Från aktuell debatt i riksdagen om den ökade arbetslösheten

Inlägg av Lars-Axel Nordell (KD) 25 januari 2012

Fru Talman!
Nyligen fick flera EU-länder sänkt rating av kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor. Därmed är det totalt 8 EU-länder som fått sin kreditvärdering sänkt. Sverige är dock alltjämt en lysande stjärna med trippel A som är det högsta omdöme man kan ha.

Detta beror på flera orsaker som att regeringen lyckas ha en ekonomi i balans, överskott i de offentliga finanserna och ha en förmåga att möta utmaningar, inte minst inom arbetsmarknadsområdet.

Alliansregeringen har satsat framgångsrikt på arbetslinjen med jobbskatteavdrag och sänkt arbetsgivaravgift, vilket gett resultat. När andra länder tvingas skära i sina välfärdssystem kan vi i Sverige göra offensiva satsningar som tryggar välfärden.

Oppositionen har än en gång i debatten försökt sätta bilden av det totala misslyckandet på arbetsmarknadsområdet, vad gäller arbetslöshet i allmänhet och ungdomsarbetslöshet i synnerhet. Självfallet ska målet vara full sysselsättning men man kan fråga sig hur det är ställt med oppositionens sinne för proportioner?

Inom EU har Spanien, Grekland och Litauen den högsta arbetslösheten med ca 23%, 19% respektive 15% arbetslösa. För Sveriges del ligger siffran på 6,7%. Det är 160 000 fler som arbetar i dag än 2006 och det är 143 000 färre som är förtidspensionerade.
Detta är ett resultat av en konsekvent arbetslinje och en jobbpolitik som allt fler väljare nu ger sitt förtroende. Vi kan konstatera att läget i Sverige är bättre än på många andra håll i Europa.

Fru talman!
Trots de senast årens positiva siffror är framtiden osäker. Enligt AF ökade antalet varslade personer under december 2011 och var då 4 800.
Under december fick 31 000 personer någon form av arbete, vilket är 7 000 färre än samma period förra året. 30 000 fler nya arbetslösa har anmält sig på AF under december.

Flera grupper är särskilt utsatta. Det gäller personer med kort utbildning. personer med funktionsnedsättningar samt utrikes födda. Regeringen satsar därför hela 8,1 miljarder kronor extra under åren 2012 till 2014 på en förstärkt arbetsmarknadspolitik.

Fru talman!
Den höga ungdomsarbetslösheten – som befästes på en nivå över 20% strax efter millennieskiftet – fortsätter att bekymra. Även under brinnande högkonjunktur, andra kvartalet 2008, var ungdomsarbetslösheten 25,1 procent. Detta är väldigt höga siffror även om vi tar i beaktande att ca hälften av dem är heltidsstuderande som söker jobb

Sverige har en högre arbetslöshet bland ungdomar än genomsnittet av EU:s medlemsländer. Länder som Holland, Österrike och Tyskland har en ungdomsarbetslöshet på 10%, medan vi i Sverige alltså ligger på mer än det dubbla.

Den stora skillnaden kan bero på att vi i Sverige har höga ingångslöner, brister i utbildningssystemet, en stel arbetsrätt och småföretags förutsättningar att tryggt våga anställa.

De ungdomar som har svårast att få jobb är de som saknar komplett slutbetyg från gymnasieskolan. Där har komvux och folkhögskolorna en viktig roll att spela.

Regeringen har halverat arbetsgivaravgiften för ungdomar och satsat på gymnasial yrkesutbildning och yrkeshögskola för att ungdomarna ska stå bättre rustade och bättre motsvara den efterfrågan som näringslivet har.

När det gäller frågor om lönenivåer och hantering av frågor relaterade till LAS anser vi att dessa i huvudsak ska skötas av arbetsmarknadens parter. Men självfallet måste vi politiker uppmuntra och understöda lösningar som leder till att fler unga får jobb.

Ett positivt exempel är fackförbundet Metalls modell, där särskilda introduktionslöner införts för ungdomar som anställs inom industrin där också arbetet kombineras med företagsförlagd utbildning.

Vi vill inte skrota LAS. Men vi menar att den dialog som inletts mellan tjänstemannafacken och Svenskt Näringsliv kan leda fram till en reformering av LAS, så att inte unga stängs ute från den svenska arbetsmarknaden.

Slutligen Fru talman!
När jag talat med ungdomar visar det sig ofta att de kan tänka sig lägre ingångslöner, om de bara får komma ut i arbetslivet. Ungdomarna tycker nämligen det är bättre med en fot inne än båda utanför.

Varför kasta ut barnet med badvattnet?

Understödda av media präglas ofta riksdagsdebatterna av ett svartvitt tänkande i kombination av ett uppskruvat tonläge, där konstruktiviteten och framsynen ofta får stå åt sidan. Ett exempel på detta är när fas3 debatterade i riksdagen i förra veckan och där de rödgröna bildade majoritet med Sverigedemokraterna och krävde att inga nya ska skrivas in i Jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas. Detta resulterade i något av en chockvåg genom föreningssverige.

Många ideella organisationer har ställt upp och tagit emot långtidsarbetslösa och kunnat erbjuda en meningsfull sysselsättning för många genom fas3. Det har på ett naturligt sätt gått att kombinera det ideella föreningsarbetets engagemang och goda idéer med långtidsarbetslösas behov av att komma ut på en arbetsplats. Efter riksdagsbeslutet nåddes jag av signaler att föreningar plötsligt tvekar och avvaktar med att planera för att kunna ta emot fler fas3:are.

Många av de som blivit anvisade plats i föreningslivet vittnar om hur de för första gången känt sig behövd, fått bra arbetskompisar och fått ägna sig åt något meningsfullt. Goda exempel finns bl a från nykterhetsrörelsen och second hand verksamhet, för att nu nämna några. Det är framförallt det civila samhället och kommunsektorn som berett plats för långtidsarbetslösa i fas 3, medan det är mer ovanligt i det privata näringslivet.

Kritiken mot jobb och utvecklingsgarantins tredje fas har framförallt handlat om en inlåsningseffekt som försvårar att gå vidare till den öppna arbetsmarknaden samt att även utbildningsinsatser borde kunna ingå i fas3.

Det finns också kritik för bristfällig handledning, meningslös sysselsättning eller att arbetsuppgifter som utförs konkurrerar med det privata näringslivet. Detta kan verka minst sagt motsägelsefullt att fas3 dels skulle tränga undan vanliga jobb och samtidigt handla om meningslösa, konstlade arbetsuppgifter. Detta speglar rätt väl svårigheten med arbetsmarknadspolitiska åtgärder där vägen är ganska smal mellan de båda dikena att arbetsuppgifterna skall vara meningsfulla och samtidigt inte tränga undan vanliga jobb.

Även om ekonomin återhämtar sig snabbt i vårt land och näringslivet behöver anställa allt fler kommer vi även i framtiden att behöva både olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder och framförallt yrkesutbildningar som svarar mot de behov som företagen efterfrågar.

Att i riksdagen driva igenom ett idiotstopp av fas3 är som att kasta ut barnet med badvattnet. Det skapar visserligen uppmärksamhet i media och det kanske kan upplevas som en tydlig markering från oppositionens sida om att fas3 inte fungerar tillräckligt bra, men det är inte särskilt konstruktivt. Varken de rödgröna eller Sverigedemokraterna kunde i riksdagsdebatten ge besked om vad de vill ha istället. Att skrota fas3 vore en katastrof för många långtidsarbetslösa.

Istället för att avveckla fas3 måste programmet förbättras och utvecklas. Ta tillvara det som är bra och genomför nödvändiga förbättringar. Utbilda anordnarnas handledare för ökad kvalitet, tillåt att utbildning får ingå i programmet och bygg in ekonomiska stimulansmedel som uppmuntrar anordnare att jobba för att deltagarna ska komma ut på den ordinarie arbetsmarknaden.

Lars-Axel Nordell
Riksdagsledamot (kd)

Hellre regional samverkan än en ny ”myndighetskoloss”

Debattinlägget publicerat på Politikerbloggen.se

Jonas Milton och Ulf Lindberg, från tjänsteföretagens organisation Almega, har det radikala förslaget (DN Debatt 9/5) att slå ihop Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen till en myndighet och att göra arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk. I det mesta delar vi Kristdemokrater deras utgångspunkter om den nya rörligheten på arbetsmarknaden mellan till exempel offentliga och privata arbetsgivare, och den demografiska utvecklingen, som ställer nya krav på myndigheternas ansvar för att hjälpa människor med omställning efter sjukdom eller arbetslöshet. Det krävs mod och politiskt nytänkande för att vi ska komma till rätta med problemen på den nya tidens arbetsmarknad.

Reformeringen av sjukförsäkringen 2006 och införandet av etableringsreformen 2010 har krävt att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen förändrat sina arbetssätt för gemensamma uppdrag. Efter förändringarna i lagstiftningen som dessa reformer inneburit, behöver vi nu säkerställa att den enskilde kan känna trygghet i att försörjningen fungerar vid omställning mellan sjukskrivning och arbetsmarknadsåtgärder. Människor ska kunna gå mellan olika ersättningar inom socialförsäkringen utan att behöva söka försörjningsstöd vid sjukdom eller arbetslöshet.

Redan idag finns lokala servicekontor där flera myndigheter samverkar och olika professioner är samlade under ett tak till gagn för individen. Att samordna insatser för försörjning och sysselsättning på detta sätt underlättar för medborgarna vid kontakt med myndigheterna, och är något som bör spridas och utvecklas till regional nivå. Den enskilde ska inte bli utlämnad mellan myndigheter som inte kommer överens.

Däremot ställer vi oss tveksamma till att gå så långt som att slå ihop två av landets största myndigheter, till den koloss av ”omställningsmyndighet” som Milton och Lindberg föreslår. Det krävs dock väldigt mycket mer av samverkan på regional nivå mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunerna för att minska byråkrati och krångel, och sätta den enskildes behov i centrum.
Erfarenheterna från den norska NAV-reformen (Ny arbeids- og velferdsforvaltning) 2006, vilken är en av de största satsningarna någonsin i offentlig sektor i Norge behöver studeras närmare. Ur ett medborgarperspektiv är det viktigaste i reformen det lokala och regionala samarbetet tillsammans med kommunernas socialkontor, med målet att få ut fler i arbete och minska bidragsberoendet. Tanken är att de som vänder sig till NAV-kontoren ska få snabbare svar och att myndigheten ska erbjuda hjälp ur ett mer allsidigt perspektiv.

Utgångspunkterna för en kontinuerlig samverkan måste vara att få fler människor i arbete och undvika att människor hänvisas fram och tillbaka mellan olika myndigheter, samt att få till stånd ett snabbare och effektivare bemötande av brukarna med minskad risk att bli ”inlåst” i arbetslöshet eller sjukskrivning. Idag kan det vara svårt för den enskilde att skapa sig en bild av de ersättningar, program och insatser som finns, och vilka myndigheter som har hand om vad. Tydlighet, hanterbarhet och kunskap är A och O för att den som blir sjuk eller arbetslös ska veta vad som gäller. En fungerande regional och lokal samverkan är en nödvändighet i bättre och mer sammanhängande socialförsäkringssystem, där en allmän och obligatorisk a-kassa ingår.

Penilla Gunther, Lars-Axel Nordell, Riksdagsledamöter för KD i Arbetsmarknadsutskottet

Utbildning, utbildning och utbildning istället för åtgärd, åtgärd och åtgärd

Sedan valet finns jag med i riksdagens Arbetsmarknadsutskott och jag är därmed Kristdemokraternas talesperson i arbetsmarknadspolitiska frågor.

Idag hade vi en arbetsmarknadspolitisk debatt i kammaren som socialdemokraterna begärt. Jag valde att lyfta företagens roll i att skapa jobb och skatteintäkter för välfärden och för att kunna sänka trösklarna till arbetsmarknaden genom olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Förutom att oppositionen använde allt för mycket svart färg och för breda penslar när man målade bilden av den svenska arbetsmarknaden var det framförallt två intressanta noteringar jag gjorde.

Ylva Johansson (S) sa i sitt inlägg att de tre viktigaste arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är utbildning, utbildning och utbildning. Jag valde att kommentera detta med att socialdemokraterna annars brukar brukar lyfta fram åtgärder, åtgärder och åtgärder för att ge folk jobb. Aldrig hör vi en socialdemokrat tala om en framgångsrik näringspolitiken som det viktigaste för att ge jobb.

Mehmet Kaplan (MP) kommenterade att vi i regeringen halverat arbetsgivaravgiften för ungdomar med att han mycket väl kan tänka sig att helt ta bort arbetsgivaravgiften för ungdomar. Intressant med tanke på att MP samtidigt valt att i budgeten fördubbla den.