Höj attraktiviteten inom primärvården

Motion inlämnad idag

Primärvården ska vara basen i hälso- och sjukvården. Rent geografiskt finns primärvården närmast befolkningen, med minst en hälsocentral i varje kommun. De allmänmedicinska specialistläkarna, distriktsläkarna, är utbildade för att kunna möta och göra en första bedömning och sortering av hela bredden i befolkningens sjukdomspanorama, från vaggan till graven.

Trots denna nyckelroll råder det stor brist på distriktsläkare i hela landet. Sverige har numera fler läkare än någonsin tidigare. Vi har störst andel sjukhusläkare i förhållande till folkmängden, men lägre andel läkare i primärvården än i jämförbara länder. I både Danmark och Norge finns ett mer heltäckande nät av allmänmedicinare även ute på landsorten.

Den största andelen patienter i sjukvården är äldre. Många av dem har uppnått hög ålder och har flera samtidiga diagnoser, som gör patienterna särskilt sköra och sårbara. För dem är kontakten med den fasta vårdkontakten och läkaren i primärvården avgörande. I dagens situation, där en stor del av alla distriktsläkartjänster är vakanta, haltar vårdkedjan. I brist på läkare i primärvården riskerar patienter skickas till sjukhuset i onödan – eller inte skickas, på grund av att den läkare som ordinerade en undersökning inte längre finns på plats för att ta emot och ta ställning till provsvaret. Inte heller kan man vara säker på att uppföljning efter sjukhusvistelse blir korrekt genomförd, om det inte finns någon läkare på plats.

Många försök att locka läkare att specialisera sig inom allmänmedicin misslyckas tyvärr. Många läkare uppger att allmänmedicin är den mest intressanta specialiteten, just genom sin bredd. Ändå är det inte ovanligt att man söker sig till andra specialiteter, som är mer avgränsade och där patienternas sammansatta problematik kanske inte är lika tung.

Hälso- och sjukvården står alltså inför en gigantisk utmaning. Hur ska man kunna ge bästa möjliga vård till de mest sköra, såväl som till den stora mängden patienter med mer vardagliga symptom, som likväl behöver bedömas och behandlas, när det finns för få allmänmedicinare?

En lösning kan bestå av flera olika åtgärder. En del kan lösas lokalt-regionalt, andra kräver nationella beslut och samordning:

Det måste framför allt bli mer attraktivt att jobba i primärvården. Det kan handla om ett kraftigt höjt löneläge, särskilt på orter dit det idag är svårt att rekrytera läkare. Ett glesbygdstillägg skulle kunna innebära att fler sökte sig till primärvården istället för till bemanningsföretag eller till högavlönade tjänster utomlands. Samtidigt kan man konstatera att löneläget inom primärvården redan är avsevärt högre än inom slutenvården. Därför är det nödvändigt med åtgärder på bred front.

I Skåne har man satsat på äldremottagningar, där äldre får särskild omsorg, personligt bemötande, avskilt och anpassat väntrum samt mer tid med läkaren. Denna patientgrupp får sällan den tidsåtgång som behövs på en vanlig mottagning. Ett sådant arbetssätt skulle säkert kunna inrymmas på hälsocentraler i vårt län, där det finns läkare som känner speciellt för dessa patienter.

En del av problematiken kan ligga i behovet av att vara en del i ett större arbetslag, med flera olika professioner och med en blandning av mer och mindre erfarna kollegor. Både rent socialt, men också kollegialt och för att kunna söka råd och stöd. På mindre hälsocentraler på landsorten kan detta vara svårt att uppnå.

Det behöver finnas en medicinsk back-upp att rådgöra med vid komplicerade fall. Varför inte bygga upp ett system med senior consultant doctors, som kan finnas till hands via telefon eller videokonferens? Det skulle minska otryggheten hos yngre kollegor på mindre hälsocentraler.

Ett sätt att förbättra förutsättningarna att rekrytera läkare till mindre hälsocentraler kan vara att kombinera tjänster, där läkaren växelvis tjänstgör någon eller några dagar i veckan på en större mottagning och någon eller några dagar på en mindre. På så sätt skulle man kunna öka långsiktigheten på den mindre enheten. Även individuella önskemål om större kulturellt utbud än vad som kan erbjudas på en mindre ort skulle då kunna tillgodoses.

Med tanke på den stora andelen sjukhusläkare i Sverige måste det också bli mer naturligt för läkare med olika sjukhusspecialiteter att arbeta i primärvården på heltid eller under del av sin arbetstid. Till att börja med borde alla specialistläkarutbildningar kompletteras med en viss tids praktik inom primärvården. Det skulle dessutom bidra till att höja kompetensen och förståelsen sinsemellan olika specialiteter. Landstinget ska underlätta för dem som visar intresse för att skaffa en dubbel specialistkompetens, med allmänmedicin som en del. Likaså skulle det kunna vara en fördel om allmänläkare hade naturligt och regelbundet återkommande perioder med hospitering eller tjänstgöring på sjukhuskliniker.

En del läkare har intresse av forskning. Det behöver därför byggas upp en allmänmedicinsk forskningsenhet i länet. Det finns redan ett antal exempel på läkare i länet som kombinerat forskning med deltidstjänstgöring i primärvården, men det kan behöva aktivt skapas särskilda kombinationstjänster.

Primärvården bygger på kontinuitet, att man ska få träffa ”sin” läkare, helst vid varje besök. Om det byggs upp en resurspool inom primärvården är det därför viktigt att man planerar så att samma läkare återkommer regelbundet.

I Nässjö finns ett utbildningscenter inom primärvården, där man kompletterar kompetensen hos utländska läkare och svenska läkare med utländsk läkarexamen. Man får där också praktik med kompetent och erfaren handledning, för att man ska känna sig trygg medan man lär sig arbetsmetoder och förhållningssätt inom primärvården. Det är ett gott exempel att lära ifrån.

Många av de här åtgärderna innebär kostnader. Hyrläkarkostnaderna vid alla nuvarande vakanser är dock förmodligen långt större. Hyrläkare är dyra i sig, men dessutom riskerar de mest sjuka äldre och patienter i behov av omfattande utredningar att få sämre vård och sämre kontinuitet. Därmed ökar risken för fel- och överbelastning av andra delar av sjukvården. Även det förorsakar högre kostnader, men framför allt ett ökat och förlängt lidande och minskad trygghet för patienten.

Kristdemokraterna föreslår därför

att landstingsdirektören ges i uppdrag att vidta lämpliga åtgärder för att öka attraktiviteten i primärvården och utreda möjligheten till omfördelning av landstingets ekonomiska utrymme, enligt ovanstående tankar.

Kalmar den 21 oktober 2014

Gudrun Brunegård