• Inför ekonomiska sanktioner mot Islamiska statens finansiärer

    På senare år har hundratusentals kristna flytt från Irak. Det är en situation som länge har krävt vår uppmärksamhet, men som nu har gått från allvarlig till katastrofal. Rapporterna om Islamiska statens (IS, före detta ISIS) övergrepp och massakrer i Irak fortsätter strömma in. En pastor berättar för en frilansjournalist hur en av den anglikanska församlingen i staden Bakhdidas grundare fått sin femåriga son kluven på mitten av IS som straff för kristen missionering. Skakiga filmer på massavrättningar fortsätter spridas via sociala medier.

    Alternativen de kristna ställs inför är att konvertera till islam, betala höga böter eller dö. En situation som får varje europé att associera till nazitysklands judeförföljelser.
    Berättelser om ”sexjihad”, där kristna kvinnor våldtas, sprids aktivt av IS själva. Halshuggningar praktiseras öppet och korsfästningar rapporteras.

    Skildringar som dessa, även om de inte alltid går att få bekräftade, är viktiga. Utan dem blir övergreppen och den pågående etniska rensningen i mellanöstern enkom ogreppbar statistik kopplad till städer de flesta västerlänningar inte ens hört talas om. Det faktum att omvärlden i stort genomgår väldigt många olika kriser för närvarande gör också att situationen för de kristna i Mellanöstern får mindre uppmärksamhet än vad den annars skulle få. År 2014 kommer i mångt och mycket vara ett år vi i framtiden kommer att minnas för de konflikter, krig och brutaliteter som utspelat sig i Europa, Mellanöstern och Afrika.

    Ryssland har på ett oacceptabelt sätt ockuperat Krim från Ukraina, ett landområde lika stort som Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän tillsammans. Och detta från ett land i Europa som vi nästan är grannar med.

    Efter Rysslands ockupation av Krim har ett gensvar ifrån omvärlden varit ekonomiska sanktioner. Både mot Ryssland som stat, men också mot enskilda ryska tjänstemän eller politiker som anses vara ansvariga för Rysslands aktiviteter i Ukraina och stöd till de proryska separatisterna.

    Än mer alarmerande är Islamiska statens framfart i Irak, Syrien och nu också Libanon. De grymheter de gör sig skyldiga till är nästan för brutala för att kunna ta in. Utvecklingen manar till snabb och resolut handlingskraft. Att stoppa inflödet av jihadister från Västeuropa till Mellanöstern och att upprätta en skyddad zon för kristna i Irak är två viktiga saker som behöver göras. Båda sakerna kräver dessvärre tid och det finns risk för omfattande byråkratisk rundgång. Men något som i princip skulle kunna ske över en natt och som det inte finns några praktiska hinder för är ekonomiska sanktioner.

    Mot vem, blir då följdfrågan.

    Enligt Magnus Ranstorp vid Försvarshögskolan kommer finansieringen av IS från många olika källor och han pekar bland annat ut att bland dem finns individuella finansiärer från Qatar, Kuwait och Saudiarabien.

    När Ryssland ockuperade Krim infördes sanktioner mot enskilda personer som ansågs finansiellt ansvariga för övertagandet. Liksom sanktioner mot Ryssland har införts av EU och USA för att visa att vi inte accepterar deras agerande mot Ukraina. Sanktioner är inget optimalt vapen, men det är ett vapen som västvärlden de facto förfogar över och som just i fallet IS har relativt stor potential att faktiskt fungera. IS är namnet till trots ingen stat, det är en organisation, vilket gör att externa finansiärer är nödvändiga på ett annat sätt.

    Givet den nuvarande utvecklingen med en pågående etnisk rensning, och upptakten till ett folkmord, är ekonomiska sanktioner mot Islamiska statens finansiärer något som snarast måste upp på agendan.

    Om situationen för religiösa minoriteter, i exempelvis Irak, inte åtgärdas kan det resultera i att kristna grupper i Mellanöstern försvinner. Sveriges regering borde tydligt markera sin vilja att FN:s agerande i det här fallet inte kan stanna vid ord. Islamiska staten utgör ett terrorhot mot hela världen. Eftervärldens dom kommer blir hård, om vi inte gör allt som står i vår makt.

    Utrikesminister Carl Bildts tonläge mot Ryssland har varit både vågat och berömvärt, nu måste den svenska rösten vara lika tydlig och kraftfull i frågan om att snabbt hitta sätt att rädda de kristna i Mellanöstern.

    Mikael Oscarsson