• Ansvar och befogenheter hör ihop

    ”Föräldrar måste ta större ansvar” brukar höras när barn och ungdomar ställer till oreda. Och visst är det sant. Föräldraransvaret är bland det viktigaste ett samhälle har att bygga på. Därför är stöd till föräldrar som efterfrågar det i fokus för samhällets insatser. Ibland till och med tvingande.

    Med ansvar följer alltid befogenheter! Det gäller inte bara föräldrar utan varenda ansvarig på såväl arbetet som fritiden.

    För mig som är förälder till fem pojkar, nu vuxna män, så har det fria skolvalet inte varit en självklarhet. Så sent som 1985 beslutade en rektor i Upplands-Bro att sonen som fyllt sju år skulle börja skolan, trots att vi som hans föräldrar ansåg att vänta ett år vore bättre. Född fyra dagar före årsskiftet. Vi hade inte beslutanderätt i den frågan ej heller vilken skola som var lämpligast, men på den senare frågan var vi nöjda med närhetsprincipen. Det hade kunnat vara tvärtom utan att vi kunnat välja.

    Bara  några år senare var det dags för friskolereformen och föräldrars beslutanderätt. Makten flyttades till föräldrarna. Det är en maktförskjutning som dagens föräldrar sannolikt tar för given utan erfarenhet av annat.

    Vi utnyttjade valfriheten när den kom och var tillfreds med både val och utfall. Givetvis skedde detta i mer eller ännu mer samverkan med barnet beroende ålder. Gymnasieval utanför kommunen, som valdes för två, drevs på av barnen mer, och utfallet blev lyckat. Valfrihet som kan tyckas självklart och som motiverade till studier.

     

    Att lottdragning ska ersätta det fria skolvalet och närhetsprincipen är för mig ofattbart. Det främsta orsaken till segregation är bostadsbyggandet inte skolornas placering. Svaret på det problemet är blandade upplåtelseformer och aldrig mer miljonprograms-byggnationer. Inte tärnkastning!

    Vid några av våra skolval blev det kommunalt huvudmannaskap, landstings huvudmannaskap eller kristen skola i föreningsform.

    Idag ifrågasätts både valmöjlighet och skolor med kristen huvudman eller annan konfessionell inriktning.

    Under mer än tjugo år har kristna skolor funnits i Sverige med bl.a inspiration från mellaneuropas många katolska skolor. Utfallet är lyckat!

    Skolorna fostrar och utbildar i enlighet med svenska krav och kontroller på samma sätt som de kommunala. Ibland ges ris och ibland ges ros i förhållande till läroplanens mål.

    Nu ska de bort!

    Föräldrar ska inte ha rätt att överföra sin livsskådning genom val av kristen, judisk eller muslimsk skola. Troligen hör också Antroprosofernas Walldorfskolor till förbuden.

    Detta är naivt och kränkande!

    Den gyllene regeln ” det du vill att andra ska göra mot dig ska du göra..” är den kristna värdegrunden i strikt sammanfattning. Underbart tydlig och eftersträvansvärd.

    De barn som går på en kristen skola lever livet starkt påverkad av samhällets alla delar. Jag menar att den rädsla som nu uttrycks av mer eller mindre professionella tyckare att eleverna påtvingas en personlig tro, saknar grund. Detta vore intressant att följa i en objektiv forskning. Om en sådan tillåts! Det finns skrivna uppsatser på ämnet bl.a. vid Uppsala universitet.

    De problem som idag ligger till grund för valfrihetsbegränsarnas förslag måste lösas där de finns med bättre tillsyn och krafttag med indraget tillstånd för den som överträder lagen.

    Rädda människor är farliga, och det gäller även professionella tyckare!