KD har samma läge som Centern 2013

Minnet är kort men sant är att dagens vinnarparti i opinionsmätningarna hade tre procent av väljarstödet ett före valet 2014 och spurtade bästa av alla och är nu det starkaste framgångspartiet i Alliansen.

I det perspektivet blir frågorna som nu drabbar Kristdemokraterna om de låga opinionssiffrorna om möjligt mer nyanserade även om de är katastrofalt dåliga.

Jag följde partiledaren vid tre intervjuer under dagen och slutligen lyssnade jag på hennes tal i Almedalen. Talet var starkt och fick bästa bety g av bl.a. SvD:s ledarskribent. Jag håller med!

Ändå smyger en olustkänsla på och sänder en varning om att utgången av valet inte behöver sluta lyckligt. Vad som avgör? Förutom hårt arbete och bra svar på politiska frågor som medborgarna efterfrågar är det oförutsägbara trendgenomslag som betytt mest i många år.

Med bara drygt ett år kvar till valet är det viktigt att de som bäst formar vinnarlaget får och tar på sig ledaransvaret. Och det gäller alla nivåer!

Ytterst måste presidiet och partistyrelsen vara den som anses ha bäst förutsättningar att vinna väljarnas stöd. Att dra åt samma håll och ha en plan för utspel som stärker och inte överraskar. Soloutspel hör inte dit!

Av intervjuerna i Almedalen att döma så finns en förtida uttagen skadeglädje från många journalister som grundar sig på att ”KD åker ut!”

SR:s P1 hade en mycket förlöjligande intervju med med en partiföreträdare som inte tjänade något annat syfte än att ironisera över Kristdemokraterna.

Frågorna som ställdes hos Expressen och SvD var möjligen något bättre även om många frågor hade passat bättre att ställa till en biskopskandidat. På det området har tiden stått stilla i årtionden.

Det märkliga är att Lena Melin och Robert Aschberg i Aftonbladets utfrågning visade mer respekt än de övriga. Det är min uppfattning.

Och Almedalstalet av Ebba Busch Thor var starkt, tydligt och engagerat.

Men hittills har varken tydligheten med decemberöverenskommelsens dilemman eller partiledarens succé i Kalle Moréus TV-program gett positiva effekter på opinionssiffrorna. Det krävs mycket mer av partiet!

En bra laguppställning och en bra vinnarstrategi brukar leda dit.

Kunskap, värden och bildning

Ett seminarium om skolan hölls i Almedalen och Visbys Museum. Mitt bland runstenar avhandlades dagens skola och de utmaningar som finns.

Varje deltagare i panelen fick betygsätta dagens skola i en femgradig skala. Alla gav omdömet trea utom en som gav en fyra! Alltså godkänt!

Panelen bestod av Utbildningsministern, Läraförbundet, Lärarnas Riksförbund, skolpolitiker från M och S, en skolexpert och en professor  från KTH.

När frågan om vad som står högst på listan av åtgärder enades man om ekonomiska resurser och lärarutvecklingsprogram. Den viktigaste faktorn för en bra kunskapsöverföring är läraren! Om det fanns ingen tvekan.

Enligt Skolverket undervisar lärare nu mer enligt läroplanen och kanske kan vi skönja en förändring, men likvärdigheten och PISA är ännu inte godtagbara.

 

Torsken växer inte!

Ett seminarium i Almedalen lockade mig med rubriken ”Miljön i Östersjön 10 år senare- vad har hänt?” Det var journalisten och filmaren Folke Rydén som ledde seminariet. Han beskrev Östersjön i ord och bild. Han beskrev att Torsken återkommit men inte växer till och undrar varför. Han beskriver hur Östersjön påverkar oss 90 miljoner som berörs av vattnet och hur småbarn har högre mängd gifter än vuxna i förhållande till sin kroppsvikt, och undrar varför. Han beskriver hur småbåtar förbjuds släppa ut sin avföring medan stora kryssningsfartyg fortfarande släpper ut, och undrar hur det kommer sig även om beslut tagits att upphöra på sikt.

Projektet finns samlat på deras hemsida www.ourbalticsea.com

Projektet pågår i tio år och avslutas 2019. Ta en titt!

 

Nya hyresrätter är dyrast!

Byggföretaget Veidekke med säte i Norge har anlitat fd bostadsminister Stefan Attefall till sitt företags bostadsanalyser och seminarier.

I går var det dags att bjuda Almedalsbesökarna på tre timmar analys av bostadsbyggandet i Sverige, ägandeformer, statliga stöd, möjlighet att låna samt en omvärldsanalys att jämföra med. Detta sammanfattades i en rapport som rönte stort intresse.

Ägandeformen i tex vårt grannland Norge har sedan efterkrigstiden, på socialdemokraternas initiativ, har varit och fortsatt är, äganderätt. I Sverige är allt fokus av stöd sedan länge inriktat på hyresrätt. Många länder har statlig lånegaranti för kontantinsatsen vid inträde på bostadsägandemarknaden. I den omvärldsanalysen redovisades ett tjugotal olika stödformer för en väl fungerande bostadsmarknad. I Sverige är i stort sett allt inriktat på bostadsbidrag.

Under lång tid byggdes för lite i Sverige. Då var det cirka 20.000 lägenheter per år. Idag byggs det dubbelt så mycket. Målet som Boverket satt upp med 70.000 lägenheter per år dömdes ut som helt orealistiskt av de professionella föreläsarna.

Med rapporten som underlag efterfrågades politiker och breda överenskommelser som orkar se tio till femton år framåt i stället för ett till två år. En utmaning att ta på allvar!

Den idag absolut dyraste boendeformen är nyproducerade hyresrätter. En tankeställare är att den största hyresgästen är landets olika socialförvaltningar som står för hyreskontrakt med 25.000 lägenheter, idag.

 

Fullsatt om bilbränder

Salen var fullsatt när Upplands-Bro och Brandkåren Attunda höll seminariet om hur man stoppade de många bilbränderna.

Fryshuset som anlitats av kommunen beskrev hur man lyckades vända ungdomarnas attityd till Polisen. Kommunpolisen Magnus bekräftade och brandkårens personal beskrev hur man bjöd in ungdomarna att grilla hamburgare och lära känna varandra. Ungdomarnas planer att sätta eld på både brandbilar och polisbilar hade förbytts till förståelse för varandras uppdrag.

Statistiken på anlagda bilbränder talade sitt tydliga språk! Ett lyckat samarbete mellan de olika myndigheterna och Fryshuset var framgångslösningen. Undra på att det var fullsatt!

 

Gud i skolan

Det första seminariet i Almedalen i år för min del blev ”Gud i skolan” arrangerat av tidningen Dagen. Debattörerna var bl.a Kristna Friskolerådets Lars Brandström och Humanisternas Daniel Ferm och Johan Ingerö från Timbro. Därtill ett par politiker mot konfessionella skolor.

Debatten var förutsägbar och hettade egentligen aldrig till. De som var emot försvarade sin inställning oavsett övertygande argument från verklighetens företrädare.

Att endast en bråkdel av landets alla skolor är konfessionella skolor och har bra studieresultat men ändå ges denna negativa uppmärksamhet är mer än förvånande. I mina tankar fastnade ordspråket ”sila mygg och svälja kameler” kopplat till en fobisk verklighetsfrånvänd iver att göra gott. Det trista är den makt den uppfattningen har!

Om skolan ska vara en central del av samhället kan den inte låtsas att de filosofiska och trosfrågorna går att utrota från skoldagen. ”Ensidig påverkan” upprepade humanisternas företrädare som faran med en konfessionell inriktning. Jag menar att barn och ungdomar inte alls lever sitt liv i skolan eller utanför utan mångsidig påverkan. Skolan kan heller aldrig sträva efter att bli en fredad zon från viss påverkan-då har den placerat sig utanför samhället. Ett samhälle som idag är grundat på levnadsregler och förhållningssätt inspirerat av religiösa ideal.Inget att skämmas för!

 

Nu är cirkusen på ön!

P4 Gotland annonserade sina rubriker vid sändningen idag med rubrikens ord. Man förtydligade för säkerhets skull att de inte menade Almedalsveckan, utan Brazil Jack. Cirkusen gör nedslag runt hela ön med en dag per plats, liten som stor. Ett oerhört arrangemang att flytta djur, vagnar, tält och all utrustning som krävs. Arbetskraften är förstås billig och arbetsviljan hög. Om man inte flyttar runt och besöker verklighetens folk så kommer mindre besökare och därmed lägre intäkter och karusellen stannar av.

Almedalsveckan håller också på att ställa upp sina partytält och seminariehallar. Biltrafiken får förbudsskyltar både för infart och parkering. Allt av övernattning är uthyrt och bokat minste ett år i förväg. En del organisationer har bokat hela hotell och restauranger för sina möten och lobbyverksamheter.

Alla  partiledare ska intervjuas av TV4 och större media och lämpliga kritiker/analytiker ska kommentera det som sägs efteråt. Helst enkla svar på raka frågor om jag får gissa!

Nog är det en mediacirkus som någon skapat med bra och mindre bra inslag. Utlandet kommer varje år för att lära hur en bra demokrati fungerar när den är som bäst.

Verklighetens folk, som i detta fall måste vara öborna, håller sig mestadels långt från Visby just denna vecka. Och Almedalsveckan håller sig på sin kant!

På måndag tar jag bussen från Burgsvik och besöker så många seminarier som möjligt. Jag har prickat i de mest intressanta varav Upplands-Bros två seminarier är givna. Men så är jag att betrakta som en helt vanlig politikernörd. 

I Burgsvik tillhör jag verklighetens folk som går omkring i shorts oavsett väder eller badbyxor när värmen kommit. Just nu är det grått och regnigt och blåsigt. Fyra färjor har tvingats ställa in. Med andra ord en helt vanlig sommar!

 

Religion och politik

Religion och politik hör inte ihop! Lätt att säga men svårare att definiera och förhålla sig till på ett sunt sätt. För mig är den tro jag har en inspiration och rättesnöre för mycket av hur jag ser på livet och formar det. För mig finns en grundläggande inställning att varje människa gör egna val. Har rätt att göra det! Jag stiftar inga lagar eller förhållningssätt som utgår från mitt val av livsåskådning. Däremot får jag inspiration och vägledning i min syn på lagstiftande församlings beslut. Men återhållsamheten att inte begränsa andra människors rätt till beslut som står i strid med min uppfattning måste få mycket stort utrymme. Min uppfattning är att den kristna tron ger var och en rätt att välja. Det är liksom grundbulten i avgörelsen.

Att jag är kristdemokrat har förstås med mitt livsval att göra. Men resan jag gjort har lärt mig så sakteliga att min tro inte får användas som slagträ för andras val. Det finns många konflikter i detta som jag varit tvungen att göra upp med. Inget har varit enkelt och mycket kräver fortfarande nya prövningar.

När jag i knappa tjugoårsåldern valde att vara vapenvägrare och fick det beviljat utan omsvep så hade många före mig gjort samma ställningstagande men fått avslag. De fängslades i någon månad och blev aldrig riktigt fria. Jag kallades samvetsöm. Ett märkligt ord som passade sextio- och sjuttiotalet. Jag var inkallad i tolv månader och gjorde samhällstjänst högt ovan marken på Vattenfall. Min övertygelse då var färskvara och hade om den prövats idag inte varit lika övertygande. Ändå hade jag aldrig tvekat att ta konsekvenserna då.

När samvetsskäl åberopas av barnmorskan som inte klarat att medverka vid aborter så kan jag inte annat än känna igen mig. Skillnaden är samhällsklimatet. Hennes samvete ställs mot kvinnors rättighet att bestämma över sina kroppar och där tar samtal och analys slut! Att barnmorskan kan ges rätt anses mer samhällsfarligt än att hon nekas. I mitt perspektiv är det endast ett bevis på ett hårdnat samhällsklimat och brist på individens rätt till samvetsfrihet. Att vara öm i samvetet! Jag är övertygad om att ett gott samhälle byggs av människor med vetskap och känsla för sina samveten. Det går att överföra på flyktingmottagande såväl som på lag och ordning.

Just nu pågår en vilsen jakt på övertygelser och trosuppfattningar. Statsministern anser sig ha rätt att likt statliga direktiv tolka svenska kyrkans prästers trosuppfattning och utlevelse. Inkompetent!

Både socialdemokraterna och liberalerna har nyligen lyft kritik mot religiösa friskolor med direktiv att förbjuda bön och sång.  Kontraproduktivt!

I det svenska samhällets frigjordhet finns numera ett begränsat utrymme för tillämpning av trosuppfattningar. Och inriktningen är tydlig. Det uppfinns nya analyser och regler för att ”komma åt” de som tror.

Att segregationen skulle föranledas av friskolor är inte lite korkat. De miljonprogramsområden som byggdes på sextio- och sjuttiotalet och som är de socioekonomiskt svagaste och de vanligaste ”utsatta områdena” bär skulden.  Men retoriken tjänar bevisligen andra syften! Bort med friskolorna och först de religiösa????

Vem har sagt att tro och politik inte hör ihop? Och vem gäller det för?

Tänk om….

Midnattslopp om pingis i Black Box

I vårt nya Kulturhus håller vi våra kommunfullmäktigemöten. Den ligger i källarplanet och kallas Black Box av förklarliga skäl.

I veckan var det dags. Vi började onsdag kl 18.30 och höll på till kl 24 för att fortsätta kommande onsdag kl 18.30.

Är ni inte riktigt kloka undrar nog en och annan?  Jag undviker att svara utan hänvisar till politikens villkor. Å ena sidan redo att fatta beslut men å andra sidan att vänta på ytterligare utredning. Den här gången var det nybyggnation av en bordtennishall i Kungsängen. Frågan har beretts i mer än åtta år och returnerats till Kultur och Fritidsförvaltningen för omtag så sent som under det senaste året. För dyrt och för stort. Nu var prislappen sänkt och hallen effektivare utnyttjad. Det som hände var att moderater, vänsterpartister och sverigedemokrater ansåg att den skulle återremitteras en gång till för utredning och svar. Deras 15 röster var två röster fler än motsatt beslut. Det krävs en tredjedels majoritet av rösterna vilket är 14 st av alla 41 ledamotsplatser. Egentligen 40 då SD alltid har en tom stol! Tretton röster, då hade frågan varit avgjord av KD; S; C;MP och L. Nu blir det ett extra möte den 21 juni kl 18.30. Sammanträdeskostnaden för det extra mötet beräknas till minst 50 tkr.

Vi beslutade om många viktiga frågor såsom, En plan för landsbygdsutvecklingen, LOV inom äldreboende, två förskoleavdelningar som tillbyggnad på Blomman och mycket mycket mer. Sammanlagt arton ärenden jämte ett par prisutdelningar.

Jag hade gissat i förväg på ett midnattslopp och så blev det.

En stjärna bör delas till bordtennisklubbens rödtröjade ungdomar och tränare som fick vänta på beslutet, att det skjuts upp av M, SD och V. Men kommande onsdag blir det klart att starta. Ingen vild gissning från min sida.

Utslagen tillfälligt!

Häromdagen när jag klippte gräset i Burgsvik fick jag syn på en Bofink mitt på vägen. Den hade fällt ut vingarna så att den skulle verka stor. Den levde och vred på huvudet och tittade på mig men rörde sig inte mer än så. Där kan den inte ligga tänkte jag och lyfte den till sidan av vägen. Jag antog att den blivit påkörd.

Sedan fortsatte jag att klippa men kunde inte släppa tanken på att fågeln behövde min hjälp. Det är gott om ormvråkar som cirklar över närområdet hela dagar så jag förstod att det fanns flera olika hot.

Jag tog efter en stund och lyfte fågeln i handen, den försökte nafsa och få mig att släppa men bara någon sekund så var krafterna tillfälligt slut.

Jag visade den för Åsa som gjorde i ordning ett stort påskägg med bomull i botten. Där blev sjukbädden. Jag ställde den i ett mörkt garage ett par timmar och såg att den levde men inte hade flyttat sig. Fjäderskruden var som ett fjunbolster för att hålla värmen. Jag lyfte ut den i ägget och ställde den under en vindruvebuske ( blir väl ett träd så småningom). Efter ytterligare en halvtimme så tittade jag till ägget som var tomt. En liten fläck i bomullen visade att den lämnat lite spillning. Jag tittade runt och såg att förflyttat sig några meter intill husväggen och låg där uppruggad som ett dunbolster. När jag lyfte upp henne så överraskades jag av att hon helt plötsligt fick nytt liv och flög rakt in i skogen. 

Jag agerade efter tre val: 1. Göra pinan kort och avliva henne. 2. Låta henne ligga på vägen och bli påkörd. Det är ju fler än hon som går det ödet till mötes.En mer eller mindre… 3.Ta hand om henne och se om hon får liv igen.

Belöningen för min del blev en skön känsla av att ha gjort en bra sak.En mycket liten insats för världen men trots allt något litet gott. Jag kan jämföra den känslan med de andra alternativen och gissa mig till en förhärdnad som gör det lätt att upprepa hur många gånger som helst. Jag brukar själv inte alltid göra som jag nu gjorde även om jag finner det bäst.

Någon har myntat ett uttryck som jag funderat över ibland. ”Jag kan inte hjälpa alla men den som kommer i min väg kan jag försöka att hjälpa”.

Idag frågas mycket om empati och framförallt bristen på den. Jag tror att vi behöver påminna varandra om hur beroende vi själva är av empatiska medmänniskor och hur en liten god handling kan ge oss en skön känsla som biter sig fast och vi vill uppleva igen.

När vi på kvällen satt i vardagsrummet kom en liten fågel och flög mot fönstret och stannade upp någon centimeter från rutan och vände! Vi tittade förvånat på varandra och sá nänä… Om du tycker berättelsen är för gullig så kan jag hålla med. Otäckt gullig! Men den har ju likafullt hänt mig häromdagen!

I politiken möts mer och mer argument som bygger på kollektiva synsätt i stället för de unika och individuella behoven. Jag tror att risken att dras med i det kollektivistiska synsättet är förödande och smygande och rätt som det är har vi trots goda föresatser dragits in i ett viochdombeteende där individens liv, värde och fortsatta öde inte bekymrar oss.