Äldreboendegaranti i Vimmerby

Idag lägger jag en motion till kommunfullmäktige i Vimmerby kommun om en äldreboendegaranti. Äldre måste kunna tilltros förmågan att själva kunna avgöra när det är dags att flytta till ett äldreboende, utan något biståndsbeslut. Idag är inte det möjligt, enligt Högsta Förvaltningsdomstolen. Därför bör nu kommunen ta kontakt med SKL och socialdepartementet för att försöka ändra lagstiftningen och underlätta detta.

Samtidigt vill vi att kommunen utreder vilka möjligheter lagen idag ger för att komma så nära en äldreboendegaranti som möjligt. En pusselbit där är rimligtvis att det finns tillräcklig tillgång till anpassade bostäder där man kan bo när man behöver rullator och andra hjälpmedel och där det finns tillgång till viss service och utrymme för sociala aktiviteter för att bryta ensamhet och isolering, som sannolikt är en förklaring till den växande psykiska ohälsan bland äldre. Här har Vimmerby kommun en läxa att göra. Idag får man stå i kö i flera år för en bostad på Granen.

Här följer motionen i sin helhet:

Motion – Äldreboendegaranti i Vimmerby kommun

Trygghet för äldre är en huvudfråga i vårt välfärdstänkande. Trots det har samhället delvis misslyckats när det gäller respekt för äldres förmåga att själva avgöra vilka behov som är prioriterade. Respekten brister för att man oavsett ålder önskar fatta egna beslut och göra egna val när det gäller boende.

Många vill bo kvar i sitt hem så länge som möjligt. Det hemvana ger trygghet. Kvarboendeprincipen är i grunden en god idé. Att alla som önskar kan få hjälp i sitt eget hem, så länge som man själv önskar, är en viktig välfärdsambition. Ingen vill tillbaka till en tid då det enda alternativet var att anhöriga skötte hela omsorgen eller att man tvingades ta in på någon form av institution.

Men lika allvarligt som att tvingas in på ett boende är det när den som inte längre är trygg i sitt hem inte kan få en plats i ett äldreboende. Detta skapar stress för den berörde men också för anhöriga.

En äldre flyttar inte till ett särskilt boende, trygghetsboende eller serviceboende i onödan. Skälen till att vilja flytta till nytt boende är ofta medicinska, när behovet av praktisk hjälp med vård och omsorg i vardagen blir så påtaglig att hemtjänst inte längre är det bästa alternativet. Men en stor grupp äldre upplever otrygghet och ensamhet och önskar därför en annan boendeform. Det är ett djupt feltänk i nuvarande lagstiftning när man hos pensionärer som fyllt 85, 90 och 95 år kräver behovsbedömning för en plats på ett äldreboende. Den äldres vilja borde tillgodoses.

Det är hög tid att visa respekt för äldre och lagstifta om en äldreboendegaranti. Det har vi kristdemokrater visat bl a genom ageranden i riksdagen. En äldreboendegaranti skulle kunna garantera varje person över exempelvis 85 år lagstadgad rätt till en plats på äldreboende när och om de vill. Äldre måste kunna känna sig respekterade och trygga i sitt boende.

Vårt förslag om en äldreboendegaranti innebär att beslutet att flytta till ett särskilt boende, trygghetsboende eller äldreboende helt ska vara den enskildes. Inget ”förmynderi” där man riskerar att nonchalera den äldres upplevelser och behov. Kommunens ansvar är att se till att det finns platser och olika boendealternativ med olika servicenivåer. I Vimmerby kommun har vi i dagsläget mycket få lämpliga boendealternativ för äldre och flera år lång kö till Granen. Planering och byggnation av fler alternativ tycks ta lång tid och måste prioriteras. Men vi vill med denna motion lyfta in behovet av att också stärka den äldres möjlighet att själv fatta beslut när man önskar ett tryggare boende.

Att ta bort behovsbedömningen kan ses som ett avsteg från nuvarande lagstiftning, vilket redovisades i svaret på en tidigare motion från Kristdemokraterna. Men för att nå ett steg på vägen mot en äldreboendegaranti vill vi föreslå kommunfullmäktige

att uppdra åt kommunstyrelsen att klarlägga vad som inom nuvarande lagstiftning är möjligt att göra för att vår kommun ska kunna gå före och erbjuda en äldreboendegaranti, alternativt ta kontakter med SKL och socialdepartement för att försöka få till stånd de regeländringar som behövs.

Vimmerby den 8 september 2017

Kristdemokraternas partiavdelning i Vimmerby

Gudrun Brunegård
Ordförande i partiavdelningen och ledamot i kommunfullmäktige

Gudrun Brunegård i förslag till KD:s partistyrelse

Pressmeddelande 2017-09-02

Brunegård: Glad och hedrad över förtroendet

– Det var en total överraskning när jag blev uppring av Chatrine Pålsson Ahlgren, valberedningens ordförande, och hon berättade att jag finns med i deras förslag till partistyrelse. Jag är oerhört glad och känner mig djupt hedrad över förtroendet.

Det säger Gudrun Brunegård (KD) oppositionsråd i landstinget, med anledning av att valberedningens förslag till partistyrelse offentliggjordes under lördagen, där hon är föreslagen som ersättare.

Som ersättare i partistyrelsen deltar man på lika villkor i sammanträden och diskussioner. Det är bara i omröstningarna som inte ersättarna deltar om man inte är tjänstgörande.

– Om jag får rikstingets förtroende och blir invald i partistyrelsen kommer jag självklart ta med mig mina erfarenheter från arbetet med hälso- och sjukvårdsfrågorna, men också perspektivet från ett hörn av landet som den rödgröna regeringen tycks ha glömt. Hela Sverige ska leva, säger Gudrun Brunegård.

– Distriktsstyrelsen för Kalmar län har fört fram Gudrun Brunegård som lämplig kandidat för att ingå i KD´s partistyrelse. Det är glädjande att Kristdemokraterna i Kalmar län på det här viset återigen kan få en röst in i partistyrelsen. Vi är det näst starkaste länet när det gäller väljarstöd i landstingsvalet, säger Anders Andersson, partidistriktsordförande för KD i Kalmar län.

Val av partistyrelse sker på KD´s riksting som hålls i Uppsala den 20-22 oktober 2017.

Följer landstinget lagen på IVA i Oskarshamn?

Interpellation
Landstingsrådet Lena Segerberg (S) och Yvonne Hagberg (S)

Följer landstinget lagen på IVA i Oskarshamn?

Landstinget är länets största arbetsgivare med omkring 7000 anställda. I uppdraget ingår arbetsuppgifter som har största betydelse för befolkningens liv och hälsa. Därför behövs särskilda åtgärder för att upprätthålla god och jämlik vård för länets invånare även under sommaren, då medarbetarna behöver få sin lagstadgade semester.

En del arbetsplatser brottas med bemanningsproblem även under vinterhalvåret. Bemanningsbolag står för en del av lösningen, den egna personalen står för en del. Det är inte ovanligt att medarbetare ändrar på sina arbetstider eller tar på sig extra arbetspass för att täcka luckor i schemaraden. Ibland arbetar man så kallade dubbelpass, det vill säga två arbetspass samma dag, och ibland går man in på en ledig dag.

Detta sliter naturligtvis på redan hårt belastad personal, som sällan får möjlighet att få kompensationsledigt för sådana extraturer. Det går det inte heller att utesluta att patientsäkerhetsriskerna ökar om personalen aldrig får chans att vila ut. Det förekommer att medarbetare redan under årets första halvår samlat på sig runt hundra övertidstimmar. Om detta gäller ett flertal medarbetare på enheten är det svårt att se hur man ska kunna lösa bemanningen under andra halvåret utan att bryta mot gällande lagstiftning beträffande arbetsmiljö och arbetstider.

Under tio dagar i somras gick det inte att lösa bemanningen på IVA Oskarshamn ens med ovan beskrivna lösningar, utan man fick lov att stänga IVA helt under denna tid. För att undvika att hamna i samma situation nästa år bör planeringen för nästa år börja redan nu. Som underlag är det värdefullt att ha full kännedom om fakta.

Eftersom IVA på Oskarshamns sjukhus är en nyckelfunktion, som påverkar patienternas tillgång till andra funktioner på sjukhuset, har frågan stort allmänintresse. Exempelvis berörs även hjärtsjukvård och uppvak efter operation. Jag önskar därför få redovisning av följande:

• Hur många dubbelpass eller extrapass på ledig dag har under året förekommit på IVA i Oskarshamn?
• Hur många av dessa extrapass har gjorts efter beordring?
• Hur många övertidstimmar har ordinarie IVA-personal samlat på sig under året?
• Hur ser majoritetens plan ut för att skapa rimliga och lagenliga arbetsvillkor för medarbetarna på IVA i Oskarshamn?

Kalmar län den 22 augusti 2017

Gudrun Brunegård
Oppositionsråd (KD)

Ambulanshelikopter till Sydöstra sjukvårdsregionen

I större delen av Sverige finns ett nätverk av läkar- och sjuksköterskebemannade ambulanshelikoptrar, redo att rycka ut vid olyckor eller allvarliga akuta sjukdomsfall. De har fördelen att kunna ta sig fram över skogar och vattendrag och förbi trafikstockningar. Snabbt kommer de på plats och läkaren kan bedöma sjukdomstillståndet och inleda behandling direkt, under transporten till rätt sjukvårdsinrättning.

I Kalmar län och omgivande län saknas sådan. Om ambulanshelikopter behövs måste den rekvireras från andra delar av Sverige, och där prioriteras ofta egna transporter. Nu finns möjlighet att vår sjukvårdsregion skulle kunna ansluta sig till det kommunalförbund som redan har upphandlat ambulanshelikoptrar till Värmland och Dalarna.

Jag har lämnat in en motion till landstingsfullmäktige i detta ärende:

Landstingsfullmäktige
Landstinget i Kalmar län

Motion
Ambulanshelikopter till Sydöstra sjukvårdsregionen (SÖSR) för mer jämlik vård

Ambulanshelikoptrar spelar en avgörande roll för flera tidskritiska skade- och sjukdomstillstånd. Det gäller till exempel för trauma, skallskador, stroke, hjärtinfarkt, blodförgiftning, brännskador, sjuka barn, samt gravida och nyförlösta med tillstötande komplikationer. Med läkarbemannade ambulanshelikopter kan patienten snabbt få diagnos och under pågående behandling transporteras till rätt vårdnivå.

Ambulanshelikoptrar används för primärtransporter och sekundärtransporter. Vid primärtransporter tillför ambulanshelikoptern följande:

• snabb transport av hög kompetens ut till patienten
• kvalificerad bedömning och behandling på skadeplats och under transport
• snabb transport av patienten till rätt vårdnivå

Sydöstra sjukvårdsregionen (SÖSR), som innefattar Landstinget i Kalmar län, Region Jönköpings län och Region Östergötland, har idag ingen egen ambulanshelikopter. Istället sker upphandling av sekundärtransporter, dvs. planerad transport från ett sjukhus till ett annat, på en spotmarknad för ett antal miljoner kronor varje år. Då en helikopter behöver rekvireras sker det en förfrågan i landet om det finns någon helikopter tillgänglig. Det är inte alltid en helikopter kan rekvireras, då de kan vara upptagna på annat håll eller annan prioritering kan göras i det tillfrågade landstinget/regionen. En egen ambulanshelikopter stationerad i Sydöstra sjukvårdsregionen är en effektivare och bättre lösning.

En helikopter kan vara i luften inom fem minuter och marschfarten är ca 240-280 km/h. Den kan vara på skadeplats tio mil bort inom 20-25 minuter. Med läkare ombord kan diagnos ställas och avancerade medicinska åtgärder sättas in direkt, vid t.ex. trauma, stroke, akut hjärtinfarkt med mera, vilket kan vara livsavgörande. Är patienten svårt skadad och behöver flygas direkt till specialistsjukhus sparas tid, vilket även det kan vara livsavgörande.

En helikopter tar sig fram i terräng och kan landa på mycket otillgängliga platser som vägambulanser kan ha svårt att nå. Vid trafikolyckor på en 2:1-väg är det vanligt med trafikstockning vilket orsakar långa köer, som gör det svårt för vägambulans att komma fram till olycksplatsen. En helikopter kan landa intill olyckan. Med läkare ombord kan livsavgörande åtgärder sättas in direkt. Undersökningar visar att läkarbemannad ambulanshelikopter är mer livräddande i förhållande till om man använt vanlig vägambulans. Avgörande faktorer är kompetens och tid. Flera internationella studier och en oberoende utredning av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), ”Vård på vingar”, visar att ambulanshelikoptrar är kostnadseffektiva. Den samhällsekonomiska nyttan ligger både i att fler människor överlever, men också i att bestående funktionsnedsättningar minskas, rehabiliteringstider kortas och fler personer kan återgå till produktivt arbete.

Sydöstra sjukvårdsregionen behandlade på försommaren 2017 en förstudie av traumaprocessen, utförd av Katastrofmedicinskt centrum. Man pekar där på behovet av en ambulanshelikopter för att klara transporter och ledtider vid exempelvis stroke, som numera behandlas med neurokirurgisk trombektomi. Med de stora avstånd som finns mellan regionens ytterkanter och neurokirurgiska kliniken i Linköping råder stor ojämlikhet i förutsättningarna för invånarna att få rekommenderad behandling.

Vår slutsats, efter att ha tagit del av förstudien, är att det inte längre finns några ursäkter för att undanhålla stora delar av vår befolkning den snabba och livsviktiga vård som kan ges med hjälp av en läkarbemannad ambulanshelikopter.

Kommunalförbundet Svensk Luftambulans bildades ursprungligen av Landstinget i Värmland och Landstinget Dalarna 2014 och ansvarar för att driva ambulanshelikopter-verksamhet åt medlemmarna. Från 2015 är Västra Götalandsregionen ansluten och sedan 2016 är även Region Uppsala medlem. Man har också avtal med Region Örebro.

Ett första steg mot en ambulanshelikopter i sydöstra sjukvårdsregionen borde därför vara att ta initiativ till att våra tre landsting/regioner blir medlemmar i Svensk Luftambulans. Optioner finns för upphandling av ambulanshelikoptrar av samma typ som de man nyligen tagit i bruk i Värmland och Dalarna.

Samtliga landsting och regioner i Sverige ingår i Kommunalförbundet Svenskt Ambulansflyg, som är i färd med att upphandla ambulansflyg för sekundärtransporter. I ett senare skede kan kommunalförbundet komma att samordna även ambulanshelikoptrar. Ledningen för Svensk Luftambulans ser det som en naturlig utveckling att i det läget inkludera sin verksamhet i Svenskt Ambulansflyg.

Det är nu dags att landa i helikopterfrågan och säkerställa snabb, jämlik och säker vård för länets invånare och besökare.

Med hänvisning till ovanstående föreslås landstingsfullmäktige besluta:
Att uppdra till landstingsstyrelsen att i samverkansnämnden för Sydöstra sjukvårdsregionen (SÖSR) ta initiativ till att ansluta sig till kommunalförbundet Svensk Luftambulans (SLA), samt
Att uppdra till budgetberedningen att säkerställa finansiering för Landstinget i Kalmar läns andel av medlemsavgift i kommunalförbundet Svensk Luftambulans (SLA) och ambulanshelikopter stationerad i sjukvårdsregionen.

För Kristdemokraternas landstingsgrupp

Gudrun Brunegård

Paradigmskifte för att vända vårdkrisen

Inledning
Under många år har Kristdemokraternas landstingsgrupp haft bemanningskrisen som högt prioriterat ämne. Dagens situation, med ökande köer och stora vakanser både bland distriktsläkare i primärvård och bland sjuksköterskor på sjukhusen, leder till ökande svårigheter att tillgodose länets invånare med den vård de behöver. Det är därför nödvändigt att vända situationen och göra det attraktivt att arbeta inom hälso- och sjukvård.
Flera somrar i rad har jag, i min roll som gruppledare och oppositionsråd i landstinget, avsatt tid för att hospitera i vården, för att få en fördjupad inblick i förhållandena ”på golvet”. Så även ett par veckor sommaren 2017. Jag är också i färd med att besöka länets alla hälsocentraler i rollen som oppositionens rotelansvariga för primärvården.

Ett tydligt mönster framträder, som kräver stora förändringar för att landstinget även fortsättningsvis ska kunna leverera god vård till invånarna. De radikala åtgärder för att vända sjuksköterskekrisen, som vi presenterade sommaren 2016, behöver kombineras med minst lika radikala åtgärder inom primärvården.

Här följer en kortversion. Sist i denna bloggpost finns länk till rapporten i sin helhet.

Nuläget
En primärvård som haltar
Sjuksköterskekris med allvarliga konsekvenser
Resultat av haltande primärvård och brist på sjuksköterskor:
• Svårt att bemanna primärvårdsenheter och vårdavdelningar
• Stängda vårdplatser, ökade patientsäkerhetsrisker
• Ökat tryck på akutmottagningar, där läkare saknar allmänmedicinsk kompetens
• Ökad risk för ”onödiga” inläggningar, snabba utskrivningar, återinläggningar

Ett paradigmskifte med fokus på primärvården
Fler distriktsläkartjänster – färre listade per doktor
Många professioner i teamet runt patienten
Gör Kalmar län till ett föregångslän för svensk primärvård!
• 1000 listade patienter per läkare långsiktigt mål, med delmål på ett, tre, fem och tio års sikt. Öka antalet distriktsläkartjänster stegvis för att konkretisera målet.
• Öka antalet ST-block i allmänmedicin för att öka rekryteringsbasen.
• Marknadsför möjligheten för slutenvårdsspecialister att arbeta i primärvården med dubbelkompetens.
• Mentorer och kollegialt utbyte för distriktsläkare, inte minst på mindre enheter.
• Koppla mindre, svårbemannade enheter till större, för bättre tillgänglighet och kontinuitet.
• Underlätta att öppna ny eller driva en befintlig hälsocentral i alternativ driftsform; personalkooperativ, intraprenad eller privat drift inom ramen för Hälsovalet.

En attraktiv arbetsgivare som värnar om sina medarbetare
• Arbetstider och arbetsmetoder för ett hållbart arbetsliv
• Introduktionsprogram och mentorskap för nyutbildade
• Löneutveckling, fortbildning och karriärmöjligheter
• Kraftigt utökat antal utbildningstjänster (AST)
• Utveckla cheferna i vården
• Avvecklingssamtal och enkät efter avslutad anställning

Paradigmskifte i vården

Mer tid för varje patient i en attraktiv primärvård

Primärvården ska vara basen i sjukvården. Trots det lägger i Sverige idag störst resurser på sjukhusen. Nu börjar dessbättre allt fler stämma in i det jag och andra hävdat i många år. Men för att primärvården ska kunna fylla funktionen som bas i sjukvården måste det finnas folk som jobbar där. Distriktsläkare (allmänmedicinska specialistläkare), sjuksköterskor, psykologer, fysioterapeuter, medicinska sekreterare, undersköterskor med flera. Varje enskild medarbetare behöver finnas där på lång sikt, för att skapa den kontinuitet och trygghet som behövs för att befolkningen ska lita på att de får den vård de behöver, när de behöver den.

Idag är ett tjugotal läkartjänster tomma på hälsocentralerna runt om i länet. Antalet utbildningsblock i allmänmedicin har utökats, men inte så få hoppar av under utbildningstiden och väljer istället en mer avgränsad sjukhusspecialitet.

Många upplever arbetet som distriktsläkare allt för krävande. Åtta av tio distriktsläkare arbetar deltid för att orka med, andra lämnar yrket och söker sig till andra medicinska specialiteter. Man har för kort tid per patient, trots att uppdraget omfattar alla åldrar och ett särskilt ansvar för svårt sjuka patienter med komplexa sjukdomar och psykisk ohälsa. Bördan av sjukskrivnings- och rehabiliteringsärenden ökar. Det är mycket ensamarbete. Allt detta skapar stress.

Samtidigt är det just denna spännvidd som är den stora tjusningen och utmaningen. De flesta är också överens om att det är just i primärvården som dessa patienter får bäst vård och samordning.

Det finns ljuspunkter: Två av tre AT-läkare, som går allmäntjänstgöring, kan tänka sig att bli specialister i allmänmedicin, dvs distriktsläkare. Löneläget för distriktsläkare är relativt högt. Distriktsläkaryrket går bra att kombinera med familj, föräldraskap och fritid, eftersom jourbördan är betydligt lättare än för sjukhusspecialiteterna. Potentialen är alltså stor, om landstingen bara förmår att ta vara på den.

Vad behövs då för att få alla intresserade att på allvar söka sig till allmänmedicin – och stanna där?

Mina verksamhetsbesök på hälsocentraler runt om i länet och i landet ger en samstämmig bild. Antalet patienter per läkare behöver minska rejält, för att läkarna ska orka och hinna med sköra äldre, kroniskt sjuka, psykisk ohälsa och sjukskrivningsärenden. Många har listor på 2000 patienter och mer därtill.

Med mer resurser och bättre organisation av primärvården kan detta vändas. En enkät från Distriktsläkarföreningen pekar ut några avgörande delar: Bra arbetskamrater, god bemanning, delaktighet i beslut kring verksamheten, tillräckligt med administrativ tid och möjlighet till kompetensutveckling. Fullt rimliga krav, kan tyckas.

Därför behöver landstinget ge tydlig signal om att stegvis minska antalet listade patienter per läkare, genom att öka antalet distriktsläkartjänster. På sikt bör målet vara 1000 patienter per doktor, mot nuvarande mål på 1650 patienter per listad, men i många fall över 2000 patienter i praktiken.

Det skulle ge läkaren tillräckligt med tid för varje patient, tid för hembesök, tid för avstämningar med kollegor, tid för sjukskrivningskonferenser i samarbete med Försäkringskassan och arbetsgivare, och inte minst tid för fortbildning, vilket ofta prioriteras bort på grund av stress och allt för stor arbetsbörda.

På så sätt kan primärvården bli en attraktiv arbetsplats, som kan skapa trygghet för patienter i alla åldrar, och utgöra basen i hälso- och sjukvården. Då kan den också avlasta sjukhusen patienter som skulle få bättre vård i primärvården. Det kan bli lite dyrare på kort sikt, med fler distriktsläkare på våra hälsocentraler, men ganska snart blir det en rejäl vinst – inte minst för patienterna. De får bättre vård på nära håll och behöver bara åka till sjukhuset när de är allvarligt sjuka. Kristdemokraternas tillskott med tre miljarder till primärvården gör det möjligt.

Ojämlik vård i livets slutskede består med landstingets S-styre

När livet närmar sig sitt slut är det särskilt viktigt hur vården är. Personal som är lyhörd för både patientens och de anhörigas behov – fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Och inte bara lyhördhet, utan också tid och möjlighet att kunna möta patient och anhöriga där de är i den svåra processen och den vård och omsorg de behöver.

Sedan 2006 finns det beslut i landstinget att det ska finnas samlade palliativa vårdplatser i Västervik och Oskarshamn, liksom det sedan länge finns i Kalmar. I Oskarshamn verkställdes beslutet för några år sedan, men i Västervik är de fem vårdplatserna fortfarande utspridda på tre olika kliniker. Det ger inte rimliga förutsättningar för det speciella förhållningssätt som behövs vid vården i livets slutskede, när personalen samtidigt ska hantera akut sjuka patienter som skrivs in och andra skrivs ut, man ska sätta dropp, ge injektioner och annan omvårdnad.

Därför var det rent provocerande när Anders Henriksson (S) inledde onsdagens landstingsfullmäktige i just Västervik, med att läsa upp en insändare från anhöriga efter en patient som fått vård i livets slutskede på den palliativa avdelningen i Kalmar. De lovprisade personalen och det bemötande både deras nu avlidne anhöriga och de själva hade fått.

Men denna omvårdnad får alltså inte invånarna i länets norra delar del av. Visserligen finns palliativa rådgivningsteam, som fungerar som konsulter gentemot den kommunala hemsjukvården, vilket Lena Segerberg (S) försökte framhålla i debatten. Men de palliativa rådgivningsteamen ersätter inte det behov som kan finnas av en lugn och trygg plats på sjukhuset, där en person får vård och omsorg till ande, själ och kropp under de sista dagarna. I Västervik såväl som i Oskarshamn och i Kalmar.

Det har nu gått mer än tio år sedan fullmäktige beslutade att länets invånare ska ha en jämlik palliativ vård, med samlade vårdplatser på alla tre sjukhusen. Att sossar, miljöpartister och vänsterpartister inte prioriterat det är ett cyniskt svek mot en patientgrupp som inte kan protestera, men som vi i vårt civiliserade samhälle borde värna särskilt om. Det är inget annat än bedrövligt. Invånarna i Kalmar län behöver få en ny politisk majoritet i landstinget! Alliansen är redo att ta över.

Försämrad vård på södra Öland

I sommar kommer den rödgröna majoriteten hålla hälsocentralen i Mörbylånga stängd sex veckor – trots att det är i Färjestaden bemanningsbristen finns. Förra året var det fyra veckor. Det är en klar försämring. Befolkningen på södra Öland ökar till Västerviks storlek under sommaren.

Bemanningssituationen är svår i Gamleby och Ankarsrum. Ändå tror jag ingen förväntar sig att de hälsocentralerna ska stängas i sex veckor under sommaren och alla patienter hänvisas till en enda hälsocentral inne i Västervik. På Öland går det tydligen, i detta rödgröna landsting, som har stordrift som signum.

Jessica Rydell hänvisar till att jourcentralen, med ökat öppethållande, finns i Borgholm. Det är dock uppenbar risk att patienter från södra Öland hellre väljer att åka direkt till akutmottagningen på Länssjukhuset i Kalmar, dit det är tre mil närmare, och på så sätt hamnar på fel vårdnivå.

Det är märkligt att man inte klarar att hitta vikarier till södra Öland. Har man verkligen uttömt alla möjligheter? Har man försökt rekrytera semestrande sommarölänningar, som kan tänka sig att jobba extra några veckor? Har man annonserat och kanske lockat med sommarboende för dem som inte är så lyckligt lottade att de har eget boende på ön?

Det vore också intressant att veta om Jessica Rydell som ansvarigt landstingsråd och miljöpartist har räknat på klimateffekterna. Befolkningen från södra Ölands glesbygd tvingas ju åka två mil längre enkel väg till Färjestaden, för att träffa distriktsläkare eller distriktssköterska. Dessa frågor fick jag tyvärr inget svar på vid debatten kring min interpellation i landstingsfullmäktige förra veckan.

Ölänningarna behöver en ny politisk majoritet i landstinget!

Hur går det med införandet av daglig fysisk aktivitet i skolorna?

Interpellation till barn- och utbildningsnämndens ordförande Lis-Astrid Andersson (S)

Hur går det med införandet av daglig fysisk aktivitet i skolorna?

Sambandet mellan fysisk aktivitet och förbättrade skolprestationer är väl dokumenterade i forskningen. Det är inte bara den fysiska hälsan som förbättras, med minskad risk för diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Som bonus stärks koncentrationsförmågan, liksom förmågan att lösa exempelvis matteproblem. Som resultat förbättras även betygspoäng.
I september 2015 beslutade kommunfullmäktige att bifalla Kristdemokraternas motion om att införa daglig fysisk aktivitet i skolorna, genom att ge rektorerna i uppdrag att ta fram möjliga förslag, inom befintlig ram.

Nu har det gått ett och ett halvt år och frågan är mer aktuell än någonsin, inte minst genom att regeringen aviserat att fler idrottstimmar ska införas i schemat från 2019. I Vimmerby finns på vissa skolor planer på ett pulsprojekt. Man kan dock uppnå goda effekter med relativt enkla medel, vilket olika projekt runt om i landet har visat. På en del skolor har man förlängt skoldagen för att lägga in ett pass med friluftsaktiviteter, som raska promenader, orientering, skridskoåkning eller bollspel någon gång under skoldagen, på andra håll har man utökat ämnet idrott och fördelat lektionerna över veckans dagar.

Jag skulle nu vilja få en redovisning av på vilket sätt motionens intentioner om att införa daglig fysisk aktivitet för att förbättra hälsa och skolresultat har genomförts i var och en av kommunens skolor.

Vimmerby den 26 maj 2017

Gudrun Brunegård
Kristdemokraterna

Knyt kompetens till landstinget genom resursenheter och överanställning!

Interpellation till Lena Segerberg (S) och Yvonne Hagberg (S)

Resursenheter och överanställningar för att knyta kompetens till landstinget

Sjuksköterskebrist och bemanningssvårigheter är dominerande frågor i dagens sjukvård. Hur ska landstinget kunna konkurrera med andra arbetsgivare för att kunna bemanna livsviktiga funktioner i vården? Grundläggande är självklart att vara en attraktiv arbetsgivare, som ger lön efter ansvar och kompetens, god arbetsmiljö, rimliga arbetstider, med tid för återhämtning efter tunga arbetspass, goda möjligheter till kompetensutveckling och att vars och ens kompetens tas till vara. Kanske behöver landstinget också i viss mån vara mer flexibelt och ta tillvara kompetenta yrkespersoner, även om det för tillfället inte finns någon akut brist inom just det området.

Inom några verksamheter finns det en resursenhet, som samlar ett antal medarbetare utöver den fasta bemanningen på kliniken. Från denna resursenhet kan en medarbetare med rätt kompetens avdelas till en enhet där det finns behov. Det kan exempelvis vara en sjuksköterska eller undersköterska med deltidsanställning, som vill öka sin tjänstgöringsgrad och är beredd att hoppa in då vakanser uppstår inom ett visst område.

Såvitt vi känner till finns det bara resursenheter kopplade till sjukhusen i nuläget. Det kan dock finnas skäl att inrätta sådana inom fler områden, exempelvis inom ambulanssjukvården. Om man ser över ett visst geografiskt område finns förmodligen nästan ständigt behov av vikarier på grund av föräldraledigheter, sjukskrivningar och semestrar. En sådan resursenhet skulle också bidra till större kontinuitet och skulle minska behovet att ringa in timanställda vikarier, med all den osäkerhet som det innebär för dessa vikarier.

Ett annat alternativ är att strategiskt knyta kompetens till en enhet genom överanställning. Om landstinget händelsevis råkar vara fullbemannat inom det aktuella kompetensområdet, kan man på så sätt undvika att en person med viss önskvärd kompetens flyttar från området eller går till annan arbetsgivare. En medarbetare med specifik kompetens kan i många fall vara beredd att vara flexibel och arbeta på olika arbetsplatser inom en viss geografisk area, om det innebär att man får möjlighet att arbeta inom det fält man valt att specialisera sig.

– Är ni, utifrån ovanstående resonemang, beredda att ge klartecken till fler verksamheter att kunna överanställa alternativt bygga upp resursenheter för att knyta kompetens till landstinget?

Kalmar län den 19 maj 2017

Gudrun Brunegård (KD) Jimmy Loord (KD)
Oppositionsråd Personalutskottet