Barn tar tid och behöver få vår tid

Senast i raden av självutnämnda experter är folkpartisterna Cecilia Wikström och Lars Markstedt (Brännpunkt 9/2). Deras utgångspunkt är att vabbande föräldrar innebär ”störningar i verksamheten” för företagen. De vill därför i all välmening befria föräldrarna från sina snoriga barn genom att arbetslösa istället ska ta hand om barnen. I radio pekar dessutom Markstedt särskilt ut kvinnor i 50-årsåldern som lämpliga för jobbet. Ett eko av paret Myrdals röster hörs när samhällsekonomisk effektivitet lyfts fram som huvudargument.

Försäkringskassan har i återkommande studier konstaterat att dubbelarbetande föräldrar med huvudansvar för hemmet har högre sjukfrånvaro. Inte så konstigt. Dygnet får inte fler än 24 timmar för att vi blir föräldrar. Om samhällets krav och våra egna förväntningar är att ansvaret för ett nyfött barn inte ska rucka på tillvaron är vi dömda att misslyckas. Barn tar tid. Barn behöver vår tid. Barn är helt beroende av att vi vuxna prioriterar deras behov.

Samtidigt är det inte konstigt eller fel att som förälder känna ett behov av att få avlastning. Idag går det att anlita barnvakt för att hämta på förskolan med eller utan Rut-avdrag och att överlåta vab-dagar till någon annan i barnets närhet. Många föräldrar utnyttjar dessa möjligheter och det är bra att de finns.

Istället för att hitta lösningar på hur föräldrar inte ska vabba borde vi försöka hitta lösningar för att barnen ska slippa bli sjuka hela tiden.

Dagens stora barngrupper är anpassade utifrån ekonomin, inte utifrån hur många barn det är lämpligt att ha i en barngrupp. Det tar varken hänsyn till barnets pedagogiska behov eller vilka konsekvenser det får för smittspridning. Vi är beredda att göra de ekonomiska prioriteringar som krävs för att kunna införa ett maxtak på 12 barn för småbarnsgrupper i förskolan. Vi kommer också kämpa för att ge föräldrarna makten över föräldraförsäkringen och barnomsorgspengen. Föräldrarna känner sitt barn bäst och behöver få möjlighet att hitta en barnomsorgsform som passar just dem. Hur många vabbdagar kunde inte undvikas om föräldrar till infektionskänsliga barn hade fler möjligheter att hitta en barnomsorgsform som inte utsätter barnet för ständiga infektioner?

Föräldrars stress beror inte i första hand på att de är föräldrar utan för att det alltför ofta förväntas att det inte ska märkas att de är föräldrar. Något som Cecilia Wikström och Lars Markstedts artikel är ett lysande exempel på. Men det här handlar inte om arbetsgivarens behov eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder utan om barn och föräldraskap. De allra första åren i ett barns liv är omtumlande och krävande. Låt det ta den tid det behöver så kan vi förebygga både vabbande och sönderstressade föräldrar.