Demokrati måste få ta sin tid

ANGELÄGET – från riksdagen Publicerad i Hemmets vän 29 aug 2013

Snart är det dags för riksmötets öppnande och mandatperiodens avslutande fjärde år. Men redan denna sommar meddelade riksdagens yngsta ledamot, som sommarpratare i radion, att han hoppar av riksdagen i och med valet. Han är besviken över att hans parti inte gett honom uppmuntran och stöd och han tycker att det är lönlöst att motionera eftersom de bara avslås. Han talar i termer av sandlådementalitet, om negativa attityder och så har han synpunkter på riksdagens arbetsformer.

Jag är sedan 2009 riksdagsledamot och jag kan i och för sig förstå och känna med hans frustration. Men min bild är en annan än hans. Självklart går det att utveckla arbetsformerna och visst har de olika partigrupperna ett viktigt ansvar för att stötta, vägleda och utbilda sina ledamöter. Men jag tror också det handlar om vilken bakgrund, vilka värderingar, vilka erfarenheter och vilka förväntningar man har när man går in i politiken och får förmånen att representera väljarna i parlamentet.

Visst kan man många gånger bli frustrerad över att den demokratiska processen ska behöva vara så seg och ta så lång tid. Det tror jag framförallt alla nyvalda upplever i såväl kommun, landsting som riksdag. Och för en entusiastisk ungdom som går in i politiken för att förändra världen kan det verkligen fresta på tålamodet. Samma frustration känner nog också en småföretagare som går in i politiken. De är i sitt arbete vana vid korta beslutsvägar och vill se snabba resultat. Vi människor är olika.

Några är utpräglade producenter medan andra är entreprenörer. Några är administratörer medan andra är integrerare och ser det som allra viktigast att få med alla på vagnen. Jag själv är en typisk entreprenör i mitt sätt att tänka och arbeta politiskt. När jag en gång började i landstingspolitiken fick jag tidigt lära mig att demokrati med dialog och förankring måste få ta tid. Det går inte att förfuska. Många gånger tyckte jag att det var som att stånga sin panna blodig i ganska fruktlösa försök att få gehör för förslagen i landstinget. Men när jag några år senare tittade i backspegeln kunde jag konstatera att många av förslagen faktiskt genomförts, men det hade ofta tagit flera år innan de förverkligades.

I riksdagen avslås i princip alla motioner till förmån för utskottets yttrande. Men det yttrandet kan mer eller mindre stödja motionsförslaget. Man brukar säga att droppen urholkar stenen och så är det också i politiken. När ens motion avslås får man inte låta sig nedslås utan istället återkomma med nya vassare argument eller kanske ett förändrat förslag. Jag tror att alla som är uppvuxna i den ideella sektorn, som till exempel i frikyrkan eller nykterhetsrörelsen, har lättare att ta till sig spelreglerna och förstå att ”Rom inte byggdes på en dag”.

Demokratiska processer är viktiga och i ett parlament med åtta olika partier, och där fyra av dem ingår i en regering, blir det komplicerat och ofta tidskrävande. Tyvärr upplever jag ibland att vi politiker skyller onödigt sega och byråkratiska processer på demokratin. Vårt moderna informationssamhälle borde kunna skynda på processerna utan att för den skull ge avkall på det nödvändiga och viktiga demokratiarbetet. Lars Axel Nordell, riksdagsledamot (KD)

Demokrati handlar om dialog

Artikeln publicerad i Hemmets vän 24 nov 2011

Livet i riksdagen handlar inte bara om arbetet i de 15 utskotten, debatterna och voteringarna i kammaren, partigruppsarbete, inläsning av ärenden, förbereda debatter och skriva pressmeddelanden och debattartiklar. Det handlar också om att träffa olika myndighetsföreträdare och enskilda grupper och besökare.

Nyligen hade jag besök av 53 personer från den kristna pensionärsföreningen RPG i Örebro. Jag visade runt och berättade om hur det går till att vara riksdagsledamot och jag påpekade att demokrati inte bara handlar om att trycka på rätt knapp vid voteringarna utan demokrati handlar framförallt om dialogen med väljarna. Direktkontakta med väljarna och olika gruppers besök i riksdagen är viktiga inslag i att förverkliga demokratin.

I riksdagen finns dessutom över 50 olika tvärpolitiska föreningar som riksdagsledamöterna kan tillhöra. De handlar om allt från intresseföreningar som jakt och fiskeklubb, forum för uppfinningar och innovationer, olika internationella vänskapsföreningar till föreningar som handlar om livsstil.

Jag är med i riksdagskören och de två äldsta föreningarna; riksdagens kristna grupp respektive riksdagens nykterhetsgrupp. De har regelbundet haft verksamhet sedan slutet av 1800-talet och jag har förtroendet att vara den 20:e ordföranden i Nykterhetsgruppen sedan starten 1895. En gång i tiden var riksdagens nykterhetsgrupp riktigt stor och mäktig. För fem år sedan hade den tio medlemmar och blev uträknad av media. Sedan dess har vi vuxit och idag är det 17 ledamöter som anslutit sig.

Vi arrangerar seminarier i riksdagen tillsammans med nykterhetsförbundens landsråd och är ett viktigt politiskt stöd i arbetet för ledamöterna i vardagen. Vi har haft överläggningar med olika parter, gett kommentarer till media i olika drogpolitiska frågor och vi har påverkat så att alkoholfria viner serveras vid riksmötets öppnande.

Kristna gruppen har ett 35-tal medlemmar och vi arrangerar en kortare morgonandakt varje onsdag med olika förkunnare samt sång och musikinslag. Om någon vecka ska jag och riksdagskollegan Roland Utbult ha hand om sången och musiken en onsdagsmorgon.

Livet i riksdagen handlar alltså inte bara om politik!

Lars-Axel Nordell, Örebro län
Riksdagsledamot (KD)

Folkbildning för demokratins skull

Idag debatterade vi folkbildning i riksdagen och jag fick föra Kristdemokraterna talan i debatten. Jag konstaterade att allt sedan den legendariske nykterhetskämpen och riksdagsmannen ”Oscar Olsson med skägget” genomförde den första studiecirkeln år 1902 har folkbildningen varit ett viktigt redskap för svensk folkrörelse och för demokratiutvecklingen i vårt land.

Folkbildning syftar till att på ett demokratiskt och jämlikt sätt få medborgarna att ta till sig ny kunskap och nya värderingar. Folkbildningens unika roll ligger framförallt i dess pedagogik, dess demokratiska roll och dess kunskapssyn. Folkbildningen ska vara fri från statlig styrning och frivillig för deltagarna.

Plus 490 mkr till folkbildningen
Alliansregeringen valde att höja det statliga anslaget till folkbildningen med 490 miljoner till 3,2 miljarder kronor, vilket också den rödgröna oppositionen sade sig vara nöjd med. Däremot krävde Socialdemokraterna i en motion statliga åtgärder för att förmå kommunsektorn att också höja sina anslag till folkbildningen.

Som Kristdemokrat framhöll jag att vi slår vakt om det kommunala självstyret och att det är upp till varje kommun att bestämma nivån på folkbildningsanslaget. Samtidigt markerade jag att kulturpolitiken och folkbildningen är viktiga pusselbitar i det kommunala och regionala utvecklingsansvaret och i dess utvecklingsstrategi. Detta kommer också till uttryck i den portföljmodell som förespråkas i den nyligen presenterade kulturutredningen.

Visst är det oroande när kommuner inte anser sig ha råd att prioritera folkbildningen. Det finns också exempel på kommuner som visserligen anslår pengar men som avskaffat långsiktiga, förutsägbara bidragssystem till folkbildningen för att istället stödja kortsiktiga enskilda insatser som studieförbunden gör och som ibland inte ens behöver vara folkbildning.

Annan folkbildning ger flexibilitet
Vänsterpartiet efterfrågade anpassningar av bidragsregler för att bl a åstadkomma en större åldersintegrering. Vänstern hade tydligen missat att det är just för att tillgodose dessa behov som ”Annan Folkbildningsverksamhet” införts som ett viktigt komplement till cirkeln.

Och utifrån den enkla tumregeln ”korta, långa, unga och många” kan valet av denna verksamhetsform motiveras där en studiegrupp antingen möts vid ett enskilt tillfälle, eller att verksamheten pågår mer än i 40 veckor, eller där deltagarna är under 13 år, eller där antalet deltagare är över 12 personer.