Konsten ska provocera men inte kränka

Nyligen hamnade Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i blåsväder sedan hon skar i en blodröd tårta överdragen med svart marsipan föreställande en karikatyr av en skriande, könsstympad svart kvinna

Kulturministern visste att hon vid öppningshögtiden på moderna museet skulle skära den första biten i en tårta men det hon uppenbarligen inte visste var att hon själv var en del i en installation. Där stod vita, leende och förväntansfulla vernissagebesökare med höjda champagneglas runt en tårtkarikatyr i form av en svart torso med skulptören själv som tittade upp svartmålad och med groteska, illröda läppar och gav tårtverket ett huvud.

Ministern hade hamnat i något av en fälla där hon skulle få kritik oavsett om hon avstod från att delta i tårtspektaklet eller inte. Så här i efterhand kan man tycka att hon borde ha avstått men det gjorde hon inte. När hon skar sin tårtbit ur underlivet på torson hördes ett högljutt kvidande från tårthuvudet, varpå ministern matade huvudet med tårtbiten föreställande människokött.

Situationen var bisarr och motbjudande. TV var på plats och bilderna från Moderna Museet kablades ut över hela världen. Afrosvenskarnas riksförbund, som tyckte det var en rasistisk manifestation som anspelade på kannibalism, krävde ministerns avgång och ett europeiskt nätverk mot rasism krävde att statsministern skulle fördöma kulturministerns ”rasistiska” tårtätande.

Hon talade vid utställningen om yttrandefrihet och konstens frihet och rätt att provocera. Och visst är den konstnärliga friheten något som vi slår vakt om i vårt land. Konsten har en uppgift att stimulera, provocera och utmana men den har definitivt inte uppgiften att kränka. Med stor frihet följer också ett stort mått av ansvar och respekt.

Trots att konstnären själv är Afrosvensk och uppenbarligen inte hade några rasistiska motiv utan ville sätta fokus på kvinnlig könsstympning, kom ändå människor att uppfatta installationen motbjudande, osmaklig och även rasistisk. Bildspråk och formspråk är avgörande för hur vi uppfattar ett konstverk. I detta fall använde konstnären sig av symboler med stark historisk och känslomässig laddning och då är det inte så underligt att reaktionerna också blev omfattande och kraftfulla.

Läs kommentarer i Aftonbladet



      Fick lämna tillbaka tavlan till Picasso

      En god vän från Örebro var som barn ute på bilsemester i Europa med sin familj. De besökte många länder och intressanta platser under sin resa.

      En dag sa pappan i familjen att han funderade på att besöka en konstnär som hade en ateljé i närheten. Det var en konstnär som hade börjat bli känd och pappan tyckte det var spännande att få besöka konstateljén och kika på alla tavlor och förhoppningsvis även få träffa konstnären.

      De gjorde slag i saken och åkte till ateljén. De fick träffa konstnären och gå runt i ateljén och på plats uppleva konsten. Pappan blev sugen på att köpa en av tavlorna. Han hittade särskilt en tavla som han skulle vilja köpa.

      Det blev familjeråd om möjligheterna att köpa tavlan. På den tiden fick man bara föra ut ett begränsat antal svenska kronor när man reste utomlands. Visserligen hade de passat på att föra ut så mycket pengar som var tillåtet men om de skulle köpa tavlan så skulle de tvingas att avbryta semestern och åka hem till Sverige tidigare än beräknat.

      Det var ett jobbigt beslut men till slut lämnade ändå pappan tillbaka tavlan han var intresserad av till Pablo Picasso. Visst hade det varit häftigt för dottern att idag att ägt en dyrgrip som denna originalmålning av Picasso.

      Det som satte käppar i hjulet för Picassoaffären var svårigheten att föra pengar mellan Europas länder. Idag ser det helt annorlunda ut med den fria rörligheten och där flertalet EU-länder dessutom har en gemensam valuta. Jag tror det är dags att även vi i Sverige måste förbereda oss för att gå över till Euron, för att underlätta handeln och rörligheten mellan länderna.