Kan Eken bli flerbostadshus?

Fråga till Tomas Peterson, kommunstyrelsens ordförande

Eken som flerbostadshus?

Bostadsbristen är stor i Vimmerby. Det märks exempelvis på att villapriserna ligger högre här än i flera av grannkommunerna och att fler pendlar in till kommunen än ut från den. Man kan därför förmoda att det finns utrymme för rätt många fler bostäder, innan behovet är mättat. En ökad inflyttning skulle ha flera positiva effekter, både på skatteunderlag och statsbidrag, men inte minst för kompetensförsörjningen till såväl offentlig som privat sektor.

Ett arbete pågår att ta fram fler områden för villabebyggelse och även för flerbostadshus. Det område som planeras i centrala Vimmerby blev snabbt fulltecknat. Andra förslag behöver tas fram. Det har i diskussionen framkommit att kommunen gärna vill att andra ska bygga, med tanke på den redan stora kommunala låneskulden.

Ägaren till Eken gick för en tid sedan ut i media och önskade dialog med kommunen angående vilka behov kommunen ser, som fastigheten skulle kunna användas till.

Min fråga är därför:

– Skulle du kunna tänka dig att signalera behov av flerbostadshus till ägaren till Eken, för eventuell ombyggnation?

Vimmerby den 12 december 2017

Gudrun Brunegård (KD)

Vad gör Vimmerby kommun för att förebygga självmord?

Interpellation till Tomas Peterson (M), kommunstyrelsens ordförande

Hur deltar Vimmerby kommun i länets självmordsförebyggande arbete?

Varje människoliv är oändligt värdefullt. 45 personer i Kalmar län tog sitt liv förra året. Det är ett konstaterande som berör. Till det kommer alla anhöriga, arbetskamrater, vänner, grannar – och även den blåljuspersonal som berörs när ett självmord har inträffat. 45 människoliv kan räknas om i motsvarande ett genomsnitt på 1350 förlorade människoår. Det finns alltså starka skäl att försöka minska de höga självmordstalen.

Den 7 december hölls en konferens om hur länet arbetar med att förebygga självmord. I inledningen framgick att länets alla kommuner tillsammans med landstinget gjort en överenskommelse om ett gemensamt arbete. 2016 togs ”Handlingsprogram för självmordsförebyggande åtgärder” fram och beslutades av Länsgemensam ledning i samverkan. Ett långsiktigt mål är att minska antalet självmord med 50 % inom alla åldersgrupper till år 2025. För att nå dit har ett antal delmål definierats som är planerade under kommande år med start 2017.

Redan under 2015 påbörjades ett arbete med att utbilda personal i Mental Health First Aid (MHFA), första hjälpen till psykisk hälsa. Dessa Första hjälpen-instruktörer lär sig hur man känner igen och ingriper vid kriser, tar emot information och lär sig hur man bekräftar och uppmuntrar till att söka lämplig psykiatrisk hjälp. Första hjälpen-instruktörerna kan i sin tur utbilda fler, så att kunskapen sprids i samhället. Avsikten är att de här utbildningarna fortsätter både inom kommunerna och landstinget. Tanken är att även att sprida kunskapen inom exempelvis föreningsliv och bland privata arbetsgivare.

Sedan starten för två år sedan har ett femtiotal personer i länet utbildats i första hjälpen för psykisk hälsa (Mental Health First Aid MHFA), en metod som används av organisationen Suicide Zero. Dessa har i sin tur utbildat flera hundra instruktörer. Dessvärre är de ojämnt spridda i länet. I flera kommuner har arbetet ännu inte kommit igång riktigt.

Med ovanstående bakgrund vill jag ställa följande frågor:

1. Hur många Första hjälpen-instruktörer för psykisk hälsa har hittills utbildats i Vimmerby kommun?
2. Inom vilka områden finns de?
3. Hur ser planeringen ut för att följa den länsgemensamma handlingsplanen?

Vimmerby den 11 december 2017

Gudrun Brunegård

Vad gör kommunerna för att stoppa hedersförtryck, tvångsäktenskap och könsstympning?

Till kommunerna i Kalmar län

Handlingsplaner för att stoppa hedersförtryck, barn- och tvångsäktenskap och/eller könsstypmning

Kalmar län den 12 december 2017

För oss i Sverige är det självklart att flickor och kvinnor ska ha samma rättigheter som gäller för pojkar och män till studier och utbildning, att göra egna val när det gäller livsstil, val av partner och att bestämma över sin kropp.

Många flickor och kvinnor från andra kulturer lever dock under andra förutsättningar här i vårt land. Kvinnlig könsstympning är förbjudet i Sverige. Ändå räknar man med att omkring 23,000 flickor och kvinnor i vårt land har utsatts för könsstympning och lider av följderna. Många flickor och unga kvinnor är i riskzon, exempelvis vid besök i sina hemländer. Därför är det viktigt att personal i hälso- och sjukvård, barnomsorg, skola och socialtjänst har kännedom om problematiken och kan ge rätt stöd.

Ingen ska behöva utsättas för att tvingas att gifta sig. För de flickor som trots det förs bort för att giftas bort utomlands måste det finnas hjälp att få. Barndomen ska vara frihet, lek och lärande. Nu tvingas allt fler flickor gifta sig som barn. Sverige måste skydda dessa barn/ungdomar från förtyck och våld.

Vi har en skyldighet att stå upp för dessa flickors rätt till sitt eget liv och sin egen kropp. Personal på skolor, sjukhus, polismyndigheter och socialkontor behöver känna igen signaler och har kännedom om vad som krävs för att med auktoritet kunna ingripa vid behov. Myndighetssamverkan är nödvändig för att förebygga och hjälpa flickor och pojkar i riskzonen för barn- och tvångsäktenskap samt hjälpa dem som blivit bortförda.

Arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, bekämpandet av tvångs- och barnäktenskap är angeläget och kräver aktiva åtgärder från samhället.

Kristdemokratiska Kvinnoförbundet (KDK) i Kalmar län vill därför göra en inventering av kunskapsläget och handlingsberedskapen i länets kommuner och önskar få svar på följande frågor:

– Har personalen i förskola, skola och socialtjänst utbildats i hur man känner igen tecken på att en flicka eller kvinna lever i riskmiljö för att utsättas för hedersrelaterat tvång och/eller våld?
– Finns handlingsplaner utarbetade för hur personal ska agera om man befarar att någon riskerar att tvingas utsättas för könsstympning eller tvångsäktenskap?
– Hur agerar kommunens befattningshavare om det kommer till er kännedom att någon har utsatts för något av ovanstående?

Svar skickas snarast till:

c/o Gudrun Brunegård
Ordförande KDK Kalmar län

Hur mycket närproducerad mat används i Vimmerby kommun?

Kommunfullmäktige
Vimmerby kommun

Interpellation till ansvarigt kommunalråd

Om närproducerade råvaror i kostverksamheten

Vimmerby kommun har en uttalad ambition att ha stor andel närproducerade råvaror, något som föranleder att kommunens kostnader ligger högre än genomsnittet, vilket framgick bland annat genom en granskning av revisorerna 2015. Det handlar om ett aktivt, politisk val, med många bottnar.
– Det finns ett värde i att förskole- och skolelever kan besöka produktionen som ett led i undervisningen och på så vis få en bättre inblick i livsmedlens väg ”från ax till limpa”.
– Det är ett väl dokumenterat faktum att svenska lantbruksprodukter bara innehåller en bråkdel så mycket antibiotika som från andra länder, vilket minskar risken för antibiotikaresistens.
– Det är lättare att kontrollera att livsmedelsproducenten håller hög standard avseende djurhållning och vid användande av bekämpningsmedel vid produktion av spannmål, grönsaker och rotfrukter.
– Miljöpåverkan för transporter hålls på en miniminivå.
– Det gynnar ett livskraftigt jordbruk och en levande landsbygd med öppna hagar och betesmarker i närområdet.
Det har nu gått ett par år sedan revisorernas granskning och det skulle vara intressant att veta i vilket håll utvecklingen gått. Jag skulle därför vilja få svar på följande frågor:
– Hur stor andel av råvarorna i kommunens kostproduktion räknas som närproducerade idag?
– Hur har andelen närproducerat förändrats över en tioårsperiod?
– Vilka råvaror är företrädesvis närproducerade?
– Från hur stor radie hämtas de?
Vimmerby den 7 december 2017

Gudrun Brunegård
Kristdemokraterna

En primärvård efter patienternas behov

Inledningsanförande Landstingsfullmäktige 2017-11-28
Primärvård, folkhälsa

En man, vi kan kalla honom Sven, ramlar och skadar axeln. Efter någon dag får han komma till sin hälsocentral. Han får lite smärtstillande och uppmanas vänta några dagar till. När smärtan inte går tillbaka söker han på nytt och får möta en ny hyrläkare. Under loppet av ett halvår med intensiv smärta söker han hjälp 5-6 gånger. Varje gång får han träffa nya läkare, som inte kan bedöma förloppet. Efter mycket tjatande får han remiss till ortopeden. Tanken var att axeln skulle undersökas med ultraljud, men det saknades kompetens för detta på sjukhuset. Till sist söker Sven på egen hand upp en idrottsläkare i ett annat landsting, som erbjuder operation. När denne läkare väl kommer in i axeln finner han att de avslitna senorna hunnit degenerera under den långa väntetiden och skulle inte hålla att sy i. Nu får Sven dras med sin värk och sin skadade axel resten av livet.

Vad vill jag säga med detta? Ja, flera saker:

Hade Svens hälsocentral varit fullbemannad, så hade troligen en erfaren läkare direkt, eller åtminstone avsevärt tidigare, sett att detta var något för en ortoped och remitterat Sven till rätt instans direkt. Sven skulle ha informerats om patientens rätt till second opinion, om han inte var tillfreds med diagnos eller förslag till åtgärd. Om inte hjälp stod att få inom rimlig tid här hemma skulle Sven ha erbjudits operation inom ramen för vårdgaranti. Då hade förhoppningsvis hans avslitna ledband hunnit sys ihop i tid.

Jag brukar säga att primärvården är basen i sjukvården. Det ska den vara. Men i praktiken är det en bas det är svårt att bygga på idag, eftersom allt för många vakanser skapar luckor i systemet.

Vi i Alliansen ser behovet att bygga ut primärvården, för att ge rimliga arbetsvillkor. Den rödgröna majoriteten anslår mer pengar, men bara för de nya uppdragen som tillkommer med denna budget. Ingen kompensation för alla uppgifter som mer eller mindre smygvägen lagts till distriktsläkarnas uppdrag och som allt mer tyngt arbetsbördan tills den nu är nära att knäcka åsnans rygg.

Därför anslår vi 15 miljoner till Hälsovalet. Vi tänker oss att man successivt kan man anställa fler läkare. Idag har distriktsläkarna i snitt 1650 listade patienter, inte ovanligt med över 2000. I Alliansen tycker vi att 1250 vore ett mer rimligt mål. Då skulle läkarna få mer tid för varje patient och arbetsbördan skulle bli mer rimlig. Vi tror att en sådan signal från landstinget skulle göra det mer intressant att börja jobba här.

För patienterna är det viktigt att den basala hälso- och sjukvården finns nära och lätt tillgängligt. Några hälsocentraler har tagit tillfället i akt och öppnat filialmottagningar på mindre orter, med läkare på plats någon eller några dagar i veckan. För att ge möjlighet till fler hälsocentraler att starta filialer och äldrevårdsmottagningar, med mer tid avsatt för varje patient, behövs mer pengar i systemet. Därför anslår vi tre miljoner.

Vi vill också att man ska arbeta med förebyggande. Kommer man in tidigare i ett förlopp så har inte problemen eller sjukdomarna hunnit bli lika allvarliga. Vårt förslag om Hälsokurvan bygger på väl utvärderade erfarenheter från Västerbottens län. Med hälsoundersökningar till alla 40-, 50- och 60-åringar kan man hitta riskpersoner och hjälpa dem till bättre levnadsvanor. De behöver inte insjukna i kroniska sjukdomar, som kostar dem själva hälsan och samhället dyra pengar i form av sjukvårdskostnader, minskad produktion i arbetet och sjukskrivningskostnader.

Till detta avsätter vi tre miljoner plus en miljon centralt till folkhälsoenheten, för att förbättra stödet till och samarbetet med kommunernas folkhälsoarbete.

Därmed vill jag yrka bifall till Alliansens förslag!

Rädda Blåsekulleparken!

Låt oss erkänna det utan omsvep – Vimmerby är en småstad, med allt vad det innebär. Mest fördelar: Närhet till det mesta, trygghet i att känna igen dem man möter. Ingenstans i staden är det särskilt långt att ta sig till vare sig centrum, strövskog eller badsjö. Mitt i villaområden och annan bebyggelse finns gott om grönytor, som välgörande rekreationsmiljöer.

När det tidigare i år började läcka ut information om att kommunens S+M-majoritet planerade en så kallad förtätning av staden var det många som ställde sig undrande. Är verkligen Vimmerby en så expansiv storstad att det inte finns någon annanstans att bygga, utan man skulle behöva plugga igen de gröna ytorna? Nog finns det väl bättre lösningar? Visserligen lär Vimmerbyborna ha sverigerekord i att ta bilen även korta sträckor, men inte ska det behöva vara skäl att offra grönområdena i innerstaden i stället för att expandera i utkanterna av staden?

När så förslaget om att bebygga Blåsekulleparken blev känt var det många, däribland jag själv, som reagerade kraftigt. Vi hade förväntat oss en finkänsligt insmugen byggnation i något hörn av parken, inte en okänslig exploatering av hela området. Frågan är om det ens vore lämpligt att bygga i den kraftiga sluttningen, med tanke på hur omfattande markbearbetning som skulle vara nödvändig. På tomten mitt emot var det nödvändigt att spränga rätt mycket berg. Sannolikt skiljer sig inte markförhållandena nämnvärt.

Bara för något år sedan var beskedet att Blåsekulleparken inte skulle bebyggas. Det har de boende i närområdet tagit fasta på. Det är sorgligt att besked inte står sig längre tid än så. Vore det inte dessutom att såga av den gren man sitter på, om Vimmerbys vackraste utsiktspunkt byggdes igen?

Därför vill jag uppmana den styrande S+M-majoriteten till besinning. Var rädd om Vimmerbys småstadskaraktär, med sina många gröna, sköna rum, och rädda Blåsekulleparken!

Gudrun Brunegård
Kristdemokrat

Planera för äldreboende i Vimmerby!

Många äldre plågas av ensamhet och isolering. Vi kristdemokrater har i många år påtalat behovet av trygghetsboende för äldre, med gemenskapsutrymmen och tillgång till service. Väntetiden för en lägenhet på Granen är åtskilliga år. Mina egna gamla föräldrar avancerade från omkring sextionde till fyrtionde plats under loppet av fyra år. När Vimarhaga och Borghaga byggdes, så ersatte de otidsenliga äldreboenden på Eken, Svanen, Duvan och Granebo. Inga nya platser tillfördes. Samtidigt blir befolkningen allt äldre och vårdbehovet ökar.

Kommunen behöver därför sätta fart på planerna att få till en ny huskropp i anslutning till Granen. Så fort de som nu står i kö till lägenhet i Granen kan flytta in, så frigörs både villor och lägenheter. Dessa skulle snabbt fyllas av barnfamiljer och sådana som idag tvingas arbetspendla till Vimmerby från exempelvis Västervik, Hultsfred eller Mariannelund.

En sådan flyttkarusell skulle leda till bättre levnadsvillkor för alla berörda parter: Isolerade äldre skulle få en tryggare och mer social tillvaro, arbetspendlare skulle få närmare till jobbet och mer tid för familjen, miljöbelastningen till följd av pendling skulle minska, kommunens skattekraft skulle öka.

Det har varit tyst allt för länge nu kring planerna på trygghetsboende i anslutning till Granen. Nu är det hög tid att plocka fram dem ur byrålådan och börja jobba.

Gudrun Brunegård
Ordförande
Kristdemokraterna i Vimmerby

Gudrun Brunegård invald i KD:s partistyrelse!

Pressmeddelande
söndag morgon 2017-10-22

Gudrun Brunegård invald i KD:s partistyrelse!

Söndagens första punkt på KD:s riksting i Uppsala var meddelande om utfallet i omröstningen i valet av ersättare till KD:s partistyrelse. Då meddelades att Gudrun Brunegård, Vimmerby, oppositionsråd i landstinget, är nu invald i ledningen för Kristdemokraterna. Hon valdes med näst högsta röstetal i den slutna omröstningen och fick 245 röster, endast fyra röster mindre än den person som fick högst antal röster. Detta innebär att Gudrun blir 2:e ersättare i partistyrelsen.

– Jag är både stolt och rörd över det stora förtroendet från rikstinget. Det känns både spännande och utmanande, men inte minst inspirerande att nu engagera mig i partistyrelsens arbete, så här inför det stundande valåret, säger Gudrun Brunegård (KD), till vardags oppositionsråd i landstinget, bosatt i Vimmerby.

– Från Kalmar län är vi glada för att vi genom valet av Gudrun Brunegård får en röst och påverkan direkt in i vårt partis ledning. Hon har en bred kompetens och stort engagemang inom hälso-och sjukvården. I den kommande valrörelsen kommer det att ha betydelse, eftersom KD att ha vårdfrågorna som våra huvudfrågor, säger Anders Andersson, distriktsordförande för KD i Kalmar län.

Hur länge ska Vimmerbys barnfamiljer vänta på familjecentral?

Interpellation
till Lis Astrid Andersson (S), ordförande i Barn- och utbildningsnämnden, och Eva Berglund (S), ordförande i Socialnämnden
Hur länge ska Vimmerbys barnfamiljer vänta på familjecentral?

Familjecentraler har en dokumenterat viktig roll i det förebyggande stödet kring barnfamiljen. En familjecentral består av kommunens öppna förskola och socialtjänst, respektive landstingets mödra- och barnhälsovård. Det finns god evidens för att familjecentraler är bra för alla familjer, men alldeles särskilt bra för dem som har stora behov. Genom att kunna ge tidigt stöd kan större problem längre fram i livet avvärjas.
Redan under Alliansmajoriteten 2002-2006 var jag själv med och skrev in i landstingsplanen målet att det ska finnas minst en familjecentral i varje kommun i samverkan med länets kommuner. På den tiden fanns Familjestödet Bubblan i Vimmerby, varför behovet av en regelrätt familjecentral inte bedömdes så akut här i vår kommun.
Den 26 november 2012 biföll kommunfullmäktige Kristdemokraternas motion om att inleda planering för att inrätta en familjecentral i Vimmerby kommun tillsammans med landstinget och att medel skulle avsättas i kommande budgetar.
I kommunens budgetplan anvisades till en början medel, men de togs bort i väntan på den räcka av ombyggnationer som pågått i landstingets fastighet, där bland annat Vimmerby hälsocentral är inrymd. Enligt företrädare för majoriteten skulle en familjecentral kunna förverkligas när dessa ombyggnationer var klara.
Kristdemokraterna i Vimmerby kommun har på senare år lyft frågan om familjecentral i samband med budgetyrkandena både 2015 och 2016, bland annat med yrkande om att inleda förhandling med landstinget. Tyvärr har yrkandena avslagits.
Nu har fem år gått sedan fullmäktiges bifall till vår motion. Landstingets ombyggnationer är i stort sett klara. I en färsk redovisning av landstingets fastighetsprojekt finns familjecentral i Vimmerby noterad, men vid frågor uppges att inga samtal med kommunföreträdare ännu har kunnat inledas, då man inte uppfattat att någon på kommunen visat intresse.
Mina frågor är därför:
• Står den nuvarande S+M-majoriteten bakom det beslut som kommunfullmäktige fattade 2012, om att inleda planering för att inrätta familjecentral i Vimmerby tillsammans med landstinget och att avsätta medel i kommande budgetar?
• Vilka aktuella kontakter finns idag mellan kommunen och landstinget i detta ärende?
• När kan barnfamiljerna i Vimmerby kommun förvänta sig att det ska finnas en familjecentral även i vår kommun?
Vimmerby den 8 oktober 2017
Gudrun Brunegård

Gör FN:s barnkonvention till svensk lag!

HEMLÖSA BARN – EN SKAM FÖR SVERIGE

Barnen är det finaste vi har. Det måste ses som en av våra största uppgifter som föräldrar och berörda myndigheter att fullt ut värna deras trygghet. FN:s Konvention om barnets rättigheter som kom år 1989 pekar ut staternas ansvar för att garantera barnets rättigheter till liv, ursprung, utbildning, frihet och social trygghet. Övergripande princip är att barnets bästa ska vara avgörande vid alla beslut som berör barn.

Ett stort antal länder har gjort Barnkonventionen till lag, dock inte Sverige. Redan 1990 ratificerade Sverige konventionen. Det betyder att annan lagstiftning ska anpassas efter de principer som slås fast i de 54 artiklarna. Ännu efter ett kvartssekel överlåts dock barnens sociala väl och ve till myndigheters godtycke.

Kristdemokraterna har därför länge krävt att göra själva konventionen till svensk lag. Med Maria Larsson (KD) som barnminister sjösatte Alliansregeringen en utredning för hur detta ska kunna genomföras. En liknande ambition har även uttalats av sittande regering. Nu är det hög tid att gå från ord till handling.

Till ett barns grundläggande trygghet hör en fast bostad med fasta rutiner för skolgång, umgänge med kamrater med mera. En familj med barn borde inte få vräkas utan att respektive kommun kan erbjuda ett annat fast boende. När Maria Larsson (KD) som nytillträdd minister begärde fram underlag på socialdepartementet om barn i riskmiljöer fanns det inga sådana uppgifter. Man började bygga upp en faktabank och fick bl a vända sig till frivilligorganisationer för att få fram underlag.

Maria Larsson tillsatte Michael Anefur som hemlöshetssamordnare. Han reste runt i landet och träffade ett femtiotal kommuner, även med uppföljande besök. Frågan om vräkning, speciellt med barn inblandade, togs alltid upp.

Kommunala och privata bostadsbolag började se över rutiner för att komma in tidigare, erbjuda mindre lägenheter som familjen hade råd med osv, för att minska antalet vräkningar av barnfamiljer. Under åren 2011 – 2013 minskade antalet vräkningar med barn inblandade generellt i Sverige med 24 procent. I de kommuner Anefur besökte blev minskningen imponerande 45 procent. Detta visar att målmedvetet arbete ger resultat.

Nu och då uppmärksammar media hur barns rätt till bostad (Artikel 27) åsidosätts. Hade nuvarande regering behållit Alliansens fokus på frågorna, hade tragedin i Göteborg sannolikt inte behövt ske, då en förälder tycks ha tagit livet av barnen och sig själv i förtvivlan över ett besked om vräkning.

Detta är en stor skam för Sverige, vars regering inte sällan ger sig ut för att vara hela världens samvete. Med Barnkonventionen som svensk lag skapas större press på kommuner, landsting och statliga myndigheter.

För att komma tillrätta med hemlöshet där barn drabbas, behöver man arbeta med den problematik som ligger bakom. I de fall då det finns missbruk eller psykisk sjukdom med i bilden borde den första åtgärden vara att behandla och rehabilitera detta. Tyvärr har många kommuner blivit mer restriktiva med att skicka personer till hem för vård, behandling och rehabilitering. Finns barn inblandade borde det vara självklart att göra allt för att hjälpa familjen på fötter.

En kommun med klok ledning arbetar förebyggande. I Helsingborg kunde man med Anders Lundström (KD) som socialnämndsordförande under förra mandatperioden se att sociala bostadskontrakt ledde till minskat utanförskap. Arbetsgivares benägenhet att anställa någon ökar när personen har eget hyreskontrakt. Samtidigt ökar personens motivation att söka och sköta utbildning och arbete, för att kunna behålla sitt hyreskontrakt.

Varje barn är en unik person med ett oändligt värde och ska respekteras i alla de dimensioner som barnkonventionen beskriver.

Det anstår inte Sverige, ett av världens rikaste länder, med bland världens högsta skatter, att barn ska behöva drabbas av tragedin att bli hemlösa. Med FN:s barnkonvention som svensk lag ska inte kommunerna komma ifrån sitt sociala ansvar för barnen.

Kjell Samuelson Gudrun Brunegård
Kulturarbetare (KD) Oppositionslandstingsråd (KD)