Lucka nr 6

Så ska antalet olyckor med poliser minska


Stressen är stor när situationen är akut
Hög fart och blåljus när man rycker ut
Det är dags att ambulansförare och polis
Får skaffa sig ett yrkeskompetensbevis

Häromdagen kunde vi i Svenska Dagbladet läsa att nio människor har dödats och 1 457 skadats i olyckor med polisbilar de senaste tio åren. Det är nedslående uppgifter, men inte överraskande. Varje år inträffar i genomsnitt 200 olyckor där poliser är inblandade.

Många olyckor kan förebyggas med mer körvana och särskilt anpassad utbildning för de så kallade blåljusförarna, som ofta framför bilarna i höga hastigheter under stressade situationer. Därför bör vi inrätta ett nationellt yrkeskompetensbevis för förare av utryckningsfordon. Under hösten har jag således lämnat in en motion till riksdagen om en särskild utbildning och ett yrkeskompetensbevis.

EU:s direktiv säger att de som framför buss eller lastbil i yrkesmässig trafik ska ha ett sådant bevis, men kravet finns inte för att framföra utryckningsfordon. Vi vet att många som börjar studera till polisutbildningen har begränsad vana av att köra bil. Något behöver göras. För trafiksäkerhetens skull.

I mitt förslag ingår att ta tillvara erfarenheterna från Trafikcenter i Kumla, norra Europas största anläggning för trafikutbildning. I dag utbildar centret bland annat bussförare och förare av tung lastbil, så att de får yrkeskompetensbevis. I samarbete med polisen, ambulansen och räddningstjänsten finns också ett utarbetat program som kan användas för förare av utryckningsfordon.

Programmet är anpassat till förarnas behov och kan höja kompetensen hos våra poliser och ambulansförare, så att säkerheten ökar för både dem och deras medtrafikanter. Trafikcenter i Kumla är en resurs i arbetet med att ta fram ett yrkeskompetensbevis och en standardiserad utbildning för hela landet.
 


Polis i legoformat under uttryckning. Foto: Eva Holm CC BY-SA

Det här är den sjätte luckan i min adventskalender. Varje dag fram till julafton skriver jag om aktuell politik. Se till att du inte missar något! Klicka här för att komma till lucköppningen på larsaxel.se, där du kan se alla luckor i december.

En fortsatt god adventstid önskar jag dig!

Ett Raoul Wallenberg-museum behövs

I söndags skrev jag en artikel tillsammans med mina riksdagskollegor  Emma Henriksson och Caroline Szyber på SvD kultur som handlar om att ett Raoul Wallenberg-museum behövs som en källa till kunskap om Raoul Wallenbergs insatser och öde. Hans civilkurage kan tjäna som en god förebild.

Sverige uppmärksammas ofta i samband med Förintelsen, trots att vi inte deltog i kriget och inte heller har några svenska offer att ta hänsyn till. Vårt bidrag till andra världskrigets historia kan sammanfattas i en enda man – Raoul Wallenberg.

På sju månader lyckades denne unge legationssekreterare rädda tiotusentals judar undan nazisternas besinningslösa mördande av judar, innan han arresterades i januari 1945 av de sovjetiska styrkor som intog Budapest. Hans exempel är så starkt, hans öde så unikt, att personer världen över har bildat Raoul Wallenberg- föreningar, och minnesmärken över hans gärning finns både när och fjärran. År 1981 blev Raoul Wallenberg hedersmedborgare i USA, 1985 i Kanada och 1986 i Israel. Faktiskt är Raoul Wallenberg den mest kände svensken utanför Sveriges gränser – men känner vi själva till honom?

Raoul Wallenbergs insatser uppmärksammas i år i samband med Raoul Wallenberg-året 2012. Forum för levande historia jobbar aktivt med Wallenberg-jubileet. Högtidlighållandet sker i form av seminarier öppna för allmänheten, aktiviteter riktade mot gymnasieelever, en internationell konferens och inte minst världsutställningen. Gott så. Men vad händer när året är slut?

Sverige behöver ett museum, där vår historia under andra världskriget kan få vara i centrum, och där Raoul Wallenbergs gärning utifrån Sveriges neutrala hållning kan få lysa, så som den är ett lysande exempel i resten av världen.

Läs hela artikeln här.