
Att strida om kommunal eller statlig skola är nog den största björntjänsten man kan göra skolan. Läs DN:s artikel här. Det skolan behöver nu är ingen stor organisationsförändring. Skolan behöver lugn och ro att genomföra alla de reformer som Alliansregeringen har genomfört de senaste fem åren. De störa reformerna har ännu inte genomförts utan ska genomföras i höst och nästa höst. Att ovanpå detta lägga en diskussion om att förstatliga skolan tror jag inte gagnar någon.
Huvudproblemet är inte kommunerna eller friskolorna. Huvudproblemen är dålig uppföljning, bristande stöd i tidig ålder, bristande arbetsro på flera håll och lärare och skolledare som i många fall – medvetet eller omedvetet – förlorat sin auktoritet. Jag har väldigt stor tillförsikt i att de reformer som regeringen genomfört och även reformer vi genomför i Stockholms stad kommer att få effekt på studieresultaten. Men det kommer att ta tid. Studieresultat är ingenting som ändras drastiskt från ett år till ett annat utan det tar längre tid än så. Att få nya reformer och en ny kultur att sätta sig tar också tid. Det är bland annat därför det är viktigt att regeringens inslagna kurs får fortsätta så att lärare och skolledare vet vilka spelregler som gäller och ska gälla framöver.
Nationella prov i tidigare ålder och i fler ämnen kan hjälpa till att upptäcka elever – både med särskilda talanger och med svårigheter – i tidigare ålder. Det hjälper också till att jämföra skolor och kommuner med varandra. Vidare bidrar det till större rättvisa och likvärdighet över landet. Att fler nationella betyg kombineras med tidigare betyg och skriftliga omdömen ger ännu större effekt.
Det räcker dock inte med att konstatera kunskapsbrister hos en elev utan det måste också finnas metoder för att stödja elever i behov av särskilt stöd. Vi vet att det finns skolor som är väldigt framgångsrika i arbetet med att stödja elever som inte når kunskapsmålen. Av dessa skolor måste andra skolor ta lärdom.
Men det viktigaste av alla tror jag ändå är kultur och attityder. Skolor måste genomsyras av en kultur där studier och flit uppmuntras och där det råder arbetsro i klassrummen och trygghet på skolgården. Vuxenvärlden måste reagera när elever beter sig på ett sätt som inte accepteras utanför skolan. I detta arbete spelar rektorerna en ovärderlig roll. Det är rektorerna som sätter ribban. Kraven ska vara högt ställda på alla elever i kombination med beröm och uppmuntran. Jag vet naturligtvis att detta är lättare sagt än gjort men det får aldrig bli en ursäkt för att inte sikta högt.
Men dessa frågor är naturligtvis svårare att diskutera än en statlig eller kommunal skola.

Läs även andra bloggares åsikter om skola, damberg, socialdemokraterna, allians, utbildning, politik, stockholm, betyg