Svenska bönder måste få betalt för kvaliteten!
– Lantbruk som Tveta Gård utanför Mörlunda har tuffare villkor än vad gårdar i flera andra EU-länder har. Det beror dels på att bara en liten andel av jordbruksstödet går till Sverige. Dels har Sverige hårdare krav på djurhållningen, vilket gör produktionen dyrare. Dessa orättvisor hotar de småländska gårdarna. Den dåliga lönsamheten gör att antalet mjölkbönder minskar.
Det säger Gudrun Brunegård, EU-kandidat för Kristdemokraterna, i samband med ett besök hos Folke Pleijert på Tveta Gård utanför Mörlunda och systern Kristin Pleijert med upplevelseföretaget Kulta. Besöket gjordes tillsammans med Åke Nilsson, Silverdalen, och Jimmy Loord, bördig från Mörlunda.
Svenska djurskyddsregler ställer oftast högre krav än andra länder på djurhållningen, exempelvis hur stor yta varje djur ska ha i stallarna, tillgång till halm och strö, antibiotikaanvändning, kornas rätt att beta ute om somrarna etc. Allt detta leder till att svenska jordbruksprodukter blir dyrare att producera.
– Vi kristdemokrater kräver av EU att beslutade djurskyddsregler ska tillämpas i övriga europeiska länder och att det införs gemensamma regler för ursprungsmärkning. Sådana åtgärder skulle leda till ökade krav på bättre djurskydd även i andra europeiska länder. EU-kommissionen ska använda sin möjlighet till vite mot länder som bryter mot djurskyddet, säger Gudrun Brunegård.
– Den snedvridna konkurrensen hotar svenskt lantbruk. Vi vill att de mervärden som utmärker svensk jordbruksproduktion, bland annat i form av starka miljö- och djurhållningsvillkor, ska gälla hela EU. I Världshandelsorganisationens (WTO) förhandlingar med länder utanför unionen måste EU ställa bestämda miljö- och djurskyddskrav. Alla bidrag för transport av levande djur måste upphöra. De leder idag till att det blir lönsamt att skjutsa omkring djuren, ibland genom flera länder, före slakt.
– Kristdemokraterna vill att den goda djurhållning vi har i Sverige ska bli regel även i andra EU-länder – för djurens skull och för att undanröja den snedvridna konkurrensen för utrotningshotade svenska bönder, avslutar Gudrun Brunegård.