Är det rätt fokus på skolan?

Svensk debatt om skolan är just nu tillkännagiven som socialdemokraternas valfråga om en begränsning av friskolereformen.  En reform som har över tjugo års etableringserfarenhet i Sverige. Det finns gott om goda exempel.

De problem som målas upp är främst två:

1. Friskolorna går inte med förlust-utan gör i vissa fall vinst.
2. Friskolor med religiösa inslag (utanför undervisningen) bryter i vissa fall mot skollagen och svenska ideal och bidrar till ökad segregation.

Den inspiration som friskolereformen bidragit med både i kvalitet och ekonomiskt mätbar effektivitet hyllas sällan eller aldrig. I stället problematiseras friskolorna överlag och nu särskilt den lilla grupp som har huvudmän med kristna, muslimska eller andra filosofiska bakgrunder. Urskiljningen är inte helt logisk utan tycks ha mycket av sin grund i godtycklighet.

Hur man ska stoppa religiösa friskolor har blivit som en lynch! Alltifrån skolborgarrådets, Olle Burells, utspel om att stoppa all uthyrning av kommunalt ägda skollokaler till regeringens förslag om begränsning av vinst.

Den grund som svensk lag och tradition vilar på har inte sällan hämtat sin inspiration från just den bakgrundsfilosofi som nu ska förbjudas på det ena eller andra sättet. Så ska svensk skola bli bättre! Det fokus som borde avkrävas regeringspartierna är förstås hur den tickande bomben av elever med ofullständiga betyg ska klara livet och skolan. Allt annat fokus har enbart till syfte att vilseleda den oförmåga som regeringen har om grundläggande svar på svåra frågor. Skolresultaten i Sverige i jämförelse med andra länder! Om alla elever som misslyckas i skolan! Om ökad ungdomskriminalitet! Om det utanförskap som ökar och skapar ökad otrygghet!

Bra skolor ska inte heller straffas för brister i dåliga skolor! De borde lyftas fram som goda exempel.

Sätt fokus på det som är problem!