En fungerande Asylpolitik

Kristdemokraterna har länge kämpat för en human migrationspolitisk och det är viktigt att Sverige fortsätter att ge skydd till de som flyr undan förföljelse, krig och förtryck.

Men hur vi gör det måste vi våga diskutera utan att klistra etiketter på varandra. Att hålla fast vid status quo kan ha ett högre pris än någon av oss anar.

Konsekvensen av en undermålig migrations- och integrationspolitik är att nyanlända fastnar i långvarigt socialt och ekonomiskt utanförskap.

Det är förödande både för den enskilda människan och för vårt samhälle. En integrationspolitik som inte fungerar undergräver migrationspolitikens legitimitet och i stället för skydd riskerar morgondagens asylsökande att möta en stängd dörr. Vi vill se en tredje linje i integrationspolitiken. Förbättra flyktingpolitiken utan att tumma på asylrätten.

Sverige har gjort många integrationsinsatser men när det fortfarande tar för lång tid att etablera sig på arbetsmarknaden och komma in i samhället krävs det mer.

Kristdemokraterna har tre förslag på hur vi värnar asylrätten, minskar kostnaderna för invandringen och skapar förutsättningar för en utvecklad välfärd genom att fler bidrar.

Lägre bidrag och ett nytt etableringsavdrag. Etableringsavdraget innebär att en nyanländ under sina första fem år i Sverige kan tjäna motsvarande 100000 kronor per år utan att betala inkomstskatt. Detta finansieras genom ett något mindre etableringsbidrag. På detta sätt ökar incitamenten för att etablera sig på arbetsmarknaden.

Tillfälliga uppehållstillstånd de tre första åren. Den som beviljas asyl i Sverige bör som huvudregel få uppehållstillstånd i tre år. Om skyddsbehovet sedan kvarstår efter tre år ska uppehållstillståndet permanentas. Den som etablerat sig på arbetsmarknaden får ett permanent uppehållstillstånd även om skyddsbehovet inte är kvar. Förslaget stärker incitamenten till etablering eftersom eget arbete säkrar rätten att stanna i Sverige.

Säkra länder. Migrationsverket måste snabbare behandla ansökningar från länder som kan betecknas som säkra. I dagsläget avslås nästan alla ansökningar från dessa länder men bidrar till de långa väntetiderna. Varje asylansökan ska granskas individuellt med bevarad rättssäkerhet. Förslaget bör leda till färre uppenbart ogrundade ansökningar, kortare köer och sänkta kostnader för mottagandet.

Jag tänker varken hålla fast vid en politik som inte fungerar eller acceptera beslut som inskränker asylrätten. Det är så vi tryggar ett fortsatt humant flyktingmottagande.

Regeringen Löfvéns idétorka

Medan Alliansregeringen hade kommit överens om ett regeringsprogram inför sitt tillträde har regeringen Löfvén varit närmast handlingsförlamad när det gäller att presentera regeringsförslag i form av propositioner.  De försökte driva igenom ett avskaffande av fritt vårdval inom hälso- och sjukvården men det gick på pumpen först i lagrådet och sedan i utskottet.

Vi lyckades avvärja ett nyval genom den s.k. decemberöverenskommelsen som kom till sedan SD hotat med att fälla varje regeringsbudget som inte rättade sig efter deras politik. Både Kristdemokraterna och övriga allianspartier har fått utstå mycket kritik för denna överenskommelse.

Det var ett svårt beslut men det var enda möjligheten för att undvika den uppenbara risken att försätta vårt land i en långvarig regeringskris.

Kritiker har hävdat att vi lagt oss platt på marken för Löfvén vilket är en felaktig beskrivning. Överenskommelsen gäller möjligheten för en regering att överhuvud taget få igenom en statsbudget. Jag är övertygad om att regeringen kommer att förlora många omröstningar i riksdagen fram till nästa val.

Byte på partiledarposten

Efter elva år väljer Göran Hägglund att lämna uppdraget som partiledare för Kristdemokraterna. Degerforssonen Hägglund är partiets tredje partiledare efter Birger Ekstedt och Alf Svensson. Alf satt vid styråran under hela 31 år och fick vara med om att föra partiet från opinionssiffror som låg inom felmarginalen till rekordsiffror på 12 procent 1998.

Hägglund har gjort ett suveränt jobb både som partiledare och som socialminister med bl a halverade vårdköer, fritt vårdval och sänkta pensionärsskatter som resultat, för att nu nämna några av de framgångar han åstadkommit.

Efter det att alliansregeringen i september förlorade regeringsmakten kom Hägglund fram tilll att han skulle lämna den politiska hetluften som paritledare och som riksdagsledamot. Vid ett extra riksting i Stockholm den 25 april väljs en ny partiledare, och samtidigt ska övriga partistyrelse utses.

Några av de namn som media lyft fram är Ebba Busch Thor, Acko Ankarberg och Lars Adaktusson.