Gudrun Brunegård invald i KD:s partistyrelse!

Pressmeddelande
söndag morgon 2017-10-22

Gudrun Brunegård invald i KD:s partistyrelse!

Söndagens första punkt på KD:s riksting i Uppsala var meddelande om utfallet i omröstningen i valet av ersättare till KD:s partistyrelse. Då meddelades att Gudrun Brunegård, Vimmerby, oppositionsråd i landstinget, är nu invald i ledningen för Kristdemokraterna. Hon valdes med näst högsta röstetal i den slutna omröstningen och fick 245 röster, endast fyra röster mindre än den person som fick högst antal röster. Detta innebär att Gudrun blir 2:e ersättare i partistyrelsen.

– Jag är både stolt och rörd över det stora förtroendet från rikstinget. Det känns både spännande och utmanande, men inte minst inspirerande att nu engagera mig i partistyrelsens arbete, så här inför det stundande valåret, säger Gudrun Brunegård (KD), till vardags oppositionsråd i landstinget, bosatt i Vimmerby.

– Från Kalmar län är vi glada för att vi genom valet av Gudrun Brunegård får en röst och påverkan direkt in i vårt partis ledning. Hon har en bred kompetens och stort engagemang inom hälso-och sjukvården. I den kommande valrörelsen kommer det att ha betydelse, eftersom KD att ha vårdfrågorna som våra huvudfrågor, säger Anders Andersson, distriktsordförande för KD i Kalmar län.

Hur länge ska Vimmerbys barnfamiljer vänta på familjecentral?

Interpellation
till Lis Astrid Andersson (S), ordförande i Barn- och utbildningsnämnden, och Eva Berglund (S), ordförande i Socialnämnden
Hur länge ska Vimmerbys barnfamiljer vänta på familjecentral?

Familjecentraler har en dokumenterat viktig roll i det förebyggande stödet kring barnfamiljen. En familjecentral består av kommunens öppna förskola och socialtjänst, respektive landstingets mödra- och barnhälsovård. Det finns god evidens för att familjecentraler är bra för alla familjer, men alldeles särskilt bra för dem som har stora behov. Genom att kunna ge tidigt stöd kan större problem längre fram i livet avvärjas.
Redan under Alliansmajoriteten 2002-2006 var jag själv med och skrev in i landstingsplanen målet att det ska finnas minst en familjecentral i varje kommun i samverkan med länets kommuner. På den tiden fanns Familjestödet Bubblan i Vimmerby, varför behovet av en regelrätt familjecentral inte bedömdes så akut här i vår kommun.
Den 26 november 2012 biföll kommunfullmäktige Kristdemokraternas motion om att inleda planering för att inrätta en familjecentral i Vimmerby kommun tillsammans med landstinget och att medel skulle avsättas i kommande budgetar.
I kommunens budgetplan anvisades till en början medel, men de togs bort i väntan på den räcka av ombyggnationer som pågått i landstingets fastighet, där bland annat Vimmerby hälsocentral är inrymd. Enligt företrädare för majoriteten skulle en familjecentral kunna förverkligas när dessa ombyggnationer var klara.
Kristdemokraterna i Vimmerby kommun har på senare år lyft frågan om familjecentral i samband med budgetyrkandena både 2015 och 2016, bland annat med yrkande om att inleda förhandling med landstinget. Tyvärr har yrkandena avslagits.
Nu har fem år gått sedan fullmäktiges bifall till vår motion. Landstingets ombyggnationer är i stort sett klara. I en färsk redovisning av landstingets fastighetsprojekt finns familjecentral i Vimmerby noterad, men vid frågor uppges att inga samtal med kommunföreträdare ännu har kunnat inledas, då man inte uppfattat att någon på kommunen visat intresse.
Mina frågor är därför:
• Står den nuvarande S+M-majoriteten bakom det beslut som kommunfullmäktige fattade 2012, om att inleda planering för att inrätta familjecentral i Vimmerby tillsammans med landstinget och att avsätta medel i kommande budgetar?
• Vilka aktuella kontakter finns idag mellan kommunen och landstinget i detta ärende?
• När kan barnfamiljerna i Vimmerby kommun förvänta sig att det ska finnas en familjecentral även i vår kommun?
Vimmerby den 8 oktober 2017
Gudrun Brunegård

Gör FN:s barnkonvention till svensk lag!

HEMLÖSA BARN – EN SKAM FÖR SVERIGE

Barnen är det finaste vi har. Det måste ses som en av våra största uppgifter som föräldrar och berörda myndigheter att fullt ut värna deras trygghet. FN:s Konvention om barnets rättigheter som kom år 1989 pekar ut staternas ansvar för att garantera barnets rättigheter till liv, ursprung, utbildning, frihet och social trygghet. Övergripande princip är att barnets bästa ska vara avgörande vid alla beslut som berör barn.

Ett stort antal länder har gjort Barnkonventionen till lag, dock inte Sverige. Redan 1990 ratificerade Sverige konventionen. Det betyder att annan lagstiftning ska anpassas efter de principer som slås fast i de 54 artiklarna. Ännu efter ett kvartssekel överlåts dock barnens sociala väl och ve till myndigheters godtycke.

Kristdemokraterna har därför länge krävt att göra själva konventionen till svensk lag. Med Maria Larsson (KD) som barnminister sjösatte Alliansregeringen en utredning för hur detta ska kunna genomföras. En liknande ambition har även uttalats av sittande regering. Nu är det hög tid att gå från ord till handling.

Till ett barns grundläggande trygghet hör en fast bostad med fasta rutiner för skolgång, umgänge med kamrater med mera. En familj med barn borde inte få vräkas utan att respektive kommun kan erbjuda ett annat fast boende. När Maria Larsson (KD) som nytillträdd minister begärde fram underlag på socialdepartementet om barn i riskmiljöer fanns det inga sådana uppgifter. Man började bygga upp en faktabank och fick bl a vända sig till frivilligorganisationer för att få fram underlag.

Maria Larsson tillsatte Michael Anefur som hemlöshetssamordnare. Han reste runt i landet och träffade ett femtiotal kommuner, även med uppföljande besök. Frågan om vräkning, speciellt med barn inblandade, togs alltid upp.

Kommunala och privata bostadsbolag började se över rutiner för att komma in tidigare, erbjuda mindre lägenheter som familjen hade råd med osv, för att minska antalet vräkningar av barnfamiljer. Under åren 2011 – 2013 minskade antalet vräkningar med barn inblandade generellt i Sverige med 24 procent. I de kommuner Anefur besökte blev minskningen imponerande 45 procent. Detta visar att målmedvetet arbete ger resultat.

Nu och då uppmärksammar media hur barns rätt till bostad (Artikel 27) åsidosätts. Hade nuvarande regering behållit Alliansens fokus på frågorna, hade tragedin i Göteborg sannolikt inte behövt ske, då en förälder tycks ha tagit livet av barnen och sig själv i förtvivlan över ett besked om vräkning.

Detta är en stor skam för Sverige, vars regering inte sällan ger sig ut för att vara hela världens samvete. Med Barnkonventionen som svensk lag skapas större press på kommuner, landsting och statliga myndigheter.

För att komma tillrätta med hemlöshet där barn drabbas, behöver man arbeta med den problematik som ligger bakom. I de fall då det finns missbruk eller psykisk sjukdom med i bilden borde den första åtgärden vara att behandla och rehabilitera detta. Tyvärr har många kommuner blivit mer restriktiva med att skicka personer till hem för vård, behandling och rehabilitering. Finns barn inblandade borde det vara självklart att göra allt för att hjälpa familjen på fötter.

En kommun med klok ledning arbetar förebyggande. I Helsingborg kunde man med Anders Lundström (KD) som socialnämndsordförande under förra mandatperioden se att sociala bostadskontrakt ledde till minskat utanförskap. Arbetsgivares benägenhet att anställa någon ökar när personen har eget hyreskontrakt. Samtidigt ökar personens motivation att söka och sköta utbildning och arbete, för att kunna behålla sitt hyreskontrakt.

Varje barn är en unik person med ett oändligt värde och ska respekteras i alla de dimensioner som barnkonventionen beskriver.

Det anstår inte Sverige, ett av världens rikaste länder, med bland världens högsta skatter, att barn ska behöva drabbas av tragedin att bli hemlösa. Med FN:s barnkonvention som svensk lag ska inte kommunerna komma ifrån sitt sociala ansvar för barnen.

Kjell Samuelson Gudrun Brunegård
Kulturarbetare (KD) Oppositionslandstingsråd (KD)

Dags att förbättra arbetsvillkoren i vården!

För att kunna bedriva vård med god kvalitet och kontinuitet är det nödvändigt att kunna bemanna sjukvården med rätt kompetens. Så enkelt är det.

Landstinget måste bli bättre på att ge erkännande till de tysta hjälteinsatser som görs varje dag. När jag har följt personalen i deras arbete har många uttryckt stor frustration över hur ledande landstingsföreträdare brukar säga att verksamheten fungerar väl. Det stämmer nog gentemot patienterna, men det beror på att medarbetare ställer upp för patienter och kollegor och tar på sig extrapass, på bekostnad av familjeliv och ibland även den egna hälsan.

Belastningen på personalen är tung. Många är nära att ge upp. Andra har gått till andra arbetsgivare, som kommuner och hyrbolag. Även om landstinget kan anställa nya eller bemanna med hyrsjuksköterskor så tappar man kompetens som tar tid att bygga upp.

Vid landstingsfullmäktige nyligen ställde jag frågor angående IVA i Oskarshamn, för att få fram fakta över hur verkligheten kan se ut på en av de enheter där bemanningsproblemen varit särskilt stora.

Under januari till augusti i år har sjuksköterskor där arbetat 46 extrapass, varav 21 dubbelpass, dvs två arbetspass samma dag. Det innebär bortåt två extrapass i veckan. Under samma period har undersköterskor arbetat 64 extrapass, varav 12 dubbelpass. Inget var dock beordrat, utan personalen löste schemaluckorna frivilligt, av lojalitet med patienter och kollegor. På så sätt går extrapassen ”under radarn” och rapporteras och registreras inte på samma sätt till fackförbund och arbetsgivare.

Övertidstimmar redovisas utslaget på hela enheten. Då syns inte extremfallen, som den sjuksköterska som under första halvåret hade jobbat över 100 övertidstimmar.

Hur mycket av sjuksköterskebristen som löses genom extrapass och dubbelpass i resten av landstinget är ingen som vet. Sådana uppgifter samlas märkligt nog inte in. Anledningen till att vi har data för IVA i Oskarshamn är för att jag begärde fram uppgifter för en begränsad enhet.

Många vittnar om den långsiktiga uttröttning som blir effekten av att jobba extrapass, dubbelpass och nattpass utan ledig dag för återhämtning. Det är hög tid att landstinget ser över vad man utsätter personalen för, så att man inte en vacker dag står utan både fast anställda och hyrpersonal. Inför sommaren gick det inte ens att uppbringa hyrpersonal, så IVA i Oskarshamn tvingades stänga under tio dagar.

Därför är det nödvändigt att förbättra arbetsvillkoren, särskilt för dem som jobbar treskift. Det måste bli mer attraktivt att jobba i landstinget. Tid för återhämtning är nödvändig. Kompetens och erfarenhet måste löna sig – även i lönekuvertet.

För ett år sedan drev vi namninsamlingen ”Öppna vårdplatserna! Höj sjuksköterskornas status!” 8820 personer skrev på listorna. Länsinvånarna förstår sambandet och allvaret i frågan. Tyvärr tycks inte den rödgröna landstingsledningen göra det. Därför behövs en ny politisk ledning för sjukvården i länet.

Gudrun Brunegård, Oppositionsråd (KD)

Grip tillfället och inrätta en palliativ enhet i Västervik!

2017-10-09

När livet närmar sig sitt slut är inget sig likt. För dem som burit på en svår sjukdom under en kortare eller längre tid kan den dag omsider komma då läkaren konstaterar att man inte kan göra mer för att behandla i hopp om att bota. Då handlar det istället om att lindra symptom och ge god vård för hela människan och hennes anhöriga.

Både de kroppsliga, själsliga och existentiella behoven behöver tillgodoses, för att personen och de anhöriga ska få en så god avslutning som möjligt. Det kräver särskild kompetens och lyhördhet hos personalen, för att inte tala om tid, för att möta såväl smärta, ångest, oro och rent praktiska frågor.

Det låter sig svårligen göras på en akutvårdsavdelning, där vårdpersonalen springer benen av sig för att utföra behandlingar, sätta dropp och svara på ringningar.
Därför finns sedan 2006 beslut i landstinget att det ska finnas samlade palliativa vårdplatser på länets tre sjukhus. I Kalmar finns det en palliativ vårdavdelning sedan flera decennier. I Oskarshamn samlade man de palliativa vårdplatserna till en vårdavdelning för några år sedan.
Däremot har inte den rödgröna landstingsmajoriteten förmått prioritera en samlad palliativ enhet i Västervik. Kristdemokraterna och Alliansen har drivit frågan i många år och även anvisat medel, men har varje gång fått avslag från S+MP+V.
Nu finns en praktisk möjlighet att kunna inrätta en palliativ enhet i Västervik, genom att ta i anspråk några av de vårdplatser som majoriteten hållit stängda sedan sommaren 2016. Grip tillfället och gör någonting gott av det! Om misslyckandet i att kunna bemanna vårdplatserna förra hösten kan vändas till en möjlighet att inrätta en palliativ enhet i Västervik, så skulle det lösa en långvarig ojämlikhet i länet.
Människor i livets slutskede har lika stor rätt till god vård om de bor i norra länsdelen, som de som bor i södra och mellersta länet.
Gudrun Brunegård
Oppositionsråd (KD)
Vimmerby

Kerstin Lahi
Landstingsledamot (KD)
Västervik

Maud Ärlebrant
Landstingspolitiker (KD)
Västervik

Satsa mer på förlossningsvården!

2017-10-01

Svensk förlossningsvård lider av födslovånda. Kvinnor tvingas till långa bilresor på grund av stängda förlossningskliniker och överfulla BB-avdelningar. Under sommaren har kvinnor även i Kalmar län fått hänvisas till ett annat sjukhus för att föda. Situationen i stort har räddats tack vare pensionärer och inhyrda barnmorskor.

Barnmorskor flyr yrket. De som finns kvar slår knut på sig för att ge kvinnor hjälp och stöd och ge barn en bra start i livet. Det är helt oacceptabelt!

Av svaret på vår interpellation till Lena Segerberg vid förra veckans landstingsfullmäktige kunde man få intryck att situationen i Västervik är under kontroll och att nya barnmorskor är under utbildning och snart kommer att lösa krisen på förlossningen. I själva verket finns det i nuläget en enda barnmorskestudent som är knuten till förlossningen och hon kommer inte vara färdigutbildad förrän vid nästa årsskifte. Övriga barnmorskestudenter i Västervik är knutna till mödrahälsovården.

I svaret står också att ”för länssjukhuset har det varit nödvändigt att ta hjälp av bemanningsbolag”. Inte ett ord om de sex bemanningsbarnmorskor som löste krisen i Västervik under första semesterperioden och tog 54 arbetspass eller de fyra som jobbade den andra perioden och tog 39 arbetspass.

Det är djupt oroande att ansvarigt landstingsråd på raka frågor tycks undanhålla information om hur illa verkligheten ser ut. Det är ju först när man vågar se och erkänna bristerna som man kan göra något åt dem.

Kristdemokraterna satsar 2,5 miljarder kronor på förlossningsvården nationellt de närmaste tre åren i höstens budget. Det är 750 miljoner kronor mer än vad regeringen satsar. Vi vill förbättra för både den födande kvinnan och för förlossningspersonalen.

Vår satsning innebär fler förlossningsplatser. Det skulle göra att vi kan ta emot 5 000 fler kvinnor per år. Där det är långt till BB ska det finnas möjlighet att bo på patienthotell innan förlossningen, både för kvinnan och hennes partner. Blivande mammor ska inte tvingas föda i bilen.

Vi vill också införa ett nationellt kompetenscentrum för förlossningsvård. Idag drabbas många kvinnor av förlossningsskador som påverkar dem livet ut. I Kalmar län ligger vi högre än snittet därvid lag. Genom att höja kompetensen och införa nationella riktlinjer kan dessa skador minimeras och en mer jämlik vård skapas.

Förbättra arbetssituationen för barnmorskor och undersköterskor! De behöver bli fler. Varje dag ska inte vara en sprintmarsch på jobbet. Det orkar ingen.

Gudrun Brunegård (KD)
Oppositionsråd i landstinget

Maud Ärlebrant (KD)
Tjänstgörande landstingsledamot och barnmorska

Val om ett år!

Om mindre än ett år, den 9 september 2018, är det val till Sveriges riksdag. Då får du och alla andra 7 miljoner röstberättigande använda er demokratiska rättighet att bestämma vem som ska styra Sverige. Vi kristdemokrater anser att Sverige behöver en ny regering – en Alliansregering.

Kristdemokraterna värnar den välfärd vi har byggt gemensamt – och vill att du återigen ska känna tillit till de löften som ställs ut. För idag brister välfärden. Och regeringen förblir passiv. Det saknas t ex platser på äldreboende. Därför vill vi införa en äldreboendegaranti så att alla över 85 år får en plats på boende när de själva vill.

Människor får inte heller vård i tid. Därför gör vi en storsatsning på primärvården med större bemanning och återinförd kömiljard.

Vi är även det enda parti som med trovärdighet fullt ut finansierar att pensionärsskatten försvinner. Vi satsar på 10 000 fler poliser och strängare straff för vålds- och sexualbrott. Och vi vill införa nya inträdesjobb för fler arbetstillfällen åt nyanlända och unga upp till 23 år som ska kunna lära sig jobbet på jobbet.

Kristdemokraternas löfte är att inte lova allt. Vi står för tuffa prioriteringar utifrån trygga värderingar. På så sätt ska vi återupprätta välfärdslöftet.

Gudrun Brunegård
Kristdemokraterna

Hemlösa barn – en skam för Sverige

Gör FN:s barnkonvention till svensk lag!

Barnen är det finaste vi har. Det måste ses som en av våra största uppgifter som föräldrar och berörda myndigheter att fullt ut värna deras trygghet. FN:s Konvention om barnets rättigheter som kom år 1989 pekar ut staternas ansvar för att garantera barnets rättigheter till liv, ursprung, utbildning, frihet och social trygghet. Övergripande princip är att barnets bästa ska vara avgörande vid alla beslut som berör barn.

Ett stort antal länder har gjort Barnkonventionen till lag, dock inte Sverige. Redan 1990 ratificerade Sverige konventionen. Det betyder att annan lagstiftning ska anpassas efter de principer som slås fast i de 54 artiklarna. Ännu efter ett kvartssekel överlåts dock barnens sociala väl och ve till myndigheters godtycke.

Kristdemokraterna har därför länge krävt att göra själva konventionen till svensk lag. Med Maria Larsson (KD) som barnminister sjösatte Alliansregeringen en utredning för hur detta ska kunna genomföras. En liknande ambition har även uttalats av sittande regering. Nu är det hög tid att gå från ord till handling.

Till ett barns grundläggande trygghet hör en fast bostad med fasta rutiner för skolgång, umgänge med kamrater med mera. En familj med barn borde inte få vräkas utan att respektive kommun kan erbjuda ett annat fast boende. När Maria Larsson (KD) som nytillträdd minister begärde fram underlag på socialdepartementet om barn i riskmiljöer fanns det inga sådana uppgifter. Man började bygga upp en faktabank och fick bl a vända sig till frivilligorganisationer för att få fram underlag.

Maria Larsson tillsatte Michael Anefur som hemlöshetssamordnare. Han reste runt i landet och träffade ett femtiotal kommuner, även med uppföljande besök. Frågan om vräkning, speciellt med barn inblandade, togs alltid upp.

Kommunala och privata bostadsbolag började se över rutiner för att komma in tidigare, erbjuda mindre lägenheter som familjen hade råd med osv, för att minska antalet vräkningar av barnfamiljer. Under åren 2011 – 2013 minskade antalet vräkningar med barn inblandade generellt i Sverige med 24 procent. I de kommuner Anefur besökte blev minskningen imponerande 45 procent. Detta visar att målmedvetet arbete ger resultat.

Nu och då uppmärksammar media hur barns rätt till bostad (Artikel 27) åsidosätts. Hade nuvarande regering behållit Alliansens fokus på frågorna, hade tragedin i Göteborg sannolikt inte behövt ske, då en förälder tycks ha tagit livet av barnen och sig själv i förtvivlan över ett besked om vräkning.

Detta är en stor skam för Sverige, vars regering inte sällan ger sig ut för att vara hela världens samvete. Med Barnkonventionen som svensk lag skapas större press på kommuner, landsting och statliga myndigheter.

För att komma tillrätta med hemlöshet där barn drabbas, behöver man arbeta med den problematik som ligger bakom. I de fall då det finns missbruk eller psykisk sjukdom med i bilden borde den första åtgärden vara att behandla och rehabilitera detta. Tyvärr har många kommuner blivit mer restriktiva med att skicka personer till hem för vård, behandling och rehabilitering. Finns barn inblandade borde det vara självklart att göra allt för att hjälpa familjen på fötter.

En kommun med klok ledning arbetar förebyggande. I Helsingborg kunde man med Anders Lundström (KD) som socialnämndsordförande under förra mandatperioden se att sociala bostadskontrakt ledde till minskat utanförskap. Arbetsgivares benägenhet att anställa någon ökar när personen har eget hyreskontrakt. Samtidigt ökar personens motivation att söka och sköta utbildning och arbete, för att kunna behålla sitt hyreskontrakt.

Varje barn är en unik person med ett oändligt värde och ska respekteras i alla de dimensioner som barnkonventionen beskriver.

Det anstår inte Sverige, ett av världens rikaste länder, med bland världens högsta skatter, att barn ska behöva drabbas av tragedin att bli hemlösa. Med FN:s barnkonvention som svensk lag ska inte kommunerna komma ifrån sitt sociala ansvar för barnen.

Kjell Samuelson Gudrun Brunegård
Kulturarbetare (KD) Oppositionslandstingsråd (KD)

Hur fungerar förlossningsvården i Kalmar län?

Interpellation till landstingsrådet Lena Segerberg (S)

Förlossningsvården i landet är ansträngd. Kalmar län är inget undantag. I vårt landsting har vi haft svårt att rekrytera kompetens vilket resulterat i ett högt tryck på befintlig personal samt neddragning av föräldrautbildningar. Det framträder en bild av att barnmorskor flyr yrket på grund av dåliga arbetsvillkor och en allt för ansträngd arbetsmiljö. Arbetsbelastningen är för många ohållbar med återkommande dubbelpass och extrapass..

Sommaren är alltid en ansträngd period, särskilt då man har en låg grundbemanning. Under sommaren har kvinnor även i Kalmar län fått hänvisas till andra sjukhus för att föda. Situationen har i stort sett räddats av pensionerade barnmorskor och hyrbarnmorskor.

Vid nationella jämförelser sticker förlossningsvården i Kalmar län ut. När man studerar antalet bristningsskador av den tredje och fjärde graden bland förstföderskor toppar Kalmar län statistiken tillsammans med Stockholm. Det totala antalet bristningsskador har dessutom ökat något i vårt landsting medan den nationella trenden pekar något nedåt. Detta kan förstås bero på rapporteringsbenägenhet, men frågan som uppstår är om antalet bristningsskador har en koppling till den besvärliga bemanningssituationen.

Det är tydligt att förlossningsvården också behöver prioriteras av den styrande majoriteten i landstinget. För att bilden ska klarna angående förlossningsvårdens utmaningar i Kalmar län så skulle vi vilja ställa ett antal frågor:

1. Hur har bemanningssituationen varit på förlossningsavdelningarna under det senaste året samt sommaren?
2. Hur många kvinnor har under sommaren blivit hänvisade till sjukhus utanför länet?
3. Hur ser rekryteringsläget ut för barnmorskor i länet?
4. Vad beror det på att Kalmar län toppar den nationella statistiken för bristningsskador bland förstföderskor och vad görs för att förbättra omhändertagandet så antalet förlossningsskador minskar?

Gudrun Brunegård (KD) Jimmy Loord (KD)
Oppositionsråd Landstingsledamot

Äldreboendegaranti i Vimmerby

Idag lägger jag en motion till kommunfullmäktige i Vimmerby kommun om en äldreboendegaranti. Äldre måste kunna tilltros förmågan att själva kunna avgöra när det är dags att flytta till ett äldreboende, utan något biståndsbeslut. Idag är inte det möjligt, enligt Högsta Förvaltningsdomstolen. Därför bör nu kommunen ta kontakt med SKL och socialdepartementet för att försöka ändra lagstiftningen och underlätta detta.

Samtidigt vill vi att kommunen utreder vilka möjligheter lagen idag ger för att komma så nära en äldreboendegaranti som möjligt. En pusselbit där är rimligtvis att det finns tillräcklig tillgång till anpassade bostäder där man kan bo när man behöver rullator och andra hjälpmedel och där det finns tillgång till viss service och utrymme för sociala aktiviteter för att bryta ensamhet och isolering, som sannolikt är en förklaring till den växande psykiska ohälsan bland äldre. Här har Vimmerby kommun en läxa att göra. Idag får man stå i kö i flera år för en bostad på Granen.

Här följer motionen i sin helhet:

Motion – Äldreboendegaranti i Vimmerby kommun

Trygghet för äldre är en huvudfråga i vårt välfärdstänkande. Trots det har samhället delvis misslyckats när det gäller respekt för äldres förmåga att själva avgöra vilka behov som är prioriterade. Respekten brister för att man oavsett ålder önskar fatta egna beslut och göra egna val när det gäller boende.

Många vill bo kvar i sitt hem så länge som möjligt. Det hemvana ger trygghet. Kvarboendeprincipen är i grunden en god idé. Att alla som önskar kan få hjälp i sitt eget hem, så länge som man själv önskar, är en viktig välfärdsambition. Ingen vill tillbaka till en tid då det enda alternativet var att anhöriga skötte hela omsorgen eller att man tvingades ta in på någon form av institution.

Men lika allvarligt som att tvingas in på ett boende är det när den som inte längre är trygg i sitt hem inte kan få en plats i ett äldreboende. Detta skapar stress för den berörde men också för anhöriga.

En äldre flyttar inte till ett särskilt boende, trygghetsboende eller serviceboende i onödan. Skälen till att vilja flytta till nytt boende är ofta medicinska, när behovet av praktisk hjälp med vård och omsorg i vardagen blir så påtaglig att hemtjänst inte längre är det bästa alternativet. Men en stor grupp äldre upplever otrygghet och ensamhet och önskar därför en annan boendeform. Det är ett djupt feltänk i nuvarande lagstiftning när man hos pensionärer som fyllt 85, 90 och 95 år kräver behovsbedömning för en plats på ett äldreboende. Den äldres vilja borde tillgodoses.

Det är hög tid att visa respekt för äldre och lagstifta om en äldreboendegaranti. Det har vi kristdemokrater visat bl a genom ageranden i riksdagen. En äldreboendegaranti skulle kunna garantera varje person över exempelvis 85 år lagstadgad rätt till en plats på äldreboende när och om de vill. Äldre måste kunna känna sig respekterade och trygga i sitt boende.

Vårt förslag om en äldreboendegaranti innebär att beslutet att flytta till ett särskilt boende, trygghetsboende eller äldreboende helt ska vara den enskildes. Inget ”förmynderi” där man riskerar att nonchalera den äldres upplevelser och behov. Kommunens ansvar är att se till att det finns platser och olika boendealternativ med olika servicenivåer. I Vimmerby kommun har vi i dagsläget mycket få lämpliga boendealternativ för äldre och flera år lång kö till Granen. Planering och byggnation av fler alternativ tycks ta lång tid och måste prioriteras. Men vi vill med denna motion lyfta in behovet av att också stärka den äldres möjlighet att själv fatta beslut när man önskar ett tryggare boende.

Att ta bort behovsbedömningen kan ses som ett avsteg från nuvarande lagstiftning, vilket redovisades i svaret på en tidigare motion från Kristdemokraterna. Men för att nå ett steg på vägen mot en äldreboendegaranti vill vi föreslå kommunfullmäktige

att uppdra åt kommunstyrelsen att klarlägga vad som inom nuvarande lagstiftning är möjligt att göra för att vår kommun ska kunna gå före och erbjuda en äldreboendegaranti, alternativt ta kontakter med SKL och socialdepartement för att försöka få till stånd de regeländringar som behövs.

Vimmerby den 8 september 2017

Kristdemokraternas partiavdelning i Vimmerby

Gudrun Brunegård
Ordförande i partiavdelningen och ledamot i kommunfullmäktige