Jag g\u00e5r regelbundet p\u00e5 konstutst\u00e4llningar. Ibland g\u00e5r man d\u00e4rifr\u00e5n med en r\u00e4tt allm\u00e4n k\u00e4nsla, men ibland s\u00e5 \u00e4r det n\u00e5got som sticker ut. H\u00e4romdagen var jag i Sk\u00f6vde Konsthall och tog del av utst\u00e4llningen Between Revolution and War. Fastnade d\u00e5 framf\u00f6r Yulia Kosterevas installation. Hon har lyckats f\u00e5nga en situation som m\u00e5nga kan k\u00e4nna igen sig i. Man har full fart, st\u00e4ndig r\u00f6relse, alltid p\u00e5 v\u00e4g. MEN man kommer ingenstans. N\u00e5got hejdar en. N\u00e5got stoppar upp. All r\u00f6relse fungerar, men man har n\u00e5tt sin \u00e4nde. Jag tror att m\u00e5nga kan identifiera sig med detta verk. Som betraktare vill man s\u00e5 g\u00e4rna g\u00e5 fram och l\u00f6sa upp knutarna s\u00e5 att de gulliga valparna kan springa vidare. Betraktelsen av detta verk blev en tankest\u00e4llare f\u00f6r mig, en slags ”predikan” om livet, dess r\u00f6relse och vikten av att bli befriad fr\u00e5n det som f\u00e4ngslar, l\u00e5ser in och begr\u00e4nsar.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"