Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) flyr helhetsansvaret

Pressmeddelande

Kalmar län är skamligt missgynnat av staten, när det gäller satsningar på infrastruktursatsningar som vägar och järnväg. Med nuvarande regering finns ingen förändring inom synhåll.

Det säger riksdagsledamoten Gudrun Brunegård (KD), efter att ha debatterat med infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) i riksdagens kammare.

När jag tillträdde som riksdagsledamot för Kalmar län lovade jag att arbeta för att vårt läns invånare, besökare och företag ska få likvärdiga förutsättningar för växtkraft som andra län. Möjligheten att pendla till arbete och studier och att transportera varor är avgörande för attraktiviteten att bo och verka här. Därför har jag ställt såväl skriftliga frågor som en interpellation till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S), själv bosatt i Växjö.

I Kalmar län är det gott att leva. Många av våra invånare lever till mycket hög ålder. Vi är ett av landets främsta besökslän och har många av Sveriges mest kända platsvarumärken, som Kalmar, Öland, Vimmerby med Astrid Lindgrens Värld och Västervik med visfestivalen. Här finns också flera tunga industrier, som Södra i Mönsterås, Scania i Kalmar och aluminiumklustret i Hultsfred-Vimmerby. För att kunna ta vara på potentialen behövs goda transportmöjligheter.

I den nu gällande nationella transportplanen får Kalmar län i särklass lägst anslag per invånare, med 2 765 kronor per invånare. De statliga anslagen kan jämföras med tvåan från slutet, Örebro län, med 3 529 kronor per invånare, som dock korsas av två Europavägar och stambanan, vilkas underhåll och förbättringsåtgärder bekostas från ett annat konto. Av våra grannlän tilldelas Blekinge 5 020 kr/invånare, Östergötland 7 020 kr/inv okalmar läch Jönköping 13 214 kr/inv. Samtliga ligger på den nedre halvan av listan. Enbart Kronoberg, som får 15 247 kr/inv, ligger strax över mitten. I topp ligger Västerbotten med 83 048 kr/inv.

Min frågeställning i interpellationen var om regeringen har något mål eller ansvar avseende infrastruktursatsningarnas betydelse för att ge likvärdiga tillväxt- och konkurrensvillkor till rikets olika delar. Dessvärre tycks det inte finnas något sådant. Ministern uttryckte ingen ambition att från statligt håll förändra den ständiga jumboplatsen för Kalmar län. Istället hänvisade han till samråd och att lyssna av olika delar av landet och göra en sammanvägning.

Det är just den tilldelningsmodellen som försatt Kalmar län i vår nuvarande situation. Våra grannlän har hittills inte visat något större intresse av att dela med sig av kakan till oss. Därför borde åtminstone staten ta ett övergripande helhetsansvar, så att även Kalmar läns invånare, besökare och företag får rimliga transportvillkor, inte minst i dessa tider då allt fler vill åka kollektivt.