Upprördhet utan gränser

Att vårt partis toppkandidat till EU använder överord i kritiken av Centerpartiets utlovade stöd till en S-MP regering är förstås bekymmersamt. Besvikelsen delas av de flesta av oss som hoppats på annat. Men det måste finnas rim och reson!

Detsamma gäller dödförklaringen av Alliansen. Det finns inget egenvärde att Alliansen utan tillräckligt väljarstöd ska hålla samman efter förlustval. Alliansen är inte mer bindande än det som före Alliansen kallades ”de borgerliga partierna”. När väljarstödet är tillräckligt så är namnet en varubeteckning som lätt kan återanvändas. Inför kommande val är dock sannolikheten stor att varje parti var för sig har att erövra röster. Det innebär inte att det bör jämföras med den ökenvandring som var före 2006 då de borgerliga partierna uppträdde mer enskilt för att efter ett val gå samman. Egentligen har väljarna redan uttryckt det vi inte vill se.

Den krampaktiga sammanhållningen kring blockpolitiken från båda håll har bara en vinnare. Det är det parti man sagt sig vilja motverka. Är inte det väldigt kontraproduktivt?

Ett ickesocialistiskt samhälle kan inte byggas tillsammans med partier som har det som ideologi. Ej heller andra mer radikala vänsterideologier. Att överlåta den verkställande makten till socialismens företrädare såsom nu föreslås är inte heller klokt. Det kommer nu att kräva ständig tillsyn om efterlevnad och stor risk för upptäckter som leder till för landet nya öppna konflikter. Att det skulle bli knappt fyra år av lugn och stabilitet har jag svårt att se. Vänsterpartiet måste ju hanteras!

Problemet i det hela är att det saknas bättre alternativ efter valet, om SD är det problem som alla andra partier beskriver. Den skepsisen delas av en mycket stor del av väljarna om man ser till valresultatet och det som sades före valet. Det kan ju komma att ändras med tiden!

Att vara besviken på valresultat och missad regeringsmakt och sprucken Allians under innevarande mandatperiod är väntat. Men besvikelsen måste hanteras klokt eftersom tiden går fort fram till nästa val. I annat fall kommer den politiska kartan ha ritats om för lång tid till fördel för de som ser makten viktigare än idéernas riktning och genomförande.

I många kommuner bl.a vår, Upplands-Bro, har vi prövat samarbete över blockgränsen och med mer traditionella samarbeten. Först ut var S+FP (2006-2010) med stöd av MP och V. Därefter Alliansen i majoritet (2010-2014) följt av S+KD+C+MP (2014-2018) och nu Alliansen i minoritet (2018- ). I det avseendet är vår kommun inte unik. Men det är heller inte väsensskilt från det som nu händer på riksdagsnivån. Att inte acceptera politikens möjligheter efter det att väljarna sagt sitt är en stark form av förnekelse. Det leder inte till något gott!