Demokrati måste få ta sin tid

ANGELÄGET – från riksdagen Publicerad i Hemmets vän 29 aug 2013

Snart är det dags för riksmötets öppnande och mandatperiodens avslutande fjärde år. Men redan denna sommar meddelade riksdagens yngsta ledamot, som sommarpratare i radion, att han hoppar av riksdagen i och med valet. Han är besviken över att hans parti inte gett honom uppmuntran och stöd och han tycker att det är lönlöst att motionera eftersom de bara avslås. Han talar i termer av sandlådementalitet, om negativa attityder och så har han synpunkter på riksdagens arbetsformer.

Jag är sedan 2009 riksdagsledamot och jag kan i och för sig förstå och känna med hans frustration. Men min bild är en annan än hans. Självklart går det att utveckla arbetsformerna och visst har de olika partigrupperna ett viktigt ansvar för att stötta, vägleda och utbilda sina ledamöter. Men jag tror också det handlar om vilken bakgrund, vilka värderingar, vilka erfarenheter och vilka förväntningar man har när man går in i politiken och får förmånen att representera väljarna i parlamentet.

Visst kan man många gånger bli frustrerad över att den demokratiska processen ska behöva vara så seg och ta så lång tid. Det tror jag framförallt alla nyvalda upplever i såväl kommun, landsting som riksdag. Och för en entusiastisk ungdom som går in i politiken för att förändra världen kan det verkligen fresta på tålamodet. Samma frustration känner nog också en småföretagare som går in i politiken. De är i sitt arbete vana vid korta beslutsvägar och vill se snabba resultat. Vi människor är olika.

Några är utpräglade producenter medan andra är entreprenörer. Några är administratörer medan andra är integrerare och ser det som allra viktigast att få med alla på vagnen. Jag själv är en typisk entreprenör i mitt sätt att tänka och arbeta politiskt. När jag en gång började i landstingspolitiken fick jag tidigt lära mig att demokrati med dialog och förankring måste få ta tid. Det går inte att förfuska. Många gånger tyckte jag att det var som att stånga sin panna blodig i ganska fruktlösa försök att få gehör för förslagen i landstinget. Men när jag några år senare tittade i backspegeln kunde jag konstatera att många av förslagen faktiskt genomförts, men det hade ofta tagit flera år innan de förverkligades.

I riksdagen avslås i princip alla motioner till förmån för utskottets yttrande. Men det yttrandet kan mer eller mindre stödja motionsförslaget. Man brukar säga att droppen urholkar stenen och så är det också i politiken. När ens motion avslås får man inte låta sig nedslås utan istället återkomma med nya vassare argument eller kanske ett förändrat förslag. Jag tror att alla som är uppvuxna i den ideella sektorn, som till exempel i frikyrkan eller nykterhetsrörelsen, har lättare att ta till sig spelreglerna och förstå att ”Rom inte byggdes på en dag”.

Demokratiska processer är viktiga och i ett parlament med åtta olika partier, och där fyra av dem ingår i en regering, blir det komplicerat och ofta tidskrävande. Tyvärr upplever jag ibland att vi politiker skyller onödigt sega och byråkratiska processer på demokratin. Vårt moderna informationssamhälle borde kunna skynda på processerna utan att för den skull ge avkall på det nödvändiga och viktiga demokratiarbetet. Lars Axel Nordell, riksdagsledamot (KD)