KD ska vara de realistiska Europavännernas röst

Kristdemokraterna är det parti som tydligast, och på ett genomgripande ideologiskt plan, försvarar europatanken. Tanken om att de europeiska nationerna har en naturlig idéburen och kulturell gemenskap som gör oss ömsesidigt beroende av varandras väl och ve. Att det var kristdemokraterna Jean Monnet och Robert Schuman som grundade EU är också något vårt parti gärna lyfter fram.  EU som organisation har många viktiga roller att spela. Som försvarare av fred, miljö och handel har europeiska unionen länge gjort, och fortsätter att göra, stora insatser.

Exemplen på detta är många.  Utvidgningen av unionen att omfatta många av de forna sovjetrepublikerna är en historisk framgång som det inte nog går att understryka vikten av. På bred front har de nya medlemskapen ökat människors frihet, etablerat rättsstater och skyddat minoriteter. Samförstånd har ersatt motsättningar, järnridån är borta och krig är närmast otänkbart. EU:s roll för det allmänna välståndet tåls också att understrykas. Den inre europeiska marknadens har spelat en omistlig roll för tillväxt, jobb och välfärd.

Listan över positiva effekter av EU-medlemskapet kan onekligen göras lång. Trots problem och kriser utgör EU i dag ett fundament i uppbyggnaden av Sveriges säkerhet och välstånd. Som kristdemokrater känner vi en stolthet över detta.  Grundarna av EU drevs av en vision om samförstånd men betonade att samarbetet inte skulle ersätta Europas självständiga stater – länder och folk skulle komplettera varandra. I den andan är det viktigt att ständigt pröva vilka beslut som hör hemma på högsta nivå och vilka som kan fattas närmare medborgarna.

Den mellanstatliga debatten i Europa präglas idag av krav på gemensam finanspolitik och överstatlig beskattning. Det är en debatt som kommer i spåren av eurokrisen, men lösningen på Europas problem kan inte alltid vara mer centralisering. Det måste vara möjligt att rulla tillbaka makt från Bryssel till medlemsstaterna.

Att verka för en union där samförstånd och samarbete går hand i hand med respekt för olikheten är en angelägen uppgift. Den kristdemokratiska utmaningen i det kommande EU-valet blir att kombinera visionen om ett starkt och framtidsinriktat EU med ett konstruktivt ifrågasättande.

Att bejaka EU:s viktiga roll för att nå framgång i frågor som rör exempelvis freden, miljön, bekämpandet av trafficking och gränsöverskridande brottslighet går absolut att kombinera med att vara en gränsvakt mot onödig centralisering.

Inom Kristdemokraterna läggs just nu sista handen vid ett nytt Europapolitiskt program som kommer behandlas internt och sedan ligga till grund för den kommande valrörelsen. Programmet bygger på den gemensamma kristna värdegrund som finns i Europa och på övertygelsen om alla människors okränkbara värde.

Det sägs ibland att det inte finns någon skillnad mellan partierna i europapolitiken. Visst är samförståndet många gånger större än i riksdagen, men visst finns det olikheter. Vår förhoppning är att Kristdemokraternas i EU-valrörelsen blir de realistiska europavännernas röst. Fjärran från Vänsterpartiet och Sverigedemokraternas populistiska bild av EU som roten till allt ont, men också långt från de partier som ibland allt för naivt agerar ja-sägare till Bryssels påbud.

Lars Adaktusson (kd)
Kandidat i Europaparlamentsvalet

Lars-Axel Nordell (kd)
Riksdagsman, Örebro län

Artikeln publicerad i Nerikes Allehanda 6 sept 2013

Vet stöttar vem?

I samband med att en delegation från den tyska förbundsdagen nyligen besökte riksdagen, blev det tydligt att vi i ser olika på den ideella sektorns roll. Då menar jag inte att vi i Tyskland och Sverige har så olika uppfattningar utan skiljelinjen gå framförallt mellanVänsterpartiets och Kristdemokraternas synsätt.
Lars-Axel Nordell tillsammans med Markus Grübel
Det var Tysklands motsvarighet till vårt Kulturutskott som under ledning av dess Kristdemokratiske ordförande, Markus Grübel, träffade vårt Kulturutskott för att diskutera frågor om det civila samhället.

De hade inte mycket till övers för den ideella sektorns momsfrihet i vårt land, men sedan vi förklarat att närmare 90 av svenska folket är med i en förening och hur dessa finansieras, började de förstå att den ideella sektorn ser olika ut i Tyskland och Sverige.
 

 Den förre Vänsterledaren Lars Ohly, som är ledamot av Kulturutskottet, markerade tydligt att det civial samhället kan ha en roll i välfärdssektorn men bara som ett komplement till staten och den offentliga sektorn.
 
Jag bemötte honom med att hänvisa till subsidiaritetsprincipen där vi Kristdemokrater utgår ifrån familjen och det civila samhället som har en avgörande samhällsroll att spela. I motsats till Vänsterpartiet menar vi att det är staten och den offentliga sektorns roll att stötta och komplettera det civila samhället, inte tvärt om.
 
För när eldsjälarnas engagemang inte räcker till eller när företagen kommer fram till att det inte är företagsekonomiskt försvarbart att med rådande förutsättningar göra en satsning, så måset det finnas en stark offentlig sektor som kan komplettera och understödja. Men välfärdsstaten får på inga villkor underminera det civila samhället eller beröva människors ansvarstagande.

Socknarna är viktiga för kulturarvet

Hur mycket betyder din socken för dig? Kanske mer än du tror. Våra folkminnen, ortsnamn, traditioner och kunskaper om olika platser ingår nämligen i det vi brukar kalla för vårt immateriella kulturarv. Att ha en god kännedom om sitt eget kulturarv är en förutsättning för att vi ska kunna utveckla vår identitet och på så sätt kunna respektera andras kulturer och värden.

Sverige består av tusentals socknar, vilka något förenklat motsvarar begreppet församlingar. Indelningen kommer från tiden då vi hade statskyrka och har varit kopplad till Svenska kyrkans församlingsindelning, men även efter att kyrka och stat skildes åt vid millennieskiftet lever den lokala förankringen kvar i många människors medvetande.

Det finns idéer om att folkbokföringen, som i dag bland annat innehåller uppgifter om församling/ socken, i framtiden bara skulle innehålla uppgifter om fastighet och kommun. Exempelvis anser Skatteverket att detta från folkbokföringssynpunkt vore tillräckligt.

Det skulle betyda att födelseorten för nyfödda inte längre skulle vara exempelvis Lillhärdal i Härjedalen (vilket råkar vara min egen uppväxtort) utan enbart Härjedalen som är både kommun och landskap.

Vi kristdemokrater står upp för kulturarvet. När regionaliseringen, det statliga ansvaret och internationaliseringen kommer på tal är det vi som betonar det småskaliga och det lokala. Vi noterar det ökande intresset för släktforskning, där sökandet efter förankring och identitet ofta underlättas av ortsnamnen och möjligheten att knyta historiska personer till geografiska platser.

När arbetet med att förändra folkbokföringen fortsätter är det viktigt att ha med det lokala perspektivet och det kulturarv som vi har till uppgift att föra vidare. Socknarna bör föras med till framtida generationer.

 

Lars-axeL NordeLL (Kd) Riksdagsledamot Kulturpolitisk talesperson

Alliansen stärker folkbildningen i länet

I regeringens budget bekräftar vi att stödet till folkbildningen också är en alliansfråga. 1000 ytterligare platser på allmänna kurser inom folkhögskolan skapas och de framgångsrika studiemotiverande kurserna utökas att gälla även unga vuxna över 25 år. Sammanlagt drygt 100 miljoner kronor satsas på dessa kurser under de kommande två åren.

I Örebro län bedrivs fem olika folkhögskolor i Örebro, Karlskoga, Kävesta, Fellingsbro och Hällefors. De studiemotiverande kurserna är viktiga inslag i dessa skolors verksamhet. Likaså har folkhögskolorna ett antal elever i allmänna kurser.

 

Folkhögskolorna bidrar till att minska utanförskapet hos ungdomar och bidrar till att motivera dem att studera vidare eller komma ut i arbetslivet. Kristdemokraterna har arbetat för satsningar på studiemotiverande kurser och fler platser på folkhögskolorna, och vi gläds över att de nu blir verklighet.

 

Folkhögskolornas pedagogik och tradition betyder mycket för att motivera och stödja unga arbetslösa utan fullföljd gymnasieutbildning.

 

Folkbildningen i Sverige ger till sin karaktär ett starkt bidrag till grundtankar som vi delar. Folkbildningen handlar om att hitta individuella lösningar som stärker den enskildes makt och möjligheter. Den bidrar till att arbetslösa kan komma in på arbetsmarknaden. Den bygger relationer för livet. Och den ger betydelsefulla kunskaper inför framtiden. Här är inte svårt att urskilja de begrepp som vi gärna lyfter fram: Arbetslinjen, Kunskapslinjen och Relationslinjen.

 

Satsningarna inom folkbildningen riktar sig ofta till dem som är resurssvaga i samhället. Regeringen har redan tidigare infört en temporär satsning på studiemotiverande kurser där unga kan studera på heltid i upp till tre månader inom folkhögskolan. Bland annat handlar studierna om att repetera kärnämnen, träna studieteknik och pröva aktiviteter. Nu förlängs den satsningen och görs tillgänglig även för personer som fyllt 25 år. Arbetet är en del av regeringens insatser för att underlätta för unga att komplettera och stärka sin kompetens, där Alliansen i årets budgetproposition satsar 342 miljoner för åren 2013–2016.

 

Folkhögskolornas verksamhet är värd ett starkt stöd från staten och den kommunala sektorn. Likaså är unga människor värda en andra eller en tredje chans. Vi kommer att fortsätta att arbeta för satsningar på folkbildningsområdet.

Lars-Axel Nordell (KD)

Riksdagsledamot Örebro län, talesperson i folkbildnings- och kulturpolitiska frågor

Lennart Bondeson (KD)

Kommunalråd i Örebro kommun

 

Viktig ungdomssatsning

    Äntligen sker en stor satsning på folkhögskolorna!  I dag förlänger regeringen satsningen på studiemotiverande kurser inom folkhögskolan och ökar antalet utbildningsplatser får unga arbetslösa mycket större möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Det betyder 1 000 nya platser på folkhögskolorna 2013 och lika många 2014.

För mig som kristdemokrat har det varit självklart att kämpa för folkhögskolorna, eftersom deras pedagogik och tradition betyder så mycket för att motivera och stödja unga arbetslösa utan fullföljd gymnasieutbildning. Under folkhögskolornas långa och stolta historia har många som haft det svårt i den vanliga skolan fått en ny chans. Deras verksamhet är värd ett starkt stöd från samhället. Därför ser Kristdemokraterna även framöver att folkhögskolorna har en viktig roll i att skapa goda levnadsvillkor för unga i Sverige.

Regeringen har redan tidigare infört en temporär satsning på studiemotiverande kurser där unga kan studera på heltid i upp till tre månader inom folkhögskolan. Bland annat handlar studierna om att repetera kärnämnen, träna studieteknik och pröva aktiviteter. Det är den satsningen som nu förlängs. Arbetet är en del av regeringens insatser för att underlätta för unga att komplettera och stärka sin kompetens, där Alliansen i årets budgetproposition satsar 342 miljoner för åren 2013–2016. Totalt ingår 8,1 miljarder kronor i det Ungdomspaket för budgetpropositionen 2013 som Alliansens fyra partiledare presenterade i dag.

Nu kör det igång på allvar

Efter en sommar med almedalsvecka, kulturpolitisk föreläsning i Härjedalen, debatt på folkhögskola, Kick Off med riksdagsgruppen, intervjuer, debattartiklar, 120 års firande för mej och min fru Ingalill i vår trädgård och så besök i några av partiets lokalavdleningar handlar det nu mycket om att skriva motioner att lämna in under allmänna motionstiden nu i september.

Nu ska jag på två dagars besök med Kulturutskottet i Umeå inför Kulturhuvudstadsåret och den 18:e ska ingalill och jag delta i riksmötets högtidliga öppnande med HMK med familj och statsministerns  regeringsförklaring.



Ett vinnande team i Askersund:
Främre raden: Silvia Östersjö, Kristina Gustafsson och Ulf Bladh,
I bakgrunden: Lars-Axel Nordell och Erling Johansson.

En viktig förutsättning för ett ökat opinionsstöd för vårt parti är att vi kan satsa på tillväxt och engagemang i lokalavdelningarna i landets alla kommuner. Nu är det dags att på allvar värva medlemmar som kan vara med och utrorma politiken, hjälpa till i valrörelsen, stå på vallistor etc

Nyligen har jag besökte ledningen för två av länets lokalavdelningar i sydnärke, nämligen Askersund och Hallsberg. Det blev riktigt bra träffar, det finns stora ambitioner i avdelningarna.



 

KD: Momshotet ska undanröjas

Debattartikel publicerad i tidningen Dagen den 27 juni 2012
Vi kristdemokrater är inte lugna förrän hotet mot att momsbelägga kyrkkaffet och fotbollsklubbens korvförsäljning är helt och hållet borta. Ideellt arbete ska inte beskattas utan uppskattas, skriver Lars-Axel Nordell.

I Kristdemokraternas Sverige är det civila samhället starkt. Det betyder att det finns ett rikt föreningsliv, ett stort socialt engagemang och ett betydande civilkurage där människor bryr sig om varandra.

Socialdemokrater och vänsterpartister sätter ofta på ett felaktigt, och jag skulle vilja säga okunnigt, sätt likhetstecken mellan samhället och den offentliga sektorn. Men samhället är betydligt större än staten, betydligt större än den offentliga sektorn.

Samhället består av den ideella sektorn, som vi brukar kalla det civila samhället, den privata sektorn samt den offentliga sektorn. De har sina viktiga roller och uppgifter. De har olika drivkrafter och arbetssätt, och dessa ska vi vara rädda om.

Föreningsengagemanget och det civila samhället utgör en betydande del av samhällsekonomin. De klassiska folkrörelserna frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen kom för 100 år sedan att spela en avgörande folkhälsopolitisk och demokratisk roll för vårt samhälle. Utan deras framväxt och medvetna hållning hade Sverige sett mycket annorlunda ut i dag. Vi får inte glömma bort att Sverige vid denna tid varken hade lika eller allmän rösträtt. Det var i dessa rörelser som de demokratiska värderingarna grundlades.

För att Sverige ska kunna behålla ett rikt föreningsliv arbetar Kristdemokraterna för att ideella organisationer även i fortsättningen ska undantas från EU:s momsregler. Därför är det glädjande att finansminister Anders Borg sagt sig vara beredd att lägga in ett veto mot EU-kommissionen, men vi kristdemokrater är inte lugna förrän hotet mot att momsbelägga kyrkkaffet och fotbollsklubbens korvförsäljning är helt och hållet borta.

De verksamheter som drivs ideellt ska inte beskattas utan uppskattas. Jag tänker inte minst på de second hand-butiker som drivs av kyrkor och hjälporganisationer och som frigör resurser att hjälpa ett oräkneligt antal människor. Vi kristdemokrater kommer att fortsätta att arbeta för ett starkt föreningsliv. Det offentliga ska vara stödjande och kompletterande för de ideella eldsjälarnas engagemang.

Inför ny myndighet för tolkar

Publicerad 26 juni, 2012 – 06:00 på¨Svt Debatt

 
TOLKAR Bristerna och svårigheterna att regionalt möta behoven av tolktjänster leder oss till slutsatsen att staten bör ta ett sammanhållande ansvar genom att en ny gemensam tolkmyndighet bildas som arbetar för att tillgången till tolkning, såväl för utländska språk och teckenspråk, skriver Lars-Axel Nordell (KD) och Caroline Szyber (KD).

Sjukvården och domstolarna har svårt att få språktolkar av tillräckligt hög kvalitet. Detta visar inte minst Sveriges Radio, som i Ekots granskning konstaterar att vården lider brist på auktoriserade tolkar. Behovet av kvalificerade tolkar är stort både när det gäller utländska språk och teckenspråk. Kristdemokraterna föreslår därför att staten tar ett tydligare ansvar för tolkningen.
Enligt Domstolsverket förekommer att förhandlingar ställs in på grund av bristande tillgång till kvalificerade språktolkar. Det händer också att förhandlingar får göras om för att tolkningen inte är tillräckligt bra. Var femte domstol anser att kvaliteten på de tolkar som inte är auktoriserade eller har en sammanhållen grundutbildning är låg.

Vidare är det vanligt att barn får fungera som språktolkar när deras föräldrar har kontakt med socialtjänsten, sjukvården eller olika myndigheter. Forskare anser att det är både oetiskt och problematiskt på alla sätt och för alla parter att använda barn som tolkar till sina föräldrar. Tillgången till teckentolkning för döva skiftar över landet. Framför allt beror detta på att det skiljer 1 000 kronor per tolkuppdrag i statsbidrag mellan det landsting som får mest och det som får minst.

Tolkar som kan använda de rätta termerna vid rättegångar är nödvändiga för rättssäkerheten. På samma sätt kan tolkar avgöra frågan om hälsa och liv när de tjänstgör vid samtalen mellan patient och läkare. Vi måste göra allt för att undvika missförstånd i de här sammanhangen, vare sig det handlar om den tilltalades talan i tingsrätten, om medicinsk rådgivning – eller om den hörselskadades möjligheter att kommunicera i vardagen.

Bristerna och svårigheterna att regionalt möta behoven av tolktjänster leder oss till slutsatsen att staten bör ta ett sammanhållande ansvar genom att en ny gemensam tolkmyndighet bildas som arbetar för att tillgången till tolkning, såväl för utländska språk och teckenspråk. På det sättet blir tillgången densamma oavsett var i landet man bor och en viktig kvalitetshöjning för personer som är i behov av tolktjänster. En statlig utredning har redan föreslagit en sådan myndighet för teckentolkningen.

Vårt förslag underlättas av teknikutvecklingen. Med bildtelefoner öppnas möjligheter för tolkning som tidigare var begränsad till att tolken var geografiskt närvarande. Örebro tolkcentral genomförde förra året över 200 000 tolkuppdrag via bildtelefon för döva, ett antal som ökar varje år. Tolkcentralen är störst i Europa och utför uppdrag för hela landet.

Kristdemokraterna vill se ett samhälle där det inte är hemort, hemspråk eller funktionsnedsättning som avgör vilka förutsättningar vi har. Med ett statligt ansvar för tolkningen till teckenspråk och utländska språk ser vi större möjligheter att säkra en hög kvalitet för människor som behöver den.

Lars-Axel Nordell, (KD), Riksdagsledamot, Talesperson för tolktjänstfrågor
Caroline Szyber, (KD), Riksdagsledamot, Rättspolitisk talesperson

Mitt anförande i riksdagen om Kulturarvet den 10 maj 2012

Se anförandet via riksdagens Web-TV

Herr talman!

Tage Danielsson har gett oss många tänkvärda sanningar. Vid ett tillfälle sade han: Den som bara ser framåt och inte bakåt får se upp. Jag tror att det ligger mycket i det. Det är tänkvärt. Det är viktigt att vi lyfter blicken och kan se vart vi är på väg, och framför allt måste vi bestämma oss för vart vi vill komma. Men då måste vi också veta var vi är någonstans i dag och dra nytta av de erfarenheter som gjorts av tidigare generationer. Det handlar om att dra nytta av både misstag och andra erfarenheter. Det finns ingen anledning att, som man brukar säga, uppfinna hjulet gång på gång.

När jag på 70-talet skulle ta körkort för bil underströk min körlärare, som hette Jonke, uppe i Sveg att jag skulle titta lika mycket i backspegeln som jag tittade framåt. Jag tror att det är likadant om man ska bygga det goda samhället. Det gäller att ha god kännedom om hur det har varit tidigare. Att ha god kännedom om sitt eget kulturarv är en förutsättning för att bygga upp en egen identitet och för att kunna respektera andra kulturer och värden.

Alla människor har ett gemensamt ansvar att värna kulturarvet. Vi är alla medskapare av vår kultur, och med det följer också ett ansvar att föra den vidare som ett arv till kommande generationer. Vårt gemensamma samhällsbyggande kan liknas vid ett träd där stammen utgör det som vi alla har gemensamt och som måste respekteras för att vi ska få ett människovärdigt samhälle. De kulturella rötterna kan komma ur olika jordmån. Den stolta kronan kan breda ut sig åt olika håll. Det behöver inte skapa några som helst problem. Det kan tvärtom förhöja skönheten och värdet hos trädet. En kultur som värnar mångfald är förutsättningen för en positiv integration.

Herr talman! Byggnader, kulturlandskap, kulturhistoriska föremål och dokument tillhör den synliga, materiella delen av vårt kulturarv. Här har arkiv, museer och bibliotek ett särskilt ansvar. Det är ett komplext ansvar som kräver ständig förnyelse och utveckling. Det handlar om både ett inåtvänt arbete med registrering, vård, konservering och magasinering och om ett utåtriktat arbete där man gör det synligt genom utställningar, visningar, forskarstöd med mera.

Men vårt gemensamma arv är mer än den fasta och synliga del som till stor del förvaltas vid våra museer och arkiv. Det för ögat osynliga kulturarvet i form av gemensamma värderingar, traditioner, religion, livsåskådning, språk, folkminnen, ortsnamn och mycket mer kallas för det immateriella kulturarvet. Det är framför allt i detta kulturarv som vi människor har vår kulturella identitet. Kunskap om sitt eget immateriella kulturarv skänker människor trygghet i deras identitet, vilket är nödvändigt för att vi ska kunna möta och känna respekt för andra kulturer och traditioner. Kulturarvet blir därigenom ett viktigt vapen i kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Ett av de viktigaste kulturarven vi har att förvalta är yttrandefriheten, religionsfriheten, synen på människorna, där varje person är unik, okränkbar och har ett omätbart värde.

Motionsbetänkandet som vi i dag debatterar innehåller en rad frågor som berör både det materiella och det immateriella kulturarvet. Kulturminneslagen slår fast att ansvaret för att skydda och bevara kulturmiljön delas av alla. Det är bekymmersamt att det ännu saknas tydliga riktlinjer och lättillgänglig information på Riksantikvarieämbetets hemsida om hur man hanterar fornfynd och hur man uppmuntrar och stöder allmänheten att rapportera. Vi räknar med att detta kommer att lösas inom kort i och med att man nu ser över lagstiftningen och fångar in dessa frågor. 

 

Herr talman! Det immateriella kulturarvet är något som mer och mer hamnar i fokus i vår globaliserade värld där många upplever stora förändringar. Sverige har ratificerat Unescos konvention om det immateriella kulturarvet. Den är tänkt som ett komplement till den nuvarande världsarvslistan som ger skydd åt betydande monument och naturområden. Konventionen ska skydda värdefulla kulturella företeelser som muntliga traditioner och språk, traditionell dans och musik, ceremonier och traditionellt hantverkskunnande. Det är jätteviktiga frågor som fångas in i och med denna konvention. Ett arbete har kommit i gång i vårt land för att genomföra konventionen.

Vi kristdemokrater anser att det civila samhällets verksamhet inom kulturarvsområdet har goda förutsättningar att vara inkluderande och omfatta många olika berättelser. Civilsamhällets organisationer gör viktiga insatser i kulturarvsarbetet. Den mycket omfattande hembygdsrörelsen, som i min valkrets, Örebro län, har ett sjuttiotal lokala hembygdsföreningar i länets 50 socknar, är en viktig aktör i det lokala arbetet. Det är ganska fantastiskt med en sådan verksamhet. Genom projektet Hus med historia gör regeringen viktiga satsningar för att vårda Sveriges hembygdsgårdar. På det sättet uppmärksammas det betydelsefulla arbete som ideella krafter bidrar med på kulturområdet genom att främja det ideella engagemanget för det bebyggda kulturarbetet. De regionala hembygdsförbunden arbetar på olika sätt med hembygdsföreningarna i projekt som ofta kombineras med informationsinsatser av olika slag.

Till sist, herr talman, vill jag nämna ett intressant samarbetsprojekt mellan Arkivcentrum och Studieförbundet NBV i Örebro län där jag varit engagerad som verksamhetschef. Studieförbundets länsavdelning samarbetar i dag med 30-40 olika invandrarföreningar. Man har i projektform haft ett samarbete med Arkivcentrum och genomfört ett hundratal intervjuer med personer i invandrarföreningarna och nedtecknat deras historia från ursprungslandet. På det sättet bidrar vi till ett bredare berättande om kulturarvet som inkluderar människor som flyttat till Sverige och som är en del av vår gemensamma historia. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på de motioner som väckts.

Konsten ska provocera men inte kränka

Nyligen hamnade Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i blåsväder sedan hon skar i en blodröd tårta överdragen med svart marsipan föreställande en karikatyr av en skriande, könsstympad svart kvinna

Kulturministern visste att hon vid öppningshögtiden på moderna museet skulle skära den första biten i en tårta men det hon uppenbarligen inte visste var att hon själv var en del i en installation. Där stod vita, leende och förväntansfulla vernissagebesökare med höjda champagneglas runt en tårtkarikatyr i form av en svart torso med skulptören själv som tittade upp svartmålad och med groteska, illröda läppar och gav tårtverket ett huvud.

Ministern hade hamnat i något av en fälla där hon skulle få kritik oavsett om hon avstod från att delta i tårtspektaklet eller inte. Så här i efterhand kan man tycka att hon borde ha avstått men det gjorde hon inte. När hon skar sin tårtbit ur underlivet på torson hördes ett högljutt kvidande från tårthuvudet, varpå ministern matade huvudet med tårtbiten föreställande människokött.

Situationen var bisarr och motbjudande. TV var på plats och bilderna från Moderna Museet kablades ut över hela världen. Afrosvenskarnas riksförbund, som tyckte det var en rasistisk manifestation som anspelade på kannibalism, krävde ministerns avgång och ett europeiskt nätverk mot rasism krävde att statsministern skulle fördöma kulturministerns ”rasistiska” tårtätande.

Hon talade vid utställningen om yttrandefrihet och konstens frihet och rätt att provocera. Och visst är den konstnärliga friheten något som vi slår vakt om i vårt land. Konsten har en uppgift att stimulera, provocera och utmana men den har definitivt inte uppgiften att kränka. Med stor frihet följer också ett stort mått av ansvar och respekt.

Trots att konstnären själv är Afrosvensk och uppenbarligen inte hade några rasistiska motiv utan ville sätta fokus på kvinnlig könsstympning, kom ändå människor att uppfatta installationen motbjudande, osmaklig och även rasistisk. Bildspråk och formspråk är avgörande för hur vi uppfattar ett konstverk. I detta fall använde konstnären sig av symboler med stark historisk och känslomässig laddning och då är det inte så underligt att reaktionerna också blev omfattande och kraftfulla.

Läs kommentarer i Aftonbladet