Imorgon höjer SL priset på sina biljetter och upprördheten och skrivandet är som vanligt stort när så sker. Bland annat ställs frågor till människor om vad de tycker om de höjda priserna. Är det någon som på allvar förväntar sig ett annat svar än att de inte gillar prishöjningen? Är det någon som gillar en höjd skatt, en högre avgift eller ett sänkt bidrag? Priserna på SL har också jämförts med andra priser – bland annat på bensin – och då konstaterat att SL:s priser har höjts betydligt mer än andra varor. Jämförelsen haltar dock rejält. Bensin är vad det var för 50 år sedan. Ingenting har ändrats. Däremot fluktuerar priset väldigt mycket beroende på oljepriset som i sin tur bland annat beror på OPEC:s beslut om utbud. En annan viktig faktor är vilka skatter och avgifter som läggs på bensin. SL däremot är inte vad det var för 50 år sedan. Att ens jämföra SL idag med den tid på månadskortet infördes på 70-talet för 50 kronor är som att jämföra natt och dag. Utbudet har ökat något enormt med nya tunnelbanelinjer, fler bussar, tvärbana och pendeltåg. Visserligen har efterfrågan ökat då befolkningen har växt. Men utbudet är ändå betydligt större, så pass mycket större att det är svårt att jämföra då med nu. Därför haltar hela resonemanget när man jämför SL:s priser med pris på exempelvis bensin och mjölk.

Man kan så klart tycka att priset är för högt i alla fall. Med det nya priset blir fördelningen 50/50. Hälften betalar resenären och hälften betalar kollektivet. Jag tycker att det är en rimlig fördelning när det kommer till kollektivtrafiken. Dessutom ska påminnas om att SL:s priser är låga både i en nationell och en internationell jämförelse.

Läs även andra bloggares åsikter om SL, taxa, stockholm, politik, planka, kollektivtrafik, trafik, infrastruktur

Vad håller Socialdemokraterna på med? De verkar alltmer förvirrade. Nu kräver plötsligt deras gruppledare Karin Wanngård att hela Slussenförslaget ska kastas i papperskorgen och omarbetas från grunden, läs mer här. Det var verkligen i senaste laget de kom med denna nya ståndpunkt. Tidigare har beskedet varit att de stödjer grundtankarna med det nya förslaget och vill nå en bred överenskommelse. Men med Wanngård vid rodret tycks nya tongångar råda och det oroar mig. En omarbetning skulle försena hela processen med flera år efter att redan ha väntat alldeles för många år. Slussen börjar snart bli en säkerhetsrisk och behöver restaureras. Det förslag som nu ligger och har ställts ut är mycket tilltalande och kommer att bli ett helt annat Slussen än idag med mer folkliv, vattennära lägen och gröna platser. Det kommer att bli en mötesplats där människor vill vara på och inte bara passera.

Jag hoppas att borgarrådet Tomas Rudin tillika gruppledare för Socialdemokraterna i Stadsbyggnadsnämnden är klokare är Wanngård och inser fördelarna med nuvarande förslag och framför allt inser behovet av att snart fatta ett beslut i frågan.

Läs även andra bloggares åsikter om wanngård, rudin, socialdemokraterna, stadsbyggnad, slussen, stockholm, politik, dn, arkitekur

Bostadsbristen är akut för studenter i Stockholm. Det skapar inte bara oro och ångest hos många studenter utan hotar också Stockholms tillväxt och kompetensförsörjning. Bostadsbristen är en viktig faktor till varför vissa ratar Stockholm som studieort.

Därför presenterade Kristdemokraterna i Stockholms stadshus igår fyra förslag som skulle leda till fler studentbostäder både på kort och lång sikt.

• Bygg en studentskrapa i Kista

I Kista har både KTH och SU filialer och flera tusen studenter pluggar där. Med närhet till näringsliv, shopping, grönområden och Stockholms central har Kista utmärkta förutsättningar att bli ett nav för studenter. Kista står inför en omfattande nyexploatering och redan har ett antal mer spektakulära byggnader uppförts. Kristdemokraterna anser därför att förutsättningarna att uppföra en högre studentskrapa i Kista ska undersökas. Det skulle dessutom bli ett stort mervärde för hela Järva.

 • Utöka antalet studentlägenheter i Albano

I Albano planeras en stor utbyggnad av Stockholms universitet både med lokaler, kontor och studentbostäder. Ett förslag har presenterats och ska nu samrådas. Totalt planeras ca 800 nya studentlägenheter. Kristdemokraterna anser att antalet lägenheter ska öka med åtminstone 50 procent till 1 200.

• Bygg våningar på befintliga studentbostäder

Studenter vill ofta bo där andra studenter bor. Därför är det bra att få in så många lägenheter som möjligt när ett område planeras. Ett sätt att öka antalet bostäder för studenter är att bygga på ett antal våningar på redan befintliga studentfastigheter. Detta är så klart inte möjligt överallt av både byggnadstekniska och kulturhistoriska skäl, men där intresse hos fastighetsägarna finns och där det i övrigt anses lämpligt är det ett bra sätt att få fram fler bostäder.

• Ge tillfälliga bygglov

Det finns flera ännu icke exploaterade områden i Stockholm men som har utpekats som områden för framtida byggnation. Exempel på sådana platser är Norra Djurgårdsstaden vid Värtahamnen och Frihamnen, Årstafältet samt området kring Skärholmen och Kungens kurva. På dessa platser kan tillfälliga paviljonger för studentbostäder föras upp i väntan på att områdena ska exploateras.

Läs även andra bloggares åsikter om bostad, student, studentbostad, akademi, stockholm, politik, kth, su

Idag skriver jag en debattartikel på SvD Brännpunkt på nätet. Lär artikeln här.

I korthet handlar artikeln om att Stadsbyggnadsnämnden bör fatta fler beslut liknande det om Liljeholmskajen där man höjer redan planerade hus för att få in fler bostäder. Det är ett billigt, snabbt och effektivt sätt att få fler nya bostäder utan att grönyta tas i anspråk.

Läs även andra bloggares åsikter om bostad, stadsbyggnad, svd, politik, stockholm, arkitektur

Det osar populism och nationalistisk egoism när Tommy Waidelich säger att det inte är aktuellt att införa euron som valuta i Sverige under överskådlig tid. Med överskådlig tid i det här sammanhanget menas tydligen under hans livstid eller under hans politiska gärning. Hur länge hans politiska gärning varar vet ingen så det är inte mycket till vägledning. Visserligen vet ingen av oss hur länge Waidelich kommer att leva heller men om man räknar med att lever lika länge som en man gör i genomsnitt – dvs till knappt 80 år – så skulle det innebära att euron inte kommer att införas i Sverige de närmsta 32 åren. Att en ekonomiskpolitisk talesperson för ett parti vars medlemmar har sagt ja till euron kan vara så tvärsäker är för mig helt ofattbart. Att man med anledning av det som hänt det senaste året och fortfarande pågår i eurozonen drar så säkra slutsatser är ren populism och bygger inte på några djupare ekonomiska resonemang. Jag tycker också att det är ett nationalistiskt synsätt där man ena stunden när det går bra för euron gladeligen vill delta men så fort det skakar lite så säger man nej och låter sina grannländer ta smällen. Den typen av politiker ger jag inte mycket för.

Jag tror fortfarande på eurosamarbetet. Jag tror att det är bra både för den europeiska sammanhållningen och för ekonomin. Uppenbart har vissa av medlemsländerna blivit medlemmar alltför tidigt och har inte gjort vad som krävs för att hålla valutan stabil. Samtidigt ska sägas att euron är ca 50 procent starkare än dollarn, när euron introducerades som betalningsmedel 2001 var dollarn starkare än euron. Det ger en del perspektiv. Däremot har det senaste årets händelser gett oss nya erfarenheter som vi tar med oss in i framtiden. Det krävs strama finanspolitiska ramar, det krävs politiskt mod och ansvar både i låg- och högkonjunktur och det krävs förmodligen ökat samarbete kring finanspolitiken och inte bara kring penningpolitiken. Men euron kommer att överleva och jag hoppas att Sverige blir en del av samarbetet. När vet jag ännu inte. Jag tror inte att någon av oss vill gå med redan imorgon, men att som Waidelich döma ut euron de kommande 30-40 åren vore mycket olyckligt.

Läs även andra bloggares åsikter om euro, socialdemokraterna, ekonomi, politik, waidelich, europa

Det märks att Socialdemokraterna har förstått att det måste gå bra i Stockholm för att vinna val. Då duger inte 19 procent som Socialdemokraterna fick i senaste riksdagsvalet. Det märks eftersom Håkan Juholts sommartal bestod av flera löften till just stockholmsregionen. Läs mer här. Jag tvekar dock på att Juholt är den politiker som går hem i Stockholm. Hans djupa småländska dialekt kanske kan ursäktas med ett lockande politiskt innehåll. Men att referera till Palme, spy galla över vinster i privata företag och vara spydig över sänkt restaurangmoms tror jag inte är rätt taktik. Juholt utstrålar helt enkelt inte storstad oavsett hur mycket tunnelbana han än lovar. Jag tror också att många väljare inser att det är enkelt att i opposition låta det regna miljarder utan närmare finansiering. Men i regeringsställning krävs mer än så. Nu sitter ju inte Socialdemokraterna i regering och behöver därför inte ta det ansvaret. Men menar man allvar med att vilja vara statsminister krävs också viss statsmannamässighet mellan valen – det visas knappast genom att lova ut ofinansierade miljardlöften samtidigt som hela världsekonomin riskerar att gå in i en recession.

Men den som ser han lär. Socialdemokraterna kanske gör ett kanonval i Stockholm 2014 och Juholt kanske kan bli den landsfader han så gärna vill bli. Men jag tillåter mig tills vidare att tvivla å det starkaste.

Läs även andra bloggares åsikter om dn, juholt, socialdemokraterna, politik, ekonomi, allians, riksdag

Idag besökte jag City i samverkan. De började som ett löst sammanhållet nätverk för 13 år sedan men har nu utvecklats till en viktig aktör för utvecklandet av City i nära samarbete med Staden. Vi kan se flera av deras initiativ i form ev en renare stadskärna, ökat folkliv och aktiviteter vid övre delen av Sergels torg samt uteserveringar på Plattan. City i samverkan är en mycket viktig aktör i Stockholm.

City har alla möjligheter att utvecklas. City är långt ifrån sin fulla potential men mycket arbete pågår. Initiativen med Mood är fantastiskt och kommer att väcka de norra delarna om Hamngatan till liv. Pembroke håller på att utveckla kvarteret Hästen i samma område och även om Sergels torg kan erbjuda mer är det bättre idag än för bara några år sedan.

Fortfarande väntar vi på att något ska hända med Brunkebergstorg. Vasagatan är fortfarande en tråkig port för alla tåg- och pendeltågsresenärer och norra Klarakvarteret upplevs som mycket nedgånget och otryggt.

City är en viktig plats i Stockholm som idag är alltför dominerat av kontor och arbetsplatser. Om detta har jag skrivit många andra inlägg. Fler bostäder är en viktig del men också fler restauranger och barer, mer grönska och fler uteaktiviteter – även vintertid. City i samverkan är en viktig aktör för att förverkliga detta, men det är vi politiker som fattar besluten och måste visa vägen framåt.

Läs även andra bloggares åsikter om stadsbyggnad, city, stockholm, bostad, arkitektur, folkliv, politik

Idag väntas Stadsbyggnadsnämnden fatta beslut om att höja antalet våningar på fyra hus vid Liljeholmskajen från 21 till 24 stycken. Det är ett mycket välkommet beslut och ett bra exempel på hur vi på ett enkelt, billigt och effektivt sätt kan få fram fler lägenheter utan långdragna planprocesser eller att ta grönyta i anspråk. 21 våningar är högt för att vara i Stockholm och då kan man lika gärna smälla på med några våningar till. 50 nya lägenheter skapar detta beslut, naturligtvis en droppe i havet – men havet består av just droppar.

Läs hela mitt pressmeddelande här

Läs även andra bloggares åsikter om stadsbyggnad, stockholm, politik, arkitektur, liljeholmen, bostad, höghus

I veckan öppnar åter skolorna till glädje för de allra flesta eleverna. Tyvärr går många dit med en klump i magen. Mobbning är det yttersta tecknet på en bristande människosyn. Mobbning sliter sönder ett barns självkänsla och kan i värsta fall få förödande konsekvenser. En vuxenvärld som inte ser – eller kanske ännu värre – väljer att inte se kan få oanade effekter. Mobbning måste hela tiden motarbetas. Det görs inte med enskilda temadagar utan med ett aktivt och medvetet värdegrundsarbete som genomsyrar skolans vardag varje dag. Vuxna måste lära sig att upptäcka mobbning och trakasserier. Det som till en början kan tyckas vara ett oskyldigt pojkstreck kan sluta i grov förnedring med allvarliga konsekvenser.

Idag skriver Svenska Dagbladet om att det nästan alltid är den mobbade och inte den som mobbar som byter skola då det har gått så långt att någon tvingas göra det. Jag tycker att det är helt oacceptabelt! Efter valet 2006 skärpte regeringen lagen så att det blev lättare att tvinga förövaren att byta skola och låta offret vara kvar. Skolinspektionens rapport visar att så sker väldigt sällan. Nu måste Stockholm ta reda på hur våra skolor sköter detta. Helst ska naturligtvis mobbningen lösas utan att någon tvingas byta skola. Men ibland är sista utvägen att låta de inblandade gå på olika skolor och då är det solklart för mig att det är offret som ska ha rätt vara kvar och inte förövaren.

Läs hela mitt pressmeddelande här

Läs även andra bloggares åsikter om mobbning, svd, skola, utbildning, politik, stockholm, regering