Fick ig\u00e5r ett mail. En mina tidigare arbetskamrater hade avlidit.Det var sonen som jag aldrig tr\u00e4ffat som meddelade det. Henry Mattsson var en av fyra av tidningen Kristdemokratens prenumerationss\u00e4ljare. Han var som de andra, pension\u00e4r och drygade ut inkomsterna med detta v\u00e4rv. T\u00e4vlingar mellan de fyra gjorde att de redovisade mycket bra f\u00f6rs\u00e4ljning.<\/p>\n
Alla ville vinna<\/strong> och s\u00e5 tyckte de om att prata med folk. Inte s\u00e4llan ensamma och \u00e4ldre \u00e4n de sj\u00e4lva. P\u00e5 det s\u00e4ttet klarade tidningen Kristdemokraten att h\u00e5lla upplagorna uppe under m\u00e5nga \u00e5r. Ibland var de med oss p\u00e5 tidningens ”Kickoff” inf\u00f6r nya utmaningar och bli inspirerade f\u00f6r \u00e4nnu ett ryck. D\u00e5 trivdes dom! N\u00e5gra av s\u00e4ljarna \u00a0var v\u00e4ldigt radikala i sin kristna tro och f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6vertyga Henry. D\u00e5 blev han irriterad och mumlade avf\u00e4rdande. ”Han hade sin egen tro”.<\/p>\n Alla fyra s\u00e4ljare hade sin egen metod att s\u00e4lja. Alla lika resultatfixerade. Dock hade Henry en v\u00e4ldigt egen stil. Snabba korta samtal med lite extra \u00f6vertygande f\u00f6rs\u00e4ljningssnack. Det var helt enkelt om\u00f6jligt att tacka nej. Det h\u00e4nde dem alla fyra men s\u00e4rskilt Henry, att den som tecknat prenumeration ringde redaktionen och s\u00e1 ” Jag tackade nej<\/strong>”. Vi k\u00e4nner igen detta fr\u00e5n dagens betydligt yngre f\u00f6rs\u00e4ljare. De ger v\u00e4ldigt lite luft i sin argumentation s\u00e5 tiden att s\u00e4ga annat \u00e4n ja inte finns. Men det \u00e4r ju resultatet som r\u00e4knas! T\u00e4nk om man kunde till\u00e4mpa det p\u00e5 valdagen.<\/p>\n Frid \u00f6ver Henrys minne och tack f\u00f6r en mycket betydelsefull insats!<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"