Grandios självbild delas av allt för många

Man brukar diagnosticera en ”Grandios självbild” som något avvikande och ofta sjukt. Jag kan därför inte låta bli att kommentera den bild av det politiska inflytandet som vilar på samma falska grund. På stenåldern hade socialdemokraterna egen majoritet och ofta var högerpartiet (moderaterna) största oppositionsparti. Så är det inte idag och har inte varit på länge. Ändå är det både från medias håll, SKL, PRO och partierna själva som om verkligheten och kartan inte stämmer överens i tid. Kartan är från forna tider!

Visst har SD:s höga opinionssiffror tydliggjort detta men sanning att säga så har det lyst igenom under många mandatperioder och kanske extra tydligt i valrörelser.

I Upplands-Bro kommun vill jag ange två konkreta exempel. En av våra lokala gratistidningar gör var sitt helsidesporträtt på två politiker fyra veckor före valet. Gissa vilka?

Ett par veckor före valet bjuder PRO in till valdebatt om äldrefrågorna. De bjuder in två politiker. Gissa vilka?

Känslan av overklighet kan knappast bli större. Sverige har ett tvåpartisystem i vissa sammanhang för det är enklast. Så oavsett vem som efter valet eller före har störst makt och inflytande över frågorna så är det den grandiosa uppfattningens karta som gäller. Snacka om dröm!

SD kommer aldrig att bli statsministerkandidat. Det saknas minst 26% i ryggen för det. Så är det Detta enligt Olof Ruin, professor emeritus i statskunskap i SvD. Jag håller med!

Det är mer troligt även om det är ganska osannolikt att statsministern efter valet inte heller är socialdemokrat eller moderat. Detsamma kan gälla avgörande kommunala inflytelserika poster.

Att snäva in antalet debattörer såsom PRO i Upplands-Bro gör är minst sagt korkat.