Jungfrutal i riksdagen

Måndagen den 1 april tillträdde jag som riksdagsledamot, med ett studiebesök på Linnéuniversitetet tillsammans med flera andra ledamöter från länet. På kvällen tog jag tåget till Stockholm. Dagen därpå tjänstgjorde jag för första gången i utbildningsutskottet och redan på onsdagen den 3/4 fick jag anledning att beträda talarstolen i riksdagens plenisal för att begå mitt jungfrutal, när Utbildningsutskottets betänkande om gymnasiefrågan behandlades. Här nedan kan du läsa det:

Anförande i kammaren den 3 april 2019 Utbildningsutskottets betänkande 2018/19:UbU11

Fru talman!

I måndags tillträdde jag som riksdagsledamot och igår deltog jag vid mitt första sammanträde med utbildningsutskottet.

Med denna rivstart känns det angeläget att kunna delta i debatten i kammaren redan dag tre, när vi diskuterar frågor som rör gymnasiet.

Jag står naturligtvis bakom Kristdemokraternas samtliga reservationer, men för att spara tid vill jag fokusera på reservation 11, Breddad och förstärkt lärlingsutbildning, punkt 9.

Genom min bakgrund som skolsköterska under tio års tid, har jag mött många skoltrötta elever, som kämpat hårt för att orka igenom skolan. Vi människor har alla unika begåvningsprofiler. Inte alla är teoretiker.

Många har istället en praktisk fallenhet och kan bli utmärkt skickliga yrkesmän och kvinnor. Och samhället behöver ju hantverkare, som elektriker, rörmokare, industriarbetare, målare, byggnadsarbetare, finsnickare och liknande. Kompetensförsörjningen till flera av dessa sektorer är på sikt en stor utmaning.

För en del av dessa kan, fru talman, även den ämnesinriktade teorin i yrkesprogrammen vara ett oöverstigligt hinder. Sådana teoretiska kurser kan bli en kvarnsten kring halsen på den som kämpar för att över huvud taget orka igenom skolan. För dem kan en handfast yrkesinriktad lärlingsutbildning vara räddningen, då den mesta tiden är förlagd till en arbetsplats. Man får helt enkelt lära sig jobbet på jobbet.

Det är idag belagt att den viktigaste skyddsfaktorn mot såväl ekonomisk och social utsatthet som psykisk ohälsa senare i livet är att ha gått ut skolan med godkända betyg. Det ökar elevens möjligheter till arbete och självförsörjande.

Det jag nu har beskrivit kan också i hög grad vara tillämpligt på en stor grupp nyanlända elever, som kan ha bristfällig skolgång med sig, efter en uppväxt i länder med skiftande utbildningsväsenden eller efter år på flykt utan någon möjlighet till ordnad skolgång. Vi ska naturligtvis göra allt för att dessa ungdomar får möjlighet att läsa in både gymnasie- och högskolekompetens, men för en del av dem kan en lärlingsutbildning vara en god väg till oberoende och självförsörjning.

Idag är det dock allt för få lärlingsplatser tillgängliga. Det kan medföra att skoltrötta eller utpräglade praktiker mer eller mindre tvingas till gymnasieprogram med mer teoretiska kurser än personen klara av, vilket istället kan bidra till att stärka känslan av misslyckande och i värsta fall på sikt leda till ett utanförskap.

Alliansregeringen återinförde lärlingsutbildningarna i Sverige. De har ökat möjligheten för fler unga att få jobb. Genom ett tillkännagivande våren 2016 skulle regeringen utreda om breddad och förstärkt kompetensförsörjning. Det har nu gått tre år utan något synbart resultat.

Därför vill jag, fru talman, ställa mig bakom Allianspartiernas reservation 11.

Tack för ordet!

Gudrun Brunegård (KD)