• ”Vi ska ta strid för en politik som gör staten mindre och samhället större”

    Valbild-2_580

    Tal av Ebba Busch Thor vid Kristdemokraternas extra riksting i Stockholm 25 april 2015
    Det talade ordet gäller.

    Kära vänner,

    Jag har haft några veckor på mig att fundera över hur jag ska uttrycka min tacksamhet över ert förtroende.

    Vi lever i en tid då allt som tänks och som händer ska kunna göras till en löpsedel.

    Och där ska ordet ”chock” gärna finnas. Det gäller allt från skattechocker till nakenchocker.

    Idag upplever jag min alldeles egna chock. En tacksamhetschock.

    Därför håller jag det enkelt. Från djupet av mitt hjärta – tack!

    ***

    Är det någon här idag som var med när partiet bildades 1964?

    För någon vecka sen ringde jag till Alf. Och frågade honom ”Vad var det för låt ni spelade när Birger Ekstedt valdes 1964?”.

    Och tänk att han berättade att det var exakt den här låten som spelades redan då.

    Nej. Tack och lov är det inte valet av musik vare sig då eller idag, blåsinstrumenten på senaste kommundagarna, eller Göran Hägglunds obehagliga kärlek för rockmusik som binder oss samman.

    Utan det finns något annat förenar oss.

    Och det är det som jag tänker tala om idag.

     

    ***

    För sex år sedan rusade jag från jobbet i Stockholm för att hinna med tåget till Uppsala.

    Jag skyndar nerför trapporna vid Klarabergsviadukten. Ni vet hur det är. Fullt fokus på att komma fram. Det var varken första eller sista gången jag sprang i den där trappan.

    Men just den här gången var annorlunda.

    För där i trappan, ligger någon. Det ser ut som att han fallit raklång och handlöst nerför trappan. Ansiktet är vänt ner mot cementen.

    Jag ser honom. Men jag fortsätter springa. Och jag är inte ensam om det.

    Sedan hejdar jag mig. Vänder och springer tillbaka uppför trappstegen.

    Precis bredvid den till synes livlösa mannen står en annan man lutad mot räcket. Jag vänder mig förskräckt till honom och frågar om han vet vad som har hänt.

    Han möter mig med en trött blick och svarar: ”ingen aning”.

    Den liggande mannen är smutsig. Luktar sprit. Har ett stort sår i pannan. När jag tar fram telefonen för att ringa efter ambulans böjer sig den andra mannen lätt framåt och säger:

    ”Men herreguuud, kvinna. Det är väl ändå därför vi betalar skatt och har soc i det här landet.”

    Sedan vänder han sig om och går.

    *

    Om godhet är vit och ondska är svart så tror jag att likgiltighet är den gråskala som förbinder dem.

    Vi vet att vår uppgift som medmänniskor är att hjälpa de mest utsatta.

    Men det är lätt att övertyga sig själv om att likgiltighet duger så länge vi inte gör skada. Att det är okej så länge vi inte är direkt onda.

    Det är lätt att övertyga sig själv om att likgiltigheten är ljusgrå. Nästan vit. Nästan god.

    Ibland kan det vara så.

    Men alltför ofta är likgiltigheten mörkgrå som en novemberdag. Nästan svart. Nästan ond.

    *

    Jag vill förstås att vi ska vara bäst på att bekämpa ondskan.

    Jag vill till exempel att vi ser till att polisen gör rätt saker.

    Vi ska skärpa straffen för grova våldsbrott. Vi ska ta ansvar för att Sverige kan försvaras.

    Och jag vill förstås att vi ska utforma de bästa lösningarna för trygghetssystemen.

    Ha den bästa skolpolitiken.

    Den bästa äldrepolitiken. Och vi ska stå för nytänkandet i sjukvården.

    Men vi behöver göra mer än så.

    Vi kristdemokrater vet, till skillnad från många andra, att välfärdspolitik inte räcker. Vi vet att det inte går att lagstifta bort all ondska eller all likgiltighet.

    Vi vet att medmänsklighet inte kan ersättas av myndigheter.

    Därför vill jag att vi ska vara det parti som bäst tar sig an likgiltighetens gråskala.

    Låt oss med goda värderingar som vapen hjälpas åt att skapa ett samhälle där ondskan och likgiltigheten får gå i reträtt.

    *

    ”Men hur?”, frågar sig kanske någon.

    Hur ska de goda värdena kunna vinna över likgiltigheten och ondskan?

    Jo, det ska jag tala om.

    Och jag vill börja 1963.

    1963 startade man en namninsamling för kristendomskunskapens bevarande.

    Eller vet ni vad? Jag tänker inte säga man. Jag tänker säga vi.

    Det var våra föregångare som gick och knackade dörr från Ystad till Haparanda. Det var de som samlade in två miljoner namnunderskrifter.

    Två miljoner namnunderskrifter! Hade det hänt idag hade det kallats för twitter-stormen Gudrun!

    *

    Var det ovanligt många som var intresserade av schematekniska frågor just 1963?

    Kanske.

    Men jag tror framförallt att många delade den insikt som Alf Svensson utvecklat så väl i vårt parti: Nämligen att värderingar inte uppstår ur ett lufttomt rum.

    Goda värderingar måste vara förankrade i något.

    Det var ur de kristna värdena som Europas demokratiska och humanistiska principer formades.

    Öppenheten, toleransen, religionsfriheten, barmhärtigheten, jämlikheten.

    Där ser vi vikten av att vi håller fast vid våra kristna värderingar.

    Det förstod svenska folket då. Och det förståndet har man kvar idag.

    Då liksom nu blev det uppenbart hur viktigt det är med politikens gränser. Det var på sextiotalet som politiken utnämndes till samhällets mirakelmedicin.

    ”Allt är politik” skrek vänstern och började lägga sig i hur vanligt folk levde sina liv.

    Det var då det civila samhället trängdes undan och den offentliga byråkratin tog plats.

    Det var då samvetet började växlas in mot skattsedlar och alla fick lära sig, att ”vi har soc i det här landet”. Det var då svart och vitt gled in i likgiltigt värderingslös grått.

    Men på samma sätt som våra föregångare tog strid 1963, behöver vi ta strid idag.

    Vi ska ta strid för en politik som ersätter egoism med gemenskap.

    Vi ska ta strid för en politik som gör staten mindre och samhället större.

    Vi ska om, och om, och om igen ta strid för en politik för starkare familjer.

    Det är så, mina vänner, som de goda värdena vinner!

    ***

    Vänner,

    För en vecka sedan steg närmare 900 människor ombord på en båt.

    Jag undrar om de tvekade innan de tog klivet. Såg de sig om? Eller såg de bara framåt?

    Oavsett om de tvekade så tror jag att många av dem bad en bön.

    Det var midnatt när båten kapsejsade, halvvägs mellan Libyen och Lampedusa.

    En talesperson för den italienska kustbevakningen uttalade sig till BBC, och jag citerar: ”Vi försöker bokstavligen hitta levande bland de döda kropparna. Men med tiden kommer det bara att handla om att leta efter döda.”

    *

    Jag önskar att vi aldrig mer behövde läsa om flyktingar som drunknar i Medelhavet.

    Vi måste bli bättre på räddningsinsatser för att hjälpa dem som är i akut sjönöd.

    Vi måste skapa fler lagliga vägar in till Europa.

    Men ytterst vet vi att lösningen handlar om mer än detta.

    Lösningen är att diktaturer ersätts med demokratier. I Libyen. I Eritrea. I Somalia.

    Lösningen är att FN:s säkerhetsråd tar sitt uppdrag att upprätthålla fred och säkerhet i världen på allvar.

    Lösningen är att vi sätter stopp för IS härjningar. Att vi med kraft försvarar kristna och andra minoriteter i Mellanöstern.

    Sverige bör ha en aktiv och självklar del i den internationella koalitionen mot IS.

    Men istället för demokrati ser vi fortsatt förtryck.

    Istället för handlingskraft från FN ser vi misslyckande efter misslyckande.

    Jag vill att Sverige nu ska höja rösten till försvar för de värden som vi tror på och som ska gälla alla människor överallt och alltid.

    Men istället sänker Sverige rösten.

    I vänsterregeringens utrikesdeklaration fanns nästan ingen kritik av Iran. Kritiken mot både Vitryssland och Kuba var vag.

    För första gången på många år nämndes Dawit Isaak inte överhuvudtaget.

    Nu är inte tid för likgiltighet.

    Nu är inte tid för tystnad.

    Nu är tid för handling.

    *

    Kära partikamrater,

    Det finns tyvärr fler hot mot Sveriges starka röst för goda värden.

    Jag tänker då närmast på Rysslands alltmer aggressiva beteende.

    Sverige befinner sig idag i en situation då vi behöver stärka vår militära förmåga.

    Det är nödvändigt för att kunna värna våra gränser och vår demokrati.

    Men det är också nödvändigt för att vi ska kunna ta vårt solidariska ansvar för mänskliga rättigheter i andra delar av världen.

    Och inte minst kära vänner,

    Vi får inte svika de baltiska staterna! Våra grannar.

    De blev svikna 1940. Vi svek dem under den så kallade baltutlämningen. Och under hela kalla kriget teg vi i stort sett still.

    Så sent som 1989 kunde en socialdemokratisk utrikesminister säga rakt ut att de baltiska staterna inte blivit ockuperade.

    Detta alltså under ett besök i just Baltikum. Samma höst som Berlinmuren föll.

    Låt oss se till att den dagen aldrig kommer då vi åter låter Ryssland skrämma oss till tystnad!

    ***

    Kristdemokrater,

    Vi ska ge skydd till de som flyr. Vi ska alltid värna den asylrätt som så tydligt är ett uttryck för kristna värden.

    Men vi kan inte möta flyktingutmaningen med handlingsförlamning.

    För om vi ryggar inför de största samhällsutmaningarna är vi själva en del av den likgiltighet som vi vill ta strid emot.

    Jag förstår att den stora ökningen av asylsökande och nyanlända väcker oro.

    Jag förstår att ni som är kommunpolitiker undrar hur ni ska kunna planera er verksamhet.

    Jag förstår de föräldrar som oroar sig över hur barnens skolgång påverkas av att det ständigt kommer nya elever som inte kan svenska och som bär på traumatiska upplevelser.

    Jag tror att många tycker att det är självklart att de som flyr ska erbjudas en fristad.

    Men jag förstår också att många undrar hur bostäderna ska räcka till. Hur jobben ska räcka till.

    Hur vi ska kunna ge de som kommer en chans att bidra och bli en del av vårt samhälle.

    Det måste fungera i verkligheten. Det måste fungera i Ronna, Södertälje. Inte bara i Riksdagen, Stockholm.

    *

    Jag vill att vi ska kunna ge bättre svar på flyktingutmaningen.

    Alla som behöver och söker skydd i Europa ska få det. En förutsättning för att fler ska få hjälp är att fler länder är med och tar ansvar.

    Det vore välkommet om vi kan få en jämnare ansvarsfördelning inom EU. Fler skulle få skydd och det skulle göra vårt arbete lite lättare.

    Vårt förslag om att som regel ge tillfälligt istället för permanent uppehållstillstånd är ett konkret sätt att bidra till det.

    Jag vill också att vi ska titta på möjligheten att använda EU:s budget för att styra så att fler EU-länder tar sitt ansvar.

    *

    Men vi behöver oavsett detta ett bättre mottagande och en bättre integrationspolitik.

    Vi har lagt förslag för att få en jämnare fördelning av asylsökande och nyanlända inom Sverige, genom att ändra Ebo-lagen.

    Andra förslag har handlat om att korta väntetiderna hos Migrationsverket och att få fler nyanlända att börja jobba snabbare.

    Men det räcker inte. Vi måste göra mer.

    Jag vill göra mer.

    Vi ska leverera förslag som underlättar för kommunerna att göra sitt jobb.

    Vi ska se till att skolan blir bättre på att ta emot elever som är nya i Sverige.

    Vi ska se till att arbetsmarknaden fungerar så att fler kan få vara med och bidra.

    Vi ska se till att det kan byggas fler bostäder.

    Då, och bara då, har vi en kristdemokratisk integrationspolitik värd namnet.

    Då, och bara då, kan vi visa väljarna att det finns en annan väg än handlingsförlamning.

    ***

    Kristdemokrater,

    Ni har säkert precis som jag vant er vid att det på många håll står nya typer av kassor i matvarubutikerna. Ni vet de där stationerna där man ska scanna in de där varorna själv och lägga ner dem i sin kasse.

    Smidigt – skulle vissa säga. För andra är de talande maskinerna något av en prövning mitt i vardagsbestyren.

    Ny teknik automatiserar och digitaliserar många arbetstillfällen. I förra veckan kom en ny rapport som visar att 450 000 arbeten ersatts av automatiserade lösningar mellan 2006-2011.

    Att sysselsättningsgraden i Sverige trots allt ökat beror bland annat på att skatten på arbete och företagande har sänkts.

    Under Alliansens år i Rosenbad möjliggjorde reformer över 300 000 nya jobb.

    300 000 nya jobb! Det borde rimligtvis beskrivas som en jobbchock.

    Tyvärr håller de röd-gröna också på att trolla fram sin egen jobbchock just nu. Precis som Alliansen. Fast tvärtom.

    Med ena handen så tillför regeringen några miljoner för statliga hittepå-jobb för unga.

    Med andra handen rycker regeringen åt sig summor i miljardklassen från företag som anställer unga.

    Se där: En hejdå-ungdomsjobb-chock.

    Med ena handen så sätter regeringen upp arbetslöshetsmål.

    Med andra handen drar regeringen i bromsen för tjänstesektorns utveckling. Vinstförbud och veto.

    Begränsningar av RUT och ROT.

    Tada: En hejdå-tjänstejobb-chock.

    Hokus-pokus-regeringen Löfven levererar.

    *

    Jobbutmaningar är många. Att möta den teknologiska utvecklingen är en. Matchning av kompetens en annan. Likaså att arbetsmarknaden ska fungera även för de enklare jobben.

    Det måste vara en kristdemokratisk uppgift att ha en politik för fler jobb.

    Inte bara för att vi ska ha råd med vår gemensamma välfärd.

    Utan för att det är välfärd i sig att ha ett jobb.

    Det finns ett värde bortom lönen i att kunna stå på egna ben.

    Skaffa ett hem.

    Vara fri att forma sitt liv på det sätt som man önskar.

    Känna trygghet i att kunna hantera det oväntade.

    Moderniseringen av arbetsmarknaden kan aldrig mötas av ovanifrånlösingar som statliga traineejobb.

    Den kan heller inte mötas enbart med jobbskatteavdrag.

    Den kan definitivt inte mötas med massiva skattehöjningar.

    Jag vill se en kristdemokratisk jobbpolitik som underlättar för innovativa människor med idéer och kunskap att gå från tanke till företagande.

    Då skapas jobben.

    Då möter vi framtidens arbetsmarknadsutmaningar.

    Och bara då kan Sverige bli starkare.

    ***

    Kära vänner,

    Att få ert förtroende att leda Kristdemokraterna är enormt!

    Men det finns faktiskt något, tro det eller ej, som känns ännu större.

    Och det är att jag och min man Niklas om mindre än en månad ska få bli föräldrar.

    Precis som många blivande föräldrar är vi glada och förväntansfulla.

    Vi undrar nyfiket vad det är för en liten krabat som ska komma till oss.

    Vi oroar oss ibland.

    Vi funderar på hur vi kan ge vårt barn de allra bästa förutsättningarna att växa upp omgiven av kärlek och trygghet.

    Under de senaste månaderna har jag gång på gång svarat på medias frågor om vår föräldraledighet.

    Och jag kan förstå att många undrar.

    Jag och Niklas kommer att lösa vår föräldraledighet på ett sätt som passar vår familj, där jag är hemma under en kortare tid och Niklas under en längre tid.

    En flexibel föräldraledighet ger vårt barn de bästa förutsättningarna att få så mycket tid som möjligt med sina föräldrar.

    Kvotering av föräldraförsäkringen skulle innebära motsatsen!

    Och jag kan inte låta bli att le åt den svenska debatten där jag ena dagen krossar ytterligare ett glastak som ny kvinnlig partiledare och andra dagen så förklaras jag som omyndig att själv fatta beslut som rör min familj.

    Det råder ingen tvekan om att Kristdemokraterna är den enda garanten för familjernas frihet.

    Vi vet vad som händer med en regering där kristdemokraterna inte finns med. Där stryps genast familjens rätt att välja.

    Nu har vi senast fått höra att föräldraledigheten är för lång.

    En väldig massa föräldrar ägnar sig nämligen åt att ta ut obetald föräldraledighet.

    Genast reagerar utredare och ministrar. När familjerna bestämmer själva, och är nöjda med det, så ska politiken genast rätta till och göra det bättre.

    Tala om ovanifrånperspektiv!

    Tala om att strunta i människors vardagsverklighet!

    Kristdemokrater,

    Vi ska ta den här striden.

    ***

    Kristdemokrater,

    Vi får ibland frågan om var vi befinner oss på den politiska höger-vänsterskalan.

    Svaret är: till höger.

    I realiteten befinner vi oss till höger eftersom vi är och ska vara en del av Alliansen.

    Ideologiskt befinner vi oss till höger för att vi tror på ett samhälle som byggs underifrån. Inte ovanifrån.

    För att vi tror på starka familjer.

    Men vi tror också på ett samhälle där vi tar ansvar för varandra, både som medmänniskor och via skattsedeln. Inte bara genom soc.

    Det där hänger ihop.

    För när politiken inte ska göra allt för alla hela tiden, kan vi göra det viktiga på ett bättre sätt.

    Frihet och socialt ansvarstagande är inte varandras motsatser.  De är komplement

    Det förstår vi. Och det ska vi visa för väljarna!

    ***

    Vänner,

    Idag har ni valt en ny partiledare. Det betyder också att en partiledare har lämnat sin post.

    Göran, du kommer att vara saknad.

    Jag vill verkligen tacka dig för allt det som du gjort och betytt för partiet.

    Jag vill också tacka dig för att du som socialminister gjort Sverige bättre och mer kristdemokratiskt.

    Ditt ihärdiga arbete har verkligen satt avtryck som kommer att bestå.

    Tack, Göran!

    *

    Kära partikamrater,

    Att välja en ny partiledare är inte bara en rolig process för ett parti.

    Kristdemokraterna ska vara ett parti med högt i tak. Där vi får debattera och tycka olika. Men en livskraftig interndebatt får inte stå i motsättning till att vara ett parti av vänner.

    Ibland när jag har öppnat Facebook har jag känt hur det har stungit till inombords när jag sett hur ni skrivit till och om varandra.

    Om ni ser er omkring i salen nu, då hoppas jag innerligt att ni ser vänner och partikamrater.

    Det gör jag.

    *

    Vänner,

    Jag vill inte att Kristdemokraterna ska vara ett parti som balanserar på fyraprocentspärren. Det vet jag att ni inte heller vill.

    Vi vill mer. Mycket mer.

    Men nu ska jag berätta en lite hemlighet för er. Och jag vill att ni ska lyssna riktigt, riktigt noga.

    Ni kommer inte att kunna öppna tidningen imorgon och läsa att vi har fördubblat våra opinionssiffror.

    Det kommer inte att räcka att välja en ny partiledare.

    Nej. Det kommer inte att räcka. Inte ens nu när ni valt Ebba ”Gå genom rutan” Busch Thor.

    *

    Ett framgångsrikt parti är ingen enmansföreställning.

    Jag är väldigt glad över att få ha just Jakob och Emma vid min sida.

    Men ett framgångsrikt parti är ingen tremansföreställning heller.

    Ett framgångsrikt parti är ett lagarbete.

    Jag vet att ni redan sliter runt om i landet.

    Jag vet att det är tungt. Ändå tänker jag idag be er att göra mer.

    Gör mer!

    Jag tänker rikta samma uppmaning till vår nya partistyrelse och till riksdagsgruppen.

    Gör mer!

    Jag vet att det är jobbigt.

    Men ta er an de svåraste utmaningarna. Stå alltid på de svagas sida. Ta strid mot politiska ovanifrånlösningar.

    Utveckla politik som sätter agendan i de hetaste debatterna. Forma budskap som går genom rutorna.

    Träffa fler väljare. Dela fler flygblad. Driv bättre lokala kampanjer.

    Jag kommer att vara där med er. Göra allt jag kan. Göra mitt allra bästa.

    Så att fler väljare i nästa val går till vallokalerna med en kristdemokratisk valsedel i handen.

    Tack, mina vänner, för förtroendet ni gett mig idag.

    Och tack för att ni lyssnat.