EBBAS TAL FRÅN ALMEDALEN

KRISTDEMOKRATERNA AGERAR I SÄKERHETSKRISEN

KD – för ett friare och varmare samhälle

Vårt mål är ett samhälle där friheten att forma sitt eget liv går hand i hand med ansvaret för sin medmänniska. Vi vill bygga ett samhälle som håller samman. Ingen ska hållas tillbaka och ingen ska lämnas efter.

Läs mer

Vill du också vara med och påverka?

Bli medlem i Kristdemokraterna

Politiken ska inte toppstyra!

Jag tycker att politiken och samhället ska byggas underifrån. Politiken ska stödja och ge förutsättningarna – inte styra. Familjen spelar en avgörande roll, det är där vårt samhälles framtid formas. Vi vill ge mer makt till föräldrarna så att de kan ge en bra grund till sina barn. Vi tycker att de själva ska få bestämma över hur de vill göra med föräldraledigheten, barnomsorgen och tiden med barnen. Vänsterregeringen jobbar tvärtom. De vill minska familjens valfrihet och möjlighet till mer tid för barnen. Det säger jag och alla andra kristdemokrater nej till. Vi kommer ta kampen för familjen.

  • Ebba Busch Thor
  • Partiledare, KD

Följ oss på sociala medier

VIKTIGT ATT FÖREBYGGA TIGGERIET
Vi förnekar inte behovet att lösa problemen bakom tiggeriet. Frågan är vad vi kan göra i dag för att hjälpa människor, skriver Jonas Segersam (KD) och Eva Moberg (KD) i en slutreplik.

(DEBATT) Vi har under sommaren fått tre svar på vår artikel (Dagen 12 juli) om att vi behöver reglera tiggeriet för att hjälpa människor ur en ovärdig och förnedrande situation. Motargumentationen kokar ner till att vi måste motarbeta antiziganism, att ”kriminalisering” av tiggeri inte får någon positiv effekt och att tiggeriförbud känns intuitivt fel.

Michael Grenholm (Dagen 24 juli) försöker hänvisa till forskning, men han nämner bara en person, en forskare om hemlöshet, som dessutom har en bestämd politisk uppfattning i frågan. Thomas Hammarberg, riksdagsledamot (S), skriver (6 augusti) att kriminalisering inte löser problemet utan leder till ökad stigmatisering. Men vår fråga är – löser tiggeriet något av tiggarnas problem? Och är det inte snarare en stigmatisering och förnedring att som grupp bli utpekad som några som behöver tigga för att försörja sig. Kjell Waern (24 juli) har en poäng i att kriminaliteten är ett större problem, och den behöver vi naturligtvis beivra i samhället i stort. Polisen behöver mer resurser för att kunna lagföra inte minst inbrott på landsbygden och i villor från rundresande ligor från Östeuropa.

Ingen människa mår bra av att tigga! Det är därför som Danmark och Sverige haft förbud mot tiggeri sedan 1800-talet. I Sverige avskaffades förbudet 1964 av socialdemokraterna som ville visa att nu var tiggeriet utrotat i Sverige. I Skandinavien har vi nämligen en hög arbetsmoral som säger att var och en ska göra rätt för sig, och ingen ska tigga. Svenskar väntar in i det längsta innan vi ber andra om pengar. Det är troligen därför vi tycker så synd om EU-medborgarna från Balkan eftersom vi utgår från att de måste vara otroligt utblottade och utsatta för att tillgripa den metod som vi skulle välja i allra sista hand, att sätta sig på gatan och tigga. Detta ska vi se som något positivt, och ett utslag av vår kristna värdegrund – att varje människa har en egen potential och har möjlighet att bidra till samhället genom arbete. Grundläggande handlar debatten om två olika sätt att se på saken. Å ena sidan ser man problemen ur de utsattas perspektiv och tror att lösningen är mer pengar och bidrag. Å andra sidan fokuserar man på människors eget ansvar och potential att försörja sig, och tror att man genom lagstiftning behöver ge klara signaler om vad som är önskvärt och inte. Vi tror att det ligger något i båda dessa synsätt.

Vi förnekar inte att det är viktigt att arbeta för att lösa de bakomliggande problemen till tiggeriet, och att antiziganism är ett stort problem. Tiggeriet i Sverige för 100 år sedan försvann inte genom förbud och repression utan genom att den allmänna levnadsstandarden höjdes och det sociala skyddsnätet byggdes ut. Frågan är vad vi kan göra i dag för att hjälpa människor ur misär och en förnedrande tillvaro på gatan. Uppenbarligen var det inget hinder i början av 1900-talet att ha en lösdriverilag – en lagstiftning motverkar inte fattigdomsbekämpningen.

Egentligen borde vi vända på hela resonemanget. Hjälper det någon människa att månad efter månad sitta på gatan och be om allmosor? Vi ska visst arbeta förebyggande och det var därför Uppsala kommun under Ebba Busch Thors kommunalrådskap inrättade natthärbärge och dagcenter 2014. Men vi har följt frågan sedan dess och sett att tiggeriet över tid snarare fördjupar förnedringen och stigmatiseringen. I stället för att hjälpa riskerar vi att låsa in människor inte bara i deras fasta tiggarplatser på gatan, utan också i människohandel och kriminalitet. Därför har vi landat i att vi behöver någon form av reglering, tillståndsplikt eller förbud. Varför inte grundligt utreda saken tillsammans med sakkunniga, den nationelle samordnaren, polisen, civilsamhället, socialtjänsten, härbärgen, och myndigheter i Rumänien, så att vi bättre kan hjälpa några av dem som verkligen behöver hjälp? De flesta dessutom utan möjlighet att ta sig till Sverige där de lever i misär långt från svenska ögon och öron i enkla skjul och på soptippar i Rumänien och Bulgarien.

Jonas Segersam, Kommunalråd (KD), Uppsala.
Eva Moberg, Kommunpolitiker (KD), och mångårig föreståndare för Härbärge för EU-medborgare.

Källa :: Debattartikel i Dagen, 16 augusti 2019.
... See MoreSee Less

View on Facebook

VI SKA VARA STOLTA ÖVER VÅRA SVENSKA BÖNDER!
KD: ”Gröna” politiker och vissa journalister skambelägger en hel yrkeskår.

(DEBATT) Under den senaste veckan har ordet ”bondeskam” blivit viralt. Bönder ska alltså känna skam över att de brukar jorden.

🌲Det ligger dessvärre helt i linje med hur det brukar låta från en del journalister som aldrig lämnar storstadsbubblan. För att inte tala om de ”gröna” politiker som misstänkliggör och ökar pålagorna på de människor som dagligen sliter med det oumbärliga arbetet att bruka jord och skog i Sverige.

Vi behöver inte bondeskam, utan bondestolthet! Vi ska inte skambelägga en hel yrkeskår utan tvärtom vara tacksamma för våra bönder. I stället för skam ska Sveriges bönder vara stolta över att de förser oss med mat av hög kvalitet, att de använder minst antibiotika inom EU och följer bland de mest ambitiösa djurskyddsreglerna i världen.

🐄 Sveriges bönder ska vara stolta över att de håller landskapen öppna och bidrar till biologisk mångfald. Och de ska vara stolta över att de bidrar till matproduktion i Sverige, vilket är rent ut sagt livsviktigt i händelse av krig eller kris.

På global nivå lider allt för många av hunger och svält.

👩🏼‍🌾 På flera håll i Sverige finns goda naturliga förutsättningar för jordbruk. De kommer troligen att bli ännu bättre i ett varmare klimat. Sverige skulle kunna bli en nettoexportör av livsmedel om den politiska viljan fanns. I stället för skambeläggning och jordbruksnedläggningar behöver vi fler bönder som kan öka vårt lands självförsörjning.

Den svenska självförsörjningsgraden har minskat kraftigt de senaste decennierna och är under 50 procent. Om mat ska kunna produceras även när importen av drivmedel, gödningsmedel, foder och andra insatsvaror skärs av, är försörjningsgraden närmast obefintlig.

🥩 Sverige saknar alltså möjlighet att försörja vår befolkning med livsmedel för den händelse att handeln med omvärlden skulle skäras av. Jämför med vårt grannland Finland, där är försörjningsgraden runt 85 procent. Ett land med som tidigare har drabbats av krig vet hur viktigt det är att det finns livsmedel till landets invånare när det råder kris.

Men i Sverige går utvecklingen åt fel håll. På tio år har 20 procent av betesmarken i Sverige vuxit igen. Detta är ett stort avbräck för den biologiska mångfalden. Det betade haglandskapet är, näst efter den tropiska regnskogen, världens mest artrika biotop.

🚜 Jordbruket är centralt för bevarande av öppna landskap, men också för arbete och tillväxt på landsbygden. Jord- och skogsbruket har också en viktig roll i att förse oss med framtidens klimatneutrala drivmedel och material.

När svenska bönder lägger ner sina gårdar – vare sig det sker av skamkänslor, dålig lönsamhet, hot och trakasserier från aktivister eller andra orsaker – öppnar vi samtidigt upp för ytterligare import av mat som producerats med metoder som inte är tillåtna i Sverige.

💉 Det betyder bland annat att vi importerar mat som har utsatts för farligare typer av bekämpningsmedel – trots att vi i Sverige har kommit lång med att både fasa ut och begränsa användningen av bekämpningsmedel. Är det den maten vi vill att förskolor ska ge till våra barn och vårdboendena ska servera våra äldre? Vårt svar är nej.

🇸🇪 För att vända utvecklingen krävs ökad lönsamhet för de svenska bönderna. Men det krävs också ett moraliskt stöd från det omgivande samhället och att kommuner och konsumenter köper livsmedel från svenska bönder.

👨🏼‍🌾👩🏼‍🌾 Därför upprepar vi: Bondestolthet! Leve de svenska bönderna!

Ebba Busch Thor, partiledare (KD)
Magnus Oscarsson, riksdagsledamot och landsbygdspolitisk talesperson (KD)

www.aftonbladet.se/a/3JXMRe
... See MoreSee Less

View on Facebook

SMÅ BARN, SMÅ BARNGRUPPER

Ebba Busch Thor :: Det viktigaste inom familjepolitiken är barnens välmående. Det är därför vi driver frågan om att småbarn ska ha små barngrupper.

Små barn är särskilt sköra och måste skyddas från stress och stökighet. Men på många förskolor runt om i landet är det problem med för stora barngrupper.

Det innebär att det även är en mycket ansträngd situation för förskolepersonalen runt om i landet. Personalen måste ges möjlighet att ge varje barn den tid och uppmärksamhet de behöver.

Kristdemokraterna vill att barn, föräldrar och förskolepersonal ska kunna lita på att vi politiker gör allt vi kan för att förskolan ska fungera!
... See MoreSee Less

View on Facebook

Narkotikaproblemen är inte isolerade till en grupp eller en samhällsklass – problemen finns i hela Sverige. Det har en enorm hälsopåverkan och leder till stora samhällskostnader, inte bara ekonomiskt utan även i förstörda människoliv.

Det som är allra mest upprörande med regeringens nya narkotikapolitik är bristen på besked kring vård och behandling. Före sommaren beslutade riksdagen att ansvaret för att personer som lider av både beroendesjukdom och psykisk ohälsa ska bara ligga under en huvudman, till skillnad från i dag då svårt sjuka personer bollas mellan vård och socialtjänst. Men det nämner alltså inte regeringen med ett enda ord.

Väljarna kan lita på att Kristdemokraterna kommer att fortsätta kämpa för en politik där patientens behov står i fokus.

Läs här nedan hela debattartikeln i Aftonbladet av Michael Anefur, Pia Steensland, KD och Acko Ankarberg Johansson.

BISARRT - OCH REJÄLA MISSAR OM DROGER, S
Replik från KD om narkotikapolitik

Äntligen tar regeringen steg för att skärpa arbetet mot den förödande narkotikabrottsligheten. När Brottsförebyggande rådet ska ta fram en uppdaterad lägesbild kommer den sannolikt visa att Stefan Löfvens bisarra påstående, att det är ungdomar i Djursholm och Danderyd som göder gängbrottsligheten, är felaktigt.

Narkotikaproblemen är inte isolerade till en grupp eller en samhällsklass – problemen finns i hela Sverige.

Socialminister Lena Hallengren (S) har meddelat att det ska tas fram en ny strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken. Det var på tiden.

Tyvärr missar den något avgörande: strategin kommer främst att fokusera på att stoppa narkotikaanvändandet. Regeringen motiverar det med att unga både dricker och röker mindre. Det är givetvis glädjande att det är så.

Men om regeringen vill att utvecklingen ska fortsätta i samma riktning får arbetet inte sättas på paus eller nedprioriteras. Vi ser exempelvis hur e-cigaretten blir allt mer populär och att användningen ökar bland unga.

Alkohol och tobak har en enorm hälsopåverkan och leder till stora samhällskostnader, inte bara ekonomiskt utan även i förstörda människoliv. Därför vore det förödande om regeringen prioriterade ned insatser som kan få bukt med dessa problem. Den måste också våga ta tag i det ökande spelberoendet i samhället.

Men det som är allra mest upprörande med regeringens nya narkotikapolitik är bristen på besked kring vård och behandling. Före sommaren beslutade riksdagen att ansvaret för att personer som lider av både beroendesjukdom och psykisk ohälsa ska bara ligga under en huvudman, till skillnad från i dag då svårt sjuka personer bollas mellan vård och socialtjänst. Men det nämner alltså inte regeringen med ett enda ord.

Väljarna kan lita på att Kristdemokraterna kommer att fortsätta kämpa för en politik där patientens behov står i fokus.

Michael Anefur,
riksdagsledamot, socialpolitisk talesperson (KD)

Pia Steensland,
riksdagsledamot, docent och beroendeforskare vid Karolinska Institutet (KD)

Acko Ankarberg Johansson,
riksdagsledamot och ordförande i Riksdagens Socialutskott (KD)
... See MoreSee Less

View on Facebook

DAGS FÖR EN RÄTTVIS BRÄNSLEBESKATTNING

(Debattartikel 15/8-19) Med dagens system straffbeskattas landsbygden, detta vill Kristdemokraterna ändra på skriver flera representanter.

När bensinen kryper upp mot 17 kronor litern svider det i plånboken. Men för vem svider det mest? Det känns garanterat värre för den som bor på landsbygden utan kollektivtrafik, än för den som kan ta bussen genom Stockholms innerstad till jobbet. Det kanske också kan förklara lite av politiken bakom priserna. De som beslutar om skatterna är inte de som drabbas mest.

Som politiker tvingas vi alltid att prioritera mellan olika mål. Inom bränsle- beskattningens område finns en tydlig konflikt mellan miljönytta och enskilda medborgares möjlighet att leva sina liv på ett bra sätt.

En del partier tror att man kan skatta bort alla miljöproblem. De missar att väldigt många av Sveriges medborgare är beroende av bilen för att kunna hantera vardagen. Det finns inga andra realistiska alternativ, då vare sig cyklar eller kollektivtrafik hanterar vardagspusslet på landsbygden.

Det är denna orättvisa, där landsbygdens befolkning straffbeskattas samtidigt som man i praktiken inte har någon möjlighet att förändra sitt beteende, som gör att exempelvis Bensin- upproret får ett så starkt stöd.

Vi som politiker behöver därför skapa modeller som förbättrar miljön – samtidigt som de gör att alla medborgare känner att miljöpolitikens kostnader fördelas på ett rättvist sätt mellan olika grupper. Om vi misslyckas med denna balans kommer allt fler medborgare att uppfatta miljöpolitiken som ett storstadsfenomen som hanteras av politiker som inte förstår landsbygdens vardagsproblem.

Vi i Kristdemokraterna har därför sagt nej till den extra indexeringen på bränslepriset, därför att vi anser att denna höjning får orimliga konsekvenser. Vi har också påbörjat ett internt arbete för att se om vi kan hitta en annan beskattningsmodell som blir mer rättvis.

I dag beskattas de som är beroende av bilen hårt. I vårt arbete vill vi hitta en beskattningsmodell som tar hänsyn till var bilen körs, vad det är för bil och när den används.

Det borde då exempelvis vara billigare att använda bil där det inte finns väl fungerande kollektivtrafik. Det borde också vara billigare att använda en mer miljövänlig bil, och billigare att använda den under timmar på dygnet när trafiken är mindre intensiv. Ju fler av dessa parametrar som är uppfyllda, desto lägre blir beskattningen och tvärtom.

Inom Kristdemokraterna kommer vi nu att arbeta vidare med att hitta en mer rättvis bränslebeskattning. Dagens situation, där större delen av skatten hanteras när man tankar bilen, leder till orimliga konsekvenser för dem som är beroende av bilen om vi samtidigt ska ha en verksam styrning mot minskade utsläpp för Sverige som helhet.

Magnus Jacobsson (KD)
2:e vice ordförande i trafikutskottet

Kjell-Arne Ottosson (KD)
riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

Johnny Rosenberg Bodmar (KD)
partiavdelningsordförande Halmstad
... See MoreSee Less

View on Facebook
  • Följ oss på sociala medier: