Ansvar och befogenheter hör ihop

”Föräldrar måste ta större ansvar” brukar höras när barn och ungdomar ställer till oreda. Och visst är det sant. Föräldraransvaret är bland det viktigaste ett samhälle har att bygga på. Därför är stöd till föräldrar som efterfrågar det i fokus för samhällets insatser. Ibland till och med tvingande.

Med ansvar följer alltid befogenheter! Det gäller inte bara föräldrar utan varenda ansvarig på såväl arbetet som fritiden.

För mig som är förälder till fem pojkar, nu vuxna män, så har det fria skolvalet inte varit en självklarhet. Så sent som 1985 beslutade en rektor i Upplands-Bro att sonen som fyllt sju år skulle börja skolan, trots att vi som hans föräldrar ansåg att vänta ett år vore bättre. Född fyra dagar före årsskiftet. Vi hade inte beslutanderätt i den frågan ej heller vilken skola som var lämpligast, men på den senare frågan var vi nöjda med närhetsprincipen. Det hade kunnat vara tvärtom utan att vi kunnat välja.

Bara  några år senare var det dags för friskolereformen och föräldrars beslutanderätt. Makten flyttades till föräldrarna. Det är en maktförskjutning som dagens föräldrar sannolikt tar för given utan erfarenhet av annat.

Vi utnyttjade valfriheten när den kom och var tillfreds med både val och utfall. Givetvis skedde detta i mer eller ännu mer samverkan med barnet beroende ålder. Gymnasieval utanför kommunen, som valdes för två, drevs på av barnen mer, och utfallet blev lyckat. Valfrihet som kan tyckas självklart och som motiverade till studier.

 

Att lottdragning ska ersätta det fria skolvalet och närhetsprincipen är för mig ofattbart. Det främsta orsaken till segregation är bostadsbyggandet inte skolornas placering. Svaret på det problemet är blandade upplåtelseformer och aldrig mer miljonprograms-byggnationer. Inte tärnkastning!

Vid några av våra skolval blev det kommunalt huvudmannaskap, landstings huvudmannaskap eller kristen skola i föreningsform.

Idag ifrågasätts både valmöjlighet och skolor med kristen huvudman eller annan konfessionell inriktning.

Under mer än tjugo år har kristna skolor funnits i Sverige med bl.a inspiration från mellaneuropas många katolska skolor. Utfallet är lyckat!

Skolorna fostrar och utbildar i enlighet med svenska krav och kontroller på samma sätt som de kommunala. Ibland ges ris och ibland ges ros i förhållande till läroplanens mål.

Nu ska de bort!

Föräldrar ska inte ha rätt att överföra sin livsskådning genom val av kristen, judisk eller muslimsk skola. Troligen hör också Antroprosofernas Walldorfskolor till förbuden.

Detta är naivt och kränkande!

Den gyllene regeln ” det du vill att andra ska göra mot dig ska du göra..” är den kristna värdegrunden i strikt sammanfattning. Underbart tydlig och eftersträvansvärd.

De barn som går på en kristen skola lever livet starkt påverkad av samhällets alla delar. Jag menar att den rädsla som nu uttrycks av mer eller mindre professionella tyckare att eleverna påtvingas en personlig tro, saknar grund. Detta vore intressant att följa i en objektiv forskning. Om en sådan tillåts! Det finns skrivna uppsatser på ämnet bl.a. vid Uppsala universitet.

De problem som idag ligger till grund för valfrihetsbegränsarnas förslag måste lösas där de finns med bättre tillsyn och krafttag med indraget tillstånd för den som överträder lagen.

Rädda människor är farliga, och det gäller även professionella tyckare!

Det saknas ord!

Sverige är i chock. Det som inte fick hända har hänt. Och vi som….

Ändå beskriver alla att det var inte en fråga om var utan fråga om när… säger alla efter händelsen. Men något säger mig att i det undermedvetna har vi inte agerat så. Säpo har inte delat med sig viktig och avgörande information. Kanske helt logiskt men också bidragande till att andra aktörer överraskats. Likaså lagstiftningen om återvändare har varit allt för passiv. I kommunerna har vi förberett oss men inte tillräckligt. Eller…

Är det möjligt i ett öppet samhälle att hindra? Nu kommer frågorna i öppen dager och några kommer att ge de enkla svaren men inte lösningen. Den processen bygger du och jag. Svaret på frågan var gränssnittet ska dras mellan övervakning och öppenhet???

Mina tankar går till de sörjande!

Upplysthet är en välkommen bristvara

I dagens morgon TV4 hölls en debatt mellan Kungsängssonen Göran Ferm, en av tretton sossar som gjorde ett upprop i DN förra söndagen, mot religiösa friskolor och Källskolans rektor Bo Nyberg. Bo var kallad till debatten i rollen som ordförande för kristna friskoleförbundet.

När debatten skulle vinnas klämde Ferm i med att Källskolan är en Livetsordskola??? Den kunskapen byggde han på att han var uppvuxen i Kungsängen och därmed var han en sanningsägare. Att det var lika fel som den som i samma syfte men i annat ämne använder begreppet massinvandring lika slarvigt, hindrade honom inte.

Den sakliga debatten bidrog Bo Nyberg med och den känslomässigt populistiska hade Färms som avsändare. Trist men vanligt av politiker som till vilket pris som helst ska vinna!

Grunden för det ”heta ämnet” med friskolor bygger förstås på upptäckten att en muslimsk friskola sorterar flickor och pojkar var för sig. Det är uselt och ska förstås stoppas med alla medel. Men att debatten nu handlar om alla friskolor med en koppling till en trosinriktning mer än trist. Kristna friskolor har genomgått granskningar sedan friskolereformen som infördes för tjugofem år sedan. Muslimska skolor är i det avseendet yngre och visst vore det konstigt om det inte också där finns barnsjukdomar som skolinspektionen kan identifiera.

Yvigheten i dagens debatt är populistisk och för tankarna till partiföreträdare på ultrahögerkanten som till vilket pris som helst vill vinna röster. Då är saklighet och upplysthet en välkommen bristvara.

Kommunala bolag är inte som andra!

I går hade vi möte i moderbolaget i kommunen. På dagordningen fanns förutom årsredovisning och vanliga mer administrativa ärenden det viktigaste moderbolaget har att göra. Det handlar om ägarstyrningen av de två dotterbolagen Upplands-Brohus och Upplands-Bro kommunfastigheter.

Vi har valt att särskilt följa åtta ägardirektiv som kommunfullmäktige fastslagit. Det handlar om nybyggnation av bostäder, aktiv roll i centrumutvecklingen, initiativtagande till förvärv av fastigheter, förbättrad service till de kommunala verksamheterna, underhållsinsatser på befintliga skolor och förskolor samt nybyggnation av skolor och förskolor. 

Moderbolaget har fått beröm av revisionen för den ökade uppmärksamhet man gett åt dessa frågor och den styrning och ledning som kan förväntas av ägaren.

Ingenting är dock så bra att det inte kan bli bättre! Därför finns det en ambition att både förankra uppdraget tydligare och förtydliga det givna uppdraget.

Upplands-Bro står inför många utmaningar. Att bygga mycket, snabbt och till rätt pris. Det gäller både kommunala fastigheter och bostäder. Det är det vi ska bli bättre på! För det krävs skickliga och målinriktade verksamheter som vi valt att ha i bolagsform.

Nu står vi inför nyrekrytering av flera tjänster till dessa verksamheter. Det ska bli rätt och bra! Vi som fått förtroendet från väljarna att leda kommunen företräder därför ägarna i detta arbete. Det brukar kallas att man verkar i en politiskt styrd organisation. Det gäller både personal och politiker. Ett spännande sätt att få rätt saker att hända och väsensskilt från verksamheter eller bolag som styrs av en enda stark huvudägare. Hos oss ska det vara ett samspel!

Vid vårt senaste möte i går i moderbolaget saknade vi rapport om uppföljning av ägardirektiven så därför har vi lagt in ett extra möte bara för det den 9 maj. Varför? Jo, därför att det är vårt viktigaste uppdrag. Upplands-Bro har rätt att ställa krav på oss och vi vill göra vårt bästa! Vi vill veta att de mål vi satt upp har kommit tillräckligt långt i sina processer. Vi vill helt enkelt bli bättre- även om mycket redan är bra!

 

 

Jag är frisk!

Bloggen ska ju vara lite spretig så jag väljer att skriva om gårdagens privata händelse för den som vill läsa. Jag är frisk! Så brukar jag säga till läkare som möter. Aldrig opererad, en natt på sjukhus efter fotbollsskada och flitig blodgivare med bra värden. Jag vet att det är stora ord, för morgondagen är som bekant okänd.

Hur som helst skulle jag göra en gastroskopi igår. Några sa att det går fort och smärtfritt, andra sa att det var obehagligt. Att man behövde lugnande nästintill sövas. Jag var spänd på mitt eget sätt. Lugn men mycket fundersam.

När jag såg slangen som skulle ner i halsen och magen blev jag än mer fundersam. Lång och tjock! Förvånad blev jag när det varken var särskilt obehagligt eller smärtsamt. För den skull ej heller behagligt!

Glad blev jag när läkaren sa att det var ett av de bättre innanmäten han tittat på och fotat.

-Då lever jag ett till, svarade jag läkaren som något förvånad kontrade med att just detta dör du inte av så långt jag kan se.

Alltså hade jag rätt. Jag är frisk!

Trygghetsivrare utan ansvar

I veckan hade Liberalerna inbjudit allmänheten till ett partipolitiskt möte om Trygghetsfrågorna. I inbjudan och annonsering var Upplands-Bros trygghetssamordnare med som föredragande.Trevligt men opassande. Jag funderade själv ett tag på om jag skulle gå dit men efter ett tags funderande föreföll det hela väldigt orimligt. Och det borde Liberalerna veta. De har ju så sent som för två år sedan haft kommunalrådsposten och dessförinnan ordförande posten i Upplands-Bros kommunstyrelse.

Det har under deras ledning aldrig förekommit att något enskilt parti stått som inbjudare till kommunalt föredragande vid ett offentligt möte. Fel kan tyckas men det har utformats till en rådande praxis för oss alla. Ett oppositionsparti har dessutom inget ansvar utan kan fritt kritisera det man finner lämpligt. Sakligt eller osakligt utan ansvar. Alltså blir tjänstemannen gisslan under ett sådant möte. Jag tycker det är logiskt och bör respekteras. Ännu mer tydligt blir det om SD skulle stå som inbjudare med integrations- och migrationsansvariga från kommunen som föredragande.

Liberalerna gör sig till offer och säger att trygghetssamordnaren blev stoppad. SD ställer sig i sociala medier till förfogande att ta upp frågan på nästa kommunstyrelse???

Inför årets budget plockade Liberalerna bort elva miljoner från kommunstyrelsen utan att beskriva konsekvenserna. Det är pengar som majoritetspartierna (KD, C, MP och S) har kvar till bland annat det trygghetsarbete som nu görs.  Vi har ökat satsningarna sedan tidigare år och vet att vi är på rätt väg. Det märkliga är alla partier varit överens om de avtal som tecknats mellan kommunen och polisen så sent som i december.

Möten i angelägna ämnen är bra men kommunens tjänstemän är till för möten som anordnas med Upplands-Bro kommun som arrangör. Då ges alla partier rätt att vara med tillsammans med kommunledning och allmänhet. Alla röster får då höras! 

Nu behövs stöd!

I morgonsoffan på Svt 1 svarade Kristdemokraternas partisekreterare Acko Ankarberg på utfrågarnas ihärdiga påståenden om stödröster. Att KD ligger illa till i opinionsmätningarna är ett faktum men att KD lever mer än andra partier på stöd från väljarna ville hon inte medge. Och jag håller med! På valdagen gör medborgarna ett val. Det är hemligt för den som gör sitt val. det innebär att motivet som avgör valsedeln kan vara vad som helst.

Länge ansågs uppväxt och därmed generationsval vara en starkt bidragande orsak till socialdemokraternas höga partisiffror. Det gällde sannolikt fler partier. Men sällan eller aldrig förekom särskilda nyhetsprogram med den typen av frågor och uppföljning.

Att den som vill ha en Alliansledd regering väljer att rösta på något av de fyra Allianspartierna är ganska logiskt. Skillnaden mellan dessa partier är säkert avgörande för valet även om just den skillnad som är viktig för den enskilde avgör förstahandsval, andrahandsval, tredjehandsval och fjärdehandsval. Någonstans går förstås gränsen!

Kristdemokraterna har en hållbar och tydlig politik som hålls tillbaka av fördomar och missförstånd. Ibland är det lustigt att konstatera att dessa upprätthålls av olika instanser med samma argument som för trettio fyrtio år sedan.

Att Kristdemokraterna världen över är största parti har liksom aldrig smittat av sig i Sverige. Men mycket av politiken går att känna igen och det borde räcka!

 

Kampanj eller samhällskritisk journalistik

Kalla fakta visar i kväll ett reportage om en misslyckad friskola. Det tragiska exemplet gäller Conrad 8 år med särskilda behov som inte tillgodoses. För det har skolan rätteligen drabbats av 300 tkr i vite. Skolans VD tar ut fem miljoner i vinst men anser Conrad vara för dyr. Det är klart att det inte går att försvara. Och bristerna från skolledningen i mediakommunikation eller i kommunikation med föräldrarna framstår som minst lika bristfälliga som övriga tillkortakommanden. Friskolorna drabbas som grupp av ett mycket tungt sänke!

När det gäller barn med särskilda behov i förskola och skola så är det hjärtskärande varje gång ett misslyckande sker. Jag kan som kommunpolitiker i en koalition som består av partier från bägge block lova att det hamnar alltid högt i våra prioriteringsdiskussioner. Alltid!  Ändå misslyckas vi och hela landet. Enligt skolverket misslyckas fyra av fem fall i hela landet.

Jag välkomnar reportaget om Conrad och hoppas på ett nästa reportage om honom som beskriver den bästa lösningen för hans skolgång. Om friskolan det berör är värd en andra chans avgör förstås föräldrarna och i det större perspektivet kommunen/ skolverket. Jag är tveksam.

Men! Det går inte att komma ifrån den andra delen av reportaget. Varför är det oftast privata huvudmän i omsorg och skola som blir reportage trots att misslyckandena är generella.

Att regeringspartiet i närtid har en kongress där frågan om vinster i välfärden blir en het potatis kan förstås vara en slump. Likaså att regeringen i närtid avser ta ställning till Reepalus vinstförbudsutredning. Jag vågar lova att Conradreportaget kommer utgöra exempel i alla de avgörande debatter om vinster i välfärden som nu väntar.  Det vore dock inte rättvist mot alla de seriösa huvudmän som gör allt för att leva upp till högsta kvalitet.

Tyvärr kan även detta vara ett exempel på hur ett bra reportage om en brist som behöver belysas för att med den stora uppmärksamheten rättas till, också får en politisk kantring till vänster, av bara farten. Kanske passar det redaktionen. Det går förstås inte att bevisa men inte heller att bortse från.

Fem miljoner är mycket pengar!

Vad händer i förorten?

I förorterna har ny typ av otrygghet och kriminalitet utvecklats. Det överensstämmer i tid med det ökade flyktingmottagandet och löper därför risk att mer än lovligt sammankopplas. Enligt polisen finns inget samband. De kriminella är ofta födda och skolade i Sverige även om hudfärgen går att koppla till andra tankar.

Just trygghetsfrågan är för oppositionspartier vad en godisskål är för ett litet barn. Svår att avstå ifrån! Det går ganska enkelt vinna politiska poänger utan att själv bidra.

I en debatt i fredags på stockholmsradion mellan Karin Wanngård (S) och Lotta Edholm (L) blev detta väldigt tydligt.Edholm kritiserade starkt finansborgarrådet för att inte göra tillräckligt. Borta var alla argument för vad som utvecklats negativt under långa tid och det större problemet med utbildad personal såväl inom socialtjänst som polis. För lyssnare/ väljaren blev därför debatten den traditionella. Majoriteten får försvara sig och oppositionen är utan ansvar. Detta fördummar förväntningarna på medborgarna. Tyvärr finns ett belöningssystem i detta som media också eftersträvar. Man vill ha två motpoler. Men problemet kvarstår. Socialtjänsten saknar personal så kvaliteten på åtgärder brister och polisen hinner inte med det förebyggande arbetet och vardagsbrottsligheten. De gånger man syns är när brotten är begångna. Då med full kraft!

”Man kan inte luta sig tillbaka” sá det moderata oppositionsrådet vid senaste kommunstyrelse mötet. Det håller jag med om! Men det adresserade uttalandet till majoriteten var tänkt som en kritisk verklighetsbeskrivning. Att samtliga partier så sent som i december i full enighet godkänt samverkansöverenskommelsen mellan kommunen och polisen och därför knappt hunnit påbörjas- fanns liksom inte i tankarna. Bättre kan vi!

Lika lite som miljöfrågorna kan avgöras ensamt av något parti lika litet kan den kriminella ungdomsbrottsligheten lösas av ett enskilt parti. Inte ens om man har 18% av väljarstödet!!!

Allt har en början och…

1964 bildades ett av riksdagens yngsta partier. Femton år senare startade partiet en dagstidning med utgivning av ett nummer varje vecka. Tidningen har under åren haft olika namn. Först Samhällsgemenskap sedan Kristdemokraten och det sista året Poletik. Tidningen lades ner i december 2016.

                                                 Marcus Jonsson intervjuar Stig Nyman och Alf Svensson

I går var det stor avskedsföreställning i Riksdagen med många av tidningens initiativtagare på sjuttiiotalet och åttiotalet och andra som verkat på tidningen under de trettiosju år som den existerat.

Visst är det tråkigt att tidningsdöden drabbat också Kristdemokraterna. Eller som Alf Svensson uttryckte det, – Jag tycker det är fel att lägga ner tidningen och jag förstår det inte, men å andra sidan är det mycket nu för tiden som jag inte förstår.

Att möta pionjärerna är väldigt inspirerande. T.ex. Stig Nyman som varit en av Stockholms läns landstings mest kända landstingsråd som började i partiet som partisekreterare vid 29 års ålder och då som en av de två partiavlönade. Han precis som alla andra både sov och arbetade på partikansliet och bar hela partiets verksamhet på sina axlar minst sex dagar i veckan.

Även om Alf Svensson är en av partiets mest kända personer så har han i tidningens historia haft en ganska undanskymd roll. Där har personer som Per-Egon Johansson, Kjell-Erik Sellin, Ingvar Svensson och många många andra verkat för att partiet skulle ha en tidningsröst. Etablerade medier såsom alla Anderkoncernens medier tog inte in KdS material alls i form av debatter och insändare. Även liberala tidningar mobbade partiet. Därför var den egna tidningen viktig.

Idag är det helt andra skäl till varför tidningen borde fått stöd av ägaren att blir äldre än tettiosju år. Inte ens nära pension!

Min egen roll på tidningen har varit Marknadschef, VD och slutligen Publisher. Många år med spännande utmaningar där ekonomi och upplaga varit de tyngsta. Den glädje jag känner över arbetsklimat och arbetskamrater och frivilliginsatser kommer för alltid att finnas kvar. Jag vet att det var vi tillsammans som gjorde det möjligt!

Man brukar säga att en generation bygger nytt. Nästa generation förvaltar. Och den tredje generationen….