Låt Dygderna komma till heders igen

Det är uppenbart att det råder brist på etik, moral och civilkurage när en drogpåverkad man som trillat ner på ett T-banespår först rånas och sedan lämnas på rälsen för att en stund senare köras över av tunnelbanetåget. En övervakningskamera fångade händelsen och folk blev minst sagt upprörda över den kallsinniga respektlösheten och bristen på ansvar och empati.

 

Att människor reagerade så kraftigt är ett viktigt hälsotecken. Men vi måste fråga oss hur det har kunnat bli så här och fundera på var de gamla hederliga dygderna som pålitlighet, ordhållighet, flit, hjälpsamhet, rättrådighet, måttfullhet, etc tagit vägen som format våra karaktärsdrag i generationer? Det talas mycket om rättigheter men sällan om skyldigheter.
 
Av de tre klassiska etiska filosofierna Dygdetik, Pliktetik och Nyttoetik (Utilitarism), är det den sistnämnda som under de senaste årtiondena kommit att dominera debatten i vårt land och som påverkat svenska folkets värderingar. I korthet handlar den om att maximera lyckan, att välja det som anses ge största möjliga lycka för så många som möjligt.

Vid en första anblick kan Nyttoetiken uppfattas som ganska enkel och rationell, Det är en konsekvenserna av en handling, och enbart dessa, som avgör handlingens moraliska status. En kritik som ofta framförs är att en renodlad nyttoetik kan leda till att en majoritet skor sig på en minoritet.

Den kanske allvarligaste kritiken mot Nyttoetiken är nog ändå att det i princip inte finns något som förhindrar att en handlig kan klassas som rätt som strider mot fundamentala moraliska principer och normer. Om ändamålet helgar medlen och Nyttoetiken saknar gränser vad får vi då för ett samhälle?

Som en av Nyttoetikens främsta förespråkare har Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi, flitigt deltagit i den medicinsketiska debatten där han bl a förespråkar en planmässig genterapi som ska ge föräldrar möjligheter att eliminera ärftliga sjukdomar och andra icke önskade genetiskt betingade faktorer.

Han menar att alla till buds stående medel bör användas för att förbättra människans fysiska och psykiska förmåga. Det handlar inte bara om anlag för sjukdomar utan också om muskelstyrka, intelligens, musikalitet och personlighetsdrag. Han tycker att föräldrarna ska kunna få välja om deras barn ska ha bruna eller blå ögon, om barnet ska vara homosexuellt eller heterosexuellt mm.

Att det skulle vara mot naturen att förändra människans genuppsättning, att sätta oss människor i Guds ställe, avvisas av Tännsjö, eftersom han betecknar skapelseberättelsen som en myt. Han tycker inte att det vore en katastrof om mänskligheten på sikt går under pga genterapin, men pekar på möjligheten att för säkerhets skull frysa in omanipulerade ägg och ta fram om det kniper.

Jag blir skrämd av det närmast rasbiologiska nyttoetiska synsätt som Tännsjö företräder, som för tankarna till nazityskland och talet om A-människor, att eliminera handikapp och andra avvikelser och på så sätt skapa friska, starka och intelligenta människor.

Jag vill inte se ett elitsamhälle där människor rangordnas, ett samhälle där bara perfekta människor får plats och där föraktet för svaghet kommer att råda.

Det är dags att lyfta fram människovärdesprincipen och familjen som det civila samhällets kärna. Vi måste låta dygder som flit, hjälpsamhet och pålitlighet komma till heders igen. Det är också hög tid att inse att ökad frihet också ger ökat ansvarstagande och att vi har skyldigheter att leva upp till och inte bara kräva våra rättigheter. 
 
Lars-Axel Nordell