• Religion och politik

    Religion och politik hör inte ihop! Lätt att säga men svårare att definiera och förhålla sig till på ett sunt sätt. För mig är den tro jag har en inspiration och rättesnöre för mycket av hur jag ser på livet och formar det. För mig finns en grundläggande inställning att varje människa gör egna val. Har rätt att göra det! Jag stiftar inga lagar eller förhållningssätt som utgår från mitt val av livsåskådning. Däremot får jag inspiration och vägledning i min syn på lagstiftande församlings beslut. Men återhållsamheten att inte begränsa andra människors rätt till beslut som står i strid med min uppfattning måste få mycket stort utrymme. Min uppfattning är att den kristna tron ger var och en rätt att välja. Det är liksom grundbulten i avgörelsen.

    Att jag är kristdemokrat har förstås med mitt livsval att göra. Men resan jag gjort har lärt mig så sakteliga att min tro inte får användas som slagträ för andras val. Det finns många konflikter i detta som jag varit tvungen att göra upp med. Inget har varit enkelt och mycket kräver fortfarande nya prövningar.

    När jag i knappa tjugoårsåldern valde att vara vapenvägrare och fick det beviljat utan omsvep så hade många före mig gjort samma ställningstagande men fått avslag. De fängslades i någon månad och blev aldrig riktigt fria. Jag kallades samvetsöm. Ett märkligt ord som passade sextio- och sjuttiotalet. Jag var inkallad i tolv månader och gjorde samhällstjänst högt ovan marken på Vattenfall. Min övertygelse då var färskvara och hade om den prövats idag inte varit lika övertygande. Ändå hade jag aldrig tvekat att ta konsekvenserna då.

    När samvetsskäl åberopas av barnmorskan som inte klarat att medverka vid aborter så kan jag inte annat än känna igen mig. Skillnaden är samhällsklimatet. Hennes samvete ställs mot kvinnors rättighet att bestämma över sina kroppar och där tar samtal och analys slut! Att barnmorskan kan ges rätt anses mer samhällsfarligt än att hon nekas. I mitt perspektiv är det endast ett bevis på ett hårdnat samhällsklimat och brist på individens rätt till samvetsfrihet. Att vara öm i samvetet! Jag är övertygad om att ett gott samhälle byggs av människor med vetskap och känsla för sina samveten. Det går att överföra på flyktingmottagande såväl som på lag och ordning.

    Just nu pågår en vilsen jakt på övertygelser och trosuppfattningar. Statsministern anser sig ha rätt att likt statliga direktiv tolka svenska kyrkans prästers trosuppfattning och utlevelse. Inkompetent!

    Både socialdemokraterna och liberalerna har nyligen lyft kritik mot religiösa friskolor med direktiv att förbjuda bön och sång.  Kontraproduktivt!

    I det svenska samhällets frigjordhet finns numera ett begränsat utrymme för tillämpning av trosuppfattningar. Och inriktningen är tydlig. Det uppfinns nya analyser och regler för att ”komma åt” de som tror.

    Att segregationen skulle föranledas av friskolor är inte lite korkat. De miljonprogramsområden som byggdes på sextio- och sjuttiotalet och som är de socioekonomiskt svagaste och de vanligaste ”utsatta områdena” bär skulden.  Men retoriken tjänar bevisligen andra syften! Bort med friskolorna och först de religiösa????

    Vem har sagt att tro och politik inte hör ihop? Och vem gäller det för?

    Tänk om….