Min mormors far var smed p\u00e5 Tors\u00f6. F\u00f6rra sommaren rensade vi ut allting fr\u00e5n smedjan som tyv\u00e4rr nu \u00e4r f\u00f6rfallen och tog tillvara p\u00e5 verktyg och allt ”som kan vara bra att ha”. Alfred, som smeden hette, tillverkade dem troligtvis i slutet av 1800-talet eller b\u00f6rjan av 1900-talet. N\u00e4r hans son Oskar l\u00e5ste smedjan 1952 s\u00e5 blev allting kvar. N\u00e5gra g\u00e5nger s\u00e5 har \u00e4ssjan t\u00e4nts men\u00a0i princip har den st\u00e5tt \u00f6vergiven sedan dess. Sl\u00f6jdb\u00e4nken som fanns i smedjan st\u00e5r nu i min snickarbod och idag beh\u00f6vde jag\u00a0l\u00e4gga ut n\u00e5gra lister f\u00f6r m\u00e5lning. D\u00e5 h\u00e4mtade jag pallbockarna och nu \u00e4r de \u00e5ter i tj\u00e4nst. F\u00f6rra g\u00e5ngen de anv\u00e4ndes var nog f\u00f6r\u00a0\u00f6ver 60 \u00e5r sedan. Detta \u00e4r allts\u00e5 en dal av min familjs kulturarv och \u00e4ven om de har ett antal \u00e5r p\u00e5 nacken s\u00e5 kom de till anv\u00e4ndning idag. Kulturarvet ska anv\u00e4ndas!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"