Anders Andersson (KD) vid besök i Nybro Nationell demensplan!

Pressmeddelande
2014-09-09

Som riksdagsledamot är jag glad för att vi kristdemokrater tillsammans med övriga partier i Alliansen fått med vården av demenssjuka i Alliansens valmanifest som gäller för kommande fyra år, säger Anders Andersson (KD) när han på tisdagen besökte Nybro tillsammans med lokala partivänner.

Socialstyrelsen beräknar att det finns 158 000 personer med demenssjukdom i Sverige i dag (2012). Demenssjukdomarna har stora konsekvenser för ett stort antal som drabbas direkt och för deras familjer och andra närstående.

De sammantagna samhällskostnaderna för demenssjukdomarna har Socialstyrelsen beräknat till 63 miljarder kronor per år (2012 års kostnadsläge). 49 miljarder eller 78 % av dessa kostnader faller på kommunerna.

Det finns nu flera svenska och internationella studier som tyder på att förekomst och nyinsjukande i demens i olika åldersklasser håller på att förändras. De flesta studierna indikerar en minskning, men enligt vissa studier finns också en tendens till ökning. Förändringar i antalet insjuknade har stor betydelse för samhällsekonomin och måste därför följas mycket noggrant.
Vad innehåller den nationella demensplanen?
Genom den nationella demensplanen ska sambanden mellan forskningens kunskaps- och metodutveckling samt utveckling av nya behandlingsformer och verksamheternas erfarenhetsbaserade utvecklingsarbete knytas närmare samman. Genom det arbetet kan fler utvärderingar göras och utvecklingen följas bättre t.ex. så att:
• omotiverade skillnader i vilka utredningsmetoder som används minskar,
• läkemedelsförskrivning och användning blir mer evidensbaserad,
• personcentrerad omvårdnad fortsätter att utvecklas,
• utbyggnaden och användningen av kvalitetsregistren fortsätter, samt att
• kunskaper om preventiva insatser kan spridas.
– En välfungerande demensvård är en grundförutsättning för en fungerande äldreomsorg, säger riksdagsledamot Anders Andersson (KD). Detta kräver i sin tur kompetent, välutbildad och välmotiverad personal. Forskning på demensområdet har visat att relationen till vårdpersonalen är bland det allra viktigaste i vården av demenssjuka. Därför bör medarbetarna i vård och omsorg ges både tid och resurser och specifik kunskap om demenssjukdomar för att de ska kunna skapa en så bra demensvård som möjligt.

IMG_1648.JPG

Valplattform med människovärde och gratis parkering

Vår sjukvårdspolitik bygger på vår grundsyn att varje människa är en unik och oersättlig person och har samma absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk och religiös tillhörighet, sexuell läggning eller könsidentitet. Människan är ett mål i sig och ingen annan människa får äga henne eller använda henne som ett medel.
I kontrast till denna människosyn
och etik hotar allt oftare inom hälso- och sjukvården en materialistisk människosyn och utilitaristisk etik, där grunden för människovärdet undergrävs och den ekonomiska nyttan sätts i främsta rummet.

Vår vision för hälso- och sjukvården vilar på centrala kristdemokratiska värden och principer och vår politik utgår från det okränkbara människovärdet. De som har de största behoven ska ges företräde till vården. De grupper som har svårt att göra sina röster hörda eller utnyttja sina rättigheter garanteras särskilt stöd. Vården ska vara solidariskt finansierad. Vården ska vara tillgänglig på lika villkor för hela befolkningen. Beslut ska fattas på den mest ändamålsenliga nivån – i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Politiker ska vara patienternas och medborgarnas företrädare och ska verka för att flytta makt från ”systemet till köksbordet”.
Med dessa grundprinciper har vi tagit fram detta program för att utveckla hälso- och sjukvården i Kalmar län på ett sätt som försäkrar varje invånare och besökare människovärde, trygghet, jämlikhet och valfrihet.

Här hittar du vår valplattform
Hälso- och sjukvårdspolitisk valplattform

Familjecentral i Lindsdal KD-fokus inför valet

– Alla småbarnsföräldrar i Lindsdal, Läckeby och Rockneby borde ge socialdemokraterna underkänt i både kommun- och landstingsvalet om en månad. Inför valet 2010 lovade de att det skulle finnas en familjecentral i Lindsdal redan 2011. Som synes är den fortfarande inte ens påbörjad.

Det säger landstingsrådet Gudrun Brunegård vid en pressträff i anslutning till Lindsdals Hälsocentral på torsdagen, en månad före valet.

– För Kristdemokraterna är familjen en viktig hörnsten i samhällsbygget. Barns uppväxtvillkor är partiets främsta fokusområde. Kristdemokraterna har pekat ut Lindsdal som nästa plats där en familjecentral ska startas, säger Christopher Dywik, förstanamn i kommunvalet.

– Familjecentraler är en samverkan mellan öppna förskolan och kommunens socialtjänst respektive mödra- och barnhälsovården. Genom samarbetet kan alla familjer, oavsett hur de ser ut, få det stöd just de behöver, säger Arne Sjöberg, förstanamn på landstingsvalsedeln.

– Vi kristdemokrater vill uppmuntra de insatser som görs av civilsamhället, föreningsliv och kyrkorna. Vi vill därför stärka samarbetet mellan den ideella sektorn och familjecentralen, men också med elevhälsan. Ingen ska falla mellan stolarna, säger Tyra Graaf.

IMG_1231.JPG
På bilden från vänster: Gudrun Brunegård, Christopher Dywik, Tyra Graaf, Gerd Lansler, Arne Sjöberg och Karl-Gustav Kyrk.

Nordiskt sjukvårdssamarbete!

Under måndagen bedriver riksdagsledamot Anders Andersson (KD) sin ”valkampanj” från Köpenhamn.
Även om det är valår så gäller att fullfölja de uppdrag man har och under måndagen är det möte med Mittengruppen i Nordiska rådet och då kommer Anders Andersson som utskottsordförande i Nordiska rådets välfärdsutskott att kommentera den rapport om det framtida nordiska hälsosamarbetet som Bo Könberg avlämnat till Nordiska Ministerrådet.

Mittengruppen i Nordiska rådet som består av – centern, folkpartiet, kristdemokraterna och miljöpartiet – välkomnar Bo Könbergs rapport till framtida nordiska sjukvårdssamarbetet. Av de 14 förslagen i Könberg-rapporten vill jag särskilt peka på tre, säger Anders Andersson (KD). Det gäller samverkan runt sällsynta diagnoser och ovanliga läkemedel samt kraftfulla insatser mot den ökande antibiotikaresistensen.

– Möjligheterna att utveckla kunskap kring sällsynta diagnoser och vård till patienter med dessa sällsynta sjukdoma är för mig den viktigaste insatsen vi kan nå genom ett utökat nordiskt samarbete säger Anders Andersson (KD), ordförande i Nordiska rådets välfärdsutskott, ledamot i socialutskottet i Sveriges riksdag och Mittengruppens talesperson för social- och hälsovårdsfrågor.

Varje enskilt nordiskt lands befolkning är ett för litet underlag för att klara forskning och utveckling, diagnos och behandling av de många sällsynta diagnoserna. Tillsammans har de nordiska länderna cirka 26 miljoner invånare, och ett nära samarbete kan förbättra vården för många drabbade.

– Även Bo Könbergs förslag där han föreslår ett utökat samarbete om sällsynta läkemedel är ett naturligt steg i strävan efter nytta för både patienten och sjukvårdsutgifterna, Självklart krävs också kraftfulla insatser mot den ökande antibiotikaresistensen vilket framhålls i rapporten, säger Anders Andersson (KD) när han på måndagen var i Köpenhamn och träffade Mittengruppens ledamöter från Island, Norge, Finland och Danmark. I mötet deltar också Dagfinn Höybråten, generalsekreterare i Nordiska Ministerrådet.

Könberg-rapporten

Villainbrott – ett växande hot mot tryggheten

Debattartikel:

Bostadsinbrott är det brott som flest människor oroar sig över att råka ut för. Samtidigt är uppklarningsprocenten lägre än för andra brott. Det värsta med att utsättas för ett inbrott är inte att ens saker försvinner. Det värsta är upplevelsen av kränkning. Någon har varit inne i ditt hem utan att fråga om lov.

Som medborgare måste jag kunna lita på att ”mitt hem är min borg”. Men varje år anmäls nära 30 000 bostadsinbrott i Sverige. Varje inbrott är en fruktansvärd upplevelse för den som drabbas. Det värsta är inte att ens tillhörigheter försvinner. Det värsta är upplevelsen av kränkning. Känslan när någon har varit inne i ditt hem utan att fråga om lov. Otryggheten. Inte sällan flyttar den som varit utsatt för inbrott – känslan av intrång är alltför stor – och blir därmed dubbelt drabbad. Enligt BRÅ:s nationella trygghetsundersökning är bostadsinbrott det brott som flest människor oroar sig över att råka ut för. Inte minst är oron stor nu under semestern.

Inbrottstjuvarna ingår ofta i olika typer av kriminella nätverk som rör sig över stora områden, även över nationsgränserna. Att också polisen måste samarbeta över olika geografiska och organisatoriska gränser är uppenbart.

Inbrottstjuvar är i regel återfallsförbrytare. De döms i allmänhet bara för enstaka brottstillfällen, även om det finns bevisning för fler likartade brott. Så borde det inte vara. Kristdemokraterna och övriga Alliansen prioriterar kampen mot bostadsinbrott genom att skapa en ny brottsrubricering, inbrottsstöld. För en inbrottsstöld bör minimistraffet vara fängelse ett år. Det skulle medföra att fängelse väljs som påföljd i betydligt större omfattning än i dag. Straffet ska helt enkelt stå i bättre proportion till brottets allvar och till den kränkning som det innebär för brottsoffren.

Bekämpningen av den organiserade brottsligheten, både den lokala och den mobila, måste prioriteras om vi ska minska inbrotten. Idag är bostadsinbrott en av de brottstyper som har lägst uppklarningsgrad, endast 4 procent. Det är uppenbart att polisen behöver samarbeta mer över geografiska och organisatoriska gränser. Parallellt behöver målen för polisens arbete omformuleras. I dag är det för stort fokus på mätbara resultat, vilket kan leda till att lättare brott som ger hög uppklarandeprocent prioriteras framför svåra.
Vi anser att arbetet mot mängdbrott behöver vidareutvecklas. Stöld, skadegörelse och andra vanliga brott drabbar människor i vardagen. Fler brott måste klaras upp och handläggningstiderna behöver bli kortare.

Även grannsamverkan kan minska brotten, de boende kan hjälpas åt att hålla uppsikt över varandras bostäder och närområdet. Självklart ska det frivilliga engagemanget inte innebära att polisen drar ner på ambitionerna för den egna verksamheten. I och med att grannar lär känna varandra och hjälper varandra rent praktiskt, ökar ofta tryggheten för de boende i området.

Caroline Szyber (KD)
Riksdagsledamot och rättspolitisk talesperson

Anders Andersson (KD) Järnforsen
Riksdagsledamot för Kalmar län

Jimmy Loord (KD) Nybro
Riksdagskandidat Kalmar län

Pressmeddelande: S-löften utan förtroendekapital!

Likt kejsaren utan kläder stod både Anders Henriksson och Lena Hallengren under tisdagsmorgonen i en tv-sänd presskonferens på Helgeandsholmen.
-Platsens namn är det enda fromma i sammanhanget. Fortsättningen är en ohederlig lektion i hur man för väljare bortom ljuset, säger Anders Andersson (Kd).
-Höjdpunkten i dramat är när Anders Henriksson säger sig nationellt vilja ta krafttag mot långa väntetider inom cancervården. Något han själv, hemma i Kalmar, fullständigt misslyckats med, menar Gudrun Brunegård som är kristdemokraternas landstingsråd.

Landstingsstyrelsens ordförande Anders Henriksson kunde på tisdagsmorgonen beskådas i nationell tv där han tillsammans med Lena Hallengren och några till utlovade socialdemokratiska krafttag i samtliga landsting vad gäller cancervården. Det anmärkningsvärda är att detta är något som Henriksson själv inte alls lyckats med i sitt eget landsting. Efter åtta år med Henriksson vid makten så har Kalmar län snarare några av de längsta väntetiderna för cancerpatienter vad gäller vissa diagnoser.

– Hösten 2011 utlovade S med Anders Henriksson i spetsen ett patientkontrakt för cancerpatienter som skulle garantera vård inom 28 dagar. Tre år senare så har man inte lyckats leverera sina löften och då kan det tyckas magstarkt att ställa sig i nationell tv och utlova samma sak till hela svenska folket. Trovärdigheten hade varit aningens större om man först kunde leverera på hemmaplan, säger Gudrun Brunegård.

-Lena Hallengren förenklar sin vana trogen och tillsammans med sina kompisar lovar hon en mängd saker som hon anser att hon inte behöver sätta en enda prislapp på. Det är en ansvarslös politik som ingen väljare kan sätta sin tillit till, menar riksdagsledamot Anders Andersson. De problem som Socialdemokraterna åsamkat Kalmar län med bl.a. långa väntetider inom cancervården visar att det finns anledning att se över om staten behöver ta ett större ansvar för att vi ska klara av att ge varje patient i hela landet en god vård på lika villkor, fortsätter Anders Andersson.

Höj glasögonbidraget upp till 18 års ålder! Viktig KD-fråga inför valet

Pressmeddelande den 3 juni 2014:

Det är inte rimligt att barn som skulle behöva glasögon inte får det, på grund av att familjerna inte har råd. Därför borde glasögon för barn bedömas som hjälpmedel, motsvarande som vid hörselhjälpmedel.  

Det säger landstingsrådet Gudrun Brunegård, KD, med anledning av kristdemokraternas gruppmöte inför mandatperiodens sista landstingsfullmäktige före valet.

– Frågan om barnglasögon har väckt stort engagemang i vår landstingsgrupp de senaste åren. Olika ledamöter har skrivit både insändare i lokalpressen och motion till Kristdemokraternas riksting i höstas. Motionen om barnglasögon som hjälpmedel bifölls av rikstinget, säger Gudrun Brunegård.

-Vi kommer att driva frågan i valrörelsen. För oss är det en fråga om både solidaritet och jämlikhet. Jag har själv bakgrund som skolsköterska. Jag vet av erfarenhet att det förekommer att barn sitter med huvudvärk och har svårt att hänga med på lektionerna för att de har synproblem och skulle behöva glasögon, men att familjen inte har möjlighet att prioritera utgiften, säger Gudrun Brunegård.
 

För mer information:

Gudrun Brunegård
landstingsråd
tel. 0480-848 26
mobil. 070-581 52 78

hemsida:
www.kristdemokraterna.se

bildbank:
www.bildbank.kristdemokraterna.se

Hur fortlöper arbetet med familjecentral i Lindsdal?

Fråga till landstingsrådet Lena Segerberg (S)

Innan valet 2010 så lovade socialdemokraterna att en familjecentral i Lindsdal skulle stå färdig redan 2011, för barn och familjer i hela norra kommundelen. Man uttryckte också att kommun och landsting var överens och att det i stort sett bara var att sätta igång. Det har nu snart gått en hel mandatperiod och det börjar verka som att socialdemokratiska löften inte är helt tillförlitliga.

För ett år sedan ställde vi frågan till Lena Segerberg om när vi får se en färdig familjecentral i Lindsdal. Hon presenterade då två alternativa lösningar. Lena avslöjade också då att landstinget har fortlöpande kontakt med Kalmar kommun om vilket alternativ som är mest fördelaktigt.

Nu, ett år senare så undrar man hur fort den fortlöpande kontakten egentligen går.

Därför undrar vi: Hur fort fortlöper arbetet med familjecentral i Lindsdal och när kan vi räkna med att den kan vara på plats?

Kalmar den 28 maj 2014

Tyra Graaf, KD

Trappklättrare

Landstingsfullmäktige

Fråga till Trafikstyrelsens ordförande Ulf Nilsson (S)

När en person som har färdtjänst ringer KLT och beställer skjuts finns möjligheten att få hjälp ur sin bostad med hjälp av en så kallad trappklättrare. Detta gäller bara i bostaden som en extra service fram till det att personen i fråga fått bostadsanpassning. Trappklättraren kan däremot inte användas i den bostad/lokal som man åker färdtjänst till. Då hänvisar KLT till att det blir ett extra riskmoment för chauffören och att KLT jobbar med trafikfrågor. Detta innebär dock en stor inskränkning i personens möjlighet till social samvaro och rätt till ett jämlikt liv trots funktionsnedsättning. Det har kommit till min kännedom att det finns en stor efterfrågan på att t ex runt jul kunna åka till sina barn och då få hjälp av en mobil trappklättrare för att kunna ta sig in i deras bostad.

Min fråga är:
Finns det möjlighet att kunna erbjuda service från KLT att som en tilläggstjänst, som personen själv betalar för, kunna få hjälp av en mobil trappklättrare även på besöksadressen som man åker till?

Vimmerby 2014 05 27

Elisabeth Lago Nilsson
Kristdemokraterna

Stöder landstinget svensk, djurvänlig köttproduktion, som minskar risken för antibiotikaresistens?

Interpellation ställd till
Landstingsstyrelsens ordförande Anders Henriksson vid landstingsfullmäktige den 4 juni.

WHO pekade för några veckor sedan ut den ökade antibiotikaresistensen som ett av de största hoten mot den globala hälsan. Vi är, enligt WHO, på väg mot en post-antibiotika-era, där vanliga sjukdomar som lunginflammation åter kommer att vara fruktade sjukdomar som leder till döden och kirurgi kommer att vara förknippat med allt högre risk för allvarliga infektioner.
Den vanligaste anledningen till att antibiotikaresistens uppstår är allt för frikostig, för att inte säga urskillningslös, användning av antibiotika. Mikroorganismerna utvecklar då skyddsmekanismer för att överleva. Därför finns i Sverige strikta indikationer för när man får använda antibiotika, för att ha behandlingar att gripa till när det verkligen behövs. I många andra länder är tillgången till antibiotika hög.
Ett sådant område, där antibiotika används rutinmässigt, är i djuruppfödning, där man i exempelvis Danmark använder antibiotika i förebyggande syfte, blandat med djurfoder. Resultatet blir dock att resistens utvecklas. På senare tid har man kunnat koppla fyra dödsfall i Danmark till att personerna hade ätit kött med antibiotikaresistenta bakterier.
I Sverige är kraven på djurhållning strikta, både vad gäller djurens yta, tillgång till halm och strö, utevistelse sommartid och strikt användning av antibiotika. Det gör den svenska livsmedelsproduktionen dyrare än i konkurrentländerna. I gengäld håller svenskt kött oftast mycket god kvalitet, med närmast obefintliga rester av antibiotika och ingen antibiotikaresistens. Ett bekymmer är dock att många konsumenter, stora som små, rutinmässigt väljer det billigaste alternativet, utan att reflektera över vare sig djurskydd eller antibiotikaresistens. Det gör att den svenska djuruppfödningen har svårt att få lönsamhet. Det förekommer också att djur föds i ett land, föds upp i ett annat och slaktas i ett tredje. Förutom att sådana transporter kan vara plågsamma för djuren, så minskar möjligheten att kontrollera djurets uppfödningsvillkor. Det kött som stämplas som svenskt kan komma från ett djur som är uppfött i ett annat land.
Landstinget har i sin upphandling av livsmedel ställt en rad krav på produktionen av det kött som köps in. Kraven återspeglar senare års diskussioner kring djurskydd och antibiotikaanvändning.
Jag vill nu, med anledning av den aktuella samhällsdebatten, ställa följande frågor:
-Gör Landstinget i Kalmar län någon regelbunden kontroll och uppföljning av att levererat kött motsvarar de krav som ställts i upphandlingen, vad gäller antibiotikaanvändning, maximal transporttid före slakt, grisars rörelsefrihet och att köttet inte är vacuumförpackat?
-Anser du att det finns anledning att ytterligare skärpa kraven inför kommande upphandling, exempelvis avseende ursprungsmärkning, för att undanröja risken att ett djur forslats runt mellan länder med annan syn på antibiotikaanvändning tidigare under uppfödningen?

Kalmar den 22 maj 2014

Gudrun Brunegård