Föräldrakooperativet Lingontuvan

I fredags tillbringade jag och Kristdemokraternas politiska sekreterare Christian Carlsson dagen på föräldrakooperativet Lingontuvan i Järvastaden, Solna. Det var verkligen en liten idyll. Fina barn, trevlig personal och en mycket harmonisk stämning. Därtill är förskolans placering ideal, med stor utegård, invid Mulle Meck-parken, med skog bakom knuten och gångavstånd till Överjärva Gård. Barnen var uppdelade i två grupper där småbarnsgruppen (1-3år) hade 15 inskrivna barn och storbarnsgruppen (4-6år) hade 20. Det var tre personal i varje grupp, därtill kommer verksamhetschefen som arbetar i barngrupp i mån av tid, hon uppskattade det till c:a 40% av den totala arbetstiden. Många syskonpar går på förskolan, och det var roligt att under utevistelsen se hur syskonen direkt sökte upp varandra, de små följde de stora och de stora hjälpte och lekte med de små. Precis som det ska vara! Just den här dagen var det många barn borta på grund av sjukdom, inte helt ovanligt under vintersäsongen.

Personalen trivdes och fler framhöll det positiva med att arbeta för ett föräldrakooperativ, med stort föräldraengagemang och korta beslutsvägar. Såg de brister eller önskade något speciellt togs det upp på de månadsvisa styrelsemötena och åtgärder kunde vidtas snabbt. Föräldrarna ombesörjer städningen och varje familj ansvarar för den var 15:e vecka. Föräldrarna fixade också med såväl inne- som utemiljön, under vissa fixardagar som ofta slutade med gemensam fest. Föräldrarna gick också, i mån av möjlighet, in och vikarierade om personal var sjuk.

Något som personalen tog upp, som något de önskade att vi politiker skulle fundera över, var de ökande kraven på administration och dokumentation. Som någon sa: ”om vi får tillbringa mer tid med barnen blir kvaliteten betydligt bättre än om vi sitter och fyller i aldrig så många papper”. Det tror jag verkligen att det ligger något i. Vi är så kvalitetsmedvetna i Sverige, att vi kräver enorma mängder dokumentation och uppföljning för att säkerställa kvaliteten. Så mycket att vi till slut tar viktiga resurser från det verkligt viktiga, tid med de personalen är där för – barnen på förskolan eller de gamla på våra äldreboenden. Här tror jag att vi måste börja tänka om.Jag samtalade med en förälder, och det hon ville skicka med mig som politiker var vikten av att inte ändra om i pengsystemen så ofta, det försvårar för förskolornas långsiktiga planering. Hon framhöll också vikten av att inte sänka barnpengen mer, det riskerar att leda till större barngrupper, något hon inte ansåg önskvärt. Vilket förstås vi kristdemokrater håller med om.