Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) flyr helhetsansvaret

Pressmeddelande

Kalmar län är skamligt missgynnat av staten, när det gäller satsningar på infrastruktursatsningar som vägar och järnväg. Med nuvarande regering finns ingen förändring inom synhåll.

Det säger riksdagsledamoten Gudrun Brunegård (KD), efter att ha debatterat med infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) i riksdagens kammare.

När jag tillträdde som riksdagsledamot för Kalmar län lovade jag att arbeta för att vårt läns invånare, besökare och företag ska få likvärdiga förutsättningar för växtkraft som andra län. Möjligheten att pendla till arbete och studier och att transportera varor är avgörande för attraktiviteten att bo och verka här. Därför har jag ställt såväl skriftliga frågor som en interpellation till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S), själv bosatt i Växjö.

I Kalmar län är det gott att leva. Många av våra invånare lever till mycket hög ålder. Vi är ett av landets främsta besökslän och har många av Sveriges mest kända platsvarumärken, som Kalmar, Öland, Vimmerby med Astrid Lindgrens Värld och Västervik med visfestivalen. Här finns också flera tunga industrier, som Södra i Mönsterås, Scania i Kalmar och aluminiumklustret i Hultsfred-Vimmerby. För att kunna ta vara på potentialen behövs goda transportmöjligheter.

I den nu gällande nationella transportplanen får Kalmar län i särklass lägst anslag per invånare, med 2 765 kronor per invånare. De statliga anslagen kan jämföras med tvåan från slutet, Örebro län, med 3 529 kronor per invånare, som dock korsas av två Europavägar och stambanan, vilkas underhåll och förbättringsåtgärder bekostas från ett annat konto. Av våra grannlän tilldelas Blekinge 5 020 kr/invånare, Östergötland 7 020 kr/inv okalmar läch Jönköping 13 214 kr/inv. Samtliga ligger på den nedre halvan av listan. Enbart Kronoberg, som får 15 247 kr/inv, ligger strax över mitten. I topp ligger Västerbotten med 83 048 kr/inv.

Min frågeställning i interpellationen var om regeringen har något mål eller ansvar avseende infrastruktursatsningarnas betydelse för att ge likvärdiga tillväxt- och konkurrensvillkor till rikets olika delar. Dessvärre tycks det inte finnas något sådant. Ministern uttryckte ingen ambition att från statligt håll förändra den ständiga jumboplatsen för Kalmar län. Istället hänvisade han till samråd och att lyssna av olika delar av landet och göra en sammanvägning.

Det är just den tilldelningsmodellen som försatt Kalmar län i vår nuvarande situation. Våra grannlän har hittills inte visat något större intresse av att dela med sig av kakan till oss. Därför borde åtminstone staten ta ett övergripande helhetsansvar, så att även Kalmar läns invånare, besökare och företag får rimliga transportvillkor, inte minst i dessa tider då allt fler vill åka kollektivt.

Etableringsstopp för religiösa friskolor – interpellation till utbildningsminister Anna Ekström

Interpellation till utbildningsminister Anna Ekström

Utredningen om konfessionella inslag i skolväsendet och de nytillkomna tilläggsdirektiven om etableringsstopp för fristående skolor med konfessionell inriktning.

Den 8 mars 2018 tillsattes en utredning för att analysera regelverket för konfessionella inslag i skolväsendet. Utredningsdirektiven innehåller bland annat att ”analysera för- och nackdelar med konfessionella inslag i olika skolformer, t.ex. förskola, grundskola och gymnasieskola”.

Utbildningsministern har i en intervju i tidningen Dagen den 14 mars 2018 meddelat att förskolor som drivs av en religiös aktör får vara kvar. Det har dock inte tillkommit något tilläggsdirektiv om att ta bort sådana från utredningen.

Den 29 maj 2019 beslutade regeringen att, med hänvisning till överenskommelsen med Centerpartiet och Liberalerna, ge tilläggsdirektiv till utredningen och därmed också förlänga utredningstiden. Tilläggsdirektivet ger utredaren i uppdrag att nu även

  • lämna sådana författningsförslag som behövs för att ett etableringsstopp för fristående skolor med konfessionell inriktning ska kunna införas, och
  • analysera och redovisa vilka eventuella konsekvenser dessa författningsändringar kan få, bl.a. i förhållande till grundlag, EU-rätten och Sveriges internationella åtaganden samt för befintliga fristående skolor med konfessionell inriktning.

Vidare har utbildningsministern i ett pressmeddelande på regeringens hemsida den 3 juni 2019 uttryckt följande:

”De senaste åren har vi sett exempel på skolor som i religionens namn separerar flickor och pojkar, knappt undervisar om sex- och samlevnad och jämställer evolutionen med religiösa skapelsemyter. Det är fullkomligt oacceptabelt. Nu tar regeringen de första stegen mot att stoppa nya religiösa friskolor, säger utbildningsminister Anna Ekström.

(…)

– I den svenska skolan ska varje elev vara fri att forma sin egen uppfattning och framtid. Inte ett enda barn ska tvingas delta i konfessionella inslag eller nekas undervisning om exempelvis evolutionsläran eller sex- och samlevnad. Det är en fråga om att försvara själva grunden för skolan – att fokus ska vara på kunskap och bildning, inte religiös fostran, säger Anna Ekström.”

I detta instämmer Kristdemokraterna. Skollagen ger redan ett sådant uppdrag till de skolformer den omfattar. Ingen skola i Sverige tillåts verka, som inte ger objektiv undervisning enligt skollagen. Ingen elev kan enligt skollagen tvingas delta i konfessionella inslag, ens på en fristående skola med religiös huvudman. Sådana inslag ska endast erbjudas avskilt från undervisningen, exempelvis morgonbön eller i anslutning till måltidsrast. Flickor och pojkar ska inte separeras. Skolor som bryter mot detta kan stängas, vilket också skett i några fall.

De flesta nu befintliga friskolorna med religiösa huvudmän har som regel mycket gott anseende, både hos föräldrar, elever och allmänhet. De är mångkulturella och tar emot elever med olika trosbekännelser. I många fall placeras elever som offentligt drivna skolor misslyckats med i sådana skolor, med goda resultat. Rent allmänt uppvisar de fristående skolorna med religiösa huvudmän ofta goda resultat i de nationella proven.

Detta sammantaget väcker dock ett antal frågor:

  • När utredningsdirektiven talar om konfessionella inslag i olika skolformer och radar upp förskola, grundskola och gymnasium som exempel, vilka fler skolformer omfattas av utredningen? Rörelseägda folkhögskolor?
  • Vad gäller egentligen beträffande förskolor som drivs av religiösa aktörer? Ingår de i den fortsatta utredningen?
  • Bedömer utbildningsministern att Skolinspektionen har tillräckliga resurser och befogenheter att inspektera, varna och/eller frånta rättigheterna att bedriva skolverksamhet bland huvudmän som inte uppfyller skollagens krav på objektivitet och så vidare?
  • Är det i överensstämmelse med utbildningsministerns rättsuppfattning, att samtliga väl fungerande skolor med religiös huvudman ska utsättas för kollektiv bestraffning, på grundval av ett fåtal som har misskött sig?

Vimmerby den 13 juni 2019

Gudrun Brunegård

Kristdemokraterna

Statliga infrastruktursatsningar för utvecklingskraft i Kalmar län – interpellation till infrastrukturminister Tomas Eneroth

De båda frågor jag ställde till infrastrukturminister Tomas Eneroth, gällande statens tilldelning till regionala infrastruktursatsningar och höghastighetsbanan, gav endast vaga och i mitt tycke undanglidande svar. Därför har jag ställt en interpellation, för att få möjlighet att debattera frågan i kammaren.

Här följer interpellationen.

Statliga infrastruktursatsningar för utvecklingskraft i Kalmar län

Kalmar län är ett av Sveriges främsta besökslän, med en rad väl kända platsvarumärken. Kalmar, Öland, Vimmerby med Astrid Lindgrens Värld, Glasriket, Västervik med Visfestivalen är några exempel. Miljontals besökare kommer hit varje år. Här finns också flera tunga industrier, som Södra i Mönsterås och Scania i Oskarshamn.

I Kalmar län ska man bo om man vill leva länge. Länet har en av Sveriges äldsta befolkningar, men ligger långt under genomsnittet vad gäller utbildningsnivå och skattekraft. För att ta vara på den växtkraft som finns i länet behövs avsevärda förbättringar av såväl järnvägar som landsvägar. Det skulle då vara till stor hjälp om staten tog ett övergripande fördelningspolitiskt ansvar och inte lämnar en hel landsända åt sitt öde.

Kalmar län har, vilket jag nyligen lyfte i en skriftlig fråga, den lägsta tilldelningen per invånare i hela landet i den nu gällande nationella transportplanen, endast 2 765 kronor per invånare. Detta ska jämföras med det till ytan och befolkningen mindre grannlänet Kronoberg, som tilldelas 15 247 kronor per invånare, trots att Kronoberg korsas av både södra stambanan och en väl utbyggd Europaväg.

Min fråga gällde hur infrastrukturministern avser att tillgodose behovet av goda och likvärdiga utvecklings- och transportvillkor till befolkning, näringsliv och besökare till Kalmar län i arbetet med kommande nationella transportplan. Ministern svarade att regeringen tagit emot synpunkter från exempelvis branscher och regioner och har vägt ihop det som är regionalt viktiga prioriteringar och regeringens mål. Vidare svarar ministern att en utgångspunkt är att transportinfrastrukturen ska bidra till en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet, så även i Kalmar län.

I Kalmar län är kommunerna och regionen överens om vilka satsningar som behövs för att länet ska kunna utvecklas väl. Dessvärre medför det geografiska läget att länet inte får någon större draghjälp från grannlänen kring infrastruktursatsningar.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor:

  • Har regeringen något mål eller ansvar avseende infrastruktursatsningarnas betydelse för att ge likvärdiga tillväxt- och konkurrensvillkor till rikets olika delar?

Vimmerby den 11 juni 2019

Gudrun Brunegård

Folkbildningens roll för vuxenutbildning i Norden. Fråga till kulturminister Amanda Lind.

Här kommer en fråga jag ställt till kulturminister Amanda Lind (MP), som i korthet handlar om ifall hon kommer att lyfta folkhögskolors och studieförbundens betydelse i Nordiska rådets ministerråd.

Utifrån det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet 2018 har regeringen ansvarat för framtagandet av ett program för utbildning och forskning (ANP 2017:787) för det framtida nordiska utbildningssamarbetet. Programmet utrycker ambitionen att sätta kunskap i fokus och att stärka Norden som kunskapsregion. Två stora framtidsfrågor identifierades för Sverige att lyfta fram för sektorn under 2018, den gemensamma forskningspolitiken och högnivågruppens rapport om framtiden för det nordiska utbildningssamarbetet. Högnivågruppen presenterade en rad rekommendationer under sex punkter med huvudrubrikerna: Ministerrådsmöten och processer för samarbetet, En gemensam utbildnings- och arbetsmarknad i Norden, Behov av gemensamt kunskapsunderlag, Nordiska digitala plattformar för utbildning, Universitetssamarbete, Innovation och forskarutbildning samt Nordisk identitet och bildning.

Arbetet med det nordiska utbildningssamarbetet har nu övergått till Island som under 2019 övertagit ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. I de skrivelser som Sveriges regering publicerade under 2018 finns mycket som är gott och relevant för de nordiska länderna att samarbeta kring. Något som saknas är emellertid ett tydligt ställningstagande för folkbildningen i form av vuxenutbildning av studieförbund och folkhögskolor.

Folkbildningen är fri och frivillig, har individen och gruppen i fokus för lärandet. Människor deltar av fri vilja i lärandeprocesser som inbegriper socialt samspel, samarbete, diskussion och reflektion, frivilliga möten som utvecklar både människor och samhällen. Folkbildningen bidrar till att utjämna utbildningsklyftorna och höja utbildningsnivån i samhället. Ofta arbetar folkbildningen uppsökande för att nå relevanta målgrupper, t.ex. personer med låg eller ofullständig utbildning, nya medborgare och människor som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. I Sverige föreligger en angelägen uppgift att överbrygga det kompetensgap som föreligger hos många nyanlända i förhållande till de kunskapskrav som råder på arbetsmarknaden i Norden. Att inte placera folkbildningen som en central aktör för vuxenutbildning framstår som kontrasterar hur Sverige under sitt ordförandeskap under 2018 framhöll vikten av ett inkluderande Norden.

Tänker statsrådet, mot bakgrund av det som har framförts, ta några initiativ för att inom ramen för den vidare utvecklingen av det nordiska utbildningssamarbetet under Islands ledning väcka frågan om folkbildningens roll i Norden?

………………………………………

Gudrun Brunegård (KD)

Fråga om höghastighetsjärnväg till infrastrukturminister Tomas Eneroth

Det finns ett stort motstånd till planerna på höghastighetsjärnväg i Kalmar län, men även i andra delar av landet. Delvis handlar oron om att man befarar att de gigantiska satsningarna ska dränera medel från underhåll och utveckling av befintligt järnvägsnät. Från Kalmar läns sida finns också ett behov av att resenärer norrut, via Linköping, får en direkt anknytning mellan tågen, utan busstransfer, som det talas om i vissa sammanhang.

Detta gäller bifogade fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S).

Höghastighetståg kontra regional tågtrafik

Sverige är långsträckt och relativt glest befolkat. Många är beroende av en väl utbyggd infrastruktur för såväl privat resande som för pendlande till studier och arbete. Till detta kommer näringslivets behov av transporter. Många tar stort ansvar för att de ska göras på ett så hållbart sätt som möjligt. Tågtrafiken är därvidlag ett attraktivt alternativ. Kapaciteten på landets järnvägar är dock utnyttjad närmast till bristningsgränsen. Det är ur det perspektivet planerna för en höghastighetsbana, som är tänkt att förbinda Stockholm, Göteborg och Malmö, har tagit form.

För befolkningen i Kalmar län, såväl som i övriga delar av landet som hamnar vid sidan om den planerade sträckningen, är dock oron och motståndet till en höghastighetsbana stort. Redan idag är länet gravt missgynnat vad gäller statliga medel för infrastruktursatsningar via den nationella transportplanen och ligger längst ned i botten på listan. Behovet att rusta upp befintliga järnvägslinjer är stort, för att underlätta befolkningens och näringslivets behov av hållbara transporter inom länet och till utbildnings- och arbetsmarknadscentra utanför länet, likaväl som miljontals besökare och transporter till länet.

Där finns dock i nuläget inte några garantier för att resenärer från Kalmar län via Stångådalsbanan och Tjustbanan ska kunna ansluta naturligt vid ett nytt resecentrum i Linköping. Tvärtom hörs förslag om att resenärer ska bussas från nuvarande resecentrum till det nya som planeras. Det skulle medföra opraktiska och tidsödande byten, och skulle avskräcka många resenärer.

Det är för såväl befolkningen i Kalmar län av yttersta vikt att det i den fortsatta planeringen för höghastighetståg tydliggörs, hur en sådan investering ska kunna ske utan att befintligt järnvägsnät drabbas av nedsatt underhåll och nödvändiga satsningar. Den får inte heller medföra försämrad tillgänglighet vid anknytningspunkterna.

  • Vilka åtgärder vidtar ministern för att garantera att investering i framtida höghastighetsbanor inte sker på bekostnad av befintliga regionaltåg och att de regionala järnvägarna får naturliga anknytningspunkter till framtida höghastighetsbanor?

Vimmerby den 22 maj 2019

Gudrun Brunegård

 

Fråga om Stångådalsbanan till infrastrukturminister Tomas Eneroth

När jag tillträdde som riksdagsledamot lovade jag att arbeta för att förbättra Kalmar läns förutsättningar för befolkning, näringsliv och besökare. Den första skriftliga frågan inom det området ställde jag till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S).

Stångådalsbanan

Kalmar län är ett av Sveriges främsta turistlän, med flera av Sveriges mest kända varumärken, som Öland, Kalmar, Glasriket, Vimmerby med Astrid Lindgrens Värld och Västervik med Visfestivalen. Många Gotlandsturister väljer att ta färjan via Oskarshamn. Länet har dessutom flera tunga industrier, som Scania i Oskarshamn, Södra i Mönsterås och aluminiumklustret i Hultsfred-Vimmerby. Dessa tunga transporter sker idag till stor del via landsväg. Hade fler transporter kunnat ske via järnväg skulle miljövinsterna vara uppenbara. Idag saknas dock kapacitet och i vissa fall anknytningar.

Stångådalsbanan förbinder Linköping med Kalmar via Rimforsa, Kisa, Vimmerby, Hultsfred, Berga, Högsby och Blomstermåla. Ett antal ytterligare hållplatser längs med banan skulle, om de byggdes ut, bidra till ett än mer förbättrat, miljövänligt pendlingsalternativ för invånare längs med banan, med möjlighet till tågmöten och därmed fler turer per dag. Genom Berga station finns även förbindelse till Oskarshamn och därmed Gotlandstrafiken.

Sedan Stångådalsbanan rustades upp i början av 1990-talet har endast smärre investeringar gjorts. Trots det ligger antalet resande på hög nivå. Många använder tåget, som avsett, för arbets- och studiependling, både söderut mot Kalmar, och norrut mot Linköping.

Kommunerna i Kalmar län har, i brist på statliga medel, på egen hand via regionförbundet gått in med åtskilliga miljoner för att renovera undermåliga delar. Dit hör bland annat en bro som inte höll tillräcklig hög bärighet, inne på östgötskt territorium. Resenärerna kan dock inte undgå att märka att banan är i behov av ytterligare underhåll för att korta ned restiderna och minska stötigheten över osvetsade skarvar.

Dessvärre har Kalmar län hittills inte fått något nämnvärt stöd från staten i strävandena efter bättre och mer miljövänliga transportalternativ för personer och gods. I den senaste nationella transportplanen tilldelas Kalmar län den i särklass lägsta andelen statliga miljoner per invånare, 2 765 kronor per invånare. Av den kakan är redan en stor del uppbokad för det ständigt pågående underhållet av Ölandsbron och kan således inte tas i anspråk för förbättringar av infrastrukturen i andra delar av länet. De statliga anslagen kan jämföras med tvåan från slutet, Örebro län, med 3 529 kronor per invånare. Grannlänet Blekinge, tilldelas 5 020 kr/invånare, Östergötland 7 020 kr/inv och Jönköping 13 214 kr/inv. Samtliga ligger på den nedre halvan av listan. Kronoberg, som får 15 247 kr/inv, ligger strax över mitten.

Jag vill med anledning av ovanstående ställa följande fråga:

  • På vilket sätt avser infrastrukturministern tillgodose behovet av goda och likvärdiga utvecklings- och transportvillkor till befolkning, näringsliv och besökare till Kalmar län, i arbetet med kommande nationella transportplan?

Vimmerby den 23 maj 2019

Gudrun Brunegård

Riksdagsdebatt om skolfrågor

Idag har utbildningsutskottet debatterat tre betänkanden: Grundläggande om utbildningen, Lärare och elever samt Övergripande skolfrågor. Hör följer mott anförande:

Herr talman!

Jag vill, för tids vinnande, börja med att yrka bifall till UbU8, Grundläggande om utbildning, reservation 20, punkt 10, UbU9, Lärare och elever, reservation 31, punkt 11 samt UbU10, Övergripande skolfrågor, reservation 49, punkt 18. För övrigt ställer jag mig bakom samtliga reservationer från Kristdemokraterna.

Först vill jag säga några ord om reservation 20, om sex- och samlevnadsundervisningen, under UbU8, punkt 10, Grundläggande om utbildningen:

Man skulle, herr talman, kunna tro att sex- och samlevnadsundervisning i denna upplysta tid skulle vara något som mer eller mindre sköter sig självt.

Men just det faktum, att forskning visar att många elever redan i mellanstadiet konsumerar ansenliga mängder pornografi, understryker behovet av objektiv undervisning av vuxna personer med kompetens och vana att tala om sådana viktiga och känsliga frågor.

För det är fortfarande många lärare som har svårt att hantera frågor om hur kroppen ser ut och fungerar, när det kommer till sexualiteten, som ju också involverar känslolivet, behovet att vara rädda om varandra, skydda sig mot könssjukdomar och oönskade graviditeter, om rätten att säga nej och rätten att bli respekterad för den man är och för den sexuella läggning man har.

På många håll i landet har skolan under åren upparbetat ett gott samarbete med ungdomsmottagningarna, där just den kompetensen finns. Det kan exempelvis vara ett studiebesök på ungdomsmottagningen, då eleverna får bekanta sig med såväl personalen och lokalerna. Man får se och kanske pröva en gynstol och bekanta sig med olika sortera preventivmedel. Erfarenheterna har varit goda. Man har sett hur det avdramatiserar att gå till ungdomsmottagningen, vilket gör ungdomarna mer benägna att gå dit när det behövs.

Kristdemokraterna vill därför att ungdomsmottagningarna över hela landet ska involveras i sex- och samlevnadsundervisningen.

Idrott och hälsa är, herr talman, ett annat viktigt område, som Kristdemokraterna vill uppgradera.

Ett viktigt mål är en skola som ger eleverna goda och jämlika förutsättningar att nå godkända betyg. Precis som flera talare tidigare nämnt, visar forskning att detta att ha gått ut skolan med godkända betyg är den främsta skyddsfaktorn mot framtida utanförskap, både i form av arbetslöshet, kriminalitet och psykosocialt, något som också Sveriges Kommuner och Landsting tagit fasta på. Det är då anmärkningsvärt att vi har en skola där andelen pojkar som inte går it grundskolan med godkända betyg ligger tre procentenheter lägre än för flickor.

Bunkefloprojektet i Malmö, har för skolsammanhang hunnit samla på sig en närmast unik mängd forskningsstudier. Där kunde man redan 2012 visa att när elever får fysisk aktivitet varje dag utjämnas skillnaderna i betyg mellan pojkar och flickor. Hos en grupp som ingick i försöket blev 96% av eleverna behörigs till gymnasiet, jämfört med 89% i kontrollgruppen, som inte fick den extra tiden för daglig fysisk aktivitet.

Med de stora skillnader som idag råder mellan pojkar och flickors förutsättningar att nå godkända betyg är ju detta ett uppseendeväckande resultat. Det är ju förvånande att lagstiftare och skolhuvudmän inte har dragit slutsatsen att detta är en viktigt jämställdhetsfråga.

Svenska elever har mindre schemalagd idrott än eleverna i många andra europeiska länder. Enligt timplanerna ska grundskolan ha totalt 500 idrottstimmar. Det blir i snitt 1,5 timme i veckan. Då ska vi dessutom ha i bakhuvudet att på många skolor räcker inte rasten före och efter idrottstimmen till för förflyttning, ombyte och duschning, så i själva verket blir det ännu mindre tid för idrottslektionen.

Skolorna har visserligen tid att själva göra förändringar, både att minska antalet timmar med 20 procent och att lägga in fler idrottspass.

Detta medför att det i realiteten råder stora skillnader över landet och även mellan kommuner och inom samma kommun.

Det borde inte vara upp till varje skola att själv göra förändringar, utan det borde läggas in i timplanen så att det inte beror på i vilken kommun man bor och i vilken skola barnet går, om man ska få rimligt antal idrottstimmar.

Därför vill Kristdemokraterna öka antalet idrottstimmar från 500 idag till 700.

Det är ett steg i rätt riktning, att regeringen gått oss halvvägs tillmötes och kommer att öka antalet timmar idrott och hälsa till 600 för grundskolan, från och med halvårsskiftet.

Kristdemokraternas krav på totalt 700 idrottstimmar ligger dock fast, dvs ytterligare 100 timmar. Det gör vi genom att minska motsvarande antal timmar på elevens val.

Vidare behöver det, herr talman, preciseras hur timmarna fördelas mellan årskurserna. Man behöver också se över så att inte den teoretiska delen av ämnet idrott och hälsa tar allt för mycket tid från det nödvändiga fysiska aktiviteten.

Målet på sikt är att ge eleven idrott med fysisk aktivitet varje dag.

Jag vill också passa på att lyfta några av de förslag Kristdemokraterna har för att förbättra integrationen och ge nyanlända bättre förutsättningar att komma in i arbetslivet.

Lite som ett komplement till diskussionen om lärarassistenter, så föreslår vi i reservation 3, Lärarnas administration, punkt 1, bland annat att nyanlända lärare ska kunna introduceras i den svenska skolan, genom att ta över en del av lärarnas sidouppgifter. Det skulle avlasta lärarna och samtidigt underlätta för den nyanlända läraren att lära sig svenska och komma in i vårt svenska skolsystem.

Nyanlända elever, särskilt de som kommit till Sverige högre upp i åldrarna, har kanske de allra svåraste förutsättningarna att klara skolan med godkända betyg. Det behövs därför reformer för att ge dem en så bra start som möjligt. Språket är ju en nyckel till god integration till det nya landet. Därför behöver det ses över hur nyanlända barn och unga kan få utökad undervisningstid i svenska. Det beskriver vi i reservation 41.

Vi vill också utveckla studie- och yrkesvägledningen. Varje år väljer drygt 100 000 elever program till gymnasiet. Tyvärr fattar många elever beslut med bristfällig information. Att utveckla studie- och yrkesvägledningen är därför centralt, så att fler elever ska kunna göra trygga och välinformerade val. Därför yrkar jag bifall även till reservation 49, UbU10, punkt 18.

Och med det, herr talman, tackar jag för ordet.

Gudrun Brunegård
Kristdemokraterna

Anförande Vuxenutbildning

Den 3 april debatterade utbildningsutskottets ledamöter även betänkandet om vuxenutbildning. Här följer mitt anförande:

Anförande i kammaren den 3 april 2019

Utbildningsutskottets betänkande 2018/19:UbU12 Vuxenutbildning

Herr talman!

Jag vill till att börja med ställa mig bakom Kristdemokraternas samtliga reservationer. Jag yrkar bifall till reservation 16. Sfi-undervisningen m.m., punkt 10 och kommer även att säga några ord om reservation 21. Sfi för asylsökande, punkt 13.

Språket är en nyckel till god integration i ett nytt samhälle, men det är också nödvändigt att få kunskap och kännedom om hur samhället är uppbyggt och om kulturella och sociala koder. Språkkunskaper ger också avsevärt bättre möjligheter att komma in på arbetsmarknaden.

Sfi-undervisningen behöver förbättras, det är många överens om. Vårt förslag om individuella prestationsplaner och större nivåindelning innebär därför viktiga förbättringar för de berörda. Och då vill jag betona att det handlar inte om en negativ klassindelning, utan att ge var och en möjlighet att lära efter sin egen förmåga. Vem av oss har inte hört exempel på när akademiker blandas med analfabeter. Det skapar frustration för alla parter.

Ingen ska hållas tillbaka och ingen ska lämnas efter. Var och en ska ha möjlighet att utvecklas till sin fulla potential, och där är förstås språket en nyckel.

Förslaget att koppla ersättningen till sfi-anordnarna till elevernas resultat ger också en drivkraft att hålla god kvalitet på undervisningen.

Det är, herr talman, viktigt för självkänslan att så snart som möjligt komma i arbete och bli självförsörjande och slippa vara beroende av bidrag. Bästa sättet att lära sig svenska är att använda det, och då i en naturlig miljö. Därför vill vi förbättra möjligheterna att lära sig yrkessvenska på jobbet och kombinera sfi och yrkesvux.

Så några ord om min företrädare, Jimmy Loords reservation 21:

Asylsökande måste vänta länge på handläggning av sin asylansökan. Det kan innebära en lång tid av ovisshet och passivitet. Jag instämmer i Jimmy Loords motion, att det bör ges undervisning i svenska och samhällsorientering redan på asylboendena, från ”dag ett”. En förkortad etableringstid är bra både för den enskilda människan och för samhället i stort.

Därmed, herr talman, ställer jag mig bakom Kristdemokraternas samtliga reservationer.

Gudrun Brunegård

Jungfrutal i riksdagen

Måndagen den 1 april tillträdde jag som riksdagsledamot, med ett studiebesök på Linnéuniversitetet tillsammans med flera andra ledamöter från länet. På kvällen tog jag tåget till Stockholm. Dagen därpå tjänstgjorde jag för första gången i utbildningsutskottet och redan på onsdagen den 3/4 fick jag anledning att beträda talarstolen i riksdagens plenisal för att begå mitt jungfrutal, när Utbildningsutskottets betänkande om gymnasiefrågan behandlades. Här nedan kan du läsa det:

Anförande i kammaren den 3 april 2019 Utbildningsutskottets betänkande 2018/19:UbU11

Fru talman!

I måndags tillträdde jag som riksdagsledamot och igår deltog jag vid mitt första sammanträde med utbildningsutskottet.

Med denna rivstart känns det angeläget att kunna delta i debatten i kammaren redan dag tre, när vi diskuterar frågor som rör gymnasiet.

Jag står naturligtvis bakom Kristdemokraternas samtliga reservationer, men för att spara tid vill jag fokusera på reservation 11, Breddad och förstärkt lärlingsutbildning, punkt 9.

Genom min bakgrund som skolsköterska under tio års tid, har jag mött många skoltrötta elever, som kämpat hårt för att orka igenom skolan. Vi människor har alla unika begåvningsprofiler. Inte alla är teoretiker.

Många har istället en praktisk fallenhet och kan bli utmärkt skickliga yrkesmän och kvinnor. Och samhället behöver ju hantverkare, som elektriker, rörmokare, industriarbetare, målare, byggnadsarbetare, finsnickare och liknande. Kompetensförsörjningen till flera av dessa sektorer är på sikt en stor utmaning.

För en del av dessa kan, fru talman, även den ämnesinriktade teorin i yrkesprogrammen vara ett oöverstigligt hinder. Sådana teoretiska kurser kan bli en kvarnsten kring halsen på den som kämpar för att över huvud taget orka igenom skolan. För dem kan en handfast yrkesinriktad lärlingsutbildning vara räddningen, då den mesta tiden är förlagd till en arbetsplats. Man får helt enkelt lära sig jobbet på jobbet.

Det är idag belagt att den viktigaste skyddsfaktorn mot såväl ekonomisk och social utsatthet som psykisk ohälsa senare i livet är att ha gått ut skolan med godkända betyg. Det ökar elevens möjligheter till arbete och självförsörjande.

Det jag nu har beskrivit kan också i hög grad vara tillämpligt på en stor grupp nyanlända elever, som kan ha bristfällig skolgång med sig, efter en uppväxt i länder med skiftande utbildningsväsenden eller efter år på flykt utan någon möjlighet till ordnad skolgång. Vi ska naturligtvis göra allt för att dessa ungdomar får möjlighet att läsa in både gymnasie- och högskolekompetens, men för en del av dem kan en lärlingsutbildning vara en god väg till oberoende och självförsörjning.

Idag är det dock allt för få lärlingsplatser tillgängliga. Det kan medföra att skoltrötta eller utpräglade praktiker mer eller mindre tvingas till gymnasieprogram med mer teoretiska kurser än personen klara av, vilket istället kan bidra till att stärka känslan av misslyckande och i värsta fall på sikt leda till ett utanförskap.

Alliansregeringen återinförde lärlingsutbildningarna i Sverige. De har ökat möjligheten för fler unga att få jobb. Genom ett tillkännagivande våren 2016 skulle regeringen utreda om breddad och förstärkt kompetensförsörjning. Det har nu gått tre år utan något synbart resultat.

Därför vill jag, fru talman, ställa mig bakom Allianspartiernas reservation 11.

Tack för ordet!

Gudrun Brunegård (KD)

Gudrun Brunegård klar för riksdagens utbildningsutskott

Pressmeddelande

Kalmar län den 29 mars 2019

I och med att Jimmy Loord (KD) beslutat sig för att lämna sitt riksdagsuppdrag från den 1 april 2019 är det klart att Gudrun Brunegård blir hans efterträdare. Det är nu också bestämt att hon övertar hans ansvar som ledamot i utbildningsutskottet och partiets utbildningspolitiska talesperson.

– Jag är glad över förtroendet att få ta över ansvaret för de viktiga utbildningsfrågorna när jag nästa vecka inleder mitt arbete i riksdagen. På så vis fullbordas rockaden mellan Jimmy Loord och mig.

Det säger Gudrun Brunegård, Kristdemokraterna, med anledning av att Sveriges riksdag på fredagen beslutade att välja in henne som ordinarie ledamot i riksdagens utbildningsutskott. Det innebär också att hon blir Kristdemokraternas talesperson i utbildningsfrågor.

– Jag har tidigare arbetat med utbildningsfrågor kommunalt och regionalt och nationellt i SKL:s utbildningsberedning. Utbildningsfrågorna är oerhört viktiga. Skolans förmåga att ge eleverna de kunskaper de behöver avgör mycket av deras framtid. Välutbildade ungdomar är också avgörande för samhällets utveckling. Det finns stort behov att utveckla skol- och utbildningspolitiken, så att fler elever klarar skolan och kan gå vidare till studier och arbetsliv, säger Gudrun Brunegård.

På måndag den 1 april inleder Gudrun Brunegård sitt riksdagsuppdrag med ett studiebesök på Linnéuniversitetet i Kalmar. Dagen därpå kommer hon för första gången att tjänstgöra i utbildningsutskottet.