Fortsatt fel att köpa eget vindkraftverk

Under dagens kommunfullmäktigesammanträde i Uppsala kom beskedet: (MP) backar inte från beslutet att Uppsala kommun ska köpa vindkraftverk. De öppnar till och med för att köpa Knivsta kommuns förlust-vindkraftverk.

Vi kristdemokrater har länge varnat för vilken förlustaffär det skulle bli att köpa dyra vindkraftverk. Särskilt när de går med underskott. Vi alltid kämpat för ett gott förvaltande av våra resurser för kommande generationer, det gäller inte minst energiproduktionen där vi i Uppsala Kommun medverkat till ett mycket ambitiöst Klimat och miljöprogram, och i Knivsta kommun till att investera i ett vindkraftverk.

Vindkraftverket i Knivsta har varit i drift sedan 2009 och de senaste tre åren gått med underskott på mellan 400 000 och 1 100 000 kronor. Det är tydligt att det vore förödande om även Uppsala kommun går in i ett liknande högriskprojekt.

Våra respektive kommuner borde istället driva på i klimatarbetet genom att köpa el med ursprungscertifikat från förnybar energi, och genom att följa med i utvecklingen av sol-, vind- och vågkraft. Även avfallsförbränning är exempel på ett bra och billigt sätt att utvinna el ur en process som tidigare enbart varit en kostnad.

Jonas Segersam (KD)
Kommunalråd Uppsala

Björn-Owe Björk (KD)
Kommunalråd Knivsta


Uppmärksamma våra toppidrottare

Nu satsar kommunen stort på en hel del investeringar i arenainfrastruktur, som ger bättre villkor för några sporter. Och det är nödvändigt i Sveriges fjärde största stad, även om det ur ett kommunalt perspektiv vore välkommet med ett större ekonomiskt stöd från näringslivets sida. Det finns emellertid många sporter som behöver lyftas upp, som inte drar lika stor publik men som är viktiga för Uppsalas medborgare. 

– Tyvärr har Uppsala för närvarande inga lag i de högsta serierna i de stora publika sporterna ishockey och fotboll. Men därmed är det inte så att det saknas idrottsframgångar i Uppsala. Orientering, Badminton, Basket och Innebandy är några exempel där Uppsala håller en mycket hög profil på nationell nivå, säger Jonas Segersam (KD) kommunalråd.

– Jag skulle gärna se att man, precis som i många andra kommuner, uppmärksammar alla toppidrottare som under året utmärker sig genom att till exempel vinna medaljer i motsvarande SM i sina respektive sporter. Kommunen skulle kunna bjuda in dessa medaljörer till en lämplig högtidlig ceremoni, en framträdande representant från kommunen skulle kunna uppvakta med ett diplom eller pris ute hos föreningen, eller man kunde hitta andra former för att se till att hylla ledande idrottare från vår kommun. Man kan utgå från de idrotter som är representerade som medlemmar hos riksidrottsförbundet, vilket skulle kunna leda till att fler sporter som inte alltid är så publika, blir uppmärksammade på ett sätt som de inte alltid blir idag – utan att det för den delen behöver kosta pengar, avslutar han.

Frågan lyfts genom en interpellationsdebatt under dagens fullmäktige (25/4). Marlene Burwick (S) instämmer i förslagen men lämnar tyvärr inga konkreta svar på de frågor som ställs.

 

 


Låt barnen stanna i Uppsala

Efter förra årets flyktingtillströmning till Sverige uppstod en stor oreda i att hitta boende och gode män för ensamkommande flyktingbarn/ungdomar. Det är en utsatt grupp och för att få en lyckad integration, om uppehållstillstånd så småningom beviljas, är det avgörande att man gör rätt från början. Kristdemokraterna anser att man om möjligt bör prioritera placeringar i familjehem för att få en starkare anknytning till det svenska samhället och kulturen, än genom institutionsplaceringar i form av HVB (Hem för vård och boende) och stödboenden.

– Migrationsverket placerar ungdomar i olika kommuner i landet, men det är inte ovanligt att de kommunerna i sin tur placerar dem här i Uppsala på grund av exempelvis bostadsbrist. Det försvårar både för ”hemkommunernas” möjlighet att följa upp placeringarna och för Uppsala att kunna känna till och stödja de ungdomar som vistas här på bästa sätt. Det gäller såväl skola, boendemiljö som fritidsverksamhet. Vi föreslår därför att Uppsala kommun bör agera aktivt för, i de fall det är lämpligt, att ansvaret för de ungdomar som uppehåller sig här överförs till just Uppsala kommun. På samma sätt bör ansvaret för ungdomar tilldelade Uppsala kommun men som placerats i andra kommuner överföras till dem, säger Jonas Segersam (KD) kommunalråd.

– Naturligtvis bör dyra och dåliga placeringar undvikas, men i de fall där man hittat bra placeringar som ger ungdomar goda möjligheter till språkinlärning och trygga ramar bör man se till att ungdomarna kan behålla denna placering. Helt i linje med den dom som förvaltningsrätten meddelat i fallet Amir, som Ekot rapporterat om i dagarna, avslutar han.

”– Först kom jag till Uppsala. De sa att du kan bo i Uppsala. Sen började jag skolan och träffade kompisar och jag spelade fotboll. En dag kom socialen och sa att jag måste flytta till Kumla och jag vill inte flytta till Kumla, säger han.” Fallet ska nu prövas av kammarrätten, men om Uppsala kommun är aktiv kan man hjälpa de ungdomar som bor här att ansöka om överflyttning till Uppsala.

 


Segersam (KD): Skulle blivit informerade om friskola

Idag fattar Kommunstyrelsen beslut om en lokalförsörjningsplan där Åkerlänna ingår som en mindre del. Utbildningsnämnden har som bekant redan behandlat frågan och landat i ett beslut som innebär att skolan läggs ned, men det slutliga beslutet ska tas av Kommunstyrelsen. Processen som föranlett beslutet har varit kort och saknat tillräcklig dialog med berörda familjer. 

– När politiken fattar såna här typer av beslut är det viktigt att förändringsprocessen är förankrad. Kommunen borde ha informerat om möjligheten att ombilda Åkerlänna till en friskola, då hade intresserade föräldrar och aktörer fått till en process och en naturlig dialog om framtiden. Vi yrkar därför i Kommunstyrelsen, tillsammans med övriga allianspartier, på att föräldrar och andra intressenter ska ges möjlighet att undersöka förutsättningarna att ombilda skolan till en friskola, säger Jonas Segersam (KD), kommunalråd.

– I brytpunkten mellan politiken och verkligheten borde vi politiker vara ödmjuka och lyssna in dem som berörs. En timme extra på morgonen kan innebära stora konsekvenser för småbarnsförälderns vardag, säger Martin Wisell (KD) ledamot i utbildningsnämnden.


Initiera förebyggande åtgärder som kan förhindra våldsdåd

DEBATT. Uppsala behöver en handlingsplan mot våldsbejakande extremism, det skriver Jonas Segersam, kommunalråd (KD).

”Nyligen gav vänsterregeringen besked om att Sverige kommer att delta på ett mycket blygsamt sätt i en av Frankrike och USA påkallad militär insats mot IS i Syrien och Irak. Ebba Busch Thor tog bladet från munnen redan i somras och krävde att Sverige borde ställa upp med Jas-plan som assistans i bekämpandet av den våldsförhärligande extremismen i regionen.

Lars Adaktusson, kristdemokratisk europaparlamentariker, beskriver den humanitära krisen i Mellanöstern även som en ”värderingskris där egenintresset får råda över solidaritet och det gemensamma intresset”. Från Irak har 1,2 miljoner av landets tidigare 1,5 miljoner kristna flytt och i Syrien sker nu en liknande utveckling.

Den systematiska förföljelsen av kristna och andra minoriteter måste göras känd, och vi måste inte minst se till att sopa rent framför egen dörr.

Uppsala kommun bör hjälpa och stötta alla de organisationer som ställer upp för flyktingar och människor i svåra situationer. Civilsamhället med föreningar, religiösa samfund, idrottsorganisationer och andra nätverk i kommunen spelar en otrolig viktig roll som kontaktyta och värderingsbärare ut i samhället.”

Läs hela artikeln här: http://www.unt.se/as…/debatt/bekampa-fanatismen-4051113.aspx


Bygg upp beroendevård för barn

Anna-Karin Klomp, landstingsråd (KD) skriver om barns missbruk i UNT 16/11:

Kristdemokraterna vill att landstinget bygger upp beroendevård för barn med Maria Ungdom som förebild

Ångest, stress och psykiska besvär leder i många fall till att unga testar droger och hamnar i missbruk. I andra fall är det drogerna som är orsaken till att de senare utvecklar psykisk ohälsa. Oavsett hur ett barn börjar missbruka är det allvarligt, och barnet har rätt till snabb hjälp. Vi kristdemokrater anser därför att landstinget måste ta sin del av ansvaret för beroendevården för barn och unga.”

Läs artikeln i sin helhet här


KD föreslår en differentiering

Martin Wisell, Felicia Sundmark och Jonas Segersam skriver om förskolan i Uppsala kommun. Debattartikel i UNT 15/11:

”I Uppsala föreslår nu majoriteten en minskning av vistelsetiden för barn till föräldrar som är föräldralediga och arbetssökande. Det tycker vi är rätt, men vi föreslår att man differentierar detta genom att ge en högre tid för de arbetssökande och en lägre för de föräldralediga, som ändå är hemma från jobbet för att ta hand om småsyskon.

Det är dock helt rimligt att dessa barn kan behålla sin plats och gå till förskolan eller den pedagogiska omsorgen tre–fem dagar i veckan under några timmar, ungefär som de barn som är placerade i allmän förskola.”

Läs artikeln i sin helhet här

 


Budgetfullmäktige i Uppsala kommun

I dagarna två har budgetfullmäktige pågått i Uppsala kommun. Klart står att den nya rödgröna majoriteten höjer skatten med 30 öre för kommunens medborgare. Tillsammans med den skattehöjning som (det rödgröna styret i) Landstinget har genomfört blir den totala förändringen 85 öre. För en barnfamilj med två föräldrar där båda tjänar 25 000 kronor i månaden blir det 5 000 kronor om året. Det är mer än vad vi i genomsnitt köper julklappar för.

Att kommunens ekonomi blöder är inget nytt. Kristdemokraterna och vårt kommunalråd Jonas Segersam har dock konsekvent framfört att en skattehöjning inte är lösningen på de problemen som orsakar underskotten. Istället vill vi få till stånd en bättre ekonomisk uppföljning och effektivisera administrationen istället för att skära i verksamheterna (läs mer här). Tidigare i år aviserade man till exempel att den palliativa vårdavdelningen Omtanken skulle läggas ned, något vi har varit kritiska till från början (läs mer här).

Vidare är det hög tid att se över varför nästan alla kommunala verksamheter är dyrare än i andra kommuner, därför måste vi rannsaka kommunens ekonomi och se till att varje skattekrona används effektivt och levererar hög kvalitet.


Villkora Palestinas bistånd

Palestinska myndighetens överträdelser mot barn och deras utbildning, men även mot andra grupper, är så allvarliga att Sverige behöver se över biståndet. Det skriver Mikael Oscarsson, riksdagsledamot (KD) i tidningen Dagen.

USA:s förre utrikesminister Hillary Clinton har yttrat följande: ”Jag tror att utbildning är en av nycklarna till en varaktig fred i Mellanöstern … Det har inte skett någon förändring på området, trots att vi tog upp frågan för flera år sedan med den palestinska myndigheten. Det som är ännu mer oroande är att problemet verkar ha blivit värre. Dessa läroböcker ger inte palestinska barn en utbildning, de ger dem en indoktrinering.” Läs mer


KD i Uppsala kommun har presenterat budget

I dagens UNT berättar vi om Kristdemokraternas budget för Uppsala kommun. Den fokuserar på tre områden:

Hejda kostnadsgaloppen och minska administrationen så att vi kan satsa på verksamheterna
Minska utanförskapet genom att lotsa människor ut i studier och arbetsliv, inte minst nyanlända svenska
Barn och ungdomar, vi satsar bland annat på mindre grupper i förskolan, och att ett barnperspektiv präglar kommunens verksamhet

När det gäller ekonomin presenterade vi nyligen Alliansens grundplatta – där vi säger nej till de rödgrönas skattehöjning och den kostnadsgalopp de ger startskottet för.  Det är totalt ohållbart att tillåta kostnadsökningar under nästa år med 4,8% – vi sätter gränsen till 2,8%.
Det är nu vi måste ta fighten mot kostnadsökningarna, inte slå oss till ro och få en dubbelt värre utmaning att gå igenom om ett eller två år. En skattehöjning löser inga problem, utan tvärtom skapar det problem. (se två inlägg om detta i UNT – Hans Jansevik  och Hans G Karlsson)

Alla som arbetar inom och för kommunen gör säkert det bästa de kan. Men frågan är om alla har rätt uppgifter, och om alla, speciellt administrativa, rutiner och dokumenteringar behövs? Vi ser det inte som orimligt att man systematiskt går igenom kommunens administration och sparar 10% i genomsnitt på den. Alltså inte ute i skolor, på äldreboenden och på bygglovsenheten. Utan just på administrationen – beställarkontor, mellanchefer, stödfunktioner och liknande.

Här är tre exempel som illustrerar problemet. I Uppsala kostar en förskoleplats 133.500 kr/år. Det är 8.000 kr mer än rikssnittet. Med drygt 10.000 förskoleplatser motsvarar det 80 mnkr. Det är mycket pengar. Då kanske man kan tänka att det beror på att vi har så hög kvalitet? Nja, jämför man med Jönköping som ligger på ungefär samma kostnadsnivå, ja då har de 4,8 barn per anställd. I Uppsala är siffran 5,4 barn per anställd. Och när det gäller andel av personalen med pedagogisk högskoleutbildning, ja då har de 86% mot 46% i Uppsala. Vi har alltså varken högre personaltäthet eller mer utbildad personal trots att vi har så mycket högre kostnader. (se debattartikel av B Moraeus i UNT 3/10)

Nästa exempel gäller korttidsplatser inom äldreomsorgen. Enligt Kolada, kommunens system för att mäta ekonomin, så kostar en korttidsplats 3.466 kr (2014). Men om man tittar på vad kommunens egenregi får betalt för att tillhandahålla varje plats så ligger ersättningen från Äldrekontoret på mellan 1500-1800 kr. Vart tar andra halvan av kostnaderna vägen?

Slutligen informatörer. Dagens samhälle skrev om detta i somras och påpekade de att antalet informatörer i kommunsektorn har ökat med 100% på 10 år. I Uppsala har vi med våra 62 informatörer 3/100.000 inv. Om vi skulle komma ner till snittet på ca 2/100.000 inv. så skulle vi kunna spara ungefär 20 tjänster motsvarande 10 mnkr.

Jag säger inte att det är just detta man ska spara pengar på – poängen är att illustrera att vi ligger högt i kostnader, och att vi därför måste arbeta med att åtminstone komma ner i kostnader i nivå med jämförbara kommuner.

I det privata näringslivet får man ibland skära ner stora delar av organisationen för att få lönsamhet i verksamheten. Jag tror det skulle vara välgörande att gå igenom hela administrationen och verkligen fundera över vad man faktiskt skulle kunna ta bort om man måste spara 10%. Låt oss nu ta ledarskapet för vår kommun, innan det är för sent!

/Jonas Segersam

 

 


Motion angående Gatumat i Uppsala

Motion angående gatumat i Uppsala

I Stockholm pågår ett försök med så kallade ”Food-trucks” en modell med amerikansk förebild där mat säljs direkt från ambulerande fordon på gatan. Från 20 tillstånd på försök har man nu där utökat till 100 tillstånd (går att följa på t ex stockholmfoodtrucks.nu).

I Uppsala kunde vi se exempel på denna verksamhet under kulturnatten. Köerna ringlade långa till ett stort antal gatuserveringar.

Vi tror att Uppsala skulle vinna på att utöka denna typ av verksamhet så att den även finns på permanent basis. Speciellt i en stad som Uppsala med mycket ungdomar och studenter skulle matförsäljning på gatan innebära ett lyft för utelivet.

En fördel med denna verksamhet är att man kan styra serveringen exempelvis till områden som idag saknar restauranger men som på det här viset kan blir mer använda för utelivet. Det ger också möjligheter att utveckla tätorterna utanför Uppsala, där många idag i stort sett saknar några försäljningsställen för mat. En annan möjlighet är att serveringen blir så flexibel i tid. Man kan exempelvis med en genomtänkt tillståndsgivning ha större möjlighet för matservering nattetid i de områden där man så önskar.

Ska Uppsala kunna attrahera ungdomar och vara ett alternativ att etablera sig är det viktigt att utveckla utelivet. Idag är utbudet relativt stort för studenter, men även andra ungdomar måste kunna känna att det finns ett levande uteliv i vår stad. Detta har betydelse också för att attrahera ny arbetskraft och kompetenser som behövs för Uppsalas näringsliv. Det är viktigt att staden fångar upp trender som ger en utveckling. Samtidigt är just ambulerande gatukök ett bra sätt att fånga upp den efterfrågan på gatumat som finns vid olika tider och platser. Sammantaget vore det alltså väldigt värdefullt att pröva denna verksamhet i lite större skala.

Med anledning av ovanstående yrkar Kristdemokraterna

att Kommunfullmäktige ger Gatu- och Samhällsmiljönämnden i uppdrag att ta fram en plan för utökad gatumatförsäljning i Uppsala. Denna plan bör innehålla riktlinjer för serveringen, regler för tillstånden samt en tidsplan för ett snabbt genomförande

 

Jonas Segersam (KD)

 


Minskade barngrupper i Knivsta

Reportage i UNT 26/8 2015: Hopp stiger om minskade barngrupper 

Barngrupperna i Knivsta kommun är bland de största i landet och debatten om att minska dessa har varit het de senaste åren. Utbildningsnämndens ordförande Björn-Owe Björk tror att de nya förskolorna kan bidra till att lösa det problemet.

För att minska barngrupperna behövs fler avdelningar och för att få fler avdelningar behövs fler förskolor. Vi har skjutit till medel för att minska barngrupperna med ett halvt barn per avdelning och tanken är fortsätta att skjuta till mer pengar årligen tills vi minskat barngrupperna med två barn per grupp. Men det gäller att vi får de effekterna vi vill ha. Vi förväntar oss att det ska minska, men jag vill ha det svart på vitt. Det kan vara mer komplicerat än att bara skjuta till pengar, säger han.

 


Uppsala kan bättre!

Debattartikel i UNT 21/8 2015: Uppsala kan bättre!

Nu har det gått 100 dagar sedan jag tog över som Kristdemokraternas kommunalråd i Uppsala i samband med att Ebba Busch Thor valdes till partiledare. I opposition är det vanskligt att åstadkomma stora förändringar, men jag har ägnat tiden åt att på olika sätt lära känna kommunen. Som fembarnspappa, företagare och landstingspolitiker har jag redan mycket i bagaget, och jag konstaterar att det finns mycket att göra i vår stad – Uppsala kan bättre, helt enkelt.

Sedan jag kom hit som universitetsstudent har jag slagits av de många fördelarna med ”den eviga ungdomens stad”. Mälardalen är den mest expansiva och dynamiska regionen i Sverige, och närheten till huvudstaden och till Arlanda med mera ger Uppsala unika möjligheter. Men Uppsala är inte, och ska inte vara, en Stockholmsförort, utan har en självständig position med sin bakgrund som ”kärnhuset i riksäpplet”.

Både som värdsligt och kyrkligt maktcentrum, och som lärdomssäte har Uppsala en egen profil, eller ”varumärke” som man säger nuförtiden. Just akademin ger Uppsala, med bland andra sina fyra officiella universitet och högskolor en ovärderlig grund för forskning, tillväxt och utveckling i dagens kunskapsintensiva samhälle.

Det har varit intressant att lära känna Uppsala kommuns organisation och kultur. Kommunen gör många viktiga insatser och har många tusen kompetenta och engagerade medarbetare på en rad olika områden. Men det finns också en rad utmaningar och ”okulturer” som vi behöver komma till rätta med. Jag har identifierat fem viktiga utvecklingsområden.

Vår tjänstemannaledning har redan ordning och reda som ledstjärna. Det är berättigat. I somras behandlade vi ett ärende om att slutföra arbetet med att identifiera kommunens fastighetstillgångar och få ordning på register och avtalshantering. Gränsen mot korruption samt mot slöseri eller försummelse av våra kommunala tillgångar måste vara knivskarp. Med förståelse för den historiska bakgrunden och enskilda medarbetare måste vi ändå säkerställa att inte sådana okulturer förekommer någonstans i kommunen.

Att vila på gamla lagrar får i vår stad en närmast bokstavlig innebörd. Inget som händer sker dock per automatik. I Uppland har vi nära till maktens korridorer, men vi får ändå inte ta saker för givna.

För kanske första gången någonsin lyckades Mälarregionen samla sig till citybaneöverenskommelsen. Men vi måste fortsätta stå på tå för att få ett statligt och regionalt stöd för utvecklingen av regionaltåg, vägar, universitet, sjukhus och bostäder.

Vi måste också kasta den uppsaliensiska långbänken på sophögen. Näringslivet där beslutsfattandet av nödvändighet går betydligt snabbare kan då vara förebild. Ett känt exempel är konserthuset, och det finns många andra områden där vi i Uppsala haft svårt att komma till skott.

Ett gammaldags myndighets- eller byråkratitänkande måste vi också komma bort ifrån. I stället för vins-ter i välfärden får man med ett föråldrat tänkande en massa ”förluster i välfärden”.

Min fasta övertygelse är att friskolor och fristående vårdgivare har betytt oerhört mycket för servicen inom offentligt finansierad verksamhet. Patienterna och brukarna (eller kunderna – här spelar faktiskt ordvalet roll) ska inte vara objekt för offentligt myndighetsutövande, utan i stället stå i centrum med kommunen som serviceorgan.

Näringslivsvänlighet är a och o för en framgångsrik kommun. Med så tunga offentliga institutioner är detta speciellt angeläget för Uppsala. Såväl små tjänsteföretag som stora internationella exportkoncerner ska få all den hjälp de behöver av kommunen. Ett av många exempel är bygglov – ett företag jag besökte berättade att de ”anställde 20 personer i Göteborg i stället” när servicen uteblev.

Det finns ett driv och en bred enighet där både moderater och socialdemokrater går hand i hand för en stark expansion, bostadsbyggande och tillväxt i vår kommun. Vi får dock inte glömma den sociala aspekten som ska till för att få det goda livet för barn, familjer och äldre. Genom att tillsammans idogt arbeta för att utveckla vårt unika läge och samtidigt göra oss av med besvärande okulturer, ja då är den ljusnande framtiden vår.

Jonas Segersam (KD), kommunalråd i Uppsala

 

 

 


Nedläggningen av Omtanken är vårdslös!

Igår skrev Kristdemokraternas Ulla Johansson tillsammans med 3 andra företrädare för de borgerliga partierna i äldrenämnden att majoriteten har hanterat nedläggningen av Omtanken vårdslöst. Läs artikeln nedan eller via denna länk till UNT.

DEBATT Ett av välfärdssamhällets viktigare åtaganden är att ge vård och service till våra medmänniskor som befinner sig i livets slutskede. Omtankens vårdenhet i Uppsala har gett trygg, kunnig och kvalitativ palliativ vård till de människor som behöver den mest. Omtanken är och har också varit en mycket omtyckt vårdplats för våra äldre och sjuka, men nu ska den läggas ned efter beslut av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet i äldrenämnden den 11 juni.

Vi, partierna i den borgerliga oppositionen, är mycket missnöjda med beslutet men också med hur hela frågan och ärendet kring Omtanken har hanterats.

Fram tills dess att nedläggningen mer eller mindre var ett faktum, några veckor innan sammanträdet i äldrenämnden, var vi i princip oinformerade om nedläggningsplanerna.

Vi anser att den här typen av frågor förtjänar bred parlamentarisk beredning och uppslutning. Vi som politiker måste emellanåt kunna se bortom partiböckerna i vårt politiska värv. I synnerhet för att kunna få så bra och välgrundade beslut som möjligt.

I dag är vi mycket oroliga för att den palliativa vården i Uppsala kommun kommer att försämras till följd av majoritetens beslut. Det är direkt oansvarigt att inte säkerställa motsvarande vårdkvalitet till våra äldre och sjuka innan ett sådant här nedläggningsbeslut tas.

I bästa fall har vi nära och kära som bryr sig om oss och som finns i vår närhet vid livets slutskede. De som har kvar familj, vänner och anhöriga får förhoppningsvis stöd till bra vård och omsorg.

Samtidigt kan vi inom äldrenämnden ta del av en utveckling där allt fler människor lever i stor ensamhet. Bland annat i Äldreombudsmannens årsrapport för 2014 lyfts ensamhetsproblematiken upp regelbundet.

De som är ensamma i livets slutskede med svåra smärtor eller kraftig ångest men av Landstinget medicinskt färdigbehandlade är helt utlämnade till det offentligas godtycke. Med nedläggningen av Omtanken finns det en risk att de inte får den vård de förtjänar, att de blir placerade på en vårdplats utan personal med adekvat kompetens och utan erfarenhet att vårda döende patienter med svåra smärtor. Majoriteten menar att gränsdragningen mellan landstingets och kommunens ansvar för dessa patienter nu är bättre klarlagt men vi ställer oss mycket tveksamma till hur det kommer att fungera i praktiken.

Det är mycket tråkigt att socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister beslutar om nedläggning utan att ens bjuda in övriga politiska partier i processen.

I stället har denna process varit förhastad och beslutsunderlaget mycket bristfälligt. Vi förväntades fatta ett beslut om nedläggning av Omtanken trots avsaknaden av viktiga fakta. Bland annat fanns det ingen tydlig konsekvensbeskrivning av nedläggningen eller för den delen en redovisning om hur motsvarande vård skulle kunna ges på annat sätt. Det saknas också en ekonomisk kalkyl och en realistisk tidsplan som visar att de som ska ta över ansvaret har hunnit få den kompetens som behövs innan Omtanken läggs ned.

Trots detta är beslut om nedläggning taget och den rödgröna majoriteten har försatt oss i en situation där vi inte vet om vårdkvaliteten inom den palliativa vården i Uppsala kommun kommer att upprätthållas. Det är ytterst tveksamt om de organisationer och den personal som nu ska överta ansvaret för dessa patienter kommer att kunna upprätthålla Omtankens höga kvalitet. För oss är det självklart att ett beslut om avveckling ska ske i den takt som medför att kunskap och kompetens inom ett så speciellt och känsligt vårdområde inte går förlorad.

Vi är väl medvetna om att äldrenämnden behöver göra besparingar för att klara sin budget men Uppsala kommun kan och bör använda sina skattepengar mycket klokare.

När det krävs besparingar inomkommunen så finns det många fler lämpliga områden att spara in på innan vi ger oss på våra allra svagaste och sjuka. Människor i livets slutskede, och deras nära och kära, måste kunna känna sig trygga med att de kommer att få den omsorg och vård som behövs oavsett om det är svårt sjuka eller inte och oavsett om de bor i det egna hemmet eller på ett korttidsboende.

Omtankens verksamhet ska inte avvecklas om Uppsala kommun inte kan erbjuda likvärdig eller bättre vårdkvalitet i framtiden.

Stefan Hanna (C), kommunalråd och andre vice ordförande i äldrenämnden

Johan Carlson (M), ledamot i äldrenämnden

Camilla Westerborn (FP), ledamot i äldrenämnden

Ulla Johansson (KD), ledamot i äldrenämnden

 

 


Lägg inte energin på högriskprojekt!

Debattartikel i Uppsalatidningen och Knivstabygden 28/5

Lägg inte energin på högriskprojekt

I Uppsala kommun vill nu Miljöpartiet dra med det nya vänsterstyret och hela Uppsala kommun in i ett högriskprojekt genom att bygga ett egna kommunala vindkraftverk. Enligt deras egna kalkyler skulle detta ge ett överskott på 2 miljoner kronor per år, men detta förutsätter att produktionskostnaden skulle vara 20-25 öre/kWh, vilket är långt ifrån de 50-60 öre/kWh som Energimyndigheten uppger att det kostar att producera ny vindenergi.

Vi kristdemokrater har alltid kämpat för ett gott förvaltande av våra resurser för kommande generationer, det gäller inte minst energiproduktionen där vi i Uppsala Kommun medverkat till ett mycket ambitiöst Klimat och Miljö-program, och i Knivsta kommun till att investera i ett vindkraftverk.

Det har dock visat sig att just vindkraften i Knivsta varit en felsatsning. Eftersom vi nu i Sverige har ett lågt elpris till följd av en hög produktion av huvudsakligen icke-fossil el är vindkraften inte lika konkurrenskraftig som för några år sedan, och med tanke på att regeringen meddelat att man nästa år helt tar bort subventionen på vindkraft kommer lönsamheten att bli ännu sämre.

Vindkraftverket i Knivsta har varit i drift sedan 2009 och de senaste tre åren gått med underskott på mellan -400 000 kr och -1 100 000 kr. Det är tydligt att det vore förödande om även Uppsala kommun går in i ett liknande högriskprojekt. Våra respektive kommuner borde istället driva på i klimatarbetet genom att köpa el med ursprungscertifikat från förnybar energi, och genom att följa med i utvecklingen av sol-, vind- och vågkraft. Även avfallsförbränning är exempel på ett bra och billigt sätt att utvinna el ur en process som tidigare enbart varit en kostnad.

Det är inte en kommuns uppgift att gå in i högriskprojekt, inte ens med miljövänliga förtecken. Vi politiker ska givetvis fortsätta ta ett gott ansvar för miljön, men det måste göras med omsorg om skattebetalarnas pengar och ske på effektiva sätt som inte mynnar ut i miljonförluster.

Om vänsterstyret i Uppsala likväl vill ha ett eget vindkraftverk bör de kunna få köpa Knivstas vindkraftverk. På så sätt blir åtminstone Knivstas skattebetalare av med en utgiftspost.

Jonas Segersam, kommunalråd (KD) Uppsala kommun
Björn-Owe Björk, gruppledare (KD) Knivsta kommun


Stå upp för familjen på första maj!

Fredagen den 1 maj anordnar Kristdemokraterna traditionsenligt en familjemanifestation och folkfest i Uppsala, för att bilda opinion kring familjens stora betydelse i samhället.

Att det behövs en stor, årlig manifestation till stöd för familjen blir mer och mer tydligt.

I den röd-gröna regeringens familjepolitik är det inte barnens och familjernas behov som står i fokus. Istället är det är ambitionen att inskränka valfriheten och strömlinjeforma som är vägledande.

Vi anser att det är föräldrarna som känner sitt barn bäst och vet vad som är bäst; lösa omsorgen på egen hand eller välja förskola. Sådana beslut ska tas vid köksbordet och inte i riksdagen!

Det finns all anledning att protestera mot att regeringen – med stöd av FP nu vill ta bort vårdnadsbidraget och fördubbla kvoteringen i föräldraförsäkringen.

I år kommer Kristdemokraternas nya partiledare Ebba Busch Thor att vara huvudtalare! Medverkar gör också Eva Rusz, psykolog och känd bl. a. som Aftonbladets relationsexpert. Hennes specialitet är barns behov av anknytning till sin föräldrar. Dessutom medverkar Madelene Lidman som är grundare av det snabbt växande Hemmaföräldrars nätverk. Hon är en av företrädarna för ”Nya föräldraupproret” som arbetar för att stoppa regeringens nedmontering av familjens valfrihet.

Hoppas att du har möjlighet att komma! Här är tiderna:

FÖRSTA MAJ 2015 I UPPSALA
13.00 – samling på Vaksala torg (vid Uppsala konsert och kongress, ett stenkast från Centralstationen)
13.30 – avmarsch med blåsorkester
14.00 – final på Odinslund (nedanför Karolina Rediviva)
14.40 – Alla bjuds på fika. Hoppborg för barnen.

Väl mött!

Mikael Oscarsson


Orättvist monopol

Vi motsätter oss den monopolisering det innebär om kommunen ansöker om att bli Fairtrade City, skriver fem allianskommunalråd, däribland Ebba Busch Thor (KD), på UNT debatt.

Vi föreslår istället att Uppsala kommun ska förspråka rättvisa och hållbara produkter samt en mångfald av märkningar. Det är vad vi kommer att förespråka på kommunfullmäktiges sammanträde idag 23/2.

Läs artikeln här


Stärk den ideella sektorn

En av de mest angelägna frågorna för min del handlar om det civila samhället. Hur skapar vi bäst förutsättningar för samhällsaktörer som varken drivs av näringslivet eller det offentliga? Det är frågor som sällan hamnar i politikens mittpunkt, men som enligt mitt förmenande är av avgörande betydelse inför framtiden.

Samhället är större än stat och kapital, och bidrag till det civila samhället ska premieras

Från och med 1 januari 2012 har privatpersoner rätt att dra av på skatten när de skänker pengar till vissa godkända gåvomottagare inom den ideella sektorn. I slutet av mars släppte skatteverket 2013 års statistik. Siffrorna talar sitt tydliga språk:
gåvoskatteavdrag går inte gärna att betrakta som något annat än en succé. Över 761~000 personer, nästan var tionde svensk, gjorde under 2013 avdrag för gåvor. Tillsammans gav de bort 1,3 miljarder till den ideella sektorn. Idén med gåvoskatteavdraget är att uppmuntra privatpersoner att ge pengar till den ideella sektorn och därigenom stärka samhällsförbättrande insatser från icke-offentliga aktörer. Man brukar säga att samhället består av den offentliga sektorn, näringslivet och det civila samhället. Alla tre aktörer är lika omistliga för det goda samhällets uppbyggnad. Tyvärr har vi i Sverige allt för ofta behandlat det civila samhället på samma premisser som näringslivet, alternativt försökt införliva det i det offentliga. Det har funnits, och finns, en bristande förståelse för det mellanläge som det civila samhället utgör. Det civila samhället, eller den ideella sektorn som den också kallas, drivs av medborgarnas övertygelser och består av föreningslivet, kyrkor, stiftelser, välgörenhetsorganisationer och mycket mera. Civilsamhället utgörs av verksamhet som varken står under politisk kontroll eller vars primära syfte är att tjäna pengar. Skattelagstiftning, byråkrati och regelverk har i allt för liten grad byggts med det civila samhällets förutsättningar och behov för ögonen.

Gåvoskatteavdraget är ett första steg för att försöka vända perspektivet. Frågan har varit på tapeten sedan 50-talet, men det dröjde alltså 60 år innan den ideella sektorn vann gehör. Privatpersoner kan numera få 25 procent skattereduktion för gåvor till vissa ideella föreningar, stiftelser och registrerade trossamfund. Tanken bakom är helt enkelt uppfattningen att det är orimligt att pengar som används för att stödja det civila samhället ska beskattas lika hårt som övrigt kapital. Det ligger en tydlig värdering i detta. Samhället är större än stat och kapital, och bidrag till det civila samhället ska premieras.

Det nuvarande gåvoskatteavdraget är som sagt en bra början. Men om man menar allvar med de principer som avdraget motiveras med är det också hög tid att diskutera hur det skulle kunna utökas. Som systemet ser ut nu är det endast möjligt att göra avdrag för gåvor till direkta hjälporganisationer, inte till föreningslivet. Det är inte heller möjligt för företag som vill bidra till ett bättre samhälle att göra avdrag för gåvor till ideell varsamhet. Ett första steg skulle kunna vara att fördubbla taket för hur stort belopp man får dra av från 6 000 till 12 000 kr. I Norge behandlas de här frågorna på ett helt annat sätt. Där finns en mer generös variant av det svenska gåvoskatteavdrag på plats sedan ett decennium tillbaka, och trots att färgerna på regeringarna skiftat under årens lopp är det något som fått vara kvar. Tyvärr finns det inte samma blocköverskridande enighet i Sverige. Det är vår förhoppning att också de rödgröna partierna i Sverige kan ta till sig av gåvoskatteavdragets förtjänster, så att civilsamhället kan känna en trygghet i att gåvoskatteavdraget blir kvar oaktat vilket valresultat vi får i höst. 

Mikael Oscarsson (KD)
Riksdagsledamot
Uppsala län


Inför ekonomiska sanktioner mot Islamiska statens finansiärer

På senare år har hundratusentals kristna flytt från Irak. Det är en situation som länge har krävt vår uppmärksamhet, men som nu har gått från allvarlig till katastrofal. Rapporterna om Islamiska statens (IS, före detta ISIS) övergrepp och massakrer i Irak fortsätter strömma in. En pastor berättar för en frilansjournalist hur en av den anglikanska församlingen i staden Bakhdidas grundare fått sin femåriga son kluven på mitten av IS som straff för kristen missionering. Skakiga filmer på massavrättningar fortsätter spridas via sociala medier.

Alternativen de kristna ställs inför är att konvertera till islam, betala höga böter eller dö. En situation som får varje europé att associera till nazitysklands judeförföljelser.
Berättelser om ”sexjihad”, där kristna kvinnor våldtas, sprids aktivt av IS själva. Halshuggningar praktiseras öppet och korsfästningar rapporteras.

Skildringar som dessa, även om de inte alltid går att få bekräftade, är viktiga. Utan dem blir övergreppen och den pågående etniska rensningen i mellanöstern enkom ogreppbar statistik kopplad till städer de flesta västerlänningar inte ens hört talas om. Det faktum att omvärlden i stort genomgår väldigt många olika kriser för närvarande gör också att situationen för de kristna i Mellanöstern får mindre uppmärksamhet än vad den annars skulle få. År 2014 kommer i mångt och mycket vara ett år vi i framtiden kommer att minnas för de konflikter, krig och brutaliteter som utspelat sig i Europa, Mellanöstern och Afrika.

Ryssland har på ett oacceptabelt sätt ockuperat Krim från Ukraina, ett landområde lika stort som Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän tillsammans. Och detta från ett land i Europa som vi nästan är grannar med.

Efter Rysslands ockupation av Krim har ett gensvar ifrån omvärlden varit ekonomiska sanktioner. Både mot Ryssland som stat, men också mot enskilda ryska tjänstemän eller politiker som anses vara ansvariga för Rysslands aktiviteter i Ukraina och stöd till de proryska separatisterna.

Än mer alarmerande är Islamiska statens framfart i Irak, Syrien och nu också Libanon. De grymheter de gör sig skyldiga till är nästan för brutala för att kunna ta in. Utvecklingen manar till snabb och resolut handlingskraft. Att stoppa inflödet av jihadister från Västeuropa till Mellanöstern och att upprätta en skyddad zon för kristna i Irak är två viktiga saker som behöver göras. Båda sakerna kräver dessvärre tid och det finns risk för omfattande byråkratisk rundgång. Men något som i princip skulle kunna ske över en natt och som det inte finns några praktiska hinder för är ekonomiska sanktioner.

Mot vem, blir då följdfrågan.

Enligt Magnus Ranstorp vid Försvarshögskolan kommer finansieringen av IS från många olika källor och han pekar bland annat ut att bland dem finns individuella finansiärer från Qatar, Kuwait och Saudiarabien.

När Ryssland ockuperade Krim infördes sanktioner mot enskilda personer som ansågs finansiellt ansvariga för övertagandet. Liksom sanktioner mot Ryssland har införts av EU och USA för att visa att vi inte accepterar deras agerande mot Ukraina. Sanktioner är inget optimalt vapen, men det är ett vapen som västvärlden de facto förfogar över och som just i fallet IS har relativt stor potential att faktiskt fungera. IS är namnet till trots ingen stat, det är en organisation, vilket gör att externa finansiärer är nödvändiga på ett annat sätt.

Givet den nuvarande utvecklingen med en pågående etnisk rensning, och upptakten till ett folkmord, är ekonomiska sanktioner mot Islamiska statens finansiärer något som snarast måste upp på agendan.

Om situationen för religiösa minoriteter, i exempelvis Irak, inte åtgärdas kan det resultera i att kristna grupper i Mellanöstern försvinner. Sveriges regering borde tydligt markera sin vilja att FN:s agerande i det här fallet inte kan stanna vid ord. Islamiska staten utgör ett terrorhot mot hela världen. Eftervärldens dom kommer blir hård, om vi inte gör allt som står i vår makt.

Utrikesminister Carl Bildts tonläge mot Ryssland har varit både vågat och berömvärt, nu måste den svenska rösten vara lika tydlig och kraftfull i frågan om att snabbt hitta sätt att rädda de kristna i Mellanöstern.

Mikael Oscarsson


Fler kvinnor deltar i mammografi i dag

Replik i Arbetarbladet på MP:s debattartikel om mammografi

Miljöpartiet hävdar att centraliseringen lett till många kvinnor uteblir från mammografiscreening och att speciellt kvinnor med utländsk härkomst drabbats. Den statistik som finns för Uppsala län ger inget stöd för påståendena.Vid årsskiftet 2009 centraliserades mammografiscreeningen i vårt län till Samariterhemmet i Uppsala. Anledningen till detta var att landstinget under många år inte följt Socialstyrelsens riktlinjer. Verksamheten hade bara en läkare, trots försök att rekrytera fler. Detta ledde till att ett stort antal kvinnor inte kallades.

Vi kunde inte acceptera det. För att höja patientsäkerheten ställde vi bland annat krav på att varje bild skulle granskas av två läkare. Vi införde också ett nytt digitalt bildhanteringssystem. Den nya utrustningen upptäckte betydligt mindre tumörer, men var också dyrare. Vi ville att länets kvinnor skulle få en bättre mammografi.

Miljöpartiet skriver att centraliseringen inneburit att en mindre andel av de kallade kommer till screeningen. Det är en sanning med modifikation. År 2006, när MP satt i landstingsmajoriteten, kallades i storleksordningen 26 000 kvinnor till screening. Av dem deltog cirka 22 500 kvinnor.

År 2010, ett år efter att Alliansen centraliserat screeeningen, kallades 46 000 kvinnor till screeningen, varav cirka 34 000 kom. Procentuellt såg det alltså bättre ut 2006, men i verkligheten har antalet kvinnor som deltar i hälsokontrollen ökat markant.

Statistiken över Uppsala län (2013) visar också att täckningsgraden är betydligt lägre i välbeställda Uppsalastadsdelen Kåbo, med gångavstånd till mottagningen, än i invandrartäta Gottsunda eller Stenhagen.

Om vi jämför kommunerna varierar täckningsgraden mellan 78 och 85 procent. Älvkarleby har lägst, vilket skulle kunna indikera att avståndet spelar roll. Detta motsägs dock av att Östhammar har länets högsta täckningsgrad. Vi kan också se att deltagandefrekvensen ökat i Älvkarleby om vi jämför för några år tillbaka.

Mammografi är en undersökning som kan rädda liv och därför är det viktigt att kvinnor tar del av den. Därför erbjuder vi även gratis resa till mammografin med de sjukresebussar som finns. Undersökningen görs med 18-24 månaders mellanrum och även tider erbjuds vissa helger och kvällar, för att göra det lättare att få till ett besök.

Även riktade satsningar har gjorts för att få fler kvinnor att delta. Samtidigt är screeningen en frivillig hälsokontroll. Vi kan inte tvinga någon att delta som inte vill delta. Det positiva är att fler kvinnor screenas idag än tidigare, men jag tycker att vi behöver göra fler riktade satsningar för att öka deltagandet, i bland annat Älvkarleby.

Alliansen och KD har de senaste åren sett till att mer vård bedrivs ute i länet. Eftersom Uppsala län växer utesluter jag inte att vi i framtiden kan komma att tillhandahålla fler platser för screening.

Anna-Karin Klomp (KD),

landstingsråd och hälso- och sjukvårdsstyrelsens ordförande


Mer vård i länet även med statlig vård

Det är min absoluta övertygelse att i takt med att vårdbehovet ökar behöver också Lasarettet i Enköpings uppdrag utökas, skriver Anna-Karin Klomp (KD) i Enköpingsposten idag.

Den svenska sjukvården håller på många sätt världsklass och väntetiderna i vården har aldrig varit kortare. Därmed inte sagt att sjukvården saknar utmaningar. Det är ingen nyhet att vården i vårt land inte är jämlik. Ska vi komma till rätta med den problematiken behövs någon form av förändring. Den diskussion som Göran Hägglunds utspel om förstatligande lett till är nödvändig för svensk sjukvård. Vi måste vända på alla stenar för att uppnå en jämlikare vård över hela landet.

Tack vare den medicinska utvecklingen klarar sjukvården idag av att rädda fler och fler människoliv. Det ska vi vara tacksamma för. Samtidigt är det så att utvecklingen inte är gratis. Utvecklingen kräver en hel del resurser och kompetens av landstingen. I en del fall är det bättre för patienterna att vården ges på ett fåtal ställen, för att vi ska kunna garantera bästa möjliga kvalitet och resursutnyttjande. Vissa diagnoser är så pass sällsynta att bara ett fåtal patienter i vårt land är i behov av behandlingen. I sådana fall anser jag att det är rimligt att behandlingen koncentreras till färre platser och att den även skulle kunna bekostas av staten.

När vi ser på det framtida behovet av sjukvård i vårt eget län tror jag att mer vård behöver ges ute i länet. Uppsala län växer och det är inte hållbart att klamra sig fast vid att all sjukvård ska bedrivas på ett sjukhus. Jag tror på Akademiska som ett framgångsrikt universitetssjukhus även i framtiden och därför vågar jag säga att mer vård kan och bör bedrivas på andra håll i länet.

Utvecklingen har lett till att fler får vård och en del vård som tidigare gavs i slutenvården ges idag i öppenvården. Allt fler ingrepp görs som dagkirurgi, vilket gör att patienten inte behöver ligga inne på sjukhus efteråt. Återhämtningen blir snabbare och även kostnaden blir lägre.

Ska vi kunna möta det växande behovet av vård behöver mer vård ges på fler ställen i länet. Jag vill inte att Akademiska ska bedriva mindre vård, utan att fler ska bedriva mer. Det är orimligt att tro att ett sjukhus, hur bra det än är, ska kunna ta hand om alla vårdbehov. Vi Kristdemokrater vill ha mer vård ute i länet och det finns ingen motsats mellan det och att en del av vården skulle vara statlig.

Under de senaste åtta åren har Lasarettet i Enköpings ställning stärkts. År 2006 utfördes knappt 2800 operationer på lasarettet. Inför denna mandatperiod lovade Alliansen och Kristdemokraterna att lasarettet skulle bli ett kortvårdskirurgiskt centrum. Så blev det och idag görs dubbelt så många operationer i Enköping, jämfört med när vi tog över rodret 2007. Det är min absoluta övertygelse att i takt med att vårdbehovet ökar behöver också Lasarettet i Enköpings uppdrag utökas.

Anna-Karin Klomp (KD), landstingsråd

 




Nytt och bättre prissystem i kollektivtrafiken

Foto: Truls Busch Christensen

Alliansartikel i UNT 1 april

I dag införs det prissystem som ska göra kollektivtrafiken attraktivare, skriver Alliansens landstingsråd Johan Örjes (C), Erik Weiman (M), Lina Nordquist (FP) och Anna-Karin Klomp (KD).

Under ledning av Alliansen i landstinget har kollektivtrafiken i Uppsala län stärkts. Vi har målmedvetet satsat på bättre service och ökat ­resande. Under mandatperioden har antalet resande ökat med över sju miljoner. Läs mer