Makten är inte allt

I många decennier har har uttrycket om ett av de två stora partierna varit ”deras ideologi är att ta makten och behålla den”. Jag har full förståelse att sådana ramsor formas under frustration att sitta vid sidan av i opposition och sakna makten att kunna påverka. Jag har också lärt mig med åren att vägen till den framgång det innebär att kunna genomföra det som lovats väljarna är samarbetsskicklighet i kombination med väljarstöd.

Jag tycker mig också ha kunnat lära att den blockpolitik som varit rådande sedan urminnes tider bidrar till att kasta vissa frågor från ett dike till ett annat. Därför minns jag mitt partis ursprungsvilja som länge stod skriven i principprogrammet att Kristdemokraterna inte tillhörde något av blocken. Dock med tydligheten att vi inte var ett socialistiskt idéparti. Det var framsynt.

Nu är det nya tider!

Ivern främst från unga kristdemokrater är att benämna partiet som ett högerparti. Vad vinner man på det? Vilka sakfrågor blir tydligare genom den placeringen? Att hoppas på besvikna moderater som tycker det egna partiet blivit för pragmatiskt är att sälja en del av sin själ.

SD gick ut för en tid sedan och pekade på sitt stöd i en framtida regeringsbildning där moderater och kristdemokrater låg bra till. Jag misstänkte redan från början att det fanns sådana i mitt parti som skulle tappa förståndet om den den egna politikens innehåll till förmån för att få sitta i en sådan regering.

Nu är samma fråga aktualiserad på nytt. Denna gång från mitt parti. Det är förstås ingen slump även om allt nu görs för att beskriva vad som inte sagts.

Makt måste förtjänas! En bra politik, bra samarbetsförmåga och gott väljarstöd är lösningen. Inget av detta får ersättas av taktiserande som ger kortsiktiga vinster, då är det över!