Hellre regional samverkan än en ny ”myndighetskoloss”

Debattinlägget publicerat på Politikerbloggen.se

Jonas Milton och Ulf Lindberg, från tjänsteföretagens organisation Almega, har det radikala förslaget (DN Debatt 9/5) att slå ihop Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen till en myndighet och att göra arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk. I det mesta delar vi Kristdemokrater deras utgångspunkter om den nya rörligheten på arbetsmarknaden mellan till exempel offentliga och privata arbetsgivare, och den demografiska utvecklingen, som ställer nya krav på myndigheternas ansvar för att hjälpa människor med omställning efter sjukdom eller arbetslöshet. Det krävs mod och politiskt nytänkande för att vi ska komma till rätta med problemen på den nya tidens arbetsmarknad.

Reformeringen av sjukförsäkringen 2006 och införandet av etableringsreformen 2010 har krävt att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen förändrat sina arbetssätt för gemensamma uppdrag. Efter förändringarna i lagstiftningen som dessa reformer inneburit, behöver vi nu säkerställa att den enskilde kan känna trygghet i att försörjningen fungerar vid omställning mellan sjukskrivning och arbetsmarknadsåtgärder. Människor ska kunna gå mellan olika ersättningar inom socialförsäkringen utan att behöva söka försörjningsstöd vid sjukdom eller arbetslöshet.

Redan idag finns lokala servicekontor där flera myndigheter samverkar och olika professioner är samlade under ett tak till gagn för individen. Att samordna insatser för försörjning och sysselsättning på detta sätt underlättar för medborgarna vid kontakt med myndigheterna, och är något som bör spridas och utvecklas till regional nivå. Den enskilde ska inte bli utlämnad mellan myndigheter som inte kommer överens.

Däremot ställer vi oss tveksamma till att gå så långt som att slå ihop två av landets största myndigheter, till den koloss av ”omställningsmyndighet” som Milton och Lindberg föreslår. Det krävs dock väldigt mycket mer av samverkan på regional nivå mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunerna för att minska byråkrati och krångel, och sätta den enskildes behov i centrum.
Erfarenheterna från den norska NAV-reformen (Ny arbeids- og velferdsforvaltning) 2006, vilken är en av de största satsningarna någonsin i offentlig sektor i Norge behöver studeras närmare. Ur ett medborgarperspektiv är det viktigaste i reformen det lokala och regionala samarbetet tillsammans med kommunernas socialkontor, med målet att få ut fler i arbete och minska bidragsberoendet. Tanken är att de som vänder sig till NAV-kontoren ska få snabbare svar och att myndigheten ska erbjuda hjälp ur ett mer allsidigt perspektiv.

Utgångspunkterna för en kontinuerlig samverkan måste vara att få fler människor i arbete och undvika att människor hänvisas fram och tillbaka mellan olika myndigheter, samt att få till stånd ett snabbare och effektivare bemötande av brukarna med minskad risk att bli ”inlåst” i arbetslöshet eller sjukskrivning. Idag kan det vara svårt för den enskilde att skapa sig en bild av de ersättningar, program och insatser som finns, och vilka myndigheter som har hand om vad. Tydlighet, hanterbarhet och kunskap är A och O för att den som blir sjuk eller arbetslös ska veta vad som gäller. En fungerande regional och lokal samverkan är en nödvändighet i bättre och mer sammanhängande socialförsäkringssystem, där en allmän och obligatorisk a-kassa ingår.

Penilla Gunther, Lars-Axel Nordell, Riksdagsledamöter för KD i Arbetsmarknadsutskottet