Helhetssyn saknas på skolan

Publicerad i UNT 17 april
I dag besöker utbildningsminister Gustav Fridolin Uppsala. Det ger honom en chans att i en anrik universitetsstad förklara sitt senaste agerande.

Förra året tillsatte Alliansregeringen ett utbildningsvetenskapligt råd bestående av tolv forskare från en rad vetenskapliga discipliner. Syftet var att regeringen skulle samråda

Annika Eclund och Björn-Owe Björk, är författare.

med forskare från olika discipliner alla knutna till utbildning för att forma politik för att höja kunskapsresultaten. Detta råd lade den nuvarande regeringen ned, för att i stället ersätta det med en skolkommission.

Jämför man sammansättningen av de båda, blir tendensen tydlig: Gustav Fridolin och hans socialdemokratiska regeringspartner prioriterar ned forskningsanknytningen. I sin kommission ersätter de nämligen flera forskare med representanter för fackföreningar och lokalpolitiken.

Detta är beklagligt, men verkar tyvärr inte vara någon engångshändelse, eller otur i arbetet. Det är ett medvetet agerande präglat av ideologiska skygglappar. Ytterligare ett tecken på detta var när regeringen valde att inte ha med högre utbildnings- och forskningsminister Helene Hellmark Knutsson när den presenterade sin kommission. Det visar att regeringen saknar en helhetsbild på utbildningsområdet och inte inser hur viktig anknytningen till forskarvärlden är.

Det enda rimliga i den svåra situation som svensk skola befinner sig i hade varit att stärka den forskningsmässiga anknytningen, inte den vänsterpolitiska anknytningen. Dessutom är det oklart vad den här kommissionen ska kunna åstadkomma som inte det utbildningsvetenskapliga rådet skulle kunna ha gjort.

Det vore också välkommet om Gustav Fridolin kunde förklara hur Miljöpartiet har kunnat svänga 180 grader när det gäller friskolorna. Friskoleuppgörelsen riskeras när den rödgröna regeringen nu antar allt mer röda nyanser och vill införa ett kommunalt veto mot nya skolor. Vänsterpartiet jublar, men Sveriges elever och föräldrar får mindre inflytande över vilken skola barn och ungdomar går i.

Signalen som regeringen sänder är: ”Våra kommunalpolitiker är bäst lämpade att fatta beslut som berör medborgarnas vardag”. Möjligheten att välja skola riskerar att bara finnas kvar i kommuner med blå majoritet. Bara nu i vår har nyetableringar av en fristående förskola och två gymnasieskolor, samt en utvidgning av en gymnasieskola i Uppsala kommun motarbetats. Hur ser framtidsscenariot ut?

Tyvärr florerar fortfarande en del myter om att nyetableringar sker i en sorts skolornas vilda västern, men redan i dag granskar Skolinspektionen nya aktörer utifrån faktorer som elevunderlag, långsiktighet, resurser och så vidare.

Vi politiker är medvetna om att svensk skola står inför enorma utmaningar. Men till den oron läggs nu osäkerheten över tillståndet på utbildningsdepartementet. I valrörelsen påstod Gustav Fridolin på fullaste allvar att han kunde fixa den svenska skolan på 100 dagar. I förra veckan tillsatte han alltså en skolkommission som inte behöver leverera resultat förrän i början av 2017.

Att inte fler upprörs över den enorma spännvidden mellan löfte och leverans, mellan ord och handling, är faktiskt något av en gåta.

Annika Eclund (KD), riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson
Björn-Owe Björk (KD), ordförande i utbildningsnämnden, Knivsta