En större tårta räcker till fler

Artikeln publicerad i Hemmets Vän 7 nov 2013

Det är budgettider här i riksdagen. Tonläget är högre än brukligt i den politiska debatten. Det märks inte bara i riksdagens plenisal utan också i tidningsspalter, i radio och tv och på nätet.

Oppositionen väljer att måla upp en så dyster bild som möjligt för att försöka övertyga väljarna att sittande regering har misskött sig. Anklagelser som att välfärden skulle ha urholkats av alliansregeringen eller att skattesänkningarna har skett på bekostnad av svaga och sjuka, är närmast legio. Men hur ser det ut i verkligheten? ”Verkligheten är vår värsta fiende” är ett citat som brukar tillskrivas Olof Palme, men det skulle kunna passa riktigt bra som en tankebubbla över Stefan Löfven i den senaste partiledardebatten.

Alliansen har sänkt skatten mer än någon annan regering under hela efterkrigstiden. En genomsnittlig sjuksköterska har idag mer än 1 800 kronor mer i fickan varje månad som en följd av jobbskatteavdraget, medan ett restaurangbiträde eller en receptionist får ut runt 1 500 kronor mer.  Detta samtidigt som vi har fortsatt höga reallöneökningar. Det handlar om en historisk förbättring av vanliga människors köpkraft.

Oppositionen vill ge sken av att allt detta har skett på bekostnad av kvalitén i välfärden. Men verkligheten ger ett annat besked. Samtidigt som skattetrycket under alliansregeringens år vid makten sänkts med nästan 4 procentenheter har skatteinkomsterna vuxit med så mycket som 40 miljarder kronor. Det är ett resultat av arbetslinjen, att antalet arbetande timmar ökat och att det är ordning och reda i de offentliga finanserna.

Miljöpartiets Gustav Fridolin tog nyligen en prinsesstårta till hjälp i riksdagens talarstol för att försöka illustrera sitt budskap om fördelning av välfärden. Låt mig använda samma metafor. Den del av tårtan, det vill säga statsbudgeten, som går till den offentliga sektorn har minskat något, samtidigt som alliansregeringens politik har gjort att tårtan har vuxit och blivit större. Denna tillväxt innebär att mer pengar går till den viktiga välfärden.

Denna större tårtbit innebär att vi i Sverige satsar mer pengar än någonsin på välfärden. Idag satsar vi i Sverige 50 miljarder kronor mer på hälso- och sjukvård än vi gjorde 2006, medan skolan får 16,9 miljarder mer. När det gäller stödet till personer med funktionsnedsättning har detta ökat med 7,4 miljarder kronor.  Det finns inte någon verksamhet i välfärdens kärna som inte har mer resurser nu än före maktskiftet.

Skattesänkningar till vanligt folk är bra och önskvärt när det kombineras med ansvar för välfärd och statsfinanser. Så har varit fallet under de snart två mandatperioder alliansen suttit i regeringen.

Lars-Axel Nordell

Fråga om E20 till Intrastrukturministern

Min fråga om E20 till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd den 24 okt 2013

anf.78 Lars-Axel Nordell (KD):
Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd. Mellan Shannon Airport på Irland och Sankt Petersburg i Ryssland – över Storbritannien, Danmark, Sverige och Estland – går Europaväg 20. Det handlar om nästan 2 000 kilometer väg. 770 kilometer av sträckan går genom Sverige. Vi ansvarar för den biten av Europavägen. Betydelsen av vägen för att svensk logistik ska fungera kan inte överskattas. Den svenska industrin är helt beroende av E20. Med tanke på dess nyckelfunktion är det märkligt att inte fler ansträngningar görs för att bygga ut vägen. Handelskammaren Mälardalen liksom Västsvenska Industri- och Handelskammaren prioriterar E20 som det viktigaste vägstråket för utbyggnad till fyrfältsväg.

Vi möts regelbundet av olycksrapporter kopplade till trängseln på vägen. Senast i söndags var det en omfattande trafikolycka på E20 mellan Laxå och Finnerödja. För mig är det uppenbart att det borde prioriteras. Min fråga är: Vilka initiativ kan infrastrukturministern ta för att snabba på igångsättandet av det viktiga projektet?

anf.79 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):
Herr talman! Som riksdagen väl känner till presenterade jag en infrastrukturproposition förra hösten, vilken riksdagen antog i december. Där angavs ramar om ett anslag på 522 miljarder. Det gäller både väg och järnväg. Framför allt handlar det om att se godsstråken genom Sverige och in och ut ur Sverige. Självklart är väg ett viktigt godsstråk. Inte minst gäller det E20, som Lars-Axel Nordell tar upp. Fem nya objekt finns redan utpekade, särskilt i Skaraborg. Det har också kopplingar till Västra Götaland, för där saknas fortfarande, utifrån både framkomlighets- och trafiksäkerhetsperspektiv, viktiga justeringar.

Jag har ett nära samarbete med kommunerna i Skaraborg och i Västra Götaland för att se hur man skulle kunna åtgärda hela sträckan. Både regionen och alla kommuner känner sig beredda att vilja vara med och medfinansiera åtgärderna för att på så sätt möjligtvis kunna göra mer i ett tidigare skede.

anf.80 Lars-Axel Nordell (KD):
Herr talman! Jag vill tacka för det beskedet. Trafikverket har sagt att anledningen till att det hela försenas är de många flaskhalsar som finns. Dessutom är trafiksäkerheten sämre på grund av att det inte är en fyrfältsväg. Jag är därför glad över det besked vi fått i dag om att arbete pågår för att prioritera frågan så att vi ska kunna tidigarelägga arbetet så mycket som möjligt. Den ambitionen tror jag att vi alla har.

anf.81 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):
Herr talman! När man ska bygga ut, bygga om eller bygga nytt, inte minst på vägsidan, gäller det att verkligen använda pengarna på bästa sätt för att få ut så mycket infrastruktur som möjligt. Det handlar både om hur man upphandlar och om hur man genomför själva arbetet. Ur trafiksäkerhetsperspektiv kan ibland mittseparering med två plus ett göra en oerhört stor skillnad. Men här har det funnits ett tryck, inte minst från regionen, på att man ska göra två plus två. Det är därför det har kommit en önskan om att få medfinansiera upp till ca 1 miljard.

Det pågår just nu ett arbete där Trafikverket är nära inkopplat tillsammans med företrädare för regionen och kommunerna. Till våren nästa år är det meningen att regeringen ska fastställa den nya nationella planen för vad vi ska använda de 522 miljarderna till. Det är en ambitionshöjning med över 20 procent.