Jag gillar v\u00e5ren. N\u00e4r man m\u00f6ter de f\u00f6rsta v\u00e4rmande solstr\u00e5larna om kinderna s\u00e5 ger det en h\u00e4rlig k\u00e4nsla. Det spirar i naturen och f\u00e5glarna drar ig\u00e5ng sk\u00f6ns\u00e5ng p\u00e5 morgonen. Snart \u00e4r det dags f\u00f6r k\u00f6kstr\u00e4dg\u00e5rden och p\u00e5 skrivbordet hemma st\u00e5r de sm\u00e5 plantorna som v\u00e5rdas \u00f6mt\u00e5ligt. N\u00e5gon g\u00e5ng senare i sommar ska det bli sk\u00f6rd. V\u00e5ren har ett h\u00e4rligt budskap. Den m\u00f6rka och kalla vintern l\u00e4gger vi bakom oss och ser fram emot sommar och sol. D\u00e5 blir det ocks\u00e5 m\u00e5nga som m\u00f6ts i parker, tr\u00e4dg\u00e5rdar och str\u00e4nder. Grillar plockas fram och man bjuder in v\u00e4nner f\u00f6r att umg\u00e5s. Den v\u00e4rme som v\u00e5ren lockar med kan ocks\u00e5 \u00f6verf\u00f6ras p\u00e5 v\u00e5ra liv. Det v\u00e4rmer en medm\u00e4nniska n\u00e4r vi bryr oss, str\u00e4cker ut en hand, ringer ett samtal, skickar ett meddelande eller tar en fika tillsammans. Att dela livet \u00e4r bland det mest v\u00e4rdefulla vi kan g\u00f6ra. Jag l\u00e4ste en rapport om att \u00f6ver h\u00e4lften av en grupp \u00e4ldre upplever ensamhet. De kan ha det materiellt gott, men saknar m\u00e4nsklig n\u00e4rvaro. T\u00e4nk vilka insatser vi kan g\u00f6ra f\u00f6r varandra. N\u00e4r vi talar om ett medm\u00e4nskligare samh\u00e4lle s\u00e5 beh\u00f6ver det inte kosta miljarder. Det handlar snarare om att str\u00e4cka ut en hand.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"