• Mycket enkla frågor eller…

    Jag fick i veckan ett par ”enkla” frågor av organisationen DIAKONIA som sänts ut till flera politiker via mail. Inledningen på brevet var följande:

    Den svenska regeringen och riksdagen ska under kommande månaderna besluta om framtida regler för svensk krigsmaterielexport. Trots att hänsyn till mänskliga rättigheter ska vara ett ”centralt villkor” för export ges idag tillstånd till länder som är diktaturer och som systematiskt kränker mänskliga rättigheter på det grövsta sätt.

    Foto: Pansarvärnsrobot av Jorchr – Eget arbete, CC BY-SA 3.0,
    https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27877006

    Det sker export av krigsmateriel till länder som systematiskt använder sig av tortyr, som fängslar fackliga aktivister eller inte tillåter fackliga organisationer. Det sker också export till länder som systematiskt förtrycker kvinnor och fängslar människorättsaktivister.

    Fem av riksdagspartierna – Kristdemokraterna, Liberalerna, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet – har i högsta beslutande organ eller partiprogram slagit fast att Sverige inte ska exportera krigsmateriel till diktaturer. 2011 lovade dessa partier i en gemensam debattartikel att verka för regler ”som i praktiken inte ska tillåta export av krigsmateriel till diktaturer eller andra länder där mänskliga rättigheter kränks”. 

    Däremot föreslog den statliga utredningen om krigsmaterielexport inget sådant förbud. Nu är det snart dags för regeringen och riksdagen att ta ställning i denna viktiga fråga.

    Vi vill med anledning av detta ställa dig två korta frågor.

    1. Anser du att de fem partierna – Kd, L, Mp, S och V – ska samarbeta i riksdagen för att få till stånd ett nytt regelverk som inte tillåter export av svensk krigsmateriel till diktaturer?2. Anser du att de fem nämnda partierna – Kd, L, Mp, S och V – ska säkerställa att kränkningar av mänskliga rättigheter vid beslut om export av krigsmateriel ska få en större betydelse än vad det har i dag?

    Ibland hamnar man i frågeställningar som är väldigt enkla vid första anblick. Inte sällan tvingas man se in i det icke svartvita fältet som nedlåtande fått beteckningen gråzon.

    Jag funderade en stund men fann mig själv ha ett samvete som sa ja på båda frågorna. Det kändes bra när jag hade svarat men min respekt för den som inte lika snabbt eller alls kom fram till samma svar är inte förminskad.

    Just den här känslan av respekt för olika svar på många frågor är något av en nöt att knäcka idag. Samvetsfrågornas plats i samhället talar om hur samhället mår. Jag tror att den respekt vi visar är avgörande för att motverka det svartvita samhället som nu håller på att utbreda sig!

    Jag delar inte dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem…