Alla vill vi vinna!

Efter gårdagens andraplacering i Lets Dance sá Anja Persson som just blivit besegrad detta att Alla vill vi vinna! 

Det stämmer i de flesta fall och givetvis också i den bransch som jag blivit en del av, Politiken.

För att få inflytande med de idéer som mitt parti har så kan man agera på olika sätt. Vi är några kommuner som har valt att arbeta tillsammans med partier över blockgränsen eftersom det är vad som varit både möjligt och i våra ögon bäst när Alliansen inte fått väljarnas stöd.

Igår träffades vi det nätverk som Kristdemokraterna bildat och där ingår Sundbyberg, Upplands-Bro, Örebro, Västerås, Norrköping och Ödeshög. I något fall , Sundbyberg, har det blocköverskridande samarbetet bytt skepnad så att MP och Alliansen nu utgör majoritet.

Igår var mötet förlagt till Västerås. Hela dagen var fylld av besök på olika verksamheter. Att Västerås har en stark influens av ABB och är en teknikens vagga i vår region och vårt land blev väldigt tydligt. Det första besöket som hade karaktären av ett företagshotell dominerades av ny teknik och robotar. Fyllt av skolbesök och inspirerande unga teknikutvecklare gjorde besöket stort intryck.

Vi fortsatte till kommunens bolag Mälarenergi med bokfört värde 8 mdr, och nyligen beslutade miljö/teknik-investeringar runt 2 mdr.

Dagen avslutades med ett besök på ABB:s teknikutvecklingskontor som under året öppnats för över tjugo andra teknikutvecklarbolag. Samverkan ska föra utvecklingen framåt!

Många intryck och även lite tips om det politiska samarbetet tog jag med mig!

Vi sätter den svenska bilden

En väldigt subjektiv rapport!

Det högsta beslutande forum som finns i Upplands-Bro kommun är kommunfullmäktige med sina fyrtioen ledamöter från åtta partier.

Där avhandlas i huvudsak frågor som beretts i Kommunstyrelsen och dessförinnan i nämnderna och minst ett par möten till där de politiska partierna ges utrymme att diskutera frågan och framföra sitt ställningstagande. I vår kommun har det mer och mer blivit så att majoriteten visar sitt ställningstagande redan från det allra första mötet och allra senast vid kommunstyrelsens beslut. Oppositionen har dock mer gjort till vana än undantag att ge till känna sin ståndpunkt så sent som möjligt och inte sällan vid kommunfullmäktigemötet. Det är givetvis både möjligt och tillåtet men baksidan av detta är överraskningsmomentet. Ingen vet i förväg om mötet som annonserats och websänds offentligt håller på en timme eller som igår fram till midnatt.

Vid mötet igår fanns ett tjugotal ärenden varav det tyngsta ärendet var årsredovisningen med 33 miljoner i plusresultat. Åtta motioner varav fyra från SD hade karaktären av centralt framställda och med viktiga uppgifter som dock i huvudsak ägs av landstinget och inte kommunen. Två av dessa motioner fick stöd av Moderater och Liberaler genom minoritetsåterremisser med uppdraget att ännu en gång behandlas av tjänstemännen. Övriga motioner handlade om angelägna ämnen inom skolans område och hade skrivits av tidigare moderata kommunstyrelseordförande strax efter att denne avslutat sin politiska gärning. Och visst kan man fråga sig varför det inte genomfördes när moderaterna hade den tyngsta politiska posten men föreslås när man just förlorat densamma.

Min slutsats blir att detta är baksidan av det politiska spelet. I opposition kan man föreslå förändringar och satsningar utan att behöva ta helhetsansvar. Det innebär inte att frågorna är mindre angelägna men att det helikopterperspektiv med alla parametrar inte behöver ligga till grund för oppositionens beslutsförslag. För medborgarna kan det framstå som märkligt och ett löfte som kommer att uppfyllas vid maktskifte. Så är det sällan! Debatten i fullmäktige var både lång och livlig och angelägen men inte tillräckligt trovärdig och nyttjandet av minoritetsåterremiss mer som en regel än undantag. Det krävs endast tretton-fjorton röster för att få igenom sådant beslut en gång i varje fråga. Så nu väntar en repris i alla instanser!

Avslutningen på kvällen blev ändå minnesmärket när en framstående moderat uttryckte sig med ordet ”Kaos” flera gånger om begreppet integration. En applåderade! Det var en SD ledamot!

Min tanke går till Fredrik Reinfeldts debattartikel strax efter jul för ett par år sedan. Han kritiserade de som använder misskrediterande och starka överord om flyktingmottagandet. Hans retoriska fråga i artikeln var – Hur har ditt julfirande påverkats av flyktingmottagandet? Var det kaos?

Att enskilda ledamöter tappar perspektiv och ansvar händer lite nu och då men då brukar patiledningens tillrättavisning räcka för att hyfsa till fortsättning och framtid. Eftersom det inte hände i går så väntar jag på fortsättningen. Att politiskt ledarskap bär ansvar för hur väl integrationen lyckas såväl lokalt som i ett större perspektiv är jag helt övertygad om. Eller som en politiskt aktiv Bosnier uttryckte det i går kväll. ”Jag har aldrig gått på SFI eller skolats in i svensk kultur på annat sätt än att se vilka ni är och hur ni uppträder.”

Mälardalsrådet är en god nyttighet

I fredags möttes alla kommuner och landsting och regioner i Mälardalsregionen. Ny medlem blev Gävleborg!

Nu kan vän av ordningen undra vad Gävleborg har med Mälardalen att göra. Det gäller även Örebro och Laxå på samma sätt som Österåker, Danderyd och Täby. Det märkliga i kråksången är att De moderatledda Stockholmskommunerna med Saltsjökoppling valt att lämna rådet så och Ekerö som riskerar översvämmas av Mälaren på grund av sitt läge mitt i Mälaren.  Det som framträder är en vilja och behov av samarbete regionalt även om vattnet och dalen skiljer tillhörigheten hos de utanför Stockholms län samtidigt som de nämnda moderatledda ostkommunerna anser sig ha bättre vägar till framgång.

När t.ex Ekerö klagar på brister i kollektivtrafik och vägförbindelser så rimmar det illa med deras eget behov just medlemsskap i Mälardalsrådet. Deras viktigaste uppgift är just infrastrukturgemensamma lösningar. Men ensam är stark som Bamse skulle uttrycka det.

Jag hävdar att Mälardalsrådet är en god nyttighet för såväl små som större kommuner och landsting om det är befolkningsmängd som ska mätas. Det gör jag av det skälet att samarbete är bättre än motsatsen såväl på kommunal, regional, statlig eller europeisk nivå. Bamse med några egensinniga anhängare har fel!

Mälardalsrådets årsmöte var på fredagen förlagt till Hagastaden. En sammanväxt mellan Solna stad och Stockholms stad. Under dagen gjordes bl.a. ett besök på Nya Karolinska Sjukhuset.

Vi åkte upp till NKS-intensiven på plan fjorton. Där hade en ambulanshelikopter från Gotland just landat.

Ett bra exempel på samverkan trots väsentliga avstånd. Patienten fick bästa tänkbara vård tack vare samverkan.

För(S)enat beslut om fritt val av äldreboende

Vid KSL:s möte i torsdags (Kommunförbundet Stockholms län), hade ett ärende förberetts genom remiss till kommunernas tjänstemän och beslutats av arbetsutskottet. Nu var det bara KSL:s styrelse kvar som skulle bifalla förslaget. Där tog det stopp. Anförda av (S)ödertäljes kommunstyrelseordförande framförde socialdemokraterna att man inte ställde sig bakom förslaget. Kompromissen blev att sända ut det till kommunerna ytterligare en gång, och nu för formell politisk remisshantering.

Ärendet handlar om att Stockholmskommunerna ska komma överens om att äldre med biståndsbedömt behov av särskilt boende ska kunna bo i vilken kommun som helst och den avlämnande kommunen stå för kostnaderna. Av rent praktiska skäl kan det vara bäst att komma nära barn och barnbarn när behoven är som störst.

Redan idag kan den som är aktiv och försigkommen göra sådant val men orättvisan ligger i just det att den som inte är lika försigkommen inte får samma valfrihet och bästa tid i slutet av livet. Helt enkelt en fråga vad som är bäst för den äldre och närstående.

Helt uppenbart står detta i konflikt med den planekonomi som Södertäljes KSO anser överlägsen.

Nu väntar en ny remissrunda där mitt hopp står till en sundare inställning hos övriga tjugofem storstockholms kommuner. Av den interna debatt debatt att döma som uppstod hos oppositionen är jag hoppfull!

På frukten ska trädet kännas

Det är knepigt att vara med i ett parti som åker berg och dalbana i mellanvalsperioderna. Ibland en bra bit under riksdagsspärren och ibland över. Så har det alltid varit säger vi som varit med en tid, men det är trots allt en påverkande faktor i det dagliga politiska arbetet och utsätter sammanhållningen för påfrestningar ideligen. Det ger utrymme för solospelare som ”sitter inne” med de snabba lösningarna och utmanar den valda ledarorganisationen så snart den blivit vald och inte bums levererar positiva opinionssiffror.

Jag är förstås inget undantag när det gäller kritikerskaran, men har ändå fått lära mig att uthållighet är en starkt bidragande faktor till måluppfyllelse.

Egentligen återspeglar otåligheten till stor del den politiska turbulens som finns i många länder. Snabba svar på svåra frågor vinner stor framgång med en form av politisk ”baksmälla” strax efter genomförda val. Solospelare ställs mot lagspelare och demokratiska processer blir trygghetens och välståndets fiende.

I vårt parti har alltid etiketten vänster eller höger klistrats på meningsmotståndare. Aldrig tidigare har något av begreppen använts så starkt för att nå egen framgång, vad jag kan minnas.

När vår meste partiledare, Alf Svensson, valdes fanns det de som ansåg honom vara till vänster. Med facit i hand har han och partiet oftare beskyllts för det motsatta.

Jag har förfärats under senare år när motsättningarna i ungdomsförbundet stått mellan högerfalang och vänsterfalang i syfte att samlas för eller mot en kandidat till ordförandepost eller presidium. Nu har den kulturen flyttat in i moderpartiet och begreppet höger fått en stark och visionär betydelse.

Allt mer sällan talas om vår unika värdegrund. Det är de snabba svaren som ibland saknar igenkänning.” På frukten ska trädet kännas” är ett gammalt citat som är värt att meditera över tycker jag. Och det gäller inte bara mig!

Kristdemokraterna har en plats att fylla i svensk politik . Men det förutsätter att väljarna kan lita på oss och känna igen oss. Behovet har nog aldrig varit större!

Ansvar och befogenheter hör ihop

”Föräldrar måste ta större ansvar” brukar höras när barn och ungdomar ställer till oreda. Och visst är det sant. Föräldraransvaret är bland det viktigaste ett samhälle har att bygga på. Därför är stöd till föräldrar som efterfrågar det i fokus för samhällets insatser. Ibland till och med tvingande.

Med ansvar följer alltid befogenheter! Det gäller inte bara föräldrar utan varenda ansvarig på såväl arbetet som fritiden.

För mig som är förälder till fem pojkar, nu vuxna män, så har det fria skolvalet inte varit en självklarhet. Så sent som 1985 beslutade en rektor i Upplands-Bro att sonen som fyllt sju år skulle börja skolan, trots att vi som hans föräldrar ansåg att vänta ett år vore bättre. Född fyra dagar före årsskiftet. Vi hade inte beslutanderätt i den frågan ej heller vilken skola som var lämpligast, men på den senare frågan var vi nöjda med närhetsprincipen. Det hade kunnat vara tvärtom utan att vi kunnat välja.

Bara  några år senare var det dags för friskolereformen och föräldrars beslutanderätt. Makten flyttades till föräldrarna. Det är en maktförskjutning som dagens föräldrar sannolikt tar för given utan erfarenhet av annat.

Vi utnyttjade valfriheten när den kom och var tillfreds med både val och utfall. Givetvis skedde detta i mer eller ännu mer samverkan med barnet beroende ålder. Gymnasieval utanför kommunen, som valdes för två, drevs på av barnen mer, och utfallet blev lyckat. Valfrihet som kan tyckas självklart och som motiverade till studier.

 

Att lottdragning ska ersätta det fria skolvalet och närhetsprincipen är för mig ofattbart. Det främsta orsaken till segregation är bostadsbyggandet inte skolornas placering. Svaret på det problemet är blandade upplåtelseformer och aldrig mer miljonprograms-byggnationer. Inte tärnkastning!

Vid några av våra skolval blev det kommunalt huvudmannaskap, landstings huvudmannaskap eller kristen skola i föreningsform.

Idag ifrågasätts både valmöjlighet och skolor med kristen huvudman eller annan konfessionell inriktning.

Under mer än tjugo år har kristna skolor funnits i Sverige med bl.a inspiration från mellaneuropas många katolska skolor. Utfallet är lyckat!

Skolorna fostrar och utbildar i enlighet med svenska krav och kontroller på samma sätt som de kommunala. Ibland ges ris och ibland ges ros i förhållande till läroplanens mål.

Nu ska de bort!

Föräldrar ska inte ha rätt att överföra sin livsskådning genom val av kristen, judisk eller muslimsk skola. Troligen hör också Antroprosofernas Walldorfskolor till förbuden.

Detta är naivt och kränkande!

Den gyllene regeln ” det du vill att andra ska göra mot dig ska du göra..” är den kristna värdegrunden i strikt sammanfattning. Underbart tydlig och eftersträvansvärd.

De barn som går på en kristen skola lever livet starkt påverkad av samhällets alla delar. Jag menar att den rädsla som nu uttrycks av mer eller mindre professionella tyckare att eleverna påtvingas en personlig tro, saknar grund. Detta vore intressant att följa i en objektiv forskning. Om en sådan tillåts! Det finns skrivna uppsatser på ämnet bl.a. vid Uppsala universitet.

De problem som idag ligger till grund för valfrihetsbegränsarnas förslag måste lösas där de finns med bättre tillsyn och krafttag med indraget tillstånd för den som överträder lagen.

Rädda människor är farliga, och det gäller även professionella tyckare!

Det saknas ord!

Sverige är i chock. Det som inte fick hända har hänt. Och vi som….

Ändå beskriver alla att det var inte en fråga om var utan fråga om när… säger alla efter händelsen. Men något säger mig att i det undermedvetna har vi inte agerat så. Säpo har inte delat med sig viktig och avgörande information. Kanske helt logiskt men också bidragande till att andra aktörer överraskats. Likaså lagstiftningen om återvändare har varit allt för passiv. I kommunerna har vi förberett oss men inte tillräckligt. Eller…

Är det möjligt i ett öppet samhälle att hindra? Nu kommer frågorna i öppen dager och några kommer att ge de enkla svaren men inte lösningen. Den processen bygger du och jag. Svaret på frågan var gränssnittet ska dras mellan övervakning och öppenhet???

Mina tankar går till de sörjande!

Upplysthet är en välkommen bristvara

I dagens morgon TV4 hölls en debatt mellan Kungsängssonen Göran Ferm, en av tretton sossar som gjorde ett upprop i DN förra söndagen, mot religiösa friskolor och Källskolans rektor Bo Nyberg. Bo var kallad till debatten i rollen som ordförande för kristna friskoleförbundet.

När debatten skulle vinnas klämde Ferm i med att Källskolan är en Livetsordskola??? Den kunskapen byggde han på att han var uppvuxen i Kungsängen och därmed var han en sanningsägare. Att det var lika fel som den som i samma syfte men i annat ämne använder begreppet massinvandring lika slarvigt, hindrade honom inte.

Den sakliga debatten bidrog Bo Nyberg med och den känslomässigt populistiska hade Färms som avsändare. Trist men vanligt av politiker som till vilket pris som helst ska vinna!

Grunden för det ”heta ämnet” med friskolor bygger förstås på upptäckten att en muslimsk friskola sorterar flickor och pojkar var för sig. Det är uselt och ska förstås stoppas med alla medel. Men att debatten nu handlar om alla friskolor med en koppling till en trosinriktning mer än trist. Kristna friskolor har genomgått granskningar sedan friskolereformen som infördes för tjugofem år sedan. Muslimska skolor är i det avseendet yngre och visst vore det konstigt om det inte också där finns barnsjukdomar som skolinspektionen kan identifiera.

Yvigheten i dagens debatt är populistisk och för tankarna till partiföreträdare på ultrahögerkanten som till vilket pris som helst vill vinna röster. Då är saklighet och upplysthet en välkommen bristvara.

Kommunala bolag är inte som andra!

I går hade vi möte i moderbolaget i kommunen. På dagordningen fanns förutom årsredovisning och vanliga mer administrativa ärenden det viktigaste moderbolaget har att göra. Det handlar om ägarstyrningen av de två dotterbolagen Upplands-Brohus och Upplands-Bro kommunfastigheter.

Vi har valt att särskilt följa åtta ägardirektiv som kommunfullmäktige fastslagit. Det handlar om nybyggnation av bostäder, aktiv roll i centrumutvecklingen, initiativtagande till förvärv av fastigheter, förbättrad service till de kommunala verksamheterna, underhållsinsatser på befintliga skolor och förskolor samt nybyggnation av skolor och förskolor. 

Moderbolaget har fått beröm av revisionen för den ökade uppmärksamhet man gett åt dessa frågor och den styrning och ledning som kan förväntas av ägaren.

Ingenting är dock så bra att det inte kan bli bättre! Därför finns det en ambition att både förankra uppdraget tydligare och förtydliga det givna uppdraget.

Upplands-Bro står inför många utmaningar. Att bygga mycket, snabbt och till rätt pris. Det gäller både kommunala fastigheter och bostäder. Det är det vi ska bli bättre på! För det krävs skickliga och målinriktade verksamheter som vi valt att ha i bolagsform.

Nu står vi inför nyrekrytering av flera tjänster till dessa verksamheter. Det ska bli rätt och bra! Vi som fått förtroendet från väljarna att leda kommunen företräder därför ägarna i detta arbete. Det brukar kallas att man verkar i en politiskt styrd organisation. Det gäller både personal och politiker. Ett spännande sätt att få rätt saker att hända och väsensskilt från verksamheter eller bolag som styrs av en enda stark huvudägare. Hos oss ska det vara ett samspel!

Vid vårt senaste möte i går i moderbolaget saknade vi rapport om uppföljning av ägardirektiven så därför har vi lagt in ett extra möte bara för det den 9 maj. Varför? Jo, därför att det är vårt viktigaste uppdrag. Upplands-Bro har rätt att ställa krav på oss och vi vill göra vårt bästa! Vi vill veta att de mål vi satt upp har kommit tillräckligt långt i sina processer. Vi vill helt enkelt bli bättre- även om mycket redan är bra!

 

 

Jag är frisk!

Bloggen ska ju vara lite spretig så jag väljer att skriva om gårdagens privata händelse för den som vill läsa. Jag är frisk! Så brukar jag säga till läkare som möter. Aldrig opererad, en natt på sjukhus efter fotbollsskada och flitig blodgivare med bra värden. Jag vet att det är stora ord, för morgondagen är som bekant okänd.

Hur som helst skulle jag göra en gastroskopi igår. Några sa att det går fort och smärtfritt, andra sa att det var obehagligt. Att man behövde lugnande nästintill sövas. Jag var spänd på mitt eget sätt. Lugn men mycket fundersam.

När jag såg slangen som skulle ner i halsen och magen blev jag än mer fundersam. Lång och tjock! Förvånad blev jag när det varken var särskilt obehagligt eller smärtsamt. För den skull ej heller behagligt!

Glad blev jag när läkaren sa att det var ett av de bättre innanmäten han tittat på och fotat.

-Då lever jag ett till, svarade jag läkaren som något förvånad kontrade med att just detta dör du inte av så långt jag kan se.

Alltså hade jag rätt. Jag är frisk!