Motion inlämnad idag

Primärvården ska vara basen i hälso- och sjukvården. Rent geografiskt finns primärvården närmast befolkningen, med minst en hälsocentral i varje kommun. De allmänmedicinska specialistläkarna, distriktsläkarna, är utbildade för att kunna möta och göra en första bedömning och sortering av hela bredden i befolkningens sjukdomspanorama, från vaggan till graven.

Trots denna nyckelroll råder det stor brist på distriktsläkare i hela landet. Sverige har numera fler läkare än någonsin tidigare. Vi har störst andel sjukhusläkare i förhållande till folkmängden, men lägre andel läkare i primärvården än i jämförbara länder. I både Danmark och Norge finns ett mer heltäckande nät av allmänmedicinare även ute på landsorten.

Den största andelen patienter i sjukvården är äldre. Många av dem har uppnått hög ålder och har flera samtidiga diagnoser, som gör patienterna särskilt sköra och sårbara. För dem är kontakten med den fasta vårdkontakten och läkaren i primärvården avgörande. I dagens situation, där en stor del av alla distriktsläkartjänster är vakanta, haltar vårdkedjan. I brist på läkare i primärvården riskerar patienter skickas till sjukhuset i onödan – eller inte skickas, på grund av att den läkare som ordinerade en undersökning inte längre finns på plats för att ta emot och ta ställning till provsvaret. Inte heller kan man vara säker på att uppföljning efter sjukhusvistelse blir korrekt genomförd, om det inte finns någon läkare på plats.

Många försök att locka läkare att specialisera sig inom allmänmedicin misslyckas tyvärr. Många läkare uppger att allmänmedicin är den mest intressanta specialiteten, just genom sin bredd. Ändå är det inte ovanligt att man söker sig till andra specialiteter, som är mer avgränsade och där patienternas sammansatta problematik kanske inte är lika tung.

Hälso- och sjukvården står alltså inför en gigantisk utmaning. Hur ska man kunna ge bästa möjliga vård till de mest sköra, såväl som till den stora mängden patienter med mer vardagliga symptom, som likväl behöver bedömas och behandlas, när det finns för få allmänmedicinare?

En lösning kan bestå av flera olika åtgärder. En del kan lösas lokalt-regionalt, andra kräver nationella beslut och samordning:

Det måste framför allt bli mer attraktivt att jobba i primärvården. Det kan handla om ett kraftigt höjt löneläge, särskilt på orter dit det idag är svårt att rekrytera läkare. Ett glesbygdstillägg skulle kunna innebära att fler sökte sig till primärvården istället för till bemanningsföretag eller till högavlönade tjänster utomlands. Samtidigt kan man konstatera att löneläget inom primärvården redan är avsevärt högre än inom slutenvården. Därför är det nödvändigt med åtgärder på bred front.

I Skåne har man satsat på äldremottagningar, där äldre får särskild omsorg, personligt bemötande, avskilt och anpassat väntrum samt mer tid med läkaren. Denna patientgrupp får sällan den tidsåtgång som behövs på en vanlig mottagning. Ett sådant arbetssätt skulle säkert kunna inrymmas på hälsocentraler i vårt län, där det finns läkare som känner speciellt för dessa patienter.

En del av problematiken kan ligga i behovet av att vara en del i ett större arbetslag, med flera olika professioner och med en blandning av mer och mindre erfarna kollegor. Både rent socialt, men också kollegialt och för att kunna söka råd och stöd. På mindre hälsocentraler på landsorten kan detta vara svårt att uppnå.

Det behöver finnas en medicinsk back-upp att rådgöra med vid komplicerade fall. Varför inte bygga upp ett system med senior consultant doctors, som kan finnas till hands via telefon eller videokonferens? Det skulle minska otryggheten hos yngre kollegor på mindre hälsocentraler.

Ett sätt att förbättra förutsättningarna att rekrytera läkare till mindre hälsocentraler kan vara att kombinera tjänster, där läkaren växelvis tjänstgör någon eller några dagar i veckan på en större mottagning och någon eller några dagar på en mindre. På så sätt skulle man kunna öka långsiktigheten på den mindre enheten. Även individuella önskemål om större kulturellt utbud än vad som kan erbjudas på en mindre ort skulle då kunna tillgodoses.

Med tanke på den stora andelen sjukhusläkare i Sverige måste det också bli mer naturligt för läkare med olika sjukhusspecialiteter att arbeta i primärvården på heltid eller under del av sin arbetstid. Till att börja med borde alla specialistläkarutbildningar kompletteras med en viss tids praktik inom primärvården. Det skulle dessutom bidra till att höja kompetensen och förståelsen sinsemellan olika specialiteter. Landstinget ska underlätta för dem som visar intresse för att skaffa en dubbel specialistkompetens, med allmänmedicin som en del. Likaså skulle det kunna vara en fördel om allmänläkare hade naturligt och regelbundet återkommande perioder med hospitering eller tjänstgöring på sjukhuskliniker.

En del läkare har intresse av forskning. Det behöver därför byggas upp en allmänmedicinsk forskningsenhet i länet. Det finns redan ett antal exempel på läkare i länet som kombinerat forskning med deltidstjänstgöring i primärvården, men det kan behöva aktivt skapas särskilda kombinationstjänster.

Primärvården bygger på kontinuitet, att man ska få träffa ”sin” läkare, helst vid varje besök. Om det byggs upp en resurspool inom primärvården är det därför viktigt att man planerar så att samma läkare återkommer regelbundet.

I Nässjö finns ett utbildningscenter inom primärvården, där man kompletterar kompetensen hos utländska läkare och svenska läkare med utländsk läkarexamen. Man får där också praktik med kompetent och erfaren handledning, för att man ska känna sig trygg medan man lär sig arbetsmetoder och förhållningssätt inom primärvården. Det är ett gott exempel att lära ifrån.

Många av de här åtgärderna innebär kostnader. Hyrläkarkostnaderna vid alla nuvarande vakanser är dock förmodligen långt större. Hyrläkare är dyra i sig, men dessutom riskerar de mest sjuka äldre och patienter i behov av omfattande utredningar att få sämre vård och sämre kontinuitet. Därmed ökar risken för fel- och överbelastning av andra delar av sjukvården. Även det förorsakar högre kostnader, men framför allt ett ökat och förlängt lidande och minskad trygghet för patienten.

Kristdemokraterna föreslår därför

att landstingsdirektören ges i uppdrag att vidta lämpliga åtgärder för att öka attraktiviteten i primärvården och utreda möjligheten till omfördelning av landstingets ekonomiska utrymme, enligt ovanstående tankar.

Kalmar den 21 oktober 2014

Gudrun Brunegård

Nu är det klart. Landstingsgruppen förordade Gudrun som gruppledare och landstingsråd för ännu en mandatperiod. När distriktsstyrelsen samlades i fredags kväll beslutade de enligt förslaget.

Gudrun tillsammans med de nya ledamöterna i landstingsfullmäktige.

– Gudrun Brunegård har i och med valet stärkt sin position som ledande företrädare för Kristdemokraterna i landstinget. Hon är det landstingsråd som fick störst andel personkryss i sin hemmavalkrets och blev personvald i två valkretsar. Hon har visat stor kompetens och engagemang i hälso- och sjukvårdsfrågorna, säger Anders Andersson, distriktsordförande.

– Jag kommer att fortsätta göra mitt bästa för att föra talan för grupper som kan ha svårt att själva komma till tals gentemot dem som styr i det rödgröna landstinget. Det gäller allas rätt till jämlik vård, oavsett var i länet man bor. Man ska inte missgynnas av att bo långt från sjukhusorterna. Det gäller de mest sköra äldre, som ska behandlas som vårdens VIP-kunder. Det gäller barn över 7 år, som borde få glasögon som kostnadsfritt hjälpmedel. Och det gäller personer med akuta, livshotande tillstånd som behöver snabb transport med ambulanshelikopter. Dessa frågor kommer jag och landstingsgruppen att fortsätta driva under mandatperioden, säger Gudrun Brunegård.

Beslutet att omnominera Gudrun Brunegård som landstingsråd och gruppledare var enhälligt, både i landstingsgruppen och slutligen i distriktsstyrelsen. Samtidigt valdes Anders Andersson, Järnforsen, till vice gruppledare och Chatrine Pålsson Ahlgren, Mönsterås, till gruppmötesordförande.

Valet 2014 resulterade i förändringar. För en del politiskt valda blev dessa större än för andra. För mig som Kristdemokraternas ledare i länet, som varit aktiv på alla politiska nivåer under mycket lång tid, blev valresultatet en blixtstopp, eftersom riksdagsmandatet för Kalmar län
förlorades. Så är det politiska livet. Oavsett om marginalerna är stora eller små. Uppdragen i kommun, landsting och riksdag är ett förtroendeuppdrag på fyra år och därefter inga garantier för någon.

– Jag är mycket tacksam och glad, säger Anders Andersson, för att jag under flera mandatperioder fått väljarnas förtroende och mitt partis stöd för att inneha ledande uppdrag som ordförande i socialnämnden i min hemkommun, ordförande i landstingets primärvårdsnämnd och dessutom landstingsråd och ordförande i landstingsstyrelsen, ledamot i styrelsen och arbetsutskottet för Sveriges kommuner och landsting och nu senast under fem år varit riksdagsledamot och ledamot i socialutskottet samt ordförande i Nordiska rådets välfärdsutskott.
De senaste fem åren har varit en intensiv period i mitt politiska liv. Politiskt arbete varje vecka och ofta långa och krävande arbetsdagar. Jag är glad över att ha fått vara med och på några områden göra avtryck också i det politiska arbetet på nationell nivå och ser bland annat fram mot den nya patientlag som träder i kraft vid kommande nyår. Valrörelsen 2014 var också en period då varje minut nyttjades för att bedriva kampanj, skapa opinion och nå politiska resultat.
Allt mitt omfattande politiska arbete har vid några tillfällen gett mig påminnelse om att vi har bara ett liv och den personliga hälsan påverkas och tar stryk av ständigt högt tempo. Jag erkänner att jag haft svårt att ta till mig detta faktum. Tyvärr fick jag en ny påminnelse några veckor efter valet då jag på grund av akuta hjärtproblem blev behandlad för en ny hjärtinfarkt. Allt har så här långt gått väl och jag har fått en ny chans.
Efter samråd med partivänner i Kristdemokraternas distriktsledning om min politiska framtid har jag därför tacksamt mottagit erbjudandet om att finnas med på ett antal förtroendeuppdrag i länet, men på i en helt annan omfattning än vad som gällt tills nu.
Jag tror att jag har något att bidra med utifrån erfarenheter jag fått och hoppas att jag på de uppdrag jag nu kommer att gå in i kan stödja partikollegor i vårt gemensamma kristdemokratiska arbete. Det går inte exakt att se hur uppdrag kommer att utvecklas i framtiden och förändringar kan inträffa under en mandatperiod. Men i starten av den nya mandatperioden kommer jag i de förslag som nu föreligger att fortsatt vara med i landstingsgruppens arbete som ersättare i landstingsstyrelsen, ersättare i regionstyrelsen och ledamot i trafikstyrelsen i länet. Därutöver kommer jag att nomineras som ordförande eller vice ordförande i Samordningsförbundet för Kalmar län.
Förutom de regionala uppdragen för Kristdemokraterna är det fortfarande en öppen fråga om jag som ledamot i Hultsfreds kommunfullmäktige också kommer att nomineras för några fler uppgifter i fullmäktige och de kommunala nämnderna.
Till denna rad av uppdrag där jag hoppas kunna stödja mina partivänner och där vi tillsammans kan utgöra ett starkt politiskt lag i länet har jag också förtroendet att vara distriktsordförande för Kristdemokraterna i Kalmar län. Ett uppdrag som jag alltid har framhållit som ett av de finaste jag har. Därför är min ambition att tillsammans med övriga i distriktsledningen ytterligare utveckla denna ledaruppgift och förhoppningsvis kunna vara en inspiratör och rådgivare till partiets lokalavdelningar och kommunalt förtroendevalda i länet, säger Anders Andersson. Slutligen är min förhoppning att mitt nya liv ska ge chans till mer tid tillsammans med min familj, min fru, mina barn och barnbarn då almanackan inte är överfylld varje dag i veckan. Jag ser fram mot ett lugnare och något hälsosammare liv, säger Anders Andersson (KD), Järnforsen.

– – – – –
Billigare tandvård, jämlik hälso- och sjukvård och en levande landsbygd är tre fokus områden som jag envist kommer att hålla fast vid också under kommande mandatperiod i de förtroendeuppdrag som jag tilldelas.

Pressmeddelande

– Valet är avklarat. Arbetet inför den nya mandatperioden kan börja. Valresultatet gav kristdemokraterna en ny, breddad landstingsgrupp, där vi nu återfått representation från Västervik och Nybro-Emmaboda-Torsås. Vi behåller våra fem mandat och behåller även positionen som landets näst starkaste KD-landsting.

Det säger Gudrun Brunegård, Kristdemokraterna, med anledning av landstingsgruppens första möte efter valet.

– Den valplattform som arbetades fram kommer att ligga till grund för arbetet under den kommande mandatperioden, säger Gudrun Brunegård

Vård nära och tillgängligt efter patientens behov, Sveriges bästa äldrevård, cancersjukvård i toppklass, tandvård för alla och krafttag mot psykisk ohälsa hos barn och unga. Detta är frågor som bär tydligt kristdemokratiskt signum. Men även konkreta frågor, som gratis glasögon till barn, avgiftsfri parkering för patienter och anhöriga vid sjukhusen, ambulanshelikopter, är sådant som landstingsgruppen profilerat sig med. Till de kanske mer oväntade inslagen hör förslaget om hälsofrämjande kultur med kulturcheckar som löneförmån och att landstinget ska ha Sveriges bästa sjukhushygien.

– Nu börjar valrörelsen inför 2018 års val. Vi har en god grund att stå på och ett slagkraftigt arbetslag. Siktet är ett maktskifte i landstinget 2018, med Kristdemokraterna som en stark kraft, säger Gudrun Brunegård

Kristdemokraternas representanter i landstingsfullmäktige, och ersättare från respektive valkrets ser ut så här:
Västervik: Kerstin Lahi. Maud Ärlebrant, Ingrid Juthe, Jorge Chávez
Hultsfred-Vimmerby: Gudrun Brunegård. Anders Andersson, Åke Nilsson, Elisabeth Lago Nilsson.
Oskarshamn-Mönsterås-Högsby: Chatrine Pålsson Ahlgren. Per-Eric Ohlsson, Madeleine Rosenqvist, Elisabeth Englund.
Nybro-Emmaboda-Torsås: Jimmy Loord. Gull-Britt Hellborg, Mats Ohlsson, Monica Franzén.
Kalmar: Arne Sjöberg. Tyra Graaf, Gerd Lansler, Karl-Gustav Kyrk.

Fr.v: Arne Sjöberg, Chatrine Pålsson Ahlgren, Gudrun Brunegård, Kerstin Lahi och Jimmy Loord