Interpellation angående bättre vård vid livets slut i Uppsalas äldreomsorg

Inlämnad 7 december

Hur människor dör är en viktig värdemätare på tillståndet i samhället. Att sluta livet i kretsen av nära och kära, med smärtlindring och ett sammanhang som innebär ett värdigt döende är ett ideal som tyvärr det svenska samhället ligger långt ifrån. I vårt samhälle där många människor slutar sina liv på boenden och i hemmen, har kommunens äldreomsorg i form av särskilda boenden och hemtjänst en avgörande betydelse för en professionell och god palliativ vård.

Sedan den palliativa vårdavdelningen Omtanken lades ned i Uppsala (utan att behovet möttes upp någon annanstans) har dessutom kompetenskraven ute på de kommunala vårdboendena drastiskt ökat. Personalen kan exempelvis sakna utbildning i klinisk smärtbedömning och därmed inte sätta in nödvändig behandling. Att en äldre person får avlida kvidande i smärta på grund av att det tar upp till 2 timmar för en sjuksköterska att komma på plats är inte acceptabelt.

De satsningar på kunskapslyft som utlovades i samband med nedläggningen dröjer och omfattar inte tillräckligt många.

Idag finns ett sjukvårdteam med palliativa kunskaper som, genom Trygghetsjouren, kan nås om avancerad vård i hemmet behövs. Något motsvarande palliativt sjukvårdsteam för kommunens äldreboenden finns inte. Det kan i praktiken innebära att under helger, då sjuksköterskor ofta inte jobbar på äldreboenden, saknas helt kunskaper om vård i livets slutskede. Den människa som går in i en terminal fas på fredag eftermiddag kommer alltså inte få den vård hon eller han behövt bara för att det är helg.

En annan brist i den palliativa vården är att det i kommunal verksamhet saknas rutiner för hur man möter vårdtagarens kulturella kontext som är viktig runt döendet. På sjukhus finns det ofta en sjukhuskyrka, men i kommunal vård finns inget institutionaliserat samarbete med exempelvis präster eller företrädare för andra religioner som den äldre personen skulle känna trygghet att ha tillgång till i livets slutskede.

Jag vill därför fråga Kommunstyrelsens ordförande Marlene Burwick

• Kan majoriteten tänka sig att inrätta ett kommunalt palliativt vårdteam som via jourverksamhet kan bistå äldreboenden vid behov alla dagar i veckan, dygnet runt?
• Hur fungerar rutinerna kring avvikelserapporter i de fall palliativ vård inte givits?
• Vilken kompetens har undersköterskor i den kommunala omsorgen att ge palliativ vård? På vilket sätt har den kompetensutveckling som utlovades i samband med nedläggningen av omtanken genomförts?
• Hur ser rutinerna ut för att möta de äldres olika språk, kultur och religion i samband med vård i livets slut (både på boenden och inom hemvården)?
• På vilket sätt medverkar upphandlingen av 9 äldreboenden till utvecklingen av den palliativa vården i Uppsala? Kommer det att kunna finnas mer personal tillgänglig för detta syfte?

Uppsala 2016-11-30

Jonas Segersam

Kommunalråd (KD)