• Tillåt övertygade människor

    Förbjud hakkors, förbjud nikab, förbjud hijab, förbjud burka, förbjud kors…

    Det är idag en högljudd förbudsiver mot sådant som ogillas. Och ogillas gör det mesta alltid av någon eller några.

    I mitt eget parti, KD finns en motion om att förbjuda burka i offentligt finansierad verksamhet. Motionen vann bifall med minsta möjliga marginal vid motionsgenomgången inför kommande riksting. Ett par dagar senare stod förslaget att läsa som debatt i Expressen underskriven av KDU:s ordförande och två till. En av dem var motionsskrivare och ivrare på Stockholms läns motionsgenomgång inför tinget. Jag yrkade på partistyrelsens förslag även om jag hade och fortsatt har förståelse för intentionerna från motionären.

    Det finns i stort sett i alla beslut ett plus och minus. Därför är eftertänksamhet inte sällan både tvunget och hälsosamt. Framförallt i ett längre perspektiv.

    Det är direkt olämpligt att dölja sitt ansikte eller merparten av det i mötet med andra människor. Inte minst gäller det i barns kontakt med vuxna. Inom sjukvården likadant. Och det finns förstås väldigt många situationer där ögonkontakt och mänsklig identifikation är avgörande för det sociala utbytet i ett möte människor emellan. Jag tror att det är värt att värna på många sätt.

    Samtidigt finns det skäl att fundera på motivet den har som bär en symbol. Liten eller stor! Svag eller stark!

    En symbol kan vara självvald med stark övertygelse om dess livsavgörande betydelse för den som bär den. Religiöst, politiskt eller… Att förbjuda innebär i så fall en kränkning. Att ha respekt för den som bär symbolen även om jag starkt ogillar symbolen har ett stort värde för att själv drabbas av respekt för något som är viktigt för mig.

    Offentligt finansierad verksamhet! Låter bra men saknar logik och konsekvens. Det finns gott om offentligt finansierad verksamhet där det inte förekommer något möte människor emellan som kan jämföras med de olämpliga som jag nämnt. Det är väl också den definitionen som avslöjar vad som ligger bakom idén med beslutet.

    Allt jag inte gillar kan lätt förbjudas och utestängas. Framförallt i en tid då vi tvingas till möten med sådant som är nytt och som vi kraftigt ogillar. Frågan vi måste ställa oss är vilket samhälle vi då skapar. När vi begränsar människors rätt att tro och leva efter egen övertygelse och när vi begränsar människors rätt att följa sitt samvete.

    Jag är i det här sammanhanget för den vanligtvis så kloka försiktighetsprincipen. Samtidigt anser jag att såväl tygstycken som kallas ”rånarluva” eller religiösa benämningar inte kan tillåtas i alla sammanhang. Men vägen dit måste föregås av mycket klokskap, för det finns värden att skydda som hamnar i konflikt med begränsningen!

    Politisk makt kan vara farligt om det hamnar i orätta händer!