Interpellation – Ska landstinget verka för legalisering av narkotika?

Gudrun Brunegård lämnade igår in följande interpellation till Folkhälsoutskottets ordförande Linda Fleetwood (V)

Gudrun Brunegård landstingsråd

Gudrun Brunegård landstingsråd

Ska landstinget verka för legalisering av narkotika?

I Västerviksmedier har en diskussion om narkotika och samhällets insatser tagit fart. I en artikel i Västerviks-Tidningen den 5 januari 2016 har Anna Bodjo (MP), ledamot i Folkhälsoutskottet, uttryckt att ”i alla fall bruket av narkotika borde legaliseras”. Hon menar att man då ”minskar skuldbeläggandet. Det blir lättare att tala om problemen och söka hjälp” och att Sverige borde ”följa vad som händer i de länder som tagit steg mot legalisering”. Hon beskriver narkotikamissbruk som ”destruktiv självmedicinering”.

Det är oklart hur långt i legaliseringskedjan Bodjo vill gå; legalisering enbart av bruk av narkotika eller även av innehav av och/eller handel med narkotika.

Folkhälsomyndigheten beskriver narkotikabruk som ett av de elva nationella målområdena för folkhälsan, då ”narkotikabruk innebär ökade risker för både medicinska och sociala skador samt ökad risk för förtidig död. Olika typer av psykiska sjukdomar och besvär är vanligare bland personer med ett skadligt narkotikabruk, men även ett mindre regelbundet bruk ökar risken för psykisk ohälsa. Personer som använder narkotika är ofta mer socialt utsatta och löper kraftigt ökad risk för både fysiska och psykiska sjukdomer än befolkningen i allmänhet”.

Denna bedömning ligger bakom den svenska narkotikalagstiftningen. ”Den som olovligen förvärvar narkotika i överlåtelsesyfte, framställer narkotika som är avsedd för missbruk, bearbetar, förpackar, transporterar, förvarar eller tar annan befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk eller bjuder ut narkotika till försäljning, förvarar eller befordrar vederlag för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare om förfarandet är ägnat att främja narkotikahandel eller innehar, brukar eller tar annan befattning med narkotika gör sig skyldig till narkotikabrott” (1 § Narkotikastrafflagen). Påföljden är fängelse i högst tre år.

Det är ett väl belagt samband att bruk av lättare beroendeframkallande medel sänker trösklarna att börja använda andra droger, vilket ofta leder till en svårare problematik, social utsatthet och inte sällan våldsbrott och annan kriminalitet. En legalisering av narkotikabruk riskerar att uppfattas som att det inte är så farligt. Därför är samhällets signaler viktiga, med ett tydligt förbud mot narkotika, kombinerat med förebyggande insatser, vård för dem som hamnat i ett beroende och stöd till deras närstående.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet den 8 januari, med rubriken ”De som vill legalisera bör se helvetet först”, skriver narkotikapolisen Lennart Karlsson att ”avkriminalisera bruk av narkotika skulle vara att ta bort polisens viktigaste verktyg”.

Mot denna bakgrund är uttalandena från en av landstingsmajoritetens företrädare i Folkhälsoutskottet anmärkningsvärd. Jag vill därför ha svar på följande frågor:

– Delar du Anna Bodjos tankar om legalisering av narkotikabruk?
– Är legalisering av narkotika en fråga som majoriteten i landstinget tänkt lyfta på något sätt eller är det vi kunnat läsa enbart ett enskilt miljöpartiutspel?

Kalmar län den 12 januari 2016

Gudrun Brunegård


Nya jobb ger snabbare integration

Gudrun Brunegård skriver tillsammans med Desirée Pethrus om vikten att regeringen skapar riktiga jobb för en snabbare integration.

Artikeln på Barometern/OT kan du läsa i sin helhet här.

Utan en bättre integrationspolitik kommer många nyanlända att hamna i permanent utanförskap. Det är inte bra vare sig för individen eller samhället. Under 2015 sökte över 150 000 personer asyl i Sverige. Förmodligen kommer flyktingströmmen att fortsätta på en hög nivå, varför integrationsfrågorna blir alltmer akuta. Vi måste klara att snabbt integrera nyanlända in i samhället och då krävs en jobbpolitik som fungerar.

Regeringen driver dessvärre en företagarfientlig politik. De försöker skapa olika jobbåtgärder i välfärdssektorn, medan vi vill se till att riktiga jobb kommer fram. Då gäller det att skapa ett positivt klimat för företagande. Under Alliansens tid vid makten, såg vi till att genom skattelättnader skapa en helt ny arbetsmarknad för nyanlända inom RUT och ROT sektorn. Där är ofta kraven på språkkunskaper inte är lika höga som inom andra sektorer. Där har också många fått sitt första jobb. Vi kommer nu att behöva fler sådana jobb, inte färre, vilket är risken med nuvarande regerings politik.

Vi föreslår i vårt budgetförslag flera åtgärder för att förbättra etableringen av nyanlända invandrare. Vi vill stärka kommunernas kapacitet att ta emot nyanlända invandrare och vill att de ska få högre ersättning för att ta emot nyanlända. De behöver resurser för att bland annat klara en bra skola för alla barn som kommer till Sverige.

Vi vill också se till att man snabbt tar reda på vilken kompetens de asylsökande har vad gäller arbets- och utbildningsbakgrund. Och språkträning i svenska för invandrare, SFI, behöver starta tidigt, redan i asylboendet. För de som har ett yrke så vill vi ha ett nationellt system där man kan träna svenska med inriktning mot ett yrke, precis som idag sker i vissa Stockholmskommuner. Vi vill att barnföräldrar ska ges bättre möjligheter att kunna delta i språkträning. Det kan behövas exempelvis barnpassning under tiden, så att båda föräldrarna kan delta.

Kristdemokraterna menar att det är viktigt att skapa ökade incitament att gå från bidrag till arbete. Därför föreslår vi att man ska få tjäna in sina första 500 000 skattefritt. Då kan man ta sitt första jobb som kanske inte är högbetalt, men blir ändå bättre än det bidrag som idag ges till den nyanlände. Det blir mer kvar i plånboken och personen får möjlighet att försörja sig på egen hand, vilket stärker självförtroendet och förbättrar integrationen i samhället.

Nya jobb skapas inte av politiker, de skapas i växande och lönsamma företag. Regeringen förlitar sig till massiva skattehöjningar på arbete och företagande med förhoppningen att så nå Europas lägsta arbetslöshet och klara integrationsutmaningen. Kristdemokraternas vill istället sänka trösklarna in på arbetsmarknaden och förbättra förutsättningarna för företagande. Att få delta på arbetsmarknaden menar vi är det bästa sättet att bli en del av vårt samhälle.


Mäktigast i landet under ett par dagar i oktober

Anders Andersson stod i rikspolitikens centrum under några dagar när han ledde upproret på Decemberöverenskommelsen. Hans ageranden i samband med DÖ:s fall gör att han hamnar på tiotopp när Östran/Nyheterna sammanställer sin Maktlista 2015.

Du som har tillgång till Östran nyheternas artiklar kan läsa intervjun med Anders här.


Regeringen tar bort gåvoskatteavdraget – tänk om!

Madeleine Rosenqvist skriver i en debattartikel om regeringens orimliga agerande att ta bort gåvoskatteavdraget i en tid när det behövs som mest.

Artikeln i sin helhet kan du läsa på Barometern/OT

Terror och krig tvingar ständigt nya människor på flykt. De flesta lever i tältläger i grannländer. Andra riskerar livet på väg till Europa. Ideella organisationer bidrar med sjukvård och tak över huvudet för miljoner människor.

Barn som växer upp i flyktingläger får skolgång tack vare frivilliga krafter. Och i Sverige är vi beroende av frivilliga insatser i flyktingkrisen. Här i Kalmar län görs ovärderliga insatser människa till människa för att hjälpa alla som söker skydd.

I detta läge tar regeringen bort gåvoskatteavdraget som bidragit till att människor skänker mer till ideella organisationer. Förra året gav svenskarna 1,5 miljarder till ideella organisationer med avdragsrätt, gåvor som kan mångdubblas om vi utvecklar avdraget istället för att avveckla det.

Regeringen planerade också att momsbelägga secondhandverksamheter. Det skulle ha lagt en våt filt över hela frivillig-Sverige i en tid när hjälpen behövs som bäst. På grund av att vi och många andra sa ifrån har regeringen backat.

Även när det gäller att ta bort gåvoskatteavdraget borde regeringen lyssna. Att ta bort en reform som ökar givandet när varje krona behövs är helt fel. Tänk om och tänk rätt, regeringen.

Madeleine Rosenqvist (KD), Ombudsman för kristdemokraterna i Kalmar län


SVT om Decemberöverenskommelsens fall

Söndagen den 27 december sände SVT dokumentären Uppgörelsen som speglar händelserna kring det som kom att bli uppgörelsens fall. Anders Andersson, Kristdemokraternas distriktsordförande i Kalmar län, kom att spela en viktig roll och han intervjuas i programmet.

Dokumentären i sin helhet kan du se på SVT Play.

 


Nej till höjd bensin- och dieselskatt

Ander Andersson skriver i Barometern/OT om regeringens dramatiska höjning av drivmedelsskatten.

Debetartikeln på Barometern/OT hittar du här.

Nu är det tyvärr ett faktum. Från och med 1 januari införs dramatiska höjningar av drivmedelsskatten. Dessutom ska drivmedelsskatten indexeras på ett nytt sätt så att den för varje år ska öka med två procentenheter mer än konsumentprisindex. Dessa höjningar har drivits igenom av den rödgröna regering som nu styr landet.

Denna kraftiga höjning av bensin- och dieselskatterna får negativa konsekvenser för dem som bor på landsbygden och är beroende av bilen för att ta sig till jobbet eller skjutsa barnen till skolan. Det är uppenbart att det i regeringskansliet finns ett tydligt storstadsperspektiv.

Vi kristdemokrater har markerat mot de rödgröna partierna och föreslår en väsentligt lägre höjning av bensin- och dieselskatten i jämförelse med regeringen. Vi säger också nej till den nya indexeringen. Det är visserligen riktigt att höja skatten på sådant som är skadligt för miljön och istället sänka skatten på arbete. Men den kraftiga rödgröna skattehöjningen får en oproportionerlig slagsida mot landsbygden och skadar möjligheterna att bo i hela landet. Dessutom skadar dessa ökade kostnader Sveriges konkurrenskraft.

Vi anser att livet på landsbygden bör underlättas i stället för att straffas ut. Vi vill därför inte tvinga människor att ställa av bilen. Vi vill underlätta och förbättra möjligheterna till arbetspendling genom att höja milersättningen för arbetsresor med ytterligare 1,50 kronor per mil.

I stället för att straffa dem som behöver använda bilen på långa sträckor i vardagen, vill Kristdemokraterna påskynda en övergång till fordon som är mindre beroende av fossila bränslen.

Tillsammans med övriga Alliansen genomförde vi en lång rad insatser för ett mer fossilfritt Sverige. I dag kan vi se resultaten av dessa. Vägtransporternas utsläpp minskar, nya bilars utsläpp har minskat rejält och andelen förnybara drivmedel har ökat kraftigt. Därför är det extra olyckligt att den rödgröna regeringen nu väljer att straffbeskatta alla boende på småorter och landsbygden genom en drastisk höjning av drivmedelsskatten.

ANDERS ANDERSSON (KD) Distriktsordförande i Kalmar län


Dags att kavla upp ärmarna

Jimmy Loord skriver i Barometern/OT om vikten att tydligare fokusera integrationsfrågorna

Länk till debattartikeln på Barometern/OT hittar du här

Sverige må vara ett litet land till ytan men har visat sig vara en stormakt i humanitärt avseende. När grundläggande värderingar som människovärde, frihet och demokrati är utsatta för hot behöver världen aktörer som orkar stå upp för det goda. Jag känner stolthet över Sveriges förmåga att ge flyende människor skydd och möjlighet till en nystart när allt det som vi tar för självklart har ryckts undan dem. Att Sverige tagit emot flest flyktingar per capita är inget uttryck för naivitet, snarare storhet.

Den senaste tidens politiska samtal har fokuserat på gränskontroller och få ner flyktingströmmarna på rimliga nivåer. Jag tror att det är klokt. För att vi även fortsättningsvis ska mäkta med att leva upp till vårt rykte som en av världens främsta välfärdsstater så behöver vi få tid att anpassa systemen efter de nya förutsättningarna. Jag tror dock att det ligger en fara i att allt för länge stanna där.

Ett gott politiskt ledarskap stannar inte vid problematiseringar utan lyckas också presentera långsiktigt hållbara lösningar för en lyckad integration. Här kommer nuvarande regeringen till korta. Statsminister Stefan Löfvén har i ett halvår ensidigt talat om övriga EU-länders ansvar när han borde ägna sin tid åt att ta ansvar för vårt eget lands integrationsutmaning.

Regeringens jobbpolitik är en mycket försvårande omständighet för att lyckas med integrationsuppdraget. Det finns ingen förutom de invigda politikerna vid regeringsbordet som tror på den nu förda arbetsmarknadspolitiken. Att arbetsmarknaden ändå utvecklas bra beror på konjunkturen. Regeringens egen jobbpolitik skapar nästan inga jobb och man har brist på idéer om hur nyanlända snabbare ska komma ut i arbete.

Att i denna tid dessutom göra det dyrare att anställa unga samt inskränka den framgångsrika RUT-reformen måste anses olyckligt när vi behöver fler jobb som inte bara riktar sig mot de som skaffat sig långa högskoleutbildningar. Det är beklagligt att regeringen av ideologiska skäl nedvärderar enkla jobb när de behövs som mest.

Kristdemokraterna har i sin budget presenterat flera förslag för en förbättrad integration. Vi föreslår att man som ung upp till 25 år eller nyanländ ska kunna tjäna sina första 500 000 kronor skattefritt. En person som tjänar 20 000 i månaden på sitt första jobb får med detta förslag en skattesänkning med 105 000 kronor utsträckt på cirka 2 år. Vi vill se ett dubbelt jobbskatteavdrag för långtidsarbetslösa som får jobb. Ett utbyggt RUT och oförändrat ROT. Bästa integrationen sker när du kommer in i en arbetsgemenskap och lyckas ordna din egen försörjning.

Vi ser också ett behov av en nationell krissocialjour som kan avlasta ansträngda kommuner med mottagandet av ensamkommande barn och ungdomar. Det handlar om att ge barn och ungdomar en så bra start i Sverige som möjligt. Här kräver situationen en ny ansvarsfördelning mellan stat och kommun.

Svensk politikutveckling bör nu fokusera integration. Fler jobb, fler bostäder och ett stärkt civilsamhälle är nödvändiga ingredienser. Det är dags att börja jobba hårdare med politikutvecklingen, inte bara bevaka gränser. Det gäller mitt eget parti liksom andra.

Problematisera kan alla göra. Man bör dock kunna avkräva politiska lösningar av en sittande regering. Jag efterlyser en handlingskraftig politik som med ärmarna uppkavlade kan peka ut den fortsatta vägen framåt.