Dags för mobilisering

Egentligen handlar termen mobilisering om när en stat omorganiseras inför ett krig, men uttrycket kan också användas för arbetet med att få alla medlemmar och sympatisörer att gå samman och inse betydelsen av att gå och rösta i ett viktigt politiskt val.

Ett säkert kort
Den 25 maj är det direktval till Europaparlamentet. Av Sveriges 20 platser är målet för oss Kristdemokrater att återigen få två av dessa.  Lars Adaktusson toppar listan och Lena Melin på Aftonbladet skrev att ”Kristdemokraterna seifar med Adaktusson”. Med det menar hon att Adaktusson som välkänt nyhetsankare från SVT, med stort förtroende hos Svenska folket, är ett säkert kort i EP-valet. Och visst är det så, jag tror vi har goda chanser att skrälla den 25 maj.

Sveriges fjärde största parti
När vi röstade in Alf Svensson som EU-parlamentariker 2009, var valdeltagandet under 50 procent. Mycket talar för att det även detta val kommer att ligga på ungefär samma låga nivå. Ur demokratisynpunkt är det ett problem och vi ska göra vad vi kan för att fler ska gå och rösta.

Samtidigt kan det låga valdeltagandet gynna Kristdemokraterna som har många lojala och ansvarsfulla medlemmar. Vi är Sveriges fjärde största parti räknat i partimedlemmar, vilket borde tala för att det finns en möjlighet att verkligen mobilisera dessa för att lyfta partiet i slutspurten inför den 25 maj.

Förutom de båda toppkandidaterna Lars Adaktusson och Ebba Busch Thor finns också anledning att nämna de fyra länsbor som finns med på valsedeln. Det är Lars O Molin, Ewa Sundkvist, Soheila Fors, och jag själv.

En röst på oss väger tyngre
Vi har goda relationer med kristdemokratiska partivänner runt om i Europa som ger stora möjligheter i Europaparlamentet, där informella samtal och goda kontakter är en grundförutsättning för att nå inflytande. Att vi tillhör den stora Kristdemokratiska EPP-gruppen gör att vi har ett inflytande per mandat som är avsevärt större än de flesta andra svenska partier.

Man kan säga att en röst på Kristdemokraterna i EP-valet väger tyngre. Så visst har vi all anledning att gå med högt huvud som Kristdemokrater och samtidigt uppmana folk att gå och rösta och gärna rösta in en envis svensk journalist, och tillika Kristdemokrat, i Europaparlamentet.

En språngbräda
Ett bra resultat i europaparlamentsvalet kan dessutom fungera som en språngbräda inför valet i höst. Om ett parti som av proffstyckare och kvällstidningskrönikörer redan är uträknat plötsligt gör ett bra val nu den 25 maj, kan det leda till en skjuts uppåt i opinionen och ge ett bättre utgångsläge inför valet i september.

Därför vill jag uppmana alla medlemmar ochj sympatisörer: Se till att själv gå och rösta i EP-valet. Kom dej också för att uppmana dina nära och kära, dina grannar och dina arbetskamrater att gå och rösta och att stödja Kristdemokraterna i det viktiga EP-valet. Din insats kan bli avgörande!

I Civilsamhället läggs grunden för demokrati, medmänsklighet och ett fungerande Sverige

 

Många kommer säkert ihåg den uppmärksammade händelsen när organisationen ”Missing people” lyckades hitta en nioårig flicka välbehållen som varit försvunnen i Göteborg. Lättnaden var stor och en TV-reporter ställde frågan till representanten för Missing People: Men är inte det här en uppgift för samhället? En fullständigt befängd fråga eftersom Missing people är lika mycket samhället som polisen, vilket förmodligen var det som journalisten syftade på.

Det är framförallt från socialdemokratisk och vänsterpartistiskt håll som de sätter likhetstecken mellan samhället och den offentliga sektorn. Men samhället är faktiskt betydligt större än den offentliga sektorn. I civilsamhället samlas alla naturliga gemenskaper som en samhällskropp bestående av familjer, folkrörelser och andra ideella organisationer. Man kan säga att familjen är grundbulten i samhällskroppen.

Det går en tydlig skiljelinje i svensk politik i synen på det civila samhället. I grunden är det en fråga om skillnad i synen på människan, hennes förutsättningar och behov. Ibland kan det hos vissa låta som om civilsamhället bara är en fritidsaktivitet, ett litet sidospår till det som sker inom den offentliga sfären eller i den individuella. Civilsamhället är något mycket viktigare. Det är här grunden läggs för demokrati, medmänsklighet och ett fungerande Sverige.

Som partiets talesperson i civilsamhällesfrågor i riksdagen inledde jag i förra veckan ett seminarium i riksdagen där vi presenterade en nyskriven rapport med namnet ”Där människor och välfärd växer – Civilsamhällets betydelse för framtidens Sverige” . En arbetsgrupp med David Lega, Veronica  Kerr, Johan Davidsson, Lennart Koskinen, Sofia Modigh och Anders Gustafsson hade tagit fram rapporten. Lokalen var välfylld med representanter från många olika organisationer som verkligen uppskattade den unika rapporten med de konkreta och framåtsyftande förslagen.

 Rapporten föreslår att avdragsrätten för gåvor till det civila samhällets organisationer som infördes i jan 2012 ska förenklas och utökas med ett fördubblat maximalt avdragsbelopp.

En investeringsfond på 250 miljoner kronor för ideella aktörer i välfärdssektorn föreslås inrättas. Av Famnas medlemsorganisationer uppger drygt 40 procent av medlemmarna att kapitalbrist är det största tillväxthindret.

Vidare föreslås att ett lagstadgat krav på kommunerna att tillhandahålla valfrihet genom Lagen om valfrihet, LOV införs. Idag saknas den möjligheten i många kommuner.

 Rapporten markerar vikten av att slå vakt om momsbefrielsen för second hand butiker med hjälpsyfte, att de förmånliga reglerna om arbetsgivaravgift som idrottsrörelsen har ska gälla alla ideella organisationer och att statsbidragen till trossamfunden höjs.

I rapporten föreslås också att utreda ett förenklat regelverk för det civila samhällets organisationer bl a avskaffande av reklamskatten för ideella föreningar samt att klargöra problemen med de regelverk som finns i civilsamhällets gränsland till näringslivet.

Artikeln publicerad i tidnigen Hemmets Vän den 10 april 2014