Hem

IMG_4825

Sara Degerman Carlsson

Vem är jag?

Född och uppväxt i Överkalix. Läst på Karolinska Institutet i Stockholm. Läkarexamen -89. Bor i Borås med make och har fyra barn. Överläkare på Rehabiliteringskliniken SÄS, specialist i Rehabiliteringsmedicin sedan – 01 och Allmänmedicin sedan -08 Arbetat som läkare åt Arbetsförmedlingen. Förtroendevald fritidspolitiker sedan -02 i Borås Stad, Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd samt Polisstyrelsen Västra Götaland. Föreläser och skrivit uppsats om begreppet etisk kompetens i Hälso- och Sjukvård. Brinner för frågor om samhällets människosyn och värdegrund, värdig vård, kroniskt sjukas och funktionshindrades rättigheter och möjligheter samt människans valfrihet och möjlighet att styra och påverka sitt eget livspussel framför allt ett hållbart familje- och arbetsliv.

Varför ska man rösta på mig?

Jag är en läkare och fyrbarnsmor som ser att vi behöver förändra vårt individualistiska samhälle och vårt sökande efter materiell lycka. Jag brinner för frågor om sociala orättvisa, värdighet i vård och omsorg, människors valfrihet, ett föräldraskap som tar ansvar och barn och ungas uppväxtvillkor.

Ett samhälle byggd på kristen etik och människosyn!

Det idémässiga arv som vårt lands demokrati byggts på är viktigt för framtiden. Allas människors lika och unika värde, det personliga ansvaret, solidaritet med svaga och utsatta, förvaltandet av våra jordiska resurser och en marknadsekonomi som styrs att ta socialt ansvar är den viktigaste grunden för ett gott samhällsbygge.

Sverige-ett bra land att växa upp och åldras i!

I ett individualistiskt materiellt orienterat Sverige är sökandet efter lycka dömt att misslyckas. Sann lycka kan bara fås i relationer med någon eller hängivet arbete för något. Därför måste familjen, de nära relationerna och våra ideella sammanhang vara den bas som bygger ett samhälle som mår bra. Ett Sverige där relationer kan vårdas och familjer ha valfrihet att fatta egna beslut om föräldraförsäkring, barnomsorg och skola.

Valfrihet och värdighet måste också finnas med när vi åldras. Rätt att välja boende, utförare av hemtjänst och vårdgivare är viktigt i ett kristdemokratiskt Sverige. Det offentliga måste dock mer än tidigare ta sitt ansvar i att granska och garantera kvalitet på såväl privata som kommunala utförare. Att säkerställa att skattebetalares pengar till välfärd verkligen används för att maximera det goda till medborgaren måste gälla alternativa utförare men är lika viktigt med kommunala utförare.

En solidaritet värd namnet!

I dagens Sverige kan människor som behöver hjälp fastna i bollandet mellan myndigheter. Det är ovärdigt ett solidariskt Sverige.

De olika myndigheter och kommuner vars medel tillhör samma skattefinansierade plånbok måste samverka och göras till ett trygghetssystem. Människan måste ses som en individ med både resurser och brister, men kapabel att ta ansvar för sitt liv om hon bara får rätt hjälp. Hos de som lever i utanförskap och ekonomisk utsatthet finns en stor ohälsa både fysiskt och psykiskt. Därför måste sjukvården göra riktade insatser, inte minst i folkhälsofrågor där det finns stora ojämlikheter mellan människor. Du ska inte få olika vård och hjälp beroende på om du klarar att söka din rätt och argumentera för din sak. Eller för att du bor i olika delar av Sverige.

En välfärd med värdig vård

Sjukvården närmast medborgaren i kommun och på vårdcentraler måste ses som en enhet, särskilt viktigt för de mest sjuka äldre. Den kostnadsdrivande specialiststyrda sjukhusvården få mer statlig styrning för att garantera effektivitet och lika vård på lika villkor för alla. Där bör primärvård och kommun slås ihop och utgöra bassjukvård som är tillgänglig och samverkar med andra enheter inom kommun såsom skola och socialtjänst.

I all vård måste varje människas unika värde slås fast och riktas mot att de som behöver mest ska få först. En helhetssyn på människan krävs och inte enbart specialistmottagningar som bara ser en kroppsdel eller sjukdom. Redan i läkekonstens ursprung i det gamla Grekland slog Hippokrates  fast att ”det finns inga sjukdomar-det finns bara sjuka människor . En av dagens stora etiska frågeställning handlar om vi kan hjälpa människor-inte behandla diagnoser.

I livets slutskede måste vården även våga ta frågan om värdighet. En fungerande vård för de mest sjuka behöver kunskap om åldrande och även lyfta frågan om vilka insatser som BÖR göras av allt som vården KAN göra. Detta då många uttrycker oro för att bli ett vårdpaket som bollas in och ut på sjukhus under stort lidande och otrygghet. Ett annat område där Sverige behöver ta krafttag är den psykiska ohälsa som ökar och kryper allt längre ner i åldrarna. Unga måste få snabbt stöd och hjälp av en fungerande psykiatrisk sjukvård med fokus på patienten och dess nätverk. Det är dags att formulera en nollvision mot självmord.

En värdig vård kan inte bara hjälpa människor att överleva. Den måste också hjälpa dem att leva. Rehabilitering måste finnas som en länk i akutvården men också inom kommun och primärvård för att hjälpa människor att komma åter och dugliggöra dem till livet.