till Färjestaden, för att träffa distriktsläkare eller distriktssköterska. Dessa frågor fick jag tyvärr inget svar på vid debatten kring min interpellation i landstingsfullmäktige förra veckan.

Ölänningarna behöver en ny politisk majoritet i landstinget!

Hur går det med införandet av daglig fysisk aktivitet i skolorna?

Interpellation till barn- och utbildningsnämndens ordförande Lis-Astrid Andersson (S)

Hur går det med införandet av daglig fysisk aktivitet i skolorna?

Sambandet mellan fysisk aktivitet och förbättrade skolprestationer är väl dokumenterade i forskningen. Det är inte bara den fysiska hälsan som förbättras, med minskad risk för diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Som bonus stärks koncentrationsförmågan, liksom förmågan att lösa exempelvis matteproblem. Som resultat förbättras även betygspoäng.
I september 2015 beslutade kommunfullmäktige att bifalla Kristdemokraternas motion om att införa daglig fysisk aktivitet i skolorna, genom att ge rektorerna i uppdrag att ta fram möjliga förslag, inom befintlig ram.

Nu har det gått ett och ett halvt år och frågan är mer aktuell än någonsin, inte minst genom att regeringen aviserat att fler idrottstimmar ska införas i schemat från 2019. I Vimmerby finns på vissa skolor planer på ett pulsprojekt. Man kan dock uppnå goda effekter med relativt enkla medel, vilket olika projekt runt om i landet har visat. På en del skolor har man förlängt skoldagen för att lägga in ett pass med friluftsaktiviteter, som raska promenader, orientering, skridskoåkning eller bollspel någon gång under skoldagen, på andra håll har man utökat ämnet idrott och fördelat lektionerna över veckans dagar.

Jag skulle nu vilja få en redovisning av på vilket sätt motionens intentioner om att införa daglig fysisk aktivitet för att förbättra hälsa och skolresultat har genomförts i var och en av kommunens skolor.

Vimmerby den 26 maj 2017

Gudrun Brunegård
Kristdemokraterna

Knyt kompetens till landstinget genom resursenheter och överanställning!

Interpellation till Lena Segerberg (S) och Yvonne Hagberg (S)

Resursenheter och överanställningar för att knyta kompetens till landstinget

Sjuksköterskebrist och bemanningssvårigheter är dominerande frågor i dagens sjukvård. Hur ska landstinget kunna konkurrera med andra arbetsgivare för att kunna bemanna livsviktiga funktioner i vården? Grundläggande är självklart att vara en attraktiv arbetsgivare, som ger lön efter ansvar och kompetens, god arbetsmiljö, rimliga arbetstider, med tid för återhämtning efter tunga arbetspass, goda möjligheter till kompetensutveckling och att vars och ens kompetens tas till vara. Kanske behöver landstinget också i viss mån vara mer flexibelt och ta tillvara kompetenta yrkespersoner, även om det för tillfället inte finns någon akut brist inom just det området.

Inom några verksamheter finns det en resursenhet, som samlar ett antal medarbetare utöver den fasta bemanningen på kliniken. Från denna resursenhet kan en medarbetare med rätt kompetens avdelas till en enhet där det finns behov. Det kan exempelvis vara en sjuksköterska eller undersköterska med deltidsanställning, som vill öka sin tjänstgöringsgrad och är beredd att hoppa in då vakanser uppstår inom ett visst område.

Såvitt vi känner till finns det bara resursenheter kopplade till sjukhusen i nuläget. Det kan dock finnas skäl att inrätta sådana inom fler områden, exempelvis inom ambulanssjukvården. Om man ser över ett visst geografiskt område finns förmodligen nästan ständigt behov av vikarier på grund av föräldraledigheter, sjukskrivningar och semestrar. En sådan resursenhet skulle också bidra till större kontinuitet och skulle minska behovet att ringa in timanställda vikarier, med all den osäkerhet som det innebär för dessa vikarier.

Ett annat alternativ är att strategiskt knyta kompetens till en enhet genom överanställning. Om landstinget händelsevis råkar vara fullbemannat inom det aktuella kompetensområdet, kan man på så sätt undvika att en person med viss önskvärd kompetens flyttar från området eller går till annan arbetsgivare. En medarbetare med specifik kompetens kan i många fall vara beredd att vara flexibel och arbeta på olika arbetsplatser inom en viss geografisk area, om det innebär att man får möjlighet att arbeta inom det fält man valt att specialisera sig.

– Är ni, utifrån ovanstående resonemang, beredda att ge klartecken till fler verksamheter att kunna överanställa alternativt bygga upp resursenheter för att knyta kompetens till landstinget?

Kalmar län den 19 maj 2017

Gudrun Brunegård (KD) Jimmy Loord (KD)
Oppositionsråd Personalutskottet

Beroendecentrum slipper flytta!

Personer med missbruks- och beroendeproblematik har stort behov av trygghet och kontinuitet. Samtalsbehandlingen är en viktig del av uppföljningen för dem som står på tablettbehandling. Oron blev därför stor när personalen fick besked om att alla samtalsbehandlingar skulle avslutas och tablettutdelning skulle samlokaliseras med psykakuten, där det finns mindre möjlighet till kontroll av eventuellt återfall. Lättnaden är därigenom desto större, när det nu står klart att Beroendecentrum blir kvar i sina lokaler i sommar.

Det känns bra, när det går att rätta till ett beslut, så att inte en utsatt patientgrupp riskerar att hamn i kläm.

Pedagogisk omsorg och förskolor med mångfald och valfrihet

Kommunfullmäktige
Vimmerby kommun

Motion
Pedagogisk omsorg och förskolor med mångfald och valfrihet

Familjer och barn är olika och har olika behov. Det som passar de flesta är inte säkert att det är bäst för alla. Det är därför viktigt att kunna erbjuda barnomsorg av olika karaktär och med varierade inriktningar. I Vimmerby kommun finns dock inte någon större variation att välja mellan. Det har exempelvis vid det här laget gått ganska många år sedan de sista familjedaghemmen (”dagmammorna”) försvann. Det var en förlust för de barn som mådde bäst i en hemmiljö, med ett mindre antal barn omkring sig än vad det blir på en stor förskola.

Vi kristdemokrater ställer oss mycket tveksamma till att bygga ytterligare en stordriftsförskola i VOK-området, särskilt i ett läge då kommunens låneskuld är bland rikets högsta, fördelat per invånare. I första hand borde vi till fullo utnyttja andra möjligheter som finns, för att lätta på trycket i barnomsorgen och samtidigt öka landsbygdens livskraft. För övrigt bör alternativa lokaliseringar för eventuella ytterligare förskolor i Vimmerby utredas, för att inte nagga friluftsområdet ytterligare i kanten.

Kommunen borde ta tillvara lagstiftningens möjligheter beträffande barnomsorgspeng. I Vimmerby fungerar den enbart som beräkning för hur stort anslag per barn som tilldelas respektive förskola, men samma peng kan enligt lagen också tillfalla annan form av pedagogisk omsorg, exempelvis föräldrakooperativ, där kooperativet kan anställa behörig personal. Även enskilt drivna familjedaghem kan finansieras med barnomsorgspengen. I sådana fall utgår ersättning för lika många av dagbarnvårdarens egna barn som barn ifrån andra familjer som får sin omsorg i familjedaghemmet. Dessa alternativ behöver marknadsföras bättre.

Vimmerby kommun har en i högsta grad levande landsbygd. Drygt hälften av invånarna bor i staden och resten är fördelade på kransorter och ren landsbygd. De värden som är förknippade med detta borde tas bättre tillvara. Tyvärr lades Pelarne förskola ned, trots folkomröstningens tydliga utfall. Nu vill majoriteten göra sig av med byggnaden, trots kommunens skriande brist på förskoleplatser och att bygdens folk vädjar om att kunna fortsätta använda den som samlingspunkt.

Möjligheten att öppna en andra förskoleavdelning i Djursdala behöver tas tillvara. Enligt samhällsföreningen finns tillräckligt många barn som står i kö för att fylla en avdelning, vilket skulle lätta på trycket inne i Vimmerby.

Vi föreslår därför kommunfullmäktige ge kommunstyrelsen i uppdrag

Att ta fram ett regelverk för hur Vimmerby kommun kan dra nytta av
barnomsorgspengens alla möjligheter och marknadsföra dem på
hemsidan,

Att omgående ta fram beslutsunderlag för att snarast möjligt kunna öppna
en andra förskoleavdelning i Djursdala,

Att ta fram beslutsunderlag för att byta ut oljeeldningen i Pelarne skola till
fossilbränslefritt alternativ och parallellt inleda planering för att öppna en
ekologisk förskola i Pelarne,

Att bjuda in fler aktörer att starta fristående förskolor finansierade med
barnomsorgspeng,

Att stimulera intresserade föräldrar att starta familjekooperativ, finansierade
med barnomsorgspeng,

Att marknadsföra möjligheten att starta enskilt drivna familjedaghem och skolbarnsomsorg,

Att återinföra kommunala familjedaghem, samt

Att utreda lämpligaste placering för eventuell ytterligare förskola i staden, ur
ett långsiktigt demografiskt och bostadsperspektiv, och vid behov inleda
planprocess för förskola på Astrid Lindgrens gata, mitt emot VOK-
parkeringen.

Slutligen föreslår vi

Att kommunstyrelsen ges i uppdrag att tillskriva regeringen med uppmaning
att återinföra vårdnadsbidraget. Sedan det avskaffades ökade behovet
av förskoleplatser i Vimmerby med ungefär en avdelning.

Vimmerby den 12 maj 2017

Gudrun Brunegård Torbjörn Sandberg
Kristdemokraterna Kristdemokraterna

Satsa på BUP – för barnens skull!

Barn som mår dåligt måste få den vård och behandling de behöver, utan utdragen väntan. Deras familjer behöver stöd för att kunna hjälpa sitt barn eller sin tonåring att orka med tillvaron. Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) har en nyckelroll, men idag har de svårt att klara sitt uppdrag.

Idag har jag besökt BUP Norr. Jag mötte en kompetent och engagerad grupp medarbetare, som börjar ifrågasätta sin förmåga att kunna bedriva patientsäker vård. De går med ständig oro över att ytterligare en kollega ska säga upp sig, i en personalgrupp där det redan finns vakanser inom alla professioner. Det behövs nu särskilda insatser för att skapa energi och motivation för dem som finns kvar att orka fortsätta. Börja diskutera friskvård, resor på arbetstid, arbetstidsförkortning eller vad som behövs!

Det är djupt oroande att höra personalen på BUP berätta hur barn och ungdomar med allvarliga tillstånd drabbas av långa väntetider som följd av den svåra underbemanningen. De medarbetare som finns kvar delar på arbetsbörda som hotar knäcka dem. Flera uttryckte oro över att hela organisationen var nära kollaps. Det skulle vara förödande för de barn och ungdomar verksamheten är till för.

Den psykiska ohälsan bland barn och unga växer. Samverkan med kommunernas elevhälsa behöver förbättras, så att barnens behov tillgodoses i ett tidigare skede. Vi kristdemokrater vill samla all hälso- och sjukvård för barn och unga i en gemensam organisation, Ungdomshälsan. Det är en fråga som jag själv har fört fram, både som motion till KD-rikstinget 2015 och i motion i landstinget. I Kristdemokraternas vårdbudget skjuter vi till rejält med resurser i ett paket med flera åtgärder för att förbättra barns välmående.

• Förstärkt barn- och ungdomshälsovård, 400 milj kr
• Förstärkt vårdgaranti för kortare väntetider till BUP, 250 milj kr
• Elevhälsogaranti, rätt till kontakt med elevhälsan inom ett dygn, 380 milj kr
• Föräldrautbildning för tonårsfamiljer, 100 milj kr
• Evidensbaserade antimobbningsprogram i skolorna, 250 milj kr

Pruta inte bort demokratin!

Pressmeddelande
Vimmerby den 11 maj 2017

– Det är oroande att företrädare för majoriteten är så maktfullkomliga att de vill pruta bort den breda politiska representationen i kommunfullmäktige. Med en mindre fullmäktigeförsamling finns det plats för färre partier. Det underminerar demokratin, om det blir en större andel invånare som saknar företrädare som de känner representerar deras åsikter.

Det säger Gudrun Brunegård, ordförande för Kristdemokraterna i Vimmerby, med anledning av att företrädare för Socialdemokraterna och Moderaterna uttryckt en inriktning att minska ned kommunfullmäktige, redan innan den parlamentariska arbetsgruppen inlett sitt arbete. Gruppen ska ta fram förslag till hur den politiska organisationen ska se ut nästa mandatperiod.

– Det är viktigt att den politiska organisationen speglar den bredd i åsikter som väljarna uttrycker på valdagen. Vi kristdemokrater har haft synpunkter på den nuvarande modellen. Nämnderna är så små att hela oppositionen endast har två platser att dela på. Det innebär i vissa fall att nämndens ordinarie ledamöter endast representerar tre partier. Det är inte någon god demokratisk representation, när merparten av partierna utestängs från information och beslutsfattande.

– Tänker sig majoriteten att krympa ihop fullmäktige kan det gå så illa i Vimmerby att bara de tre största partierna får något att säga till om. Det kan vi inte acceptera. Därför har Kristdemokraternas styrelse gett våra representanter i den parlamentariska gruppen i uppdrag att verka för att bibehålla 49 ledamöter i fullmäktige och att öka nämndernas storlek, avslutar Gudrun Brunegård (KD).

Vad händer med beroendevården?

Hur påverkas missbruksvården om man samlokaliserar Beroendecentrum i Kalmar med psykakuten, avvecklar samtalsbehandlingarna och blir en ren medicinutdelningsstation? Det undrar jag, efter att ha samtalat med medarbetare på Beroendecentrum angående det besked de fått om förändringar som ska genomföras före sommaren.

50-70 patienter kommer dagligen till Beroendecentrum för att ta Antabus, Metadon eller liknande. Enligt Socialstyrelsens riktlinjer ska patienter med sådan behandling ha daglig, övervakad tillsyn med psykosocialt stöd, framför allt under de första månaderna av behandlingen. Hur går det ihop med beskedet till medarbetarna, att alla pågående samtalsbehandlingar ska avslutas under de närmaste veckorna och patienterna sedan endast ska erbjudas medicinbehandling?

Personalen på Beroendecentrum känner patienterna väl och kan se när det strular. På psykakuten finns endast en toalett. Den är inte tillfredsställande utrustad för att ta övervakade urinkontroller vid misstänkt återfall, jämfört med de tre toaletterna i nuvarande lokaler. Förändringen innebär överhängande risk att återfall inte upptäcks i tid.

Missbruket har förändrats under de senaste tio åren. Tyngre droger förekommer tidigare i ”missbrukskarriären”. Heroinmissbruk har blivit vanligare, även bland yngre. Det är vårdens skyldighet att följa angivna rutiner för att förbättra patienternas förutsättningar att ta sig ur beroendet.

Jag har för avsikt att ställa en interpellation i ärendet vid kommande landstingsfullmäktige. Det här kan bli några av frågorna:
Varför riskera patientsäkerheten för en väldigt skör grupp, med stort behov av kontinuitet i personal, som känner igen dem som personer och som kan se när det strular?
Varför avsluta samtal, tvärt emot Socialstyrelsens föreskrift, och bli en ren medicinutdelningsfabrik?
Anser ansvariga landstingsrådet Linda Fleetwood (V) att förändringarna är patientsäkra?