Grip tillfället och inrätta en palliativ enhet i Västervik!

2017-10-09

När livet närmar sig sitt slut är inget sig likt. För dem som burit på en svår sjukdom under en kortare eller längre tid kan den dag omsider komma då läkaren konstaterar att man inte kan göra mer för att behandla i hopp om att bota. Då handlar det istället om att lindra symptom och ge god vård för hela människan och hennes anhöriga.

Både de kroppsliga, själsliga och existentiella behoven behöver tillgodoses, för att personen och de anhöriga ska få en så god avslutning som möjligt. Det kräver särskild kompetens och lyhördhet hos personalen, för att inte tala om tid, för att möta såväl smärta, ångest, oro och rent praktiska frågor.

Det låter sig svårligen göras på en akutvårdsavdelning, där vårdpersonalen springer benen av sig för att utföra behandlingar, sätta dropp och svara på ringningar.
Därför finns sedan 2006 beslut i landstinget att det ska finnas samlade palliativa vårdplatser på länets tre sjukhus. I Kalmar finns det en palliativ vårdavdelning sedan flera decennier. I Oskarshamn samlade man de palliativa vårdplatserna till en vårdavdelning för några år sedan.
Däremot har inte den rödgröna landstingsmajoriteten förmått prioritera en samlad palliativ enhet i Västervik. Kristdemokraterna och Alliansen har drivit frågan i många år och även anvisat medel, men har varje gång fått avslag från S+MP+V.
Nu finns en praktisk möjlighet att kunna inrätta en palliativ enhet i Västervik, genom att ta i anspråk några av de vårdplatser som majoriteten hållit stängda sedan sommaren 2016. Grip tillfället och gör någonting gott av det! Om misslyckandet i att kunna bemanna vårdplatserna förra hösten kan vändas till en möjlighet att inrätta en palliativ enhet i Västervik, så skulle det lösa en långvarig ojämlikhet i länet.
Människor i livets slutskede har lika stor rätt till god vård om de bor i norra länsdelen, som de som bor i södra och mellersta länet.
Gudrun Brunegård
Oppositionsråd (KD)
Vimmerby

Kerstin Lahi
Landstingsledamot (KD)
Västervik

Maud Ärlebrant
Landstingspolitiker (KD)
Västervik

Satsa mer på förlossningsvården!

2017-10-01

Svensk förlossningsvård lider av födslovånda. Kvinnor tvingas till långa bilresor på grund av stängda förlossningskliniker och överfulla BB-avdelningar. Under sommaren har kvinnor även i Kalmar län fått hänvisas till ett annat sjukhus för att föda. Situationen i stort har räddats tack vare pensionärer och inhyrda barnmorskor.

Barnmorskor flyr yrket. De som finns kvar slår knut på sig för att ge kvinnor hjälp och stöd och ge barn en bra start i livet. Det är helt oacceptabelt!

Av svaret på vår interpellation till Lena Segerberg vid förra veckans landstingsfullmäktige kunde man få intryck att situationen i Västervik är under kontroll och att nya barnmorskor är under utbildning och snart kommer att lösa krisen på förlossningen. I själva verket finns det i nuläget en enda barnmorskestudent som är knuten till förlossningen och hon kommer inte vara färdigutbildad förrän vid nästa årsskifte. Övriga barnmorskestudenter i Västervik är knutna till mödrahälsovården.

I svaret står också att ”för länssjukhuset har det varit nödvändigt att ta hjälp av bemanningsbolag”. Inte ett ord om de sex bemanningsbarnmorskor som löste krisen i Västervik under första semesterperioden och tog 54 arbetspass eller de fyra som jobbade den andra perioden och tog 39 arbetspass.

Det är djupt oroande att ansvarigt landstingsråd på raka frågor tycks undanhålla information om hur illa verkligheten ser ut. Det är ju först när man vågar se och erkänna bristerna som man kan göra något åt dem.

Kristdemokraterna satsar 2,5 miljarder kronor på förlossningsvården nationellt de närmaste tre åren i höstens budget. Det är 750 miljoner kronor mer än vad regeringen satsar. Vi vill förbättra för både den födande kvinnan och för förlossningspersonalen.

Vår satsning innebär fler förlossningsplatser. Det skulle göra att vi kan ta emot 5 000 fler kvinnor per år. Där det är långt till BB ska det finnas möjlighet att bo på patienthotell innan förlossningen, både för kvinnan och hennes partner. Blivande mammor ska inte tvingas föda i bilen.

Vi vill också införa ett nationellt kompetenscentrum för förlossningsvård. Idag drabbas många kvinnor av förlossningsskador som påverkar dem livet ut. I Kalmar län ligger vi högre än snittet därvid lag. Genom att höja kompetensen och införa nationella riktlinjer kan dessa skador minimeras och en mer jämlik vård skapas.

Förbättra arbetssituationen för barnmorskor och undersköterskor! De behöver bli fler. Varje dag ska inte vara en sprintmarsch på jobbet. Det orkar ingen.

Gudrun Brunegård (KD)
Oppositionsråd i landstinget

Maud Ärlebrant (KD)
Tjänstgörande landstingsledamot och barnmorska

Val om ett år!

Om mindre än ett år, den 9 september 2018, är det val till Sveriges riksdag. Då får du och alla andra 7 miljoner röstberättigande använda er demokratiska rättighet att bestämma vem som ska styra Sverige. Vi kristdemokrater anser att Sverige behöver en ny regering – en Alliansregering.

Kristdemokraterna värnar den välfärd vi har byggt gemensamt – och vill att du återigen ska känna tillit till de löften som ställs ut. För idag brister välfärden. Och regeringen förblir passiv. Det saknas t ex platser på äldreboende. Därför vill vi införa en äldreboendegaranti så att alla över 85 år får en plats på boende när de själva vill.

Människor får inte heller vård i tid. Därför gör vi en storsatsning på primärvården med större bemanning och återinförd kömiljard.

Vi är även det enda parti som med trovärdighet fullt ut finansierar att pensionärsskatten försvinner. Vi satsar på 10 000 fler poliser och strängare straff för vålds- och sexualbrott. Och vi vill införa nya inträdesjobb för fler arbetstillfällen åt nyanlända och unga upp till 23 år som ska kunna lära sig jobbet på jobbet.

Kristdemokraternas löfte är att inte lova allt. Vi står för tuffa prioriteringar utifrån trygga värderingar. På så sätt ska vi återupprätta välfärdslöftet.

Gudrun Brunegård
Kristdemokraterna

Hemlösa barn – en skam för Sverige

Gör FN:s barnkonvention till svensk lag!

Barnen är det finaste vi har. Det måste ses som en av våra största uppgifter som föräldrar och berörda myndigheter att fullt ut värna deras trygghet. FN:s Konvention om barnets rättigheter som kom år 1989 pekar ut staternas ansvar för att garantera barnets rättigheter till liv, ursprung, utbildning, frihet och social trygghet. Övergripande princip är att barnets bästa ska vara avgörande vid alla beslut som berör barn.

Ett stort antal länder har gjort Barnkonventionen till lag, dock inte Sverige. Redan 1990 ratificerade Sverige konventionen. Det betyder att annan lagstiftning ska anpassas efter de principer som slås fast i de 54 artiklarna. Ännu efter ett kvartssekel överlåts dock barnens sociala väl och ve till myndigheters godtycke.

Kristdemokraterna har därför länge krävt att göra själva konventionen till svensk lag. Med Maria Larsson (KD) som barnminister sjösatte Alliansregeringen en utredning för hur detta ska kunna genomföras. En liknande ambition har även uttalats av sittande regering. Nu är det hög tid att gå från ord till handling.

Till ett barns grundläggande trygghet hör en fast bostad med fasta rutiner för skolgång, umgänge med kamrater med mera. En familj med barn borde inte få vräkas utan att respektive kommun kan erbjuda ett annat fast boende. När Maria Larsson (KD) som nytillträdd minister begärde fram underlag på socialdepartementet om barn i riskmiljöer fanns det inga sådana uppgifter. Man började bygga upp en faktabank och fick bl a vända sig till frivilligorganisationer för att få fram underlag.

Maria Larsson tillsatte Michael Anefur som hemlöshetssamordnare. Han reste runt i landet och träffade ett femtiotal kommuner, även med uppföljande besök. Frågan om vräkning, speciellt med barn inblandade, togs alltid upp.

Kommunala och privata bostadsbolag började se över rutiner för att komma in tidigare, erbjuda mindre lägenheter som familjen hade råd med osv, för att minska antalet vräkningar av barnfamiljer. Under åren 2011 – 2013 minskade antalet vräkningar med barn inblandade generellt i Sverige med 24 procent. I de kommuner Anefur besökte blev minskningen imponerande 45 procent. Detta visar att målmedvetet arbete ger resultat.

Nu och då uppmärksammar media hur barns rätt till bostad (Artikel 27) åsidosätts. Hade nuvarande regering behållit Alliansens fokus på frågorna, hade tragedin i Göteborg sannolikt inte behövt ske, då en förälder tycks ha tagit livet av barnen och sig själv i förtvivlan över ett besked om vräkning.

Detta är en stor skam för Sverige, vars regering inte sällan ger sig ut för att vara hela världens samvete. Med Barnkonventionen som svensk lag skapas större press på kommuner, landsting och statliga myndigheter.

För att komma tillrätta med hemlöshet där barn drabbas, behöver man arbeta med den problematik som ligger bakom. I de fall då det finns missbruk eller psykisk sjukdom med i bilden borde den första åtgärden vara att behandla och rehabilitera detta. Tyvärr har många kommuner blivit mer restriktiva med att skicka personer till hem för vård, behandling och rehabilitering. Finns barn inblandade borde det vara självklart att göra allt för att hjälpa familjen på fötter.

En kommun med klok ledning arbetar förebyggande. I Helsingborg kunde man med Anders Lundström (KD) som socialnämndsordförande under förra mandatperioden se att sociala bostadskontrakt ledde till minskat utanförskap. Arbetsgivares benägenhet att anställa någon ökar när personen har eget hyreskontrakt. Samtidigt ökar personens motivation att söka och sköta utbildning och arbete, för att kunna behålla sitt hyreskontrakt.

Varje barn är en unik person med ett oändligt värde och ska respekteras i alla de dimensioner som barnkonventionen beskriver.

Det anstår inte Sverige, ett av världens rikaste länder, med bland världens högsta skatter, att barn ska behöva drabbas av tragedin att bli hemlösa. Med FN:s barnkonvention som svensk lag ska inte kommunerna komma ifrån sitt sociala ansvar för barnen.

Kjell Samuelson Gudrun Brunegård
Kulturarbetare (KD) Oppositionslandstingsråd (KD)

Hur fungerar förlossningsvården i Kalmar län?

Interpellation till landstingsrådet Lena Segerberg (S)

Förlossningsvården i landet är ansträngd. Kalmar län är inget undantag. I vårt landsting har vi haft svårt att rekrytera kompetens vilket resulterat i ett högt tryck på befintlig personal samt neddragning av föräldrautbildningar. Det framträder en bild av att barnmorskor flyr yrket på grund av dåliga arbetsvillkor och en allt för ansträngd arbetsmiljö. Arbetsbelastningen är för många ohållbar med återkommande dubbelpass och extrapass..

Sommaren är alltid en ansträngd period, särskilt då man har en låg grundbemanning. Under sommaren har kvinnor även i Kalmar län fått hänvisas till andra sjukhus för att föda. Situationen har i stort sett räddats av pensionerade barnmorskor och hyrbarnmorskor.

Vid nationella jämförelser sticker förlossningsvården i Kalmar län ut. När man studerar antalet bristningsskador av den tredje och fjärde graden bland förstföderskor toppar Kalmar län statistiken tillsammans med Stockholm. Det totala antalet bristningsskador har dessutom ökat något i vårt landsting medan den nationella trenden pekar något nedåt. Detta kan förstås bero på rapporteringsbenägenhet, men frågan som uppstår är om antalet bristningsskador har en koppling till den besvärliga bemanningssituationen.

Det är tydligt att förlossningsvården också behöver prioriteras av den styrande majoriteten i landstinget. För att bilden ska klarna angående förlossningsvårdens utmaningar i Kalmar län så skulle vi vilja ställa ett antal frågor:

1. Hur har bemanningssituationen varit på förlossningsavdelningarna under det senaste året samt sommaren?
2. Hur många kvinnor har under sommaren blivit hänvisade till sjukhus utanför länet?
3. Hur ser rekryteringsläget ut för barnmorskor i länet?
4. Vad beror det på att Kalmar län toppar den nationella statistiken för bristningsskador bland förstföderskor och vad görs för att förbättra omhändertagandet så antalet förlossningsskador minskar?

Gudrun Brunegård (KD) Jimmy Loord (KD)
Oppositionsråd Landstingsledamot

Äldreboendegaranti i Vimmerby

Idag lägger jag en motion till kommunfullmäktige i Vimmerby kommun om en äldreboendegaranti. Äldre måste kunna tilltros förmågan att själva kunna avgöra när det är dags att flytta till ett äldreboende, utan något biståndsbeslut. Idag är inte det möjligt, enligt Högsta Förvaltningsdomstolen. Därför bör nu kommunen ta kontakt med SKL och socialdepartementet för att försöka ändra lagstiftningen och underlätta detta.

Samtidigt vill vi att kommunen utreder vilka möjligheter lagen idag ger för att komma så nära en äldreboendegaranti som möjligt. En pusselbit där är rimligtvis att det finns tillräcklig tillgång till anpassade bostäder där man kan bo när man behöver rullator och andra hjälpmedel och där det finns tillgång till viss service och utrymme för sociala aktiviteter för att bryta ensamhet och isolering, som sannolikt är en förklaring till den växande psykiska ohälsan bland äldre. Här har Vimmerby kommun en läxa att göra. Idag får man stå i kö i flera år för en bostad på Granen.

Här följer motionen i sin helhet:

Motion – Äldreboendegaranti i Vimmerby kommun

Trygghet för äldre är en huvudfråga i vårt välfärdstänkande. Trots det har samhället delvis misslyckats när det gäller respekt för äldres förmåga att själva avgöra vilka behov som är prioriterade. Respekten brister för att man oavsett ålder önskar fatta egna beslut och göra egna val när det gäller boende.

Många vill bo kvar i sitt hem så länge som möjligt. Det hemvana ger trygghet. Kvarboendeprincipen är i grunden en god idé. Att alla som önskar kan få hjälp i sitt eget hem, så länge som man själv önskar, är en viktig välfärdsambition. Ingen vill tillbaka till en tid då det enda alternativet var att anhöriga skötte hela omsorgen eller att man tvingades ta in på någon form av institution.

Men lika allvarligt som att tvingas in på ett boende är det när den som inte längre är trygg i sitt hem inte kan få en plats i ett äldreboende. Detta skapar stress för den berörde men också för anhöriga.

En äldre flyttar inte till ett särskilt boende, trygghetsboende eller serviceboende i onödan. Skälen till att vilja flytta till nytt boende är ofta medicinska, när behovet av praktisk hjälp med vård och omsorg i vardagen blir så påtaglig att hemtjänst inte längre är det bästa alternativet. Men en stor grupp äldre upplever otrygghet och ensamhet och önskar därför en annan boendeform. Det är ett djupt feltänk i nuvarande lagstiftning när man hos pensionärer som fyllt 85, 90 och 95 år kräver behovsbedömning för en plats på ett äldreboende. Den äldres vilja borde tillgodoses.

Det är hög tid att visa respekt för äldre och lagstifta om en äldreboendegaranti. Det har vi kristdemokrater visat bl a genom ageranden i riksdagen. En äldreboendegaranti skulle kunna garantera varje person över exempelvis 85 år lagstadgad rätt till en plats på äldreboende när och om de vill. Äldre måste kunna känna sig respekterade och trygga i sitt boende.

Vårt förslag om en äldreboendegaranti innebär att beslutet att flytta till ett särskilt boende, trygghetsboende eller äldreboende helt ska vara den enskildes. Inget ”förmynderi” där man riskerar att nonchalera den äldres upplevelser och behov. Kommunens ansvar är att se till att det finns platser och olika boendealternativ med olika servicenivåer. I Vimmerby kommun har vi i dagsläget mycket få lämpliga boendealternativ för äldre och flera år lång kö till Granen. Planering och byggnation av fler alternativ tycks ta lång tid och måste prioriteras. Men vi vill med denna motion lyfta in behovet av att också stärka den äldres möjlighet att själv fatta beslut när man önskar ett tryggare boende.

Att ta bort behovsbedömningen kan ses som ett avsteg från nuvarande lagstiftning, vilket redovisades i svaret på en tidigare motion från Kristdemokraterna. Men för att nå ett steg på vägen mot en äldreboendegaranti vill vi föreslå kommunfullmäktige

att uppdra åt kommunstyrelsen att klarlägga vad som inom nuvarande lagstiftning är möjligt att göra för att vår kommun ska kunna gå före och erbjuda en äldreboendegaranti, alternativt ta kontakter med SKL och socialdepartement för att försöka få till stånd de regeländringar som behövs.

Vimmerby den 8 september 2017

Kristdemokraternas partiavdelning i Vimmerby

Gudrun Brunegård
Ordförande i partiavdelningen och ledamot i kommunfullmäktige

Gudrun Brunegård i förslag till KD:s partistyrelse

Pressmeddelande 2017-09-02

Brunegård: Glad och hedrad över förtroendet

– Det var en total överraskning när jag blev uppring av Chatrine Pålsson Ahlgren, valberedningens ordförande, och hon berättade att jag finns med i deras förslag till partistyrelse. Jag är oerhört glad och känner mig djupt hedrad över förtroendet.

Det säger Gudrun Brunegård (KD) oppositionsråd i landstinget, med anledning av att valberedningens förslag till partistyrelse offentliggjordes under lördagen, där hon är föreslagen som ersättare.

Som ersättare i partistyrelsen deltar man på lika villkor i sammanträden och diskussioner. Det är bara i omröstningarna som inte ersättarna deltar om man inte är tjänstgörande.

– Om jag får rikstingets förtroende och blir invald i partistyrelsen kommer jag självklart ta med mig mina erfarenheter från arbetet med hälso- och sjukvårdsfrågorna, men också perspektivet från ett hörn av landet som den rödgröna regeringen tycks ha glömt. Hela Sverige ska leva, säger Gudrun Brunegård.

– Distriktsstyrelsen för Kalmar län har fört fram Gudrun Brunegård som lämplig kandidat för att ingå i KD´s partistyrelse. Det är glädjande att Kristdemokraterna i Kalmar län på det här viset återigen kan få en röst in i partistyrelsen. Vi är det näst starkaste länet när det gäller väljarstöd i landstingsvalet, säger Anders Andersson, partidistriktsordförande för KD i Kalmar län.

Val av partistyrelse sker på KD´s riksting som hålls i Uppsala den 20-22 oktober 2017.

Följer landstinget lagen på IVA i Oskarshamn?

Interpellation
Landstingsrådet Lena Segerberg (S) och Yvonne Hagberg (S)

Följer landstinget lagen på IVA i Oskarshamn?

Landstinget är länets största arbetsgivare med omkring 7000 anställda. I uppdraget ingår arbetsuppgifter som har största betydelse för befolkningens liv och hälsa. Därför behövs särskilda åtgärder för att upprätthålla god och jämlik vård för länets invånare även under sommaren, då medarbetarna behöver få sin lagstadgade semester.

En del arbetsplatser brottas med bemanningsproblem även under vinterhalvåret. Bemanningsbolag står för en del av lösningen, den egna personalen står för en del. Det är inte ovanligt att medarbetare ändrar på sina arbetstider eller tar på sig extra arbetspass för att täcka luckor i schemaraden. Ibland arbetar man så kallade dubbelpass, det vill säga två arbetspass samma dag, och ibland går man in på en ledig dag.

Detta sliter naturligtvis på redan hårt belastad personal, som sällan får möjlighet att få kompensationsledigt för sådana extraturer. Det går det inte heller att utesluta att patientsäkerhetsriskerna ökar om personalen aldrig får chans att vila ut. Det förekommer att medarbetare redan under årets första halvår samlat på sig runt hundra övertidstimmar. Om detta gäller ett flertal medarbetare på enheten är det svårt att se hur man ska kunna lösa bemanningen under andra halvåret utan att bryta mot gällande lagstiftning beträffande arbetsmiljö och arbetstider.

Under tio dagar i somras gick det inte att lösa bemanningen på IVA Oskarshamn ens med ovan beskrivna lösningar, utan man fick lov att stänga IVA helt under denna tid. För att undvika att hamna i samma situation nästa år bör planeringen för nästa år börja redan nu. Som underlag är det värdefullt att ha full kännedom om fakta.

Eftersom IVA på Oskarshamns sjukhus är en nyckelfunktion, som påverkar patienternas tillgång till andra funktioner på sjukhuset, har frågan stort allmänintresse. Exempelvis berörs även hjärtsjukvård och uppvak efter operation. Jag önskar därför få redovisning av följande:

• Hur många dubbelpass eller extrapass på ledig dag har under året förekommit på IVA i Oskarshamn?
• Hur många av dessa extrapass har gjorts efter beordring?
• Hur många övertidstimmar har ordinarie IVA-personal samlat på sig under året?
• Hur ser majoritetens plan ut för att skapa rimliga och lagenliga arbetsvillkor för medarbetarna på IVA i Oskarshamn?

Kalmar län den 22 augusti 2017

Gudrun Brunegård
Oppositionsråd (KD)

Ambulanshelikopter till Sydöstra sjukvårdsregionen

I större delen av Sverige finns ett nätverk av läkar- och sjuksköterskebemannade ambulanshelikoptrar, redo att rycka ut vid olyckor eller allvarliga akuta sjukdomsfall. De har fördelen att kunna ta sig fram över skogar och vattendrag och förbi trafikstockningar. Snabbt kommer de på plats och läkaren kan bedöma sjukdomstillståndet och inleda behandling direkt, under transporten till rätt sjukvårdsinrättning.

I Kalmar län och omgivande län saknas sådan. Om ambulanshelikopter behövs måste den rekvireras från andra delar av Sverige, och där prioriteras ofta egna transporter. Nu finns möjlighet att vår sjukvårdsregion skulle kunna ansluta sig till det kommunalförbund som redan har upphandlat ambulanshelikoptrar till Värmland och Dalarna.

Jag har lämnat in en motion till landstingsfullmäktige i detta ärende:

Landstingsfullmäktige
Landstinget i Kalmar län

Motion
Ambulanshelikopter till Sydöstra sjukvårdsregionen (SÖSR) för mer jämlik vård

Ambulanshelikoptrar spelar en avgörande roll för flera tidskritiska skade- och sjukdomstillstånd. Det gäller till exempel för trauma, skallskador, stroke, hjärtinfarkt, blodförgiftning, brännskador, sjuka barn, samt gravida och nyförlösta med tillstötande komplikationer. Med läkarbemannade ambulanshelikopter kan patienten snabbt få diagnos och under pågående behandling transporteras till rätt vårdnivå.

Ambulanshelikoptrar används för primärtransporter och sekundärtransporter. Vid primärtransporter tillför ambulanshelikoptern följande:

• snabb transport av hög kompetens ut till patienten
• kvalificerad bedömning och behandling på skadeplats och under transport
• snabb transport av patienten till rätt vårdnivå

Sydöstra sjukvårdsregionen (SÖSR), som innefattar Landstinget i Kalmar län, Region Jönköpings län och Region Östergötland, har idag ingen egen ambulanshelikopter. Istället sker upphandling av sekundärtransporter, dvs. planerad transport från ett sjukhus till ett annat, på en spotmarknad för ett antal miljoner kronor varje år. Då en helikopter behöver rekvireras sker det en förfrågan i landet om det finns någon helikopter tillgänglig. Det är inte alltid en helikopter kan rekvireras, då de kan vara upptagna på annat håll eller annan prioritering kan göras i det tillfrågade landstinget/regionen. En egen ambulanshelikopter stationerad i Sydöstra sjukvårdsregionen är en effektivare och bättre lösning.

En helikopter kan vara i luften inom fem minuter och marschfarten är ca 240-280 km/h. Den kan vara på skadeplats tio mil bort inom 20-25 minuter. Med läkare ombord kan diagnos ställas och avancerade medicinska åtgärder sättas in direkt, vid t.ex. trauma, stroke, akut hjärtinfarkt med mera, vilket kan vara livsavgörande. Är patienten svårt skadad och behöver flygas direkt till specialistsjukhus sparas tid, vilket även det kan vara livsavgörande.

En helikopter tar sig fram i terräng och kan landa på mycket otillgängliga platser som vägambulanser kan ha svårt att nå. Vid trafikolyckor på en 2:1-väg är det vanligt med trafikstockning vilket orsakar långa köer, som gör det svårt för vägambulans att komma fram till olycksplatsen. En helikopter kan landa intill olyckan. Med läkare ombord kan livsavgörande åtgärder sättas in direkt. Undersökningar visar att läkarbemannad ambulanshelikopter är mer livräddande i förhållande till om man använt vanlig vägambulans. Avgörande faktorer är kompetens och tid. Flera internationella studier och en oberoende utredning av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), ”Vård på vingar”, visar att ambulanshelikoptrar är kostnadseffektiva. Den samhällsekonomiska nyttan ligger både i att fler människor överlever, men också i att bestående funktionsnedsättningar minskas, rehabiliteringstider kortas och fler personer kan återgå till produktivt arbete.

Sydöstra sjukvårdsregionen behandlade på försommaren 2017 en förstudie av traumaprocessen, utförd av Katastrofmedicinskt centrum. Man pekar där på behovet av en ambulanshelikopter för att klara transporter och ledtider vid exempelvis stroke, som numera behandlas med neurokirurgisk trombektomi. Med de stora avstånd som finns mellan regionens ytterkanter och neurokirurgiska kliniken i Linköping råder stor ojämlikhet i förutsättningarna för invånarna att få rekommenderad behandling.

Vår slutsats, efter att ha tagit del av förstudien, är att det inte längre finns några ursäkter för att undanhålla stora delar av vår befolkning den snabba och livsviktiga vård som kan ges med hjälp av en läkarbemannad ambulanshelikopter.

Kommunalförbundet Svensk Luftambulans bildades ursprungligen av Landstinget i Värmland och Landstinget Dalarna 2014 och ansvarar för att driva ambulanshelikopter-verksamhet åt medlemmarna. Från 2015 är Västra Götalandsregionen ansluten och sedan 2016 är även Region Uppsala medlem. Man har också avtal med Region Örebro.

Ett första steg mot en ambulanshelikopter i sydöstra sjukvårdsregionen borde därför vara att ta initiativ till att våra tre landsting/regioner blir medlemmar i Svensk Luftambulans. Optioner finns för upphandling av ambulanshelikoptrar av samma typ som de man nyligen tagit i bruk i Värmland och Dalarna.

Samtliga landsting och regioner i Sverige ingår i Kommunalförbundet Svenskt Ambulansflyg, som är i färd med att upphandla ambulansflyg för sekundärtransporter. I ett senare skede kan kommunalförbundet komma att samordna även ambulanshelikoptrar. Ledningen för Svensk Luftambulans ser det som en naturlig utveckling att i det läget inkludera sin verksamhet i Svenskt Ambulansflyg.

Det är nu dags att landa i helikopterfrågan och säkerställa snabb, jämlik och säker vård för länets invånare och besökare.

Med hänvisning till ovanstående föreslås landstingsfullmäktige besluta:
Att uppdra till landstingsstyrelsen att i samverkansnämnden för Sydöstra sjukvårdsregionen (SÖSR) ta initiativ till att ansluta sig till kommunalförbundet Svensk Luftambulans (SLA), samt
Att uppdra till budgetberedningen att säkerställa finansiering för Landstinget i Kalmar läns andel av medlemsavgift i kommunalförbundet Svensk Luftambulans (SLA) och ambulanshelikopter stationerad i sjukvårdsregionen.

För Kristdemokraternas landstingsgrupp

Gudrun Brunegård

Paradigmskifte för att vända vårdkrisen

Inledning
Under många år har Kristdemokraternas landstingsgrupp haft bemanningskrisen som högt prioriterat ämne. Dagens situation, med ökande köer och stora vakanser både bland distriktsläkare i primärvård och bland sjuksköterskor på sjukhusen, leder till ökande svårigheter att tillgodose länets invånare med den vård de behöver. Det är därför nödvändigt att vända situationen och göra det attraktivt att arbeta inom hälso- och sjukvård.
Flera somrar i rad har jag, i min roll som gruppledare och oppositionsråd i landstinget, avsatt tid för att hospitera i vården, för att få en fördjupad inblick i förhållandena ”på golvet”. Så även ett par veckor sommaren 2017. Jag är också i färd med att besöka länets alla hälsocentraler i rollen som oppositionens rotelansvariga för primärvården.

Ett tydligt mönster framträder, som kräver stora förändringar för att landstinget även fortsättningsvis ska kunna leverera god vård till invånarna. De radikala åtgärder för att vända sjuksköterskekrisen, som vi presenterade sommaren 2016, behöver kombineras med minst lika radikala åtgärder inom primärvården.

Här följer en kortversion. Sist i denna bloggpost finns länk till rapporten i sin helhet.

Nuläget
En primärvård som haltar
Sjuksköterskekris med allvarliga konsekvenser
Resultat av haltande primärvård och brist på sjuksköterskor:
• Svårt att bemanna primärvårdsenheter och vårdavdelningar
• Stängda vårdplatser, ökade patientsäkerhetsrisker
• Ökat tryck på akutmottagningar, där läkare saknar allmänmedicinsk kompetens
• Ökad risk för ”onödiga” inläggningar, snabba utskrivningar, återinläggningar

Ett paradigmskifte med fokus på primärvården
Fler distriktsläkartjänster – färre listade per doktor
Många professioner i teamet runt patienten
Gör Kalmar län till ett föregångslän för svensk primärvård!
• 1000 listade patienter per läkare långsiktigt mål, med delmål på ett, tre, fem och tio års sikt. Öka antalet distriktsläkartjänster stegvis för att konkretisera målet.
• Öka antalet ST-block i allmänmedicin för att öka rekryteringsbasen.
• Marknadsför möjligheten för slutenvårdsspecialister att arbeta i primärvården med dubbelkompetens.
• Mentorer och kollegialt utbyte för distriktsläkare, inte minst på mindre enheter.
• Koppla mindre, svårbemannade enheter till större, för bättre tillgänglighet och kontinuitet.
• Underlätta att öppna ny eller driva en befintlig hälsocentral i alternativ driftsform; personalkooperativ, intraprenad eller privat drift inom ramen för Hälsovalet.

En attraktiv arbetsgivare som värnar om sina medarbetare
• Arbetstider och arbetsmetoder för ett hållbart arbetsliv
• Introduktionsprogram och mentorskap för nyutbildade
• Löneutveckling, fortbildning och karriärmöjligheter
• Kraftigt utökat antal utbildningstjänster (AST)
• Utveckla cheferna i vården
• Avvecklingssamtal och enkät efter avslutad anställning

Paradigmskifte i vården