• ”Starten var kanske inte den bästa (eller Mitt intåg i rikspolitiken)” av Jan Johansson

    I början av september 1997 fick jag ”order” av distriktsordföranden Claes Bothén i Blekinge att ersätta honom vid en massmediakonferens i Södertälje.
    På förmiddagen den 12 september satte jag mig därför på tåget och började på så sätt mitt uppdrag, det första för partiet utanför kommunens gränser. Resan till Södertälje gick bra, men det visade sig att tåget inte behagade stanna i Södertälje. Jag fick åka med till Stockholm Syd och sedan ta ett lokaltåg tillbaka.
    Konferensen skulle vara på Hotell Skogshöjd. Jag hade fått en kartskiss med mig, och för en gammal orienterare skulle det bli en lätt match att ta sig till hotellet. Jag räknade med att ha god tid på mig innan konferensen började. Så snart jag lämnat lokaltåget, tog jag kartan i handen och satte fart mot hotellet. Det skulle bli en enkel sak att hitta hotellet. Jag är van vid kartor där små, nästan osynliga stigar är med, och nu var det ju bara gator att följa.
    Men promenaden blev en besvikelse. Ingenting stämde, och tidsmarginalen började krympa
    med oroväckande hastighet. Promenaden fick övergå till lätt språngmarsch, i varje fall där jag tyckte mig inte vara observerad.
    Efter mycket och långt vandrande/småspringande i den kuperade staden och den starka värmen (september 1997 var varm!) kom jag tillbaka till stationen. Där fanns en skylt som pekade mot Hotell Skogshöjd. Jag hade inte sett den tidigare, och det hade jag ju inget behov av heller. Jag hade ju en karta. Nu visste jag att det inte var en karta utan en skiss, en schematisk sådan. Jag följde skyltningen mot hotellet och kom snabbt dit.
    Då var jag dock så varm och svettig att jag fick hasta upp på rummet och byta till vit skjorta och slips. Det hade jag tagit med mig eftersom programmet upptog ”gemensam middag” som sista punkt för dagen.
    Sedan fick jag gå fram och hälsa på alla de för mig okända deltagarna och kursledarna.
    Jag blev väldigt väl mottagen av ledarna, av vilka de flesta nu är riksdagsmän. Under kursens gång kunde jag konstatera, att nästan alla var klädda som jag hade tänkt vara, dvs i T-shirt eller polotröja.
    När den intressanta konferensen var slut för dagen skulle vi samlas för middagen. Då hade jag, och de andra, klätt om för den. Jag kom då iklädd polotröja och de andra gentlemännen skjorta och slips. Åter fick jag finna mig i att vara ”svarta fåret”, men ingen hade några synpunkter på detta.
    Andra dagen kunde jag dock vara klädd som jag tänkt från början och skilde mig därför inte från mängden. Det var en trevlig och nyttig kurs, som jag var glad att ha fått vara med på.
    Denna konferens gav mig ett bra bevis på hur viktigt punkten ”alla människors egna och unika värde” är. Tänk om jag blivit dömd efter ordspråket ”Som man är klädd blir man hädd”. Då hade jag nog vänt tillbaka med första bästa tåg. Nu handlade alla ledare och konferensdeltagare efter partiprogrammet. Jag kunde fullfölja konferensen och har även haft nöjet att vara med många fler gånger.
    Nu följer jag dock aldrig mer några ”kartor” som gjorts upp av ett hotell. Jag har skaffat mig en hederlig stockholmskarta. Lite får man kosta på sig när man reser i partiets tjänst.

    Jan Johansson
    Juni 2012