Finansministerns svar på min fråga om biodrivmedel

Fråga från Lars-Axel Nordell

Enligt EU-kommissionens tolkning av EU-fördraget får biodrivmedel inte ges en skattenedsättning i förhållande till fossila drivmedel som är större än attproduktionskostnaden för biodrivmedlet hamnar i paritet med motsvarande fossila drivmedel. Detta är redan i sig olyckligt ur klimatsynpunkt eftersom biodrivmedel i ett långsiktigt perspektiv bör ses som klimatneutralt.

Tyvärr har det i nuläget blivit så att etanol och biodiesel blivit dyrare att producera än dess fossila motsvarigheter. En rapport från Energimyndigheten konstaterade nyligen att beskattningen av etanol och biodiesel är högre än vad som krävs för att inte ”överkompensera” biodrivmedlen. Detta är en följd av att beskattningen av biodrivmedlen baseras på ett tidigare, högre, oljepris än vad som nu råder. Detta innebär att det nu är dyrare att tanka klimatvänligt för den som har fordon som kan köra på både fossilt och fossilfritt bränsle. Ur klimatsynpunkt är denna situation naturligtvis djupt otillfredsställande.

Energimyndigheten uppmuntrar i sin rapport till att ett alternativt system i form av exempelvis en kvotplikt baserad på klimatprestanda utreds och implementeras snarast.

Vad avser klimat- och miljöminister Åsa Romson att göra för att priset på etanol och biodiesel inte ska vara högre än för bensin respektive fossildiesel?

Dnr Fi2016/00985/SE
Finansdepartementet
Finansministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2015/16:952 av Lars-Axel Nordell (KD) Överbeskattning av biodrivmedel

Lars-Axel Nordell har frågat klimat- och miljöministern samt vice statsministern vad hon avser att göra för att priset på etanol och biodiesel inte ska vara högre än för bensin respektive fossildiesel.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Sveriges befrielse från hela koldioxidskatten och hela eller delar av energiskattningen för biodrivmedel utgör statligt stöd enligt EU-rätten. Kommissionen har godkänt Sveriges skattebefrielse av biodrivmedel t.o.m. den 31 december 2018 för flytande biodrivmedel och t.o.m. den 31 december 2020 för biogas som drivmedel.

Statsstödsgodkännandena är förenade med vissa villkor som måste uppfyllas för att skattenedsättning ska få ges. Ett av villkoren är att biodrivmedlet inte får överkompenseras i förhållande till det fossila drivmedel det ersätter. Det är därmed inte förenligt med villkoren för skattebefrielsen att biodrivmedel får högre skattebefrielse än vad merkostnaden vid produktionen kräver i jämförelse med dess fossila motsvarighet. Beträffande priset som svenska konsumenter möter bedömer jag att staten varken kan eller ska reglera priset återförsäljarna väljer att ta ut.

Energimyndigheten har i uppdrag att regelbundet rapportera till regeringen om de skattebefriade biodrivmedlen överkompenserats. Den 26 februari 2016 kom myndighetens rapport för biodrivmedel för 2015. Med anledning av resultatet har Finansdepartementet nu remitterat en promemoria med förslag om sänkt skatt på vissa biodrivmedel.

Stockholm den 16 mars 2016

Magdalena Andersson

Varför gjorde ni inget?

Den 4 februari var en viktig dag för Europa och de många offren i Irak och Syrien. När Europaparlamentet slog fast att det är ett folkmord som äger rum var detta ett historiskt beslut. Det är första gången som Europaparlamentet erkänner ett pågående folkmord och det ökar trycket på både EU och dess medlemsländer, men i förlängningen även FN, att agera.

Från ett svenskt perspektiv ökar nu förhoppningen om att vi får se en ökad tydlighet och ett ökat engagemang inte minst från vår egen regering. Den ondska och alla de vidrigheter som den Islamiska staten (IS) representerar och utför har nu, än mer, blivit omvärldens ansvar att sätta stopp för. Då kan vi undvika en framtid där våra barnbarn ställer frågan: Varför gjorde ni inget?

Själva begreppet ”folkmord” är i dessa sammanhang mycket viktig. I FN:s folkmordsresolution definieras det som ”gärningar utförda i akt och mening att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp”. Häri ligger en upprättelse för assyrier/syrianer, armenier, kaldéer, jezider och andra minoritetsgrupper som drabbats och drabbas av IS terror.

Enligt folkmordskonventionen har varje undertecknande stat rätt att begära att FN vidtar sådana åtgärder enligt FN:s stadga som är ägnade att förebygga och undertrycka folkmord och förberedelse av folkmord.

Enligt den internationella praxis som vuxit fram efter folkmorden i Rwanda och Bosnien under 90-talet, har världens länder nu också en ”responsibility to protect”, det vill säga en skyldighet att ingripa vid allvarliga övergrepp. Denna praxis kodifierades vid Världstoppmötet 2005. Det fastslogs då att en FN-medlemsstat har ansvar för att skydda sin befolkning från folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och etnisk rensning. Det internationella samfundet har ett ansvar för att hjälpa staterna med detta. Om en stat misslyckas med att skydda sin befolkning från något av dessa fyra brott, och fredliga åtgärder har misslyckats, har det internationella samfundet ansvar för att intervenera med tvingande åtgärder exempelvis ekonomiska sanktioner, och som en sista utväg med militära insatser.

I Örebro kommun finns nu ett minnesmärke över folkmordet i dåvarande Osmanska riket 1915. Varje år högtidlighålls i riksdagen minnet av nazisternas förintelse under 2:a världskriget. Vi får inte vara maktlösa åskådare till ännu ett folkmord.

Kan ord i en resolution sätta stopp för den Islamiska statens terror? Inte om ord förblir ord, men om orden leder till ett agerande så var och är resolutionen i Europaparlamentet ett oerhört viktigt sådant.

Det är folkvalda i en politisk union med 500 miljoner invånare som markerat att de vidrigheter som sker i vårt närområde måste få ett slut

Det är mot bakgrund av den mycket tvehågsna debatten i Sverige, här utmålas kritiker som ”islamofober” och ”rasister”, extra glädjande att det var en svensk, kristdemokraten Lars Adaktusson, som tog initiativ och drev fram den historiska resolutionen. Kanske hjälper det oss att, i de fortsatta samtalen, förstå att religionsfrihet och kritik av övergrepp inte är varandras motpoler, utan tvärtom är en garant för att vi ska kunna fortsätta vara ett öppet och tolerant samhälle.

Hans Eklind, Församlingsherde, Längbro församling, Örebro

Sonja Kurt, vice ordförande, Kristdemokraterna i Örebro

Lars-Axel Nordell, riksdagsledamot, Kristdemokraterna

 

Mitt anförande i miljödebatt i kammaren 2 mars 2016

Herr/Fru Talman

Riksrevisionen har granskat hur tillsynen av miljöfarliga transporter ser ut och funnit brister. Vi är överens med regeringen i betänkandet där bl a miljötillsynsförordningen ändras så att tillsynsansvaret koncentreras till länsstyrelserna i Gävleborg, Norrbotten, Skåne, Stockholm och Västra Götaland, där de flesta gränsöverskridande avfallstransporterna sker.

När det gäller frågan om Efterbehandling av förorenade områden konstaterar vi i utskottet att det alltjämt finns många förorenade områden i Sverige som måste åtgärdas eller saneras så att de inte utgör något hot. Takten på saneringsarbetet måste dock öka och genom Naturvårdsverkets förslag till hur finansieringen skall öka bör detta också bli möjligt.

I fråga om insamlingsansvaret för förpackningar yrkar jag bifall till utskottets förslag på punkt 5. Därmed ställer sig riksdagen bakom det som utskottet anför om att ansvaret för insamling och återvinning av förpackningar och tidningar ska fortsätta att ligga på producenterna och att vi tillkännager detta för regeringen.

Var och en av oss ger i vår vardag upphov till stora mängder förpackningar och annat avfall som kan vara både en resurs och ett miljöproblem. Genom god avfallshantering kan allt fler produkter både återanvändas och återvinnas.

Den enskildes insats i sopsorteringen spelar en avgörande roll för hur väl vi lyckas nå målen för återvinning. Detta förutsätter att det finns en fungerande infrastruktur så att det blir smidigt och lättillgängligt för såväl producenter som konsumenter. Det måste vara lätt att göra rätt.

Herr/Fru Talman

Sedan 90-talet har ansvaret för att förpackningar återvinns i Sverige vilat på producenterna, enligt principen om att ”förorenaren betalar”.

Alliansregeringen beslutade i augusti 2014 om en ny avfallsförordning. Denna innebär att ansvaret för insamling av förpackningsavfall och returpapper ska ligga på producenterna samtidigt som kraftigt skärpta krav ställdes på producenterna.

Samtidigt höjde Alliansen målen för insamling och återvinning av förpackningar, returpapper och elektronik och skärpte kraven för att hushållen ska ha tillgång till enkla och tydliga insamlingssystem. Det var viktiga steg i att förebygga avfall och på bästa sätt återvinna material.

Syftet med ändringarna var att skärpa systemet och samtidigt utnyttja redan gjorda investeringar för att på ett kostnadseffektivt sätt nå de uppsatta målen och kraven. Utskottet menar att det inte finns skäl att ändra detta väl inarbetade och kostnadseffektiva system.

Herr/Fru Talman

Direkt efter valet 2014 aviserade emellertid den nya regeringen sin avsikt att flytta ansvaret för förpackningsåtervinning från producenterna till kommunerna.  Regeringens linje innebär att förpackningsproducenterna får mindre incitament att utveckla nya och resurseffektivare förpackningslösningar.

Flera kommunala företrädare har under senare tid hävdat i debatten att nya återvinningsmål kräver att kommunerna borde ta över ansvaret för förpacknings- och tidningsinsamlingen.

Samtidigt är industrin villig att ta på sig ett större ansvar. De föreslår dessutom att en kontrollstation borde införas 2018 för att följa upp, utvärdera och nå och helst överträffa regeringens mål.

Därmed anser jag att riksdagen ska tillkännage för regeringen som sin mening att ansvaret för insamling och återvinning av förpackningar och tidningar ska fortsätta att ligga på producenterna.

På så sätt agerar vi också på ett subsidiärt, understödjande sätt gentemot näringslivet som idag har ansvaret. Det offentliga ska inte ta över ansvaret från det privata utan understödja och samarbeta för att nå de mål som satts upp.

Herr /Fru Talman

Vi behöver blir bättre på att ta till vara avfall och öka möjligheterna till återvinning och det behöver vara enkelt för hushåll och företag att bidra till detta.

Den höga andelen materialåtervinning av avfall i Sverige är naturligtvis positiv, och vi kristdemokrater vill verka för att den ska öka ytterligare.

Under senare år har dock importen av sopor för förbränning i Sverige ökat markant. Det har förvisso positiva effekter i form av stärkt energiförsörjning här och minskade deponimängder i länder med sämre möjligheter till effektiv förbränning i kraftvärmeverk. Men i avfallshierarkin är energiåtervinning, det vill säga förbränning av sopor, den näst sämsta lösningen ur klimatsynpunkt.

Det måste bli ännu enklare för hushållen att lämna in material till återvinning, återanvändning och insamling, inte minst vad gäller textilier, kläder och elektronik.

Jag yrkar bifall till motion 2015/16:1362, yrkande 18, reservation 3.

Herr/Fru Talman,

Jag vill avslutningsvis säga några ord om strandstädning. Medborgare från en stor mängd kommuner rör sig på havet och vid kusterna och bidrar till att skräpa ner. Skräpet samlas sedan på stränderna som då blir strandkommunens ansvar. Jag anser att det är mer rättvist att staten, genom Havs- och vattenmyndigheten tar ett ekonomiskt ansvar för strandstädningen.

Jag vill därför yrka bifall till alliansens gemensamma reservation punkt 9 om strandstädning.